Min spetskompetens i hemmet är att organisera. Jacob är bra på att städa snabbt. Om man ska ha gäster och har en timma på sig, då är han en klippa men å andra sidan hittar man inget efteråt och när man väl hittar det så blir man förbannad för vem fan har lagt min dator på hatthyllan i reservgarderoben i hallen?!
Nu, efter några år i huset, jag har lärt mig vilka hans gömställen är så när han städat och jag inte hittar mina grejer har jag några bra ställen att leta på. Oftast dyker grejerna upp men inte alltid.
Jag är ju mer för det där att grunden ska vara stabil. Kan lägga en lördag på att rensa, organisera om skåpen i hallen medan egentligen resten av huset skulle behöva en rejäl stortstädning men det känns som att ordnigen håller bättre när allt inte bara är instuvat och undangömt någonstans.
Så det gjorde jag i lördags. I söndags fick jag upp gardiner i TV-rummet. Vårt hus är fortfrande så nyinflyttat, fast vi bott där i 2,5 år. Gardinerna gjorde så stor skillnad och resten av kvällen gick jag in flera gånger där och bara mös för det hade blivit så fint. Nu har jag övertalat honom att vi ska sätta upp tavellisten (som legat i uterummet sedan vi flyttade in) bakom soffan så att vi äntligen kan få upp något på väggen där.
Hade det inte varit för att allt måste förhandlas hade jag gjort så mycket grejer. Igår till exempel, hade jag kunnat spontantapetsera köket. Lätt. Det var en sådan dag. Åka till söndagsöppet Rusta/KRAUTA, välja den finaste tapeten de har och sedan bara slänga upp den. Hur svårt kan det vara, det är ju bara några kvadratmeter det handlar om! Men nej. Det blir så ofta att jag vill göra något som (jag tror) är snabbt och enkelt men inget blir gjort för då tycker Jacob att om vi nu ska göra någonting så borde vi göra DET (typ börja riva balkongrummet som vi tänker bygga om men som är ett jätteprojekt) först och det hinner/orkar vi aldrig, så vi kommer liksom aldrig till de där snabbfixarna, för det är "inte prioriterat". Eller så tycker han att "det är fint som det är". Det är det inte.
Det enda som händer är att ingenting händer. Det är som i Väntan på Godot.
Mvh,
Inredningsfrustrerad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar