Full rulle

Det är inte det att jag aldrig är vid datorn längre, för det är jag. Det är bara det att all datortid går åt till renoveringsplanering. Vilken dag som helst ska jag sätta mig och beställa kyl, frys, köksfläkt, duschvägg, badkar och tvättmaskin och säkert något mer jag glömt just nu. Vet vad jag ska ha av allt, har bara inte hunnit (kommit mig för) att få iväg beställningen.

Det funkar jättebra med Frank. Vi lär känna varandra, men han är snäll och är han inte snäll har han alltid goda skäl därtill. Mat och närhet brukar avstyra de flesta skriksituationer. Igår hjälpte inget eftersom han uppenbart hade ont i magen men då testade vi riktig babymassage och det gjorde susen.

Idag har han varit på Ikea för tredje gången i sitt liv. Vi beställde bänkskiva till köksön. Jag har varit stressad över det med tanke på att det är minst fyra veckors ledtid på det, men nu är ordern lagd och vi har fått preliminärt datum till 11 juni. Gott om tid om de lyckas hålla det!

Det börjar kännas som att de stora besluten med huset faller på plats. Jag är helnöjd med vad vi kom fram till med badrummet. Bara lite orolig att det blir trångt men tror nog att det ska gå. Samma med köket. Det är klart och redo att köpas men det kommer bli i trängsta laget med köksön. Jag har dock kontrollmätt på Ikea, hur det känns i deras köksmiljöer med samma avstånd och det funkar. 10 centimeter till hade inte gjort ont, men det funkar. På golvet i köket blir det massivt grangolv som vi nog kommer vitvaxa eller något i den stilen. Ljust grå lantliga luckor, mörkoljade bänkskivor i ek, en vit mosaik som skimrar väldigt diskret över skivorna och vita-med-någon-brytning väggar. Jag tror verkligen att det blir bra! I badrummet blir det vita kakelplattor med marmorkänsla, ganska rufft nästan svart golv och gråblågrön skimrande mosaik i duschen. Det kommer bli super!

Hänt lite sedan senast

Jag har fått en bebis!

Han heter Frank och föddes redan 23 april. Så mycket för mina planer att ha tid att fixa och dona med renoveringen innan! Inte så att vi klagar. Egentligen var han beräknad till idag men det är skönt att ha det "avklarat". Allt gick bra, förlossningen gick över förväntan. Inte ens någon gång mitt i tänkte jag att jag aldrig ska göra detta igen. Jag tror att den främsta anledningen till att det gick bra var att jag kände mig lugn och trygg, aldrig orolig. Jag pratade med en kompis efteråt och hon sa "du har väl rätt hög smärttröskel?" men jag tror inte att det har med det att göra, utan om man är orolig eller inte. Det går att stå ut med väldigt mycket mer smärta om man känner sig trygg och litar på de som är runt omkring - och tvärt om.

Nu börjar vi landa - tror jag! Frank känns lugn och harmonisk, sover helt okej på nätterna även om man ju måste mata honom med jämna mellanrum. Han var över födelsevikten med 200 g redan efter sex dagar och det var jätteskönt, man får ett kvitto på att allt funkar.

I huset är det full fart. Snickarna började i måndags och har redan rivit väggen mellan köket och badrummet, fått upp limträbalk. Nu måste vi spika köksritningen vilket inte är helt lätt. I onsdags kom vi på ett smart sätt att bygga in kyl och frys så det blir väldigt mycket bättre än tidigare men nu måste jag tänka om, jag som tyckte att jag var klar. Dessutom har vi bestämt att sätta in ett takfönster i badrummet och jag har gått och gottat mig åt det sedan dess. Känns så rätt att det inte behöver vara en grotta där längre!

Ah, just det...

Sista arbetsdagen idag. Eftersom jag inte vet vad jag ska göra efter föräldraledigheten känns det som att jag ska vara ledig resten av livet. Det känns konstigt, fast bra, fast konstigt. Önskar (för vilken gång i ordningen?) att jag fick dricka skumpa och fira. När bebi har kommit ska vi dricka skumpa för så mycket; för bebi, för huset, för att Jacob efter nomineringar och intervjuer blivit antagen till ett specialutbildningsprogram, för att jag ska vara ledig i minst ett år, kanske ett och ett halvt.

Ja, jag kommer dricka alkohol när bebi är född. Inga mängder, ska aldrig bli ens antydan till salongs sålänge jag är i närheten av bebi, men lite. Saknar det så otroligt mycket. Jag älskar ju mat, men mat är snudd på meningslöst utan vin till.

Me and I

Det kanske är en mindre existensiell kris nu när man är uppskattnignsvis två veckor från att bli förälder (shit!) och nyligen inlett sitt livs dyraste projektet men jag tänker rätt mycket på vad jag hade gjort om jag kunnat klona mig. Det har aldrig känts så lockande som nu. Jag älskar mitt liv och därav just själva kloningen. Vill inte byta det jag har mot något, men om man kunde fått båda? Äta kakan och ha den kvar? Vad hade man gjort då?

En sak jag vet att jag hade gjort: Åkt till Rom över påsk. Och bokat Frankrikeresa till sommaren, övertalat Jacob att vara borta minst tre veckor. Sydeuropa den här tiden på året.

Arkitektens input



Vi fick arkitektens skisser igår och är jättenöjda. Plötsligt finns det visst hopp om att inte ha det fulaste huset i Öjaby längre. Roligt att få en glimt av hur det hade sett ut i andra färger och vi gillar hur hon har justerat om så att huset blir mer symmetriskt sett "bakifrån" (sista skissen).

 

Detta är inget vi kommer uppnå på studs, det kommer ta flera år, men det känns bra att ha en plan och en vision att jobba efter.

 

Hon gjorde även två planlösningar och det var intressant. Hon är bra för hon har ställt lite frågor "Ska ni verkligen göra så?" som faktiskt är väldigt befogade.

 



 

 

 

Vad man får för en femhundring

Värt, om du frågar mig. Tänk bort det inte så snygga kaklet och klinkerserna, lite guldmosaik i duschen och sådär. Tror att det kan bli riktigt bra!

 

 

 

Sista veckan

Nu räknar vi ner. I skrivande stund typ tre dagar och sex timmar kvar tills jag säger FÖCK ÖFF till det här stället (men inte de som jobbar här) och kastar mig huvudstupa in i föräldraledighet och, så småningom, arbetslöshet. Hell yeah!

Igår knäckte jag till ryggen på ett mycket dumt och onödigt sätt, idag är jag närmast orörlig. Plus att jag sov dåligt för att det gjorde ont varje gång jag vände mig och så vaknade jag för andra måndagen i rad vid 4.30 och kunde inte somna om. Dumt, dumt, dumt.

Vi fick offert från snickaren i lördags och är redo att trycka på knappen. Han hade satt slutdatum till 28 juni vilket blir på håret. Det MÅSTE bli klart till absolut senast då, dels för att vi ska flytta senast tredje veckan i juni men även för att semestrarna börjar sedan och det vet man ju hur det är att få något klart då. Igår var vi i huset, Jacob bröt panel i köket och jag börjar längta efter finlirsfixet men det har man ju inget för. Istället kan man börja se fram emot att se hur det blir när de rivit väggen mellan köket och vardagsrummet. Det blir spännande!

Freitag!

Lugn fredag idag. Inledde med besök hos barnmorskan och allt var som vanligt perfekt. "Klart" sa kollegan som ringde när jag var på väg hem. "Med en sån mamma kan det ju bara bli ett A-barn." Jojo!

Känner mig rätt sliten och tänker ta ledigt efter lunch. Bara senaste veckan är stor skillnad mot tidigare. Tycker att jag får ont utan att jag egentligen anstränger mig och är mycket tröttare än vanligt. Känns ändå befogat, såhär nästan i vecka 38. Barnmorskan frågade om förlossningen, jag sa att jag känner mig okej med det. Hon ba': Kan jag skriva att du ser fram emot förlossningen? Nähädu! Någon jävla måtta får det vara. Har inte börjat packa någon väska än, måste ta tag i det, samt skriva ett förlossningsbrev. Utöver det känns det som att det mesta vi kommer behöva första tiden är på plats.

Annars lite osis. Skulle fått besök av både Lisa och Shler - oberoende av varandra - den här veckan när Jacob är borta, men båda blev sjuka och var tvugna att ställa in. Jag har varit så trött så det kanske var lika bra, men jag saknar dem!

Goda nyheter

Man bondar lite med Försäkringskassan också. Jag har dragit mig för att ringa till dem men idag var jag tvungen. Det var inte så farligt. Visst, jag hade köplats 249 men det gick undan och tog nog inte mer än en kvart innan jag var framme. Handläggaren löste mitt bekymmer med en enkelt uppdatering och så fick jag lära mig att "pappans 10 dagar efter förlossningen" (tillfällig föräldrapenning) varken äter på dubbeldagarna eller på de 480 dagarna man har att plocka ut in alles. Det är något som går vid sidan av, sa tanten på Försäkringskassan utan att vilja gå vidare in på några detaljer.

"Så bra det är ändå att få prata med en riktig människa!" sa jag till Anna då jag avslutat samtalet. "Google i all ära, men ibland är det schysst att kunna ställa en följdfråga och få svar direkt."

Jag är helt inställd på att vi ska tillbringa en månad eller så i Frankrike framåt september-oktober, när bebi växt till sig lite och det fortfarande är skönt väder där men inte tokvarmt. Det hade varit najs!

när jag nu släpper taget

Sara i Paris hade googelöversatt ett blogginlägg om drömmar och hjorthornsalt och det blev så vackert. Annars är jag inte mycket för inramad text, men just detta fick jag sån feeling på, just eftersom man nog hade kunnat räkna ut att det var googleöversatt och att inlägget i sig (på svenska) inte var särskilt vackert.

Då tänkte jag på en av mina favoriter, som jag faktiskt har i planschform, fortfarande inplastat, men aldrig satt upp eftersom Jacob inte är så imponerad. Jag tänker att nu när vi har hus måste det gå att få upp den någonstans, så klart ordentligt inramad.

Du och jag, huset. Du och jag.

Jag är gräsis tisdag till lördag den här veckan. Jacob är på Sverigeturné, avslutar den i Skellefteå på fredag innan han sätter sig i vår nya bil och kör söderut med beräknad hemkomst någon gång på lördag. Jag vill just nu inte höra om några förstagångsföderskor vars bebisar kommit typ tre veckor före beräknat datum. Nog för att det inte är vanligt, men det förekommer ju. Den där bebisen får bannemig se till att hålla sig där den är minst en vecka till och det har jag förklarat telepatiledes.

Igår tog jag en ny runda till kakelbutiken, kom inte så långt men tänker att det är en process. Sedan åkte jag till huset och började riva tapeter i sovrummet. När jag stod där och pillade och skrapade utan att vara helt säker på att jag egentligen behöver riva bort tapeterna, man kanske ändå måste sätta upp någon sorts underlagstapet innan man målar, tänkte jag att det inte gör något. Det är som att man umgås med sitt hus när man tillbringar tid i det, pysslar och donar. Liksom lär känna det, även om det kanske är ogjort arbete...

Arkitekten verkar vara taggad i alla fall. Det ska bli väldigt spännande att höra vad hon kommer upp med!

Byråkratiska grejer man inte fattar

Jag har varit duktig och fixat BankID till telefonen, laddat ner SEB-appen (mkt fördelaktig ränta på huslånet med villkoret att vi byter bank helt till SEB) samt laddat ner Försäkringskassans app så man slipper joxa med papper och sånt. För Försäkringskassans del slutade det med att jag skulle planera föräldraledighet för tiden mellan påsk och bebi kommer men det gick inte, för barnet är inte registrerat hos Försäkringskassan. Nej, hur kan det vara det? Det finns ju inte än! Då har jag ändå angett i planeringen att det gäller föräldraledighet som gravid, inte för att ta hand om ett existerande barn.

Idag på morgonen besiktigade jag bilen och fick kommentaren att bakblinkersarna inte var tillräckligt oreanga längre. Så bilen blev underkänd men det är på ägarens ansvar att byta blinkersarna och när de är bytta är bilen godkänd. Alltså inte ens en verkstad eller så som kan "släcka" den. Jag fattar inte. Tycker det känns märkligt. Bilen har status "Underkänd" och ska det vara en bedömningsfråga om det är tillräckilgt oreange eller inte? Jag vill ju ha ett papper där det står Godkänd, särskilt nu när bilen ska säljas.

Domen

Vi har haft en arkitekt som tittat på huset idag, se vad hon kan göra åt det som vi tänker ska bli ett matrum och om det finns något hopp om att få utbyggnaden från 70-talet att bli lite snyggare. Jacob vallade runt henne där innan lunch och nu var jag nyfiken på vad hon sagt, vad hon tyckte om huset.

Tja. Hon hade varit ärlig.
Och vi har aldrig inbillat oss att vi köpt ett vackert hus.

När vi pratar om vad vi kan göra för att göra huset snyggare så kommer vi alltid på oss själva och lägger till ett "...ja, eller så snyggt det nu kan bli." Men det får vara lite av charmen.

...och då är detta från den snygga sidan.

Lite mer badrumsