Jo men gott nytt år då.

Gott slut!

Vi har ätit god middag och nu är det bildvisning från fjället och Zanzibar!

Idag har vi åkt skidor!

Första gången sen 2002 och det gick bra! Hyrda skidor, fem tröjor och pjäxor stl 41. Mycket fin dag!

..

De är ganska bra på hockey här, trots att de är så små till växten.

Och nu är vi på hockey!

Go Skellefteå!

Min nya jacka!

Några bilder

Svärfar slappar framför brasan

Vår lägenhet

Tomten kom i år också!

Många julklappar blev det

Julafton

Några snabba

Roligast på julafton var när Jacob och Saras man Dan samtidigt fick varsitt paket inslaget i exakt samma prickiga presentpapper från Lagerhaus och vita band från mig, respektive Sara. I båda paketen låg en face wash för män. Det visade sig att både Sara och jag stört oss på våra respektive mäns/pojkvänners slarv med ansiktstvätt och effekterna av det.

Igår bjöd snälla svärmor på bio. Vi såg Änglagård och den var inte alls tokig! I början var jag väldigt skeptisk, för inom fem minuter hade Helena Bergströms dotter storgråtit (äpplet faller inte långt från trädet) men det blev bara bättre sen! Skvallerförvecklingar, satkärringar och vackra sommarmiljöer var precis perfekt för en 27 december!

Ikväll hoppas jag att vi ska gå och titta på hockey. Väntar på besked från svärfar om han kan fixa fram några biljetter.

För övrigt sjukt kallt idag. Vi bor i en egen omöblerad lägenhet bara rakt över gatan och på de få meterna jag gått utomhus idag kunde jag knappt andas. Som en spark i luftrören, nästan. Tur att jag har ny jacka!

Ibland funderar jag på om jag börjat anpassa min dialekt efter deras redan, eller om jag pratar som jag gör bara för att det är roligt. Har börjat säga bara "å" istället för också, fast vet att jag betonar fel. Och lite vassare s-ljud. Det är vackert med norrländska!

...och god fortsättning!

Läget är bra, här i Skellefteå. Jag oroade mig för att frysa, men det är faktiskt inte så farligt som man kan tro. Det är inte någon myt att kylan här är helt annorlunda än kylan i södra Sverige. Igår var det -10 grader men det kändes inte ens kallt. Dessutom tog jag julklappspengarna från Farmor och Farfar och köpte mig en fin och varm jacka, så nu fryser jag definitivt inte!

Jag stämplade ut på semester, men har ändå sagt att jag kommer vara ganska tillgänglig så idag sparkade jag igång datorn. Jacob, Sara och svärfar är på styrelsemöte så det är bara jag och svärmor hemma. Jag sover alldeles för länge, är ute alldeles för lite men vi pratar om att åka skidor på torsdag! Det vore kul, fast jag har inte åkt en enda gång sedan 2002.

Ska till Tyskland på utbildning vecka 2. Turligt nog kan jag ta Ryan air direkt från Växjö till en kostnad av 65 kronor per håll. Mejlade min chef och sa att resan kommer kosta 15 euro. "I hope you validate!" med blinksmily efter. Alla våra resekostnader ska "valideras" av närmaste chef. Säger man så på riktig engelska, eller är det en franskifiering?

God jul!

Vi kom fram utan problem. Nu julmys med Jacobs familj. Det ser ut att bli många julklappar, vi måste ha varit snälla i år!

Hoppas ni har det fint!

Framme på Arlanda!

Allt har gått bra, vägen var fin och planet ser ut att gå som det ska. Tåget vi skulle åkt med är redan en timma sent från Alvesta så vi hade inte haft en chans att hinna med anslutningen. Hoppas Kickilina som ska söderut inte får alltför mycket problem!

På väg

Fortfarande förkylt. Vi har fått en megastor Volvo med dubbdäck och ganska gott om tid så det ska nog gå bra.

Tack och hej!

Ja, då är det väl dags för mig att avvika. Kommer inte "in" imorgon. "Jobbar hemma" på förmiddagen och sen drar vi gissningsvis senast 11 för att garanterat hinna.

Idag ska har jag två julklappar kvar att hämta/köpa, samt ett antal att slå in. Ska packa, städa, åka till Rune med en liten julblomma, äta middag hos mapsen. Lagom kul med all packning.(Varma) kläder för en vecka, dator med sladdar, kamera, julklappar. Men det ska väl gå det med.

Nå, god jul och så!

Fail

Var ute och käkade på lunchen.

På salladsbuffén hade de prinskorv.

Det påminde lite om när Johnny berättade att han varit inne på en handikappstoalett där papperskorgen var av pedal-modell.

Fnular

Ibland tänker jag att det här med "Nu vänder vi blad och ser framåt" kommer bita sig fast i svenskan och om hundra år kommer det komma ut någon bok med värdelöst vetande om svenska språket och där kommer man kunna läsa att uttrycket härstammar från då kung Karl Gustaf XIV kommenterade en bok om påstådd otrohet och då yttrade orden som sedan kom att bli ett vedertaget talesätt.

Hemma använder vi det redan ymnigt.
- Älskling, nu glömde du stänga kylskåpsdörren ordentligt efter dig igen!
- Oj, förlåt. Men nu tycker jag att vi vänder blad och ser framåt.

Sen tänker jag att jag tänker alldeles för mycket.

Status:

Förkylt, snorigt och nysigt. Inte den hetaste bönan på kontoret idag, direkt (snarare den röd-näsaste).

I övrigt har det pågått intensiv rese(om)planering här på förmiddagen. Istället för den oroande tågresan med bara 45 minuters marginal i Stockholm upp kör vi gratisbil till Arlanda imorgon på dagen och sen tar vi flyget upp till Skellefteå. Det hela går ekonomiskt sett precis jämt upp och det blir så skönt att komma fram i vettig tid imorgon, plus att ingen i familjen behöver gå upp i ottan på julafton för att köra till Bastuträsk (jo, jag vet) och hämta oss.

Det känns mycket bra!

Och en av dagens skönaste formuleringar i blogg-listan är:

"Isläggandet av bloggen är lagt lite på is pga omständigheter jag inte riktigt kan råda över." 

Allmän iakttagelse: Ibland är det som att om *vissa* bloggare slutade blogga om att de ska sluta blogga så hade de inte haft så mycket kvar att blogga om.

Ingen nämnd...

Hata vintern

Man sveper in sig i sin sjal och springer ut till bilen för att hämta C-vitaminbrus* men fryser praktiskt taget häcken av sig. Sen kommer man in och då har det packats snö under ena klacken så man gör världens vurpa och landar på höften/låret mitt i kontorslandskapet som (tur i oturen) var helt tomt på folk eftersom alla var på infomöte just då.

Men ändå.
Hata vintern.

* På tal om det skrev Vem i Helvete bra (som vanligt) om placeboeffekt nyligen. Klickeliklick. 

Tipsigt:

Det finns riktigt många gratisresor på Hertz Freerider nu, om det är någon som ska någonstans i dagarna. Vi kollar lite som alternativ om tågen ser ut att strula men jag vet inte - köra 140 mil i snöstorm kanske inte är att föredra trots allt.

Svårt

Required eller requested? Som i ett avtal om exempelvis leveranstider. "Required delivery date" eller  "Requested delivery date"?

Man kanske kan ta en kurs i business-engelska på un'schitetet? Det hade suttit som en fläskläpp, det.

Hej Halsen!

Min hals börjar göra lite väsen av sig. Vet inte om det är Jacob som smittat mig (troligt) eller om jag blev kall i stallet igår (också ganska troligt).

Stallet förresten. Det var kul, fast jag hade samma häst som tidigare veckor. Fem minuter in i lektionen gick min hästs bett (metallgrejen hästen har i munnen så man ska kunna styra och stanna) sönder.Ridläraren sa att hon aldrig varit med om liknande innan. Sen gjorde vi roliga lekar i lag. Rida slalom med en hand, öppna och stänga en "grind" och så en fartövning - galoppera bort till andra änden av ridhuset, stanna och vända på en mycket begränsad yta och sen tillbaka i full fart.

Min häst sket ju ganska så hårt i att han skulle stanna och vända på ett speciellt ställe. Han var inte så sugen på att stanna över huvud taget. Jag drog och slet och till slut skrek jag "Stanna!" och hästen ba': "Varför skulle jag?" Glad att det inte var då bettet gick sönder. Precis innan lektionen slutade var det en tjej vars stigbygel (metallöglan man har foten i) gick sönder - eller rättare sagt lädret som stigbygeln är fäst i. Mycket, mycket märkligt. Jag har aldrig sett eller hört varken om ett stigläder som från en dag till en annan blir så slitet att det går sönder, eller om ett bett som går sönder och så händer båda under 50 minuter. Skumt.

Hoppla

Ikväll ska jag rida. Får jag ingen kul häst så tror jag att jag skiter i det sen. Det var roligare förr när jag red på söndagarna för den ridläraren lät en göra mest som man ville. Det är inte kul med hästar som är som Volvo 240 utan servostyrning och så får man inte ens tillfälle att försöka få pli på den, för då ska man göra massa andra övningar. Jag har väl ridit för mycket utanför klassiska ridskolor sedan jag var 14-15 eller vad jag nu var, blivit lite bortskämd och nu ba': besvärlig kund. Ursäkta, men jag betalar faktiskt för att rida här.

Tanken att hitta en hästägare som kan ta en hundralapp för att man får låna hästen någon gång då och då slår mig igen, men inte såhär års. Det får vänta till våren i så fall. Och ingen hispig häst, som hoppar två meter rakt åt sidan för att ett löv sitter på fel håll. Det är ju fördelen med en ridskola: Hästarna är tåliga och det finns inga distraherande löv i ridhuset.

Föck, vad jobbigt det är att rida när man inte ens gillar djuren.
Är inte särskilt fascinerad av de vuxna kvinnor som talar bebisspråk med djuren i fråga, heller.

Saker jag inte tycker om:

Lukten av billig choklad. Socker och orent fett som klistrar fast på insidan av munnen så man vill borsta tänderna med diskmedel. Marabou mjölkchoklad och  ischoklad som jag kunde äta massvis av när jag var liten. Knäck är för sött. Allt är för sött när man är för söt själv inte är van.

Jag blir smalare över jul. Gillar inte godiset, äter i stort sett bara sill och lax men vill gärna ha öl och snaps till. I övrigt är det inte mycket att bli tjock av.

Just när jag kommit så långt mejlade min lillasyster den här länken och det var ju oerhört (Carl Bildt-imitation) lämpligt: Bäst sammanfattades (julmaten) av två fransyskor som en gång åt julbord hos mina föräldrar. Efter maten satt de tysta. Till slut höjde en av dem glaset och sa: ”Mmm… gott mineralvatten."

102 procent

Jahaja, min mejl är full (som ett ägg), jag kan ta emot men inte skicka.

Funderar på att radera alla mejl från gamla jobbet. Det kan ju inte vara någon som frågar efter det, såhär ett år senare? Det innebär att jag även raderar alla mejl om "the screw project" och det känns sorgligt, måste jag säga.

Dagsrapport:

Sov till halv tio. Åt frukost, drack kaffe, läste tidningen. Stressade till konserthuset. Såg Fias bands julkonsert. De var så himla duktiga. Hade med kameran. Handlade julklappar. Gick hem, åt knäckebröd med ost. Sov en stund. Åkte till Citygross. Tittade in på Hemmakväll för att hyra en film men köpte tre säsonger av Kvarteret skatan och nio DVD-filmer för totalt 190 kronor istället. Lagade lamm (så klart) och risotto. Såg Beck. Fattade inte hur titeln på filmen var kopplad till handlingen - "I stormens öga"? Fixade lite med Fias bilder. Nu ska vi sova. Jacob är sjuk.

Önskemål från min kille:

"Jag tycker du ska uppdatera blöggen. Jag har inte fått läsa något nytt på länge."

Han har förresten en ganska bra relation till min blogg. Förra veckan sa han något och i anslutning till det satte jag mig vid datorn. Han reaktion: "Jaha, nu sa jag tydligen något roligt." Jag bara log intetsägande. Han fortsatte: "Ofta vet jag ju inte ens att jag varit rolig förrän jag läst det i bloggen."

Det tyckte jag var kul och nu har jag bloggat om det också!

Pussåkram

Jaha. Nähä. Då tar Skrållan helg nu, då.

Har suttit en stund med en före detta fabrikskollega som numera läser en KY-utbildning. Han är så ambitiös och duktig, lägger ribban mycket högre än han egentligen behöver och vill gärna ha en projektrapport som håller akademiska mått, så långt det går. Idag har vi gått igenom det och när vi var klara så föreslog jag att han skulle överraska sin sambo med en god middag men då visade det sig att han aldrig lagat mat innan, bortsett från "en förrätt" en gång. När jag hånskrattat klart skrev jag ner mitt världsberömda recept på fisksoppa, inklusive handlingsplan och vintips. Blir spännande att få feedback på måndag.

Nu ska man bara hem och knåpa ihop något själv. Det kanske blir fisksoppa hos oss också, fast utan liquid smoke den här gången.

Sakar som jag inte fattar:

När det står på Fejan att någon har "puffat" en, vad förväntas man göra då? "Puffa" tillbaka? Skriva en vänlig rad?  Vad betyder "puffa" egentligen?

Alla dessa sociala regler!

Som ett brev på posten

Känns lite som att varje gång man hört Lady Antebellum så vill man höra "Call me when you're sober" direkt efteråt.

I said I wouldn't call but I'm a little drunk and I need you now, och så vidare.

Dagens sanning

Nä, nu lämnar vi det här djupa och allvarliga bakom oss! Ingen gillar en pretto-blogg, så är det bara.

Så...

Jaha....

Oj, det snöar ute!

*visslar*

Vinterjackståget verkar ha gått, förresten. Finns inga vinterjackor kvar, annat än i XS eller stl 44. Funderar på att gå på Kupan och köpa mig en päls men det är inte så "krispigt" när man inte ens fyllt 28 (ångest) än, va? Och inte så PK heller. Jag har ju trots allt en image att upprätthålla.

Angående Expressen och SD-associationerna

Okej, nu tänker vi "utanför ramen" lite.

Låt oss leka med tanken att jag är (smyg)rasist. Jag röstar på SD, har egentligen aldrig fört ett resonemang med en person av utländsk bakgrund. Jag blir provocerad av islam, känner mig rädd när jag hör arabiska eller andra språk som jag inte kan identifiera. Jag tycker det ser otäckt ut med kvinnor i slöja. Varje tecken på att en svensk (kristen) tradition eller sed (hur obetydlig den än är) byts ut mot en mer religionsneutral får mig att känna mig personligt ifrågasatt och påhoppad. Jag är rädd att Sverige snart inte kommer vara svenskt längre och ser i förlängningen hur vi inte kommer tillåtas fira jul, midsommar eller påsk. Jag hävdar dock att jag inte är rasist, bara invandringskritisk och klämmer avslutningsvis i med "Om dom ska komma hit så får dom fanimej anpassa sig!"

Ni har bilden klar för er?

Okej, jag känner oro och rädsla inför "invandrare" som inte anpassar sig efter svenska normer. Vad kan jag göra åt det? Förutom att rösta på SD, då'rå. Hmm, tänk om jag skulle ta saken i egna händer? Tänk om jag skulle hjälpa "invandrarna" anpassa sig? Trots allt, de träffar ju inte så himla många svenskar - de flesta av dem vill men det finns helt enkelt inga kontaktytor. Tänk om jag, som (smyg)rasist gjorde mitt bästa för att utbilda så många "invandrare" som möjligt i hur man gör i Sverige och hjälpa dem lära sig svenska, precis det som jag tycker att de borde göra! Då skulle ju jag gära något för mitt land, för svenskheten. En god gärning!

Det är konstigt att ingen verka tänka så. Att man sitter hemma vid köksbordet och muttrar över invandrarna som inte anpassar sig och inte vill lära sig svenska, men inte lyfter ett finger för att rent praktiskt göra något åt det själv.

Som anti-rasist tror jag att även om en person kommer in med en rasistisk inställning så skulle det vara värt det för ingen svensk är samma person när han sätter sig ner för att hjälpa en "invandrare" som han är när han reser sig upp och har kommit en liten bit på vägen. Integration är faktiskt en two way street. Som jag ser det handlar integration precis lika mycket om att lära svenskar att invandrare inte är farliga, som att lära invandrare hur det fungerar i Sverige. Man kan inte bara kräva att DOM ska anpassa sig, om de inte vet vad de ska anpassa sig till. Det går inte att ge någon en handbok i hur man är när man är svensk och förvänta sig att de ska bli mer svenska för det. Det behövs kontakt, någon som visar och förklarar.

Vid ett av mina första läxhjälpstillfällen tussade Shler ihop mig med en tjej från Somalia. Hon hade i skoluppgift att intervjua en svensk jämnårig om olika saker. Det var bara några korta frågor, men vi satt ändå och pratade i nästan två timmar. Hon var så nyfiken på hur jag som svensk ser på saker och ting, hur jag resonerar och hur det fungerar här, hur det är när man är svensk - för hon har ingen annan att fråga, hon träffar i stort sett inga andra svenskar än de på Röda korset. Hur ska hon då ha någon som helst möjlighet att "anpassa" sig?

Det fattar inte jag, hur mycket jag än försöker tänka utanför ramen.

Kameratömning

Någonstans i Växjö

Julavslutningen på RK var verkligen något särskilt. Vi var sex frivilliga på plats (inklusive Shler) och inte en enda besökare. På avslutningen för måndagsgruppen hade de varit över 40 personer så Shler som hade dukat jättefint med långbord och fixat ett stort lass med julmat hade ansträngt sig helt i onödan. Vi vet inte varför ingen kom, om det var för kallt eller om de trodde att det redan var slut. Det har nog aldrig hänt att ingen kommit innan.

Vill i alla fall berätta att mina vantar har återfunnits. Vet inte var de varit, men de låg där jag är helt hundra på att de inte låg när jag letade efter dem förra veckan. Det kanske faktiskt var någon som fått med sig dem av misstag och tog med dem tillbaka i måndags.Vet inte, men jag behöver i alla fall inte köpa nya.

Det är väl läggdags snart. Känner mig rastlös, vill att något ska hända. Jacob håller på att bli sjuk.

SD-kuriren + Expressen = SANT

Jag skulle aldrig någonsin köpa en Expressen och heller inte kolla på deras hemsida. Faktum är att jag hyser ett lågmält men ändå glödande förakt för människor som på något vis konsumerar Expressen. Föraktet är inte riktigt lika stort för de som konsumerar Aftonbladet (ja, även nätversionen), men det kommer inte långt efter.Idag gör vi dock ett litet, litet "undantag".

Det finns i alla fall någon på Expressen som heter Ulf Nilson och han har skrivit en intressant text som tar avstamp i ett resonemang om den "klantiga" självmordsbombaren som inte lyckades döda någon utom sig själv. Sen övergår han till att tala om det som SD-anhängare brukar ha som första argument för att invandring inte är bra: "Snart är ju inte Sverige Sverige längre!". Texten avslutas med att konstatera att det i Sverige bor 400 000 muslimer som föder fler barn än vanliga "pursvenskar"och att det "muslimska inflytandet" därmed bara växer och växer. Detta sammanfattar han som "ett livsfarligt krig". Underförstått mot muslimerna som förökar sig snabbare än kaniner, då'rå.

Ehhh... Ja. Det var bara det. Carry on.

På tal om att "få med sig" saker

Nu när fabriken ska lägga ner kan jag som "utomstående" notera att det verkar försvinna väldigt mycket grejer från företaget. Vissa saker har det väl i och för sig varit väldigt "hög omsättning" på i perioder: Diskmedel, toapapper, kaffe och liknande, men nu rör det sig om lite mer "fast" egendom och inte "bara" förbrukningsartiklar. Man hör varje vecka om folk som letar efter något som har funnits men försvunnit spårlöst. Det kan vara hushållsmaskiner, verktyg, bilgrejer med mera. En liten gissning från undertecknad är att Djungelns Lag börjat gälla. Principen "Gör inte jag det så gör någon annan det" kan så att säga ha fått visst genomslag.

Men vad vet jag?

Hemlig beundrare?

Asså, är det någon som vill kännas vid ett paket som skickats till mig? Jag var helt säker på att det var Faster B som låg bakom, för konceptet påminde nämligen väldigt mycket om tidigare klappar från henne (lite smått och gott) men tydligen inte. Det var ingen lapp med och jag har faktiskt inte en aning om vem som skickat.

Hm?

Ska'ru ha stryk, eller?

"Boxades" igår och när det var dags för sista låten var det en 20-årig kille med spännlinne och innebandyfrissa som frågade min box-kompis (en rejäl karl, i och för sig) om de skulle byta. Han var där med sin flickvän. "Vadå, slår hon för hårt för dig eller?" hade jag på tungan men min box-kompis undrade väl varför de skulle byta. "Ja, så du kan ta i lite, menar jag" sa killen.

Jag ba: "Ursäkta?!"

Så många starka killar som jag boxats med, armarna har varit som överkokt spagetti och jag har haft blåmärken dagen efter men inte en enda gång har jag varit i närheten av att inte palla. Har i alla fall en sjutusans träningsvärk idag. Combat i måndags och box igår. Ikväll blir det vila med julavslutning på RK.

Fusk?

Kolla detta klippet. Det är inte det att det är roligt eller så, men det vore spännande att se om ni tycker att jag är helt dum i huvudet eller inte.

Jag såg TV4-nyheterna igår och då visades ovan länkade klipp. Efter ett tag började jag tycka att det var något konstigt med det hela. Det såg så himla kallt och röset ut, men reportern som stod  med terroristens hem "bakom sig" såg inte ett dugg frusen ut. Sen tittade jag på polistejpen, konstaterade att det blåste rejält mycket men inte ett enda vind-ljud i mikrofonen. Faktum är att polistejpen smällde och slog i vinden, men reporterns långa utsläppta hår rörde sig inte en millimeter.

Kan det vara så att TV4s utsände på plats i Luton i själva verket stod framför en stor TV-skärm i en varm och go studio i Stockholm, lämpligt utklädd med jacka och sjal? You tell me.

Fint

Min fina före detta chef gav mig en mjukt bullig julklapp, för hon "tänkte att jag nog inte får någon från min nuvarande chef". Hon har också en fransk chef och vet hur det kan vara. Inget julbord, ingen julfest och inga julklappar.

Det blir ju så när man ses tre gånger om året. Inget att gnälla över men fint när någon tänker på en fast den inte behöver. Hjärta.

+46

Man har möte med sin chef och säger: "Jag vill inte trampa någon på tårna, jag vill göra det på det svenska sättet" vilket får honom att grymta missnöjt och muttra något ohörbart i andra änden.

Jag tror faktiskt på vårt lite mer kollektiva sätt. Visst, man kan tycka att om man inte vill trampa någon på tårna så får man inget gjort men det behöver inte vara samma sak. Det franska sättet funkar inte när man har med svenskar eller norrmän att göra, de blir bara sura och sätter sig på tvären. Man kan vara svensk och ändå få saker gjorda, men säg det till en fransos...

Han är bra min chef, i alla fall. Jag började garva åt hans reaktion och sa "Nähä, det där höll du inte med om, det hör jag!" och då skrattade han också.

Referens

Det närmaste mattradition vi kommer i det här hushållet är hemmagjord pizza på söndagar. Det gör vi ungefär varannan vecka, så även idag. Jag har utnämnt Jacob till deg-chef. Han har tagit sig an uppdraget med liv och lust och jag kan inte låta bli att tänka på det där avsnittet av The Office när Gareth antyder att han har befogenhet att säga upp Tim, eftersom han är "team leader" och därmed är högre i rank än Tim men Tim förklarar att han fått den titeln bara för att han ska göra sånt som ingen annan vill göra utan att kräva extra betalt för det.

14.05...

...och jag hasar fortfarande runt i pjamas. Vi har "stor"städat, sorterat tvätt och tagit itu med diskberget. Jacob var ansvarig för själva tvättsorteringen. Jag har bara färgglada strumpor så att de ska vara lätta att para ihop men han har lite problem med det. Han är nämligen mycket färgbild och parade bara ihop de strumporna han var helt säker på. Ändå hittade jag det här paret i min låda sen.

Skrattade (elakt) och frågade om han såg något fel. Han tog med knytet ut i vardagsrummet där det var bättre ljus, tittade jättenoga och konstaterade att han kunde "urskilja viss nyansskillnad".

Det händer emellanåt att diskussioner oss emellan slutar med att jag säger: "Du är ju färgblind, vad vet du egentligen?" Stackars Jacob, han har det inte lätt.

Förlikning

Säga vad man vill om det där internet, men något drag på fredagar är det inte.

FujiDirekt gick till slut med på att inte kräva mig på pengar för bilderna som inte var bra, men klargjorde att nästa gång måste jag klicka i rutan för "klassiskt format" och inte "digitalt format" - det var tydligen det som gjorde att proportionerna blev fel.

För det första: Vilka jävla rutor?! Jag såg inga såna rutor och hade i så fall inte klickat i någon av dem utan att ta reda på vilket som var rätt.
För det andra: Vilken jävla nästa gång?!

Vi rockar vidare

Igår pratade vi om Youtube-länkar och idag tänkte jag att vi skulle prata om den kategori av bloggar som jag av någon anledning råkat hamna på väldigt ofta senaste tiden, nämligen cynism-bloggarna. Man känner igen en cynism-blogg på följande:

- Samtliga inlägg handlar om något bloggaren irriterar sig på.
- Helst skriver cynism-bloggaren om arbetsplatsen i allmänhet och möteskultur i synnerhet.
- Cynism-bloggaren antyder i samtliga inlägg, ofta inte särskilt subtilt, att han/hon är den enda med någon som helst intelligens på arbetsplatsen.
- Inläggen har alltid en raljant ton. Det enda bloggaren aldrig raljerar om är sig själv.
- Cynism-bloggarna älskar att länka till- läsa och uppmuntrande kommentera varandras bloggar.
- Vanligt förekommande kommentar är "Word!". Det är sällan någon som säger emot eller ifrågasätter, ens sakligt.

Jag kommenterar aldrig bloggar jag inte gillar.
Det är vad som skiljer människor från djur, om du frågar mig.

Reality check

Ja, skulle någon vilja vara så vänlig att ge mig ett lagom hårt slag med öppen hand i bakhuvudet? Jag var hos min frisör igår och eftersom jag sa att vi skulle på lite AW sen så var hon snäll nog att ta tio minuter och locka mitt hår med sin GHD-plattång (jo grabbar, man kan locka håret med plattänger, fast det låter konstigt). Det blev så bubblans snyggt. Den där plattången är helt fantastisk. Så nu har jag kört den på prisjakt och ser att den kostar 2000 spänn. Man kan inte lägga 2000 spänn på en plattång. Det finns faktiskt folk som svälter.

Och jag behöver en vinterjacka.

Ga.Ma, är det bra grejer?

Så kan det bli:

Man har bokat ett STEP 2-pass med "Emma". Man tycker att man börjar bli lite risig i håret och använder bloggens sökfunktion för att kolla när man klippte sig senast och ser att det har gått godkänt lång tid sedan senast. Man ringer sin frissa och tänker att man kanske kan komma någon gång nästa veckan men frissan har tid redan ikväll. Man knappar in sig för att boka av STEP-passet som hunnit förvandlas till ett BODYSTEP-pass med någon som heter Julia. Ikväll blir man snygg i håret!

Jag gillar inte de där BODY-passen. Det blir så tråkigt när instruktörerna inte får bestämma själva. Tränar man mycket hinner man ju bli kräkfärdig på passen långt innan de byts ut, en gång i kvartalet.

Med tanke på att Les Mills inte gör annat än konstruerar pass och (gissar jag) tjänar "fett med stålars" på att göra det, borde de kunna erbjuda nya pass i alla fall var fjärde, vad sjätte vecka. Jag har svårt att förstå varför det ska ta tre månader att sätta ihop några entimmaspass inklusive musik. TRAMS! tycker Skrållan. Dags för lite konkurrens, kanske?

Länkat

Hamnade via Amanda hos Arga Bibliotekstanten och fann att det var gott, så att säga. Som numera nerlagda Konsumbloggen, fast på ett bibliotek istället! Och lite vassare. Det är något särskilt med folk som bloggar roligt om jobb/arbetsplatser/kunder som gör eller säga dumma saker. Apan är ju i samma kategori, fast just nu är det inte så kul med en massa Youtube-länkar. Finns det något man är så trött på som folk som ska "visa något roligt på Youtube", som han killen i reklamen: "Vänta, vänta! Ni kommer garva läppen av er!"

Av någon anledning är det bara den som visar klippet som tycker det är kul. Det är lite som när man säger "Jag ska berätta en rolig historia", då blir den aldrig rolig. "Kolla nu, kolla nu! Såg du?!" Börjar en visa ett klipp så är det alltid någon som ska visa något som är roligare och så ska den tredje bräcka de första två varpå den första tycker att nu har han fått se så mycket värdelös skit, nu är det hans tur att visa vad som verkligen är roligt.

Man ska aldrig, aldrig ta initiativ till Youtube-visningar. Det straffar sig alltid.

Missing in action

Igår hade jag varit "ambitiös" och tillverkat en egen liten övning till läxhjälpen. En text om jul i Sverige, lyft bort lite lagom svåra ord här och var och satt dem på en separat sida. Hade till och med gjort streck efter varje ord så de kunde skriva sina egna översättningar men borde ha tänkt på att de skriver från höger till vänster. Trots massor av dedikerat utrymme till höger om orden klämde de in sina tecken i vänstra marginalen. Nåja.

Jag hade min lilla farsi-talande grupp på fem personer. De är så duktiga och jag är så stolt över dem som lärt sig så bra svenska helt utan hjälp från "systemet".

När jag skulle gå hem hade någon "fått med sig" mina varma stickade tumvantar. Det kändes ganska ironiskt men jag bjuder på det. Hoppas att den som "fick med sig" dem frös riktigt mycket om händerna.

Linus

Ibland när jag behöver muntra upp mig själv lite (som till exempel när jag varit tvungen att byta lösenord på en av databaserna igen) brukar jag läsa Knivlisas killes sömnprat. Det slutar alltid med att jag får gå in på toaletten och dutta bort lite felplacerad mascara. Förtvivlat roligt.

Klickeliklick.

+33

Snackade precis med en fransk kollega. Jag gör inte det så ofta längre. Sedan en tid tillbaka arbetar jag i stort sett bara med Skandinavien och senaste halvåret har jag pratat extremt lite engelska. När jag tänker efter har jag nog i stort sett bara pratat engelska med min chef ungefär en gång varannan vecka. Nu är det nästan lika speciellt att prata engelska som det var att kunna prata svenska för ett år sedan.

Ibland känns det som att jag är den enda på hela den här inrättningen som gillar fransoser. Annars är det ett hiskeligt gnäll över fransoser gör si och fransoser gör så men jag tycker om dem. De är vänliga, har varm mjölk i kaffet, pratar roligt och kindpussas. What's not to like?

Kollegan sa att det blir team-möte i Paris eller Grenoble i januari eller februari. Jag varnade honom för att planera in det just när jag är på semester, men annars låter det ju toppen! Sen Paris vecka 10. Åh, vad jag skulle vilja åka tåg dit igen. Älskade det senast. Tänk att få kliva på i Köpenhamn och av på Gare de Lyon. Wosh!

Toto

Idag är jag konstig i ryggen, sådär så att jag skulle kunna få världens låsning om jag gör minsta lilla fel. Det kan bero antingen på att jag bar fram åtta bommar alldeles själv igår, eftersom övriga i min ridgrupp var så duktiga på att inte höra när ridläraren sa att det behövde göras. Det kan även bero på att hästen igår, en variant på kallblod, var sjukt skumpig och galet framtung. Helt omöjlig att få grepp om. Han ville bara springa och vad är 60 65 kilo Skrålla mot 500 kilo tålig häst? Jag drog, slet och släppte efter men inget hjälpte. Kan mycket väl ha dunsat ner för hårt i sadeln och fått någon sorts vertikal whiplashskada.

Nåja. Detta om detta.

Har det fint på skrivbordet i alla fall.

 

Inte så mycket jul-feeling dock. Är det inte vår, snart?

I huvudet på Skrållan idag:

"Föck vad mycket enklare livet hade varit ibland om man blivit ingenjör istället."

Tulip in a coma

Igår var jag på Blomsterlandet, köpte liljor och kunde inte låta bli tulpanerna som redan kommit så jag köpte en 10-pack rosa. Sen slog jag in alla blommor i papper och lade i bilen medan jag gick in på Willys för att handla.

När jag kom hem tog Jacob hand om blommorna och det tog ganska lång tid innan jag fattade att tulpanerna inte var närvarande. Jag gick ut i bilen för att se om de trillat ur där, men inte.

I morse när jag skulle sopa all snö av bilen upptäckte jag en konstig utbuktning på motorhuven. Det visade sig vara en bukett stelfrusna tulpaner som nu står på upptining på mitt skrivbord. Jag gissar att jag tappade dem i närheten av bilen och så har någon lagt upp dem på men så hann de bli översnöade innan jag var ute och letade efter dem. Vi får väl se hur de mår när de vaknar ur koman.

Det är ju ändå lördag

När man gör potatismos finns det två regler man bör hålla sig till:

1. "More is more."
2. "Man lever bara en gång."

Varför ta mjölk när man kan använda grädde? Varför ta lite smör när man kan ta mycket smör? Plus då tryffelolja, nymalen peppar, lite muskot, gräslök och lite riven fin-parmesan.

Matblogg

Då var vi hemma igen! Min fina pojkvän hade planerat en spa-vistelse och jag hade inte en aning. Det är så skönt, att inte kunna vara med och planera utan bara hänga med. Puss, älskling!

Vi var på Ronneby brunn. Ingen av oss har varit där innan och även om jag inte vet vad det kostade så tror jag att det var prisvärt. I paketet ingick en behandling, entré till själva spa-avdelningen, övernattning, frukost och en trerättersmiddag. Det var just den där trerättersmiddagen som vi var mest besvikna på. Kyckling med råstekt potatis. Vi tog något från ordinarie meny istället, men den var inte heller imponerande. Dyrt och fantasilöst. Till slut tog vi varsin entrecote med tillbehör och det var ändå helt okej! Sen är det väl kanske inte världens mysigaste ställe, mer konferensanläggning än spa men det gjorde inget. Så mysigt att bara komma iväg någonstans och vara med varandra! Helt underbart!

Nu är det som vanligt matlagningsbestyr. Förbereder tomatsås tills imorgon (klassisk lasagne), tänkte låta den puttra hela kvällen så den blir riktigt god. Ikväll blir det stekt hälleflundra från fiskbutiken i Ronneby, potatismos med tryffel och gräslök samt lite wokade grönsaker (sockerärtor, rödlök, shitakesvamp). Fleur de Cap till. Fint!

Nu ska vi bada!

Jag bjuder på en baddräktsbild!

Vi är på spa!

Min fina kille har "kidnappat" mig. Vi är på Ronneby brunn. Nu äter vi (Jacob) mellanmål men snart ska vi bada lite och sen blir det trerätters! Så lyxigt!

På tal om "Jonas och Smulan":

Jo, min facebookbild föreställer faktiskt både mig och min kille. Jag inser nu att det är helt oacceptabelt och ska genast åtgärda saken! Annars stör jag mig mest på par som klumpar ihop sig ohälsosamt mycket.

Gemensam e-mailadress. Hurvel på den! Gemensamt facebook-konto. Brrr. Skicka ut gemensamt julkort när man varit ihop i tre månader. Det värsta är par som måste tycka lika om allt, som aldrig någonsin använder ordet "jag" utan bara "vi" om saker som rimligtvis borde vara personligt. Till exempel smak och åsikter. Då är det "Vår favoriträtt är lasagne." "Vi älskar gröntapetserade fondväggar med guldmedaljonger på." Som att en åsikt bara är valid om den delas av båda.

En gång dejtade jag en kille som var kompis med ett utpräglat Vi-par. De kunde fråga oss: "Vilken är er favoriträtt?" och när den ena sa att den gillade sushi och den andra sa att den gillade oxfilé så blev det nästan lite dålig stämning. Pinsam tystnad. Vi-paret skruvade på sig, utbytte svårtolkade blickar. Gilla olika saker, liksom? Så märkligt!

