Hört på jobbet

"När jag var liten frågade jag mina föräldrar vilken sorts kött flintastek var. De sa att det var kött från fjälluv. Sedan trodde jag det tills jag var typ 12."

Köksskisser

Jag tar tillbaka allt ont jag kan ha sagt om Ikea ("en jävla sekt det där") efter att ha suttit några timmar med deras köksplaneringsverktyg. Det är tamejtusan helt otroligt bra. Jag detaljmätte köket igår och när man verkligen har alla mått är verktyget fantastiskt.

Det bästa är att medan alla andra köksmärken är luddiga och förtegna om vad det egentligen kostar så trycker man i Ikea-verktyget bara på en knapp och får ut hela listan med allt material man valt och på kronan vad det kostar. Ungefär så här långt har vi kommit i planeringen, men vi behöver klura lite mer på om utrymmet räcker. Vi har massor med förvaringsmöjligheter, både matkällare och hyllor, i källaren som ligger i direkt anslutning till köket (vita dörren som skymtar på bilderna nedan) så därför tänker jag mest att det man använder ofta behöver få plats i köket men mycket kan man förvara i källaren. Vaser, hushållsmaskiner, sånt som tar plats. Även skafferivaror, dricka, vin och i viss mån grönsaker kan man förvara där nere.

 Jag är ju kär i Kvänums rökfärgade skåpsluckor, men ett Kvänumkök kostar typ fem gånger så mycket som ett från Ikea så jag planerar att satsa på ett Ikeakök och skicka iväg luckorna på omlackning direkt, till samma eller nästan samma färg. Det ska kosta mellan 2500-5000 kr och känns väldigt värt.

Kvänumköket

 

 

Det ska ju även till en takmonterad fläkt över köksön men där gick Ikeaverktyget bet, det såg jättekonstigt ut. Sedan är jag lite tveksam till de små fönstren. Vet inte om det går att ta bort dem. Stör mig på att de är så udda. Det lilla är lite smågulligt men det större längst till höger är bara tråkigt. Ska fråga snickaren som kommer imorgon.

Fronten på köksön går nästan exakt där den befintliga köksväggen står idag.

Längst till vänster, vänster om kyl och frys är murstocken. Den är liksom där den är.

Susanna som var och tittade igår gillade verkligen det där med köksön och att öppna spisen är precis till vänster. "Då kan vi sitta här framför brasan med ett glas vin medan du lagar mat, och du kan ändå vara med i samtalet!"

Jag tror faktiskt att jag ska köra inom Varuhuset idag på hemvägen och prata lite med köksavdelningen där, om hur mycket space man behöver ha runt köksön så att det inte ska kännas trångt. Det hade nämligen varit najs att utnyttja mer av köket.

2014 - Året då allt hände

Jag är nog lite som ett barn på julafon idag. Vaknade innan halv sju i morse och steg upp fast vi satt klockan på halv åtta, och det var inte bara för att jag var akut toanödig. Nu har vi fått nycklarna och det är STORT. Kan knappt vänta tills i eftermiddag då vi kan åka ut till huset och gå runt där själva, mäta och slita loss heltäckningsmatta.

Jacob var i huset igår och inspekterade. Allt som skulle plockas bort hade plockats bort men det var fortfarande ganska smutsligt i källaren. Min make tog det kloka beslutet att välja sina strider, så vi får svabba av där innan vi flyttar in. Känns helt okej! Vi är glada att vi slipper hyra släp och köra deras bråte till tippen!

Dessutom har jag och Susanna suttit ute i solen och ätit lunch (premiär för i år!), lagom sugen på att fortsätta jobba nu efter det!

Vecka 35

Det börjar bli lite tungt, det kan jag inte förneka. Magen är i vägen då jag minst anar det och jag ringer heller än knallar upp till plan 2 för att fråga någon om något. Annars mår jag oförskämt bra och är glad att jag varken har ont någonstans eller mår dåligt på annat sätt. Jag vet att det inte är alla förunnat.

Igår var vi på Ikea, kollade på kök. Jacob har inte varit så pigg på Ikea-kök men jag tror att han börjar vända.  Jag tänker att det kommer kosta så hiskeligt mycket att renovera så där jag kan spara pengar och känner att man får ungefär samma grej för betydligt mindre pengar så är det värt det. Nu hoppas vi att Ikea kör igång med någon såndär Köp kök för 10 000 och få 1000 kr att handla annat på Ikea för-kampanj 1 april. Det vore oerhörrrrrt lämpligt.

Annars tänker jag på halltapet nu för tiden. Hallen är kort och bred, kan man säga, med jättebra (och snygg) förvaring längsmed ena kortsidan men jag har anammat inredningsbloggarnas tips om att satsa på mycket mönster och färger i hallen. Jag tänker något riktigt klatschigt, turkost och rosa och blad och kolibris. Vet precis vad jag vill ha, hoppas bara det finns en tapet som ser ut så. Kommer bli jätteläckert med vår spegel med guldram och det lite gammaldags hallbordet i mörkt trä.

Imrogon är det tillträde! Jag ska ha semester på tisdag och bara ägna mig åt huset hela dagen! Tjoho!

Efter att ha jobbat med amerikaner i två och ett halvt år...

...har man sedan länge slutat fråga amerikaner man inte känner sedan tidigare om de varit i Sverige innan. Nu frågar man om de varit i Europa tidigare. Har de det kanske man sträcker sig så långt som att fråga om det är första gången i Skandinavien.

...erbjuder man alltid for dummies-instruktioner då de ska använda telefonen. De förstår liksom inte riktigt det där med olika prefix för olika länder och vet inte ens hur man ringer till USA så nu är det standard att när någon av dem frågar om de kan ta telefonen i det konferensrummet så svarar man visst, vill du ha hjälp med att slå numret? Det vill de. Alltid.

Badrumsfunderingar

INR har en klurig lösning som heter Front. Det är en duschvägg med dolda hyllor bakom, som även döljer blandare, rör och handduschen då man inte använder den. Man "klär" väggen i valfritt kakel och jag tycker att det är jättesnyggt i kombination med duschväggen som nästan inte syns. Om det funkar i vårt badrum tror jag att det kan bli en sådan lösning. Fast inte i det där tråkiga gråa... Jag har lite andra idéer!

I (heart) Peggy

Peggy ba':

...eller så säger jag upp mig och blir plant manager istället. Där jag jobbade förut hade vi en tant som var anställd bara för att vattna blommorna. Vi kallade henne för "the plant manager". Det hade varit ett skönt liv.

Det är också en grej man märker på folk nu i fabrikstängningstider, de börjar prata om väldigt alternativa karriärer med dimmiga blickar. Själv har jag ju i jobbiga stunder fantiserat om att börja sälja läppstift på Åhléns. Supply chain-chefen pratade om kassan på ICA och en av hårdvaruingenjörerna, som fått dra ett riktigt tungt lass med aptråkigt skitjobb senaste tiden, fick något längtansfullt i blicken när han högt funderade på hur fantastiskt det hade varit att bli lastbilschaffis.

Något provocerat...

...undrar en del hur länge till jag egentligen ska ha klackar. Det har de frågat sedan jag var i vecka 15.

"Tills det inte går längre" svarar jag då.

Äsch, detta? Det är bara vårt hus. Inget konstigt alls.

Jo, nu är vi husägare! Det är stort! Vi skrev på i förmiddags och sedan dess har det inte blivit mycket gjort på jobbet. Efter lunch åkte vi ut till huset för att tillsammans med säljaren kolla så allt var okej, läsa av elmätaren och så. Dessvärre visade det sig vara en jäkla massa grejer kvar. En del verkade det som att flyttfirman "inte fått med sig", en del tyckte säljare skulle vara kvar för att antingen "det hör till huset" eller "det kan vara bra att ha" och ytterligare en del skulle hon ta med sig tillbaka. Dessutom visade det sig att de som städat gjort det tämligen slarvigt. I källaren hade de inte städat alls. Ingen jätterolig början men säljaren har en vecka på sig att se till att det töms och städas och jag hoppas verkligen att vi slipper ytterligare diskussioner om vad som ska vara kvar och inte.

Det ska bli så himla kul att sätta igång och göra fint! Imorgon kommer vi ha ett intensivt schema då vi ska åka runt till köks- och badrumsbutiker och försöka gallra lite i djungeln. Samtidigt känner jag hur vissa grejer faller på plats, jag börjar kunna se det framför mig. Att sedan förmedla min vision till Jacob så att han också tycker att det låter bra blir en annan utmaning. Snickarmorbror Magnus med familj kommer nästa lördag för att titta och komma med goda råd, inredningsarkitekten tisdagen därpå och några byggare förhoppningsvis samma dag. Kök behöver beställas ASAP eftersom de är minst en månads leveranstid på det.

Hur ska man hinna jobba närmaste tiden?

Det är en stor dag idag

Idag ska vi både skriva på för huset och byta till sommardäck. Fast i omvänd ordning. Tjoho!

Och på tal om folk som slutar

En kille som heter Gustav jobbade sin sista dag i fredags. Jag har egentligen aldrig pratat med Gustav, för han var lite speciell, men på något konstigt sätt saknar jag honom lite. Gustav var (är) helt oersättlig. Han har byggt upp hela vårt testsystem och det finns ingen annan i hela världen som på en rimlig tid skulle kunna sätta sig in i hur det fungerar. Gustav var den första att få err erbjudande om nytt jobb, egentligen så snart det kom ut att vi skulle lägga ner, annars hade han nog inte sökt sig vidare. Han är några år äldre än vad jag är, men hade bergis varit kvar tills han blev pensionär.

Gustav bor själv med sin hund i ett hus långt ute på landet. I våras körde han på en älg på väg till jobbet. Vindrutan sprack och älgen hamnade på taket men Gustav, som både är jägare och uppvuxen på landet, hoppade ur bilen, konstaterade att älgen var död, drog ner den från biltaket och släpade in den i vägkanten. Sedan vek han upp vindrutan så han skulle kunna se ut och körde (i flera minusgrader) de återstående tre milen till jobbet.

Så här såg Gustavs bil ut efter krocken. Notera pälstussen till höger.

Gustav är en hyperintelligent person. En kollega beskrev Gustav på följande sätt: "Han fattar inte själv hur smart han är. Han tror att han är normalbegåvad och att det är alla andra som är dumma i huvudet." För Gustav har inget tålamod med folk som inte förstår. Alls. Nada. Han har noll social kompetens, skiter fullständigt i andra och skulle aldrig anstränga sig för att uppfattas som trevlig. Han saknar dessutom fullständigt sinne för ironi, så man vet att det han säger - det menar han ordagrant. En annan kollega, 21-åriga Malin som jobbar som produktionstekniker, berättade just att hon fick en av de finaste komplimanger hon någonsin fått av Gustav dagen innan han slutade: "Du börjar lära dig. Du är tydligen inte så dum som du ser ut." Om den kommentaren vet man två saker: 1. Han menar det. Verkligen. 2. Det var inget som helst försök till humor. Alls.

Det är de där originalen (i lagom dos) som ger mitt jobb dess guldkant. Jag tycker att de är helt underbara!

På tal om Kent

Linn skrev om sitt hat mot Kent och jag hade redan innan dess funderat på att spy ur mig något om deras senaste - fast kanske inte så mycket ur en jag-hatar-Kent-vinkel som hur less jag är på svenskas "typiskt svenskt"-fetisch. Jag tror inte det finns något annat folk i hela världen som blir nästan sexuellt upphetsade då de får tillfälle att berätta för en utlänning (helst amerikan) om vad som är "typsikt svenskt" - strunt samma om det är bra eller dåligt. De blir snäppet än mer upphetsade av att läsa utlänningars (helst amerikaners) återgivning av vad som är typsikt svensk. Å andra sidan en smart approach för att sälja något. Tänker på Hasselhofs talkshow.

Nå. I en kommentar var det någon som stämde in och sa att hon hatar Kent och Zlatan.

Jag hatar, om inte Zlatan som person för jag försöker låta bli att hata människor, fenomenet Zlatan. Diskuterade det som hastigast med Thomas som jag samåker med i tisdags och jag har haft så svårt att sätta ord på min ovilja inför fenomentet Zlatan men nu tror jag att jag har lyckats. Karln' betraktas som en hjälte och jag har fått så svårt för när människor som inte gör någon som helst skillnad betraktas som hjältar. Av det Zlatan och hans idrottskollegor gör, vad av det kommer spela någon som helst roll om hundra år, ett år, en vecka eller ens imorgon? Okej, laget vann matchen, men vilken skillnad gör det egentligen för någon, utom de själva? Fansen blir glada när det händer, men imorgon har de glömt det och ser fram emot nästa match. Jag skiter i att Zlatan växte upp i ett ghetto, att hans farsa söp och att morsan inte hade råd att köpa mat, han är inte mer hjälte för det.

and the factory closed so you can't hold them liable

En sak som är "trevlig" med att fabriken stänger och att alla blir arbetslösa; Folk blir väldigt öppna med vad de har på gång i jobbväg. Annars skulle man ju aldrig gå och berätta för sina kollegor att man kanske har ett nytt jobb på G, eller att man ska på intervju imorgon, men nu gör man det och det är rätt fint. Man delar varandras glädje när det går bra under processen och man delar varandras besvikelse när det inte går bra.

Det roligaste är när en kollega kommer ut från ett samtalsrum med mobilen i handen och ropar "YES!" så hela landskapet hör. Det gör baskemej hela ens dag!

Och så lite inspirationsbilder på det?

Typ? Någonstans åt det hållet? Har svårt att föreställa mig badrummet på övervåningen, om man vill ha ljusa eller mörka färger där. Jag tycker att mörka är snyggt, men det finns inget fönster och det kanske blir för mörkt?

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att se vad som finns under korkmattan i köket och den otäcka turkosa heltäckningsmattan i trappan och på övervåningen. Vågar inte hoppas på att fint brädgolv men det hade varit najs. För köket gillar jag schackrutigt men Jacob är tveksam. Jag tänker att eftersom vi ska ta ner väggen och ha öppet mot vardagsrummet där det är fin stavparkett måste man lösa det på ett snyggt sätt där de två golven möts och jag är lite kinkig med vad som egentligen är snyggt.

Tål att tänkas på.

ÄNTLIGEN!

Räkna med mycket förebilder och sedan ett gäng efterbilder här på blöggen framöver. Det verkar nämligen falla på plats med huset! Labbet har inte skrivit klart rapporten men har mejlledes meddelat att analysen är klar och de föreslår inte någon vidare åtgärd. Nu vill vi bara ha ett papper från kommunen som befriar oss från allt framtida ansvar för den där oljetanken och eventuella effekter av den, sedan skriver vi på!

Jag gottar mig åt det, för så fult som det är nu är det ju omöjligt att inte lyckas göra det tusen gånger snyggare! Det känns roligare än om det varit sådär lite halvsnyggt. Vi har även bestämt oss för att börja med att ta in en inredningsarkitekt det första vi gör. Inte för att välja kuddar eller göra inköp åt oss, utan bara för att få input kring planering, färger och materialval.

Prio ett blir badrummet och köket. Vi ska ta bort diskbänksväggen som är till vänster på köksbilden och bortanför öppna spisen/bakom bokhyllan på vardagsrumsbilden. Rummet med symaskinen och rundade taket blir bebis rum, det ligger innanför sovrummet. Plus färg, tapeter, nya golv på övervåningen. Fix och don. Göra en riktig walk-in-closet av det utrymme som mest är "råförvaring" idag. Fixa till gästtoan på bottenvåningen. Prio två är lyxigt badrum i källaren med bastu till Jacob och badkar till mig men jag är inställd på att få vänta lite med det. Samma sak med att bygga om det anskrämliga "inglasade uterummet" till ett matrum (kanske, vi får bo in oss och känna efter lite). Vi ska byta tak och måla om fasaden men det blir nog först nästa år. Och jag vill ha ett växthus!

Prylar

Det var bara färgen som var utgående på vagnen, inte "hela modellen". Det var ju himla bra. Då gnällde jag i onödan men tackade i alla fall översvallande för bra svar och god service då jag fick klart för mig hur det hängde ihop.  

Nu har jag hittat liggdel på en annan site, till riktigt bra pris eftersom det också är förra årets modell och vi kommer ha sparat ungefär 3500 spänn på att köpa äldre modeller på nätet istället för att beställa nytt från Babyproffsen. Värt! Det är en ren njutning för mig som småländsk inköpare. Plus att vi köper babyskydd från kompisar. 

(Ja, vi har hört att man inte ska ha babyskydd som är äldre än ett par år och detta blir väl på gränsen, men det där har vi valt att ta med en liten nypa salt. Jag tänker ur rent indistriellt perspektiv. Babyskydd är en produkt med automotiveklassning, vilket innebär att det inte finns något annat produktsegment, utom möjligen air and space, som ställer högre krav på kvalitet. Klart att tillverkarna gärna låter folk tro att deras produkter har passerat bäst-föredatum så tidigt som möjligt.)

Nu när vi klarat av de tråkiga grejerna som vagn och babyskydd kan man börja surfa på alla roliga saker! 

Lyxdilemma

Möjligheterna till direktleverans av skönhetsprodukter från USA börjar blir lätträknade. Min chef kommer nästa vecka och har meddelat att Ulta har rea och undrar om jag vill ha något. Peggy har ställt samma fråga två gånger och jag känner att JA, jag vill ha något! Jag vet bara inte vad! Beslutsångest! Bara för att jag vet att det är "sista chansen". Mascaror har jag i överflöd redan, ögonskuggor likaså, mineralsmink också (fast det använder jag bara på sommarhalvåret). Det finns ingen parfym jag önskar mig. Det enda jag verkligen behöver är en bra fuktkräm men har inte en aning om vad man ska köpa.

Hjälp mig! Vad hade ni beställt?

Vagnjox

Det har varit lite turbulent med den där vagnen vi köpte. Först visade det sig i fredags att jag inte köpt en sådan vagn vi trodde. Jag hade köpt en Brio Go men den vagn vi bestämt oss för var en Brio Smile. Nå. Idag var vi på Babyproffsen för att kolla vad som egentligen skiljer och kom fram till att Brio Go nog är en bättre vagn, så vi försöker inte göra oss av med den. Enda nackdelen var att vi tänkt ha mjuklift istället för hård liggdel, men nu får det bli en hård liggdel ändå. Go-vagnen går nämligen inte att luta tillbaka helt och hållet.

Så vi börjar leta på nätet efter liggdelar. Då förstår vi att den vagn jag köpt var förra årets modell och att den nu utgått och att det är rätt tight med att få tag på tillbehör (som då exempelvis liggdel). Jag har mejlat sidan jag handlade av och frågat hur mycket av 2014-modellen som är kompatibelt med 2013-modellen och man kan ju ha tur och det mesta funkar, men ändå, så jäkla tradigt. Exakt sånthär man inte vill hålla på och krabba med.

(Jag la sajtens VD som cc på mejlet till kundtjänst - eftersom jag påpekade att vi kände oss lurade då det inte framgått att vagnen var en utgående produkt - och fick svar på mindre än fem minuter från honom. Det är imponerande!)

Inredningsblöggare

...samlar jag på såhär i eventuellt husköpartider. Det är bara så svårt att hitta bra. Jag blir så less på alla inredningsbloggar i gråskala. Betong och cement, "skandinavisk minimalism" tills man kräks. Kanske ett litet inslag av trä någonstans, för att "mjuka upp" det lite. Är det så att man som inredningsintresserad är dömd till att dö en långsam och plågsam död om man befattar sig med lite färg och personlighet?

Plus, de som jag nu gillar och i vissa fall följer på Instagram: Minst varannan bild är av mat från pressfrukostar och pressfester och pressluncher och pressvisningar. Det är förihelvete inte det jag vill se!

Mvh,
Morran

...och torsdagar är det nya fredagar!

Idag är en bra dag. Torsdagar är det nya fredagar (när fredagar är jobba-hemma-dag)! Jag har den här veckan slutat åka tåg och börjar köra bil till jobbet. Själva tåget i sig var inget större problem, men däremot krabbigt att ta sig de enånhalv-två kilometerna mellan jobbet och stationen. Gå tar en jäkla tid (särskilt nu när min medelhastighet på längre sträckor är obetydligt högre än en gammal tant med rollator) och cykla är snudd på omöjligt eftersom magen är i vägen. Tur att jag har Thomas att samåka med, det är lite snällare mot plånkan och mycket, mycket roligare än att lyssna på radio.

Vi var på föräldrautbildning i tisdags. Barnmorskan som höll i föreläsningen var helt underbar och det vore en nåd att stilla bedja om, att få henne då det blir skarpt läge. Älskar människor som är så uppenbart kompetenta och engagerade i vad de gör, som sett allt och dessutom har en helt ljuvlig torr humor.

Igår frågade jag Jacob om han också upplevt att stämningen på föräldraföreläsningen är lite... skum? Det hade han faktiskt tänkt på. Jag förstår inte vad det är med folk. Är folk så i allmänhet, eller blir de så tagna av situationens allvar? Det är en sal med nästan 50 pers, ingen säger ett ljud (fast nästan alla kommit i par). Alla undviker ögonkontakt, smyger helst utefter väggarna, drar inte ens på smilbanden fast barnmorskan var så fantastiskt rolig och det är nästan som att ingen ens vågar röra sig. Det var som att Jacob och jag var ensamma åhörare, i alla fall de enda som verkade reagera på vad som sades och definitivt de enda som ställde frågor. Alla andra såg mest besvärade ut och stirrade ner i golvet. Fölk, va?

Tisdagar är vita

Tisdagssjukan är ett faktum. Som varje vecka.
Men det är helt okej. Min chef har befriat mig från i stort sett alla projekt och arbetsuppgifter så nu har jag lite idiotjobb (innefattar tre olika Excelfiler och 30 inköpsordrar i SAP som ska idiot-uppdateras). Meningen är nog att jag ska jobba med att dokumentera men det har inte blivit mycket av den varan heller.

I eftermiddag ska vi på föräldraföreläsning, pt 1 Förlossning. Titta på film och grejer. Jag skojade om att ta med popcorn och läsk. Annars är det enda jag läser/kommer läsa en bok som handlar uteslutande om förlossning (Att föda, Gudrun Abascal) och den är riktigt bra. Hands on, liksom. Jag tänker inte så mycket på det där med att vara förälder, är inte alls orolig för vad som kommer, men förlossningen blir "spännande". Jag är inte orolig för den heller, egentligen. Tänker att om alla andra klarar det så gör jag det med, jag är stark och ska ha bedövning extra allt plus skönt att veta att Jacob kommer finnas där. Det enda jag hade kunnat vara orolig för är att något går extremt fel, men har gjort ett aktivt val att sticka huvudet i sanden och intala mig att sådant bara händer andra.

Imorgon kommer jag också sluta tidigt, har klipp och färg-tid och det ska bli så skönt! Ja, jag är en sådan som färgar håret hos frissan fast jag är gravid. Och det händer att jag dricker cider med 0,7 vol% alkohol. Living on the edge.

Ditt och datt

Så laddad inför veckan man kan bli, under rådande omständigheter! Blir det lite gnälligt här framöver får ni ursäkta mig, jag försöker låta bli! Drygt fem veckor kvar tills jag säger föck öff till det här stället!

Helgen var trevlig! Sandhamn var jättefint och man förstår att folk vill åka dit. I bilen på väg söderut konstaterade Jacob och jag att det är en himla skillnad på stockholmare och stockholmare. Många (nästan alla) är ju väldigt trevliga och den äkta stockholmskheten (pratar-på-e) är faktiskt himla charmig. Sedan är det en liten klick med folk som är som parodier på sig själva. Det var några som gifte sig där i lördags och plötsligt blev den lilla klicken väldigt koncentrerad, för att inte tala om på färjan tillbara då alla skulle hem. Då var de ändå bakfulla och antagligen rätt dämpade.

Nåja. Annars är läget under kontroll. Om någon är nyfiken på hur det går med huset så är det snabba puckar. Imorgon bitti kommer SITA och tar bort tanken helt och håller, på eftermiddagen kommer kommunen och WSP som ska ta fler jordprover. Det är med andra ord fortfarande hopp om 'at.

Fiiiint

7 mars, 2014 händer följande:

1) Jacob fyller år!

2) Vi åker till Seglarhotellet i (på?) Sandhamn! Vi fick presentkort där då vi gifte oss och nu är nästan sista chansen att utnyttja det. Det var verkligen en jättefin present, men de som gav oss den bor i Stockholm och jag undrar om de tänkte på att för oss är det åtta timmar till Sandhamn och åtta timmar hem. På den restiden hade vi nästan hunnit fram och tillbaka till New York.

Det blir najs!

Föck

Den föroreningshalt som påträffats kan innebära risker för människors hälsa och miljön. Utifrån genomförd provtagning och analys bedömer WSP att ett åtgärdsbehov föreligger.
Jordprovet är taget precis under ett hål i cisternen, där föroreningshalten kan förväntas vara som högst. Föroreningshalten är sannolikt inte representativ för hela jordmassan under cisternen. För att kunna göra en rimlig bedömning av åtgärdsbehovet skulle cisternen behöva tas bort så att fler prover kan tas på ett mer representativt sätt.

Inte kört, men jag kom att tänka på vad min svägerska berättade om när de kollade på hus då hon var gravid och hon blev halvt hysterisk för varje misslyckad husvisning de gick på. För mig är det bortom "vill ha ett hus för det vore najs". För mig är det reptilhjärnan som skriker att jag behöver ha en plats att bygga ett bo där min avkomma ska leva och frodas. Jag tänker långt mycket mer på huset än jag tänker på bebisen. Den är där den är och kommer när den kommer.

Nu kommer det dra ut minst ett par veckor till, innan vi vet hur landet ligger. Vi kan glömma tillträde första april som vi tänkt och även om det slutar med att vi köper huset (vilket vi fortfarande hoppas på) så kan vi glömma att hinna bli hyfsat klara med renoveringen tills bebi kommer. Reptilhjärnan får nog vackert finna sig i att bygga bo i lägenheten tills vidare. Bebi själv lär ju inte bry sig nämnvärt.

Inte bli bitter...

...men är det inte lite ironiskt att nu, när alla förhandlingar är avslutade, så är det bara en enda av de som blir uppsagda som lyckats få en "deal" med arbetsgivaren, och det är fackklubbens ordförande?

Bold action

En sjuhelsikes fördel med att fabriken ska lägga ner är att det går väldigt snabbt och lätt att bli av med säljare som vill att man ska börja köpa just deras produkter. Man nästan hör ljudet av deras penna när de kryssar över mitt namn i sina ring-en-gång-i-kvartalet-listor.

Och igår sökte jag ett jobb. Blev så peppad av alla som ba': Äh, vaddå? Spela roll att du är gravid! Jag har bara bytt jobb när jag varit höggravid! Så jag var inne och tittade och hittade baskemig ett jobb som i alla fall på pappret var precis vad jag velat byta till jättelänge. Enda nackdelen är att det är lite pendling, men kortare avstånd än nu. Jag tror att jag har alla förutsättningar för att få det (bortsett från bulan, då) men om man ens kommer till intervju och om de ens kan tänka sig att överväga mig (bulan) får man ju se om det känns hundra där med. Det är så mycket annat som spelar in. Är chefen en gubbe vill man andå inte ha det. Fast är chefen en gubbe lär jag inte få jobbet även om jag vill ha det, så det jämnar väl ut sig.

Så här sitter jag och känner jag mig härligt wild 'n crazy som söker jobb i sjunde månaden.

Preggofunderingar

Man har ju hört/läst rätt många som irriterat sig på hur omgivningen beter sig mot gravida kvinnor. Det är magklapp från främlingar och kommentarer om kroppsform och en massa mer. Mina upplevelser hittills:

Magklapp

Hittills har inte en enda främling försökt sig på att klappa min mage och jag är nästan lite besviken för jag hade verkligen laddat för världens utskällning om någon försökt. Genomgående tycker jag folk är rätt bra på att inte kladda men ironiskt nog är HR-chefen värst av alla. Hon kan komma upp bakifrån och hänga sig över mig när jag sitter och jobbar, lägga båda händerna på min mage och man ba': *biter ihop*. 

Kroppsformskommentarer

Nu är jag rätt nöjd med min gravidkropp. Bulan börjar bli lite för stor för att vara "söt" men på det stora hela är jag bekväm med hur jag ser ut så det stör mig inte att alla ska fråga om det verkligen bara är en och "det måste vara dags snart?". Jag får ofta komplimanger om att jag är fin och resten har jag inga problem med att hantera. 

Tjatiga frågor

Jag vet att jag varit precis likadan själv, men det är ett jävla tjat om huruvida det är en tjej eller en kille. Det är verkligen det första folk frågar och det var tjatigt redan vecka 16. Jag har all förståelse för att de närmaste är nyfikna och vill veta, det är helt okej, men jag fattar inte vad folk vi knappt känner har med det att göra. Känner man sig nödgad att kommentera någons graviditet med en artigt intresserad fråga föredrar jag den om beräknad nedkomst eller hur man mår. 

Mardrömsanekdoter

Okej, å ena sidan prat om folks förlossningar och det är jag okej med. Jag är förberedd på att det inte blir någon picknick och vet att det är väldigt individuellt så jag tar inte åt mig om folk pratar om jobbiga förlossnignar (vilket ändå väldigt få gör). Däremot tycker jag att det är väldigt okänsligt när folk börjar pratar om allvarligare saker; bebisar som inte överlever under en uppsjö olika omständigheter. Det är onödigt och sånt kan man lika gärna låta bli att prata med gravida kvinnor om. Sedan tar jag egentligen inte åt mig särskilt där heller eftersom jag helt enkelt bestämt mig för att sånt bara händer andra.

Könsneutrala föräldrar

Krispig diskussion på frukosten idag, då jag satte mig med grabbarna (bara grabbar) och berättade att vi var på föräldraföreläsning igår. Då sa den nyanställda (ja, hans anställningsavtal skrevs på typ veckan innan vi fick reda på att fabriken skulle lägga ner) att han varit så förbannad när de varit på föräldraföreläsning. Man blev tydligen "förminskad" från att kallas pappa till att kallas partner, "bara för att det kanske sitter en homosexuell kvinna där - För djävligt!".

(Om jag vill) är jag rätt bra på att ta den sortens diskussion på ett bra sätt. Jag förklarar lugnt att alternativet varit att man refererat till "den andra föräldern" men då är ju "partnern" lite enklare, och självklart väljer man ett könsneutralt ord för hur kul tror du den eventuellt homosexuella kvinnan tycker att det är att bli kallad för pappa? Plus att han tyckte att pappans roll var så undanskuffad, att det bara handlade om att han skulle hjälpa till mer med städning och handling. Tacksamt upplägg att göra sig lustig över. Vi övriga runt bordet skämtade friskt åt hur kränkande det är att mannens 10-sekundersprestation inte ger mer cred än så. För jävligt! Nya killen var den enda som inte såg särskilt road ut.

Dessutom är han skåning, från-landet-skåning och jag är fördomsfull mot från-landet-skåningar. Tror att de är Sverigedemokrater hela bunten. Jag skulle vilja se en sketch som går ut på att en skåning får en massa dåligt förtäckta frågor som alla uppenbart försöker utröna om han är Sverigedemokrat eller inte, på samma sätt som många utrikesfödda får stå ut med helt de dummaste frågor för att folk vill veta om de är muslimer eller inte. Som Shler brukar svara när det kryper fram att det är vad folk undrar: "Hurså? Hade du tänkt bjuda mig på middag?"

Fast själv fick jag mig en liten smäll på handen av barnmorskan igår då jag frågade efter "mammagrupper". Föräldrargrupper, heter det! var hon snabb med att påpeka. Där fick hon mig!

Nära ögat

Någon gång i natt vaknade jag med en fruktansvärd kramp i sidan och första tanken var att "Aha! Jag var så dålig förra veckan för jag hade blindtarminflammation och nu har den spruckit och nu bär det av till akuten, fan - jag som är så sömnig och stackars Jacob, han kommer inte bli glad när jag väcker honom och säger att vi måste ut och åka." Men så började jag fundera på om inte blindtarmen sitter på höger sida och så vände jag på mig och efter ett tag gjorde det inte ont längre. Slutet gott, och så vidare. 

Idag ska Jacob få följa med till barnmorskan för första gången och sedan hoppar vi direkt på del tre i föräldrarföreläsningen. Tema: Anknytning. Jo, jag tackar jag!

Uppsagd

Idag har jag blivit uppsagd för första gången någonsin. Det är en erfarenhet det med och det känns faktiskt helt okej. Det är faktiskt bättre att ha ett papper med ett datum i handen, än att inte riktigt veta. Jag har även tänkt om lite, och kommer börja titta så smått efter nytt jobb redan nu men bara söka jobb jag verkligen, verkligen vill ha. Det är flera senaste tiden som sagt att det faktiskt inte är helt omöjligt att bli anställd fast man är höggravid. De där jobb-för-att-ha-ett-jobb-jobben avvaktar jag med i alla fall ett år till.

Idag börjar teammötet i Minneapolis. Jag har hämtat mig nästan helt och hållet från förra veckans hälsoäventyr men är så tacksam att jag var klok nog att tacka nej till resan. Med tanke på hur jag mådde i fredags hade det varit en mardröm att veta att man skulle sätta sig på en ett plan till USA dagen efter. Vi åkte till Hasslö istället, tittade till värmepumpen som strular, och det räckte för att jag skulle bli helt slut.

Så så är det. Nu biter vi ihop, tar nya tag och räknar ner till 17 april! En och en halv månad kvar!