Man är stresstålig

En riktig skitvecka på jobbet. Allt som kan gå fel har gått fel av en mängd olika anledningar. Annars kan det ju vara en grej som strular, men nu är det massor som är full blown kris. Man går hem på kvällen och det känns som att man sprungit ett maratonlopp.

Igår var jag så stressad så när Jonas-på-lagret messade på chatten och frågade hur det gick med en grej (som jag inte visste vad det var, bara att det antagligen var något jag glömt göra) svarade jag bara "Föck öff!" Nu är Jonas en person man kan säga så till utan att det blir dålig stämning men jag tänkte ändå på det igår kväll när jag skulle sova, och hade lite dåligt samvete för att jag var så brysk. Tänkte att jag skulle be om ursäkt och/eller bjuda på en chokladbit som kompensation idag.

Men i morse när jag kom till jobbet satt mina inköpskollegor och fnissade. De hade nämligen varit ute hos Jonas igår och nämnt att jag var ganska uppstressad, så Jonas skulle tetas lite och skickade det där messet som tydligen inte ens var "skarpt". De hade väldigt roligt åt min reaktion, där ute. Nu blir det varken ursäkt eller chokladbit!

Obligatoriskt

Lyssna på P3 Dokumentären om mordet på Fadime.

Hallabaloo

Fredag men jag är i Älmhult idag. Jag är med i en grupp som ska ta fram förslag på hur vi ska ha det i vårt kontorslandskap och vi hade möte idag på förmiddagen. Egentligen skulle vi haft en timma men det tog tre. Generella uppfattningen är att alla vill sitta så långt ifrån inköp som möjligt, alternativt hägna in inköp med skärmväggar. Helst lägga ett lock över alltihop också.

Vi har nämligen lite för roligt på jobbet och vårt tjo och tjim stör tydligen våra kollegor. Vi försöker tänka på det men det är lätt att glömma. Som det ser ut nu kommer  ön av arbetsplater närmast oss vara tom. Plats för besökande. Kvalitet vill inte sitta där, som det var tänkt.

- Vad har vi gjort dig för ont? frågade jag deras representant i gruppen.
- Tinnitus, svarade han.

Egentligen sa vi att besökare får sitta på de sämsta platserna, de där det är mest spring men nu blir det alltså platserna närmast oss. Undrar just hur man ska tolka det...

ALM

När man jobbar i Älmhult är man alltid nära Ikea. Innan satt mina kollegor och pratade om i vilken exakt riktning den ena bor men hur de än pekade åt varsitt (nästa samma) håll sa den andra "Nej men där ligger ju Ikea!"

Visa en riktning där Ikea inte ligger sa jag och de pekade tveklöst båda två åt exakt samma håll, mot 23:an.

I Älmhult säger man inte att man ska gå på Ikea. Man säger att man ska gå på Varuhuset.

Jaha. Nähä.

18:13

Om man kanske skulle ta och klä på sig.

Inte så illa som det låter. Jag har varit påklädd en gång idag, varit en runda på stan och så. Spar-shoppade lite. Ett par perfekta inneskor på halva reapriset samt ett par byxor för ett tillgodokvitto. Och blandade tulpaner på torget. Något måste man ju unna sig.

Jallafall, jag var tvungen att tvätta håret och då kunde jag lika gärna träna också. Lustigt, som att det jobbigaste med att träna är just hårtvätten med tillhörande torkövning efteråt. Var lässugen och eftersom det inte går att läsa och duscha samtidigt valde jag att ta ett bad. Då kan man ta med boken. Läser Om inte nu så när och den är bra, passar väl in på föregående blogginlägg. Man fattar hur lite som hänt på 70 år och tänker att om 70 år kommer våra barn att skämmas för hur vi behandlar folk idag, som vi idag skäms (eller borde skämmas) för att judarna kallt blev tillbakaskickade av svenska myndigheter när de försökte fly  helvetet i Europa. Läste här om dagen att folk blir avvisade till Syrien nu. Helvetet ligger i en annan världsdel, ännu lättare att skjuta ifrån sig. Sverige ba': "Men seriöst: Jävla gnäll. Hur hemskt kan det vara egentligen?" Sånt är livet, va? Vissa har tur, andra otur. Inget att göra åt, det är som det är. Lika bra att gilla läget och ta på sig lite kläder. Ikväll tapas hos mapsen som varit på Grand Canaria. Gött!

Pessimist, javisst

Jaha, vänner. Nu tänkte jag berätta för er varför jag är så rädd för Sverigedemokrater.

Folk i allmänhet ba': Men! Sveridemokraterna är ju bara en samling korkade och obildade bönder. Vad skulle de kunna göra för skada? Särskilte eftersom vi lever i en demokrati och det är bara vaddå, fem procent som röstar på dem? Plus att något som hände i Tyskland 1939-1945 inte skulle kunna hända idag, för vi har faktiskt Internet, vi åker till Thailand på semester, vi är smartare än någonsin. Nej, något sådant kommer aldrig att inträffa igen.

Tänk då på 1900-talet.

I början av 1900-talet fanns typ inget mer tekniskt än vad - vattenånga? - och det hade inte skett många tekniska genombrott de senaste hundra åren. 1901 höll rektorn för Tekniska Högskolan i Dresden, den tidens främsta tekniska skola, ett tal där han förutspådde att det närmaste århundrandet skulle föra med sig fenomenala tekniska innovationer: Han trodde att man skulle börja flyga mellan kontinenterna, även kommersiellt, att maskiner skulle kunna tänka själva och kanske, kanske att man skulle kunna färdas ut i rymden. Därmed, menade han, var det otänkbart att det någonsin igen skulle kunna bli krig, människan hade helt enkelt kommit för långt i sin utveckling för att ägna sig åt något så barbariskt.

Yeah, right.

Och det är därför jag blir så mörkrädd när människor idag tror att de är säkra, att inget ont kan drabba oss för vi är för smarta för det. Det skulle inte förvåna mig om det inom min livstid händer något lika otäckt som andra världskriget i Europa igen, och i så fall troligen vi själva som är orsaken. Sen kommer våra barnbarn sitta där, om hundra eller hundratjugo år och ba': "Shit, asså... Men det kommer i alla fall aldrig hända oss, för vi är för smarta!"
Den som lever får se.

Dagens Sanning, pt 22

För övrigt förba-ha-nnad på Länsförsäkringar Bank som spärrat mitt Mastercard till lönekontot fast jag bad dem spärra kortet till ett annat konto som vi inte använder och som (kortet) bara kostar pengar. Man är noga och skriver exakt vad man vill men ändå lyckas de göra fel.

Det jag är mest irriterad på är att när jag påpekar att de gjort fel och att det är ganska knöligt för mig att först ovetandes få "medges ej" när jag försöker handla och sen vänta en vecka på nytt kort - får jag inte ens en ursäkt eller ett erkännande att de varit slarviga och gjort fel utan bara meddelande om att de beställt ett nytt kort. Skulle inte förvåna mig om de missat att spärra det tredje kortet, det som står utställt på Jacob och som egentligen är det kostar pengar och hela anledningen till att jag bad dem stänga korten från början!

Jag som hade en så bra kod.
Föck.

Lite senare:
Jag mejlade banken och meddelade att jag var missnöjd med hur de hanterat mitt ärende, främst för att de inte bad om ursäkt när de orsakat mig besvär genom att helt enkelt vara slarviga. Min kontakt där ringde just upp mig och sa att hon var jätteledsen och att hon trodde att hon lyckats häva spärren på mitt kort så nu är allt bra igen! Rätt ska va' rätt!

Nytt år nytt liv

Man kan väl säga att två saker har hänt sedan typ-årsskiftet (utan att någon av dem har haft något som helst med själva årsskiftet att göra): Det ena är att jag börjat träna (igen) och det andra är att jag har börjat spara pengar.

Angående träningen är mitt nya motto: "Lite är bättre än inget". Vi har ju bara 200 meter till gymmet så även om jag inte känner för att vara där en timma eller köra något pass kan jag ändå gå dit och trampa en halvtimma på crosstrainer och bli svettig. Plus lite styrketräning. Sen kör jag ändå ett pass då och då. Jag är inte superambitiös, men jag är igång i alla fall!

Sen har jag kommit till insikten att om man någon gång ska kunna köpa ett hus så måste man faktiskt ha pengar så jag har börjat spara. I och för sig har jag alltid i slutet av månaden då jag betalat mina räkningar lagt undan mellanskillnaden mellan det som blir kvar på kontot och så mycket som jag tycker är rimligt att ha som "rummelpengar" men nu tänkte jag mer aktivt försöka hålla nere mina kostnader. Bland annat genom att köra bil till jobbet bara när jag absolut måste. Det senaste året har jag höjt min lön med 30 procent så man tycker att jag borde kunna spara ihop hälften av handpenningen till ett hus på ett år eller så, om jag anstränger mig lite.

Mot ljusare tider

Det är helt underbart att det snart är dags för mig att cykla till tåget och det är inte helt kolmörkt ute. Mörkt är det, men inte becksvart. Det går fortfarande att se trädens siluetter mot himlen. Fantastiskt så fort det vänder ändå!

Jag hade försökt få tag på Koki sedan i söndags för att höra så flytten gått bra men inget svar på SMS och telefonen avstängd. Igår fick jag tag på henne på Skype och hon hade bytt till italienskt nummer men glömt meddela mig. Allt lugnt.

Jag skrattade så jag tjöt åt att damen hon bor hos är så mammig. Kicki skulle koka ägg här om dagen, då hade damen stått bakom och förklarat steg för steg hur man gör. Jag är så sugen på att åka dit! Hoppas-hoppas-hoppas att jag/vi kan komma iväg över påsk!

Annars är det ganska lugnt. Jag ska till Minneapolis igen, andra veckan i februari. Åker lördag till lördag, stor prisskillnad mot att åka exempelvis söndag-söndag och jag tycker det känns bra att komma en dag tidigare och hinna hämta sig lite från jetlagen inna man måste sitta på möte och vara skärpt en hel dag. På hemvägen tar jag kvällsplanet (19.10) så jag hinner springa på Mall of America hela dagen. "...on a weekend?" kommenterade min chef klentroget när jag nämnde det för honom.

Min syster har flyttat till Italien...

...hon lessnade på Stockholm, hyrde ut lägenheten i andra hand och drog till Rom med boende fixat för en vecka. Tanken är att hon ska börja med att läsa upp sin italienska och sen hitta sig ett (riktigt) jobb. Nu har hon hittat ett mer permanent boende, som inneboende hos en äldre dam i bra område. Hade fått mejl från henne i helgen:

Är på väg hem från Napoli. Underbart väder och en fin stad på vissa ställen. Gick förbi en fiskmarkad och tog den här bilen till dig :)

 Jag tycker det är supertufft och tänker att om  man hade kunnat ta tjänsteledigt eller så några månader hade Jacob och jag kunnat göra samma grej. Det hade varit helt underbart men jag vill inte tänka på vad våra arbetsgivare sagt om man lagt fram det förslaget...

Det där med att åka till USA som au-pair ett halvår efter gymnasiet var inte det smartaste draget, så här med facit i hand. Tänk om man varit lite smart och åkt till Frankrike och lärt sig franska istället. Så värt!