På tal om anställningsintervju:

Nästa gång jag är på intervju för nytt jobb ska jag fråga om det är allmänt accepterat på arbetsplatsen i fråga, att efter morgonfikat ta dagens DI under armen och låsa in sig på toaletten i 20 minuter. För i så fall kommer jag nog säga tack-men-nej-tack.

Sorterat under kategorin "Män och deras toalettkultur".

Dagens garv

Hon i receptionen fick en riktig liten läckerbit med sig hem till verkstan i lördags.

På tal om abstrakta saker:

Nästa gång jag är på anställningsintervju och de frågar om mina svaga sidor vet jag precis vad jag ska svara, nämligen att jag inte fattar ironi. Det är antagligen ett av mina tyngsta sociala handikapp. Om någon är övertydligt sarkastisk uppfattar jag det, men inte vanlig smygironi. Jag hatar ironi. Fattar inte vitsen med att poängtera något genom att säga precis tvärt emot vad man menar. Helt föcking ologiskt och inte ett dugg kul. Och jag stör mig på folk stör sig på folk som inte fattar ironi. Typ: "Är den här främmande människan helt dum i huvudet när han inte fattar att jag var ironisk när jag sa att jag röker 50 cigg om dagen?"

Om någon hade sagt så till mig så hade jag tänkt: "Oj, vad konstigt... det låter ju inte så nyttigt att röka 50 cigg om dagen men okej." Känner jag människan så vet jag ju att han inte röker och kan således räkna ut att det rör sig om ironi, men en främmande människa skulle ju lika gärna kunna mena allvar, det vet ju inte jag.

Som mina snälla kollegor uttryckte saken när vi diskuterade det över förmiddagskaffet: "Man ser på din blick att du inte fattar och då får man förklara vad man menar."

Ordkunskap

Idag är det bra fart. Mitt projekt har lossnat rejält och ja' ba': wosch, wosch, wosch.

Bra kväll igår. Satt med fyra killar från Iran och Afghanistan. Bra med dem, eftersom alla pratar farsi och ingen av dem går SFI än (i och för sig inte så bra), så de hade ingen särskilt läxa. En av dem hade med en stencil som någon vänlig själ tåtat ihop för hand. 25 meningar, alla saknar ett ord, välj  mellan dessa 25. Först får man gå igenom alla 25 ord och förklara vad de betyder, öva uttalet, sen kan de hjälpas åt med meningarna. De hade rätt roligt åt ordet "ledig". Jag förklarade att ledig är när man inte jobbar men en av dem frågade om man inte kan fråga om "stolen är ledig?". Jo, det kan man ju. Sen kom meningen "Min fru är _____. Hon jobbar inte idag." och det fnissade de rätt gott åt. "Min fru är ledig." som i "Är stolen ledig, kan jag sitta på den?" De tittade mycket skeptiskt på mig när jag sa att man faktiskt säger så på svenska. "Min fru är ledig." Inga konstigheter.

En person är sur (teatraliska miner för att visa) och en citron är sur (nya miner). De nickade igenkännande. Tydligen är ordet för sur person och sur citron samma även på farsi. Där ser man.  

Sen pratade vi om ordet "full" och en av killarna tecknade med handen över glaset, att det var vad "full" betyder. Jag sa att på svenska är "full" även när man druckit för mycket alkohol. Det tyckte de var kul. Glaset fullt, personen full, menade samma kille genom att teckna med handen vid halsen för att visa. Då försökte jag knyta ihop resonemanget med begreppet "Full som ett ägg" men det blev nog lite för abstrakt för dem, tror jag.

Det verkar bli en fin dag idag

Idag blir det en bra dag, tror jag. Solen i ryggen och mycket att göra. Ikväll är det läxläsning på Röda korset igen. Var ju inte där förra veckan, det har känts riktigt tomt. Innan ska jag träffa en av killarna på Kupan, ska se om vi hittar lite vinterkläder till honom. Jag är så orolig att han inte har varma skor och jacka nu när det är så kallt. De som inte har uppehållstillstånd än får klara sig på 2000 kronor i månaden. Det är inte mycket, med tanke på vad en varm jacka kostar. Äh, det är inte mycket med tanke på vad en bussbiljett kostar!

Röda korset centralt ringde mig förresten här om dagen och ville "ställa några frågor". I själva verket ville de veta om jag kunde tänka mig att bli månadsgivare. "Tre-Två-Ett hundra kronor i månaden? Nånting sånt?"
Ja' ba': Nä.
Dom ba': 50 kronor då?
Ja' ba': Nä.

Jag sa att om jag ger pengar så gör jag det till Läkare utan gränser. Röda korset gör mycket bra, men jag vet ju hur liten del av pengarna som hamnar där de behövs och hur många gånger de där pengarna filtreras innan de hamnar där. Då köper jag heller en varm jacka till en kille som fryser.

Fuji, Fuji

...Och så fick jag tillbaka samma bilder jag reklamerade. De menar att produkten stämmer överens med vad jag beställde. Det menar inte jag.

På mitt jobb är reglerna såhär: Om något är specificerat är det det som avgör om produkten är defekt eller inte. Står det inget mått på ritningen så kan man sen inte komma och gnälla om att leverantören har gjort fel när man märker att grejen inte passar där det är tänkt. Jag applicerar samma resonemang. Det stod faktiskt en måttangivelse och den stämmer inte överens med måtten på det jag fick hem. Alltså är produkten defekt, alltså tänker jag inte betala. Jävla stolpskott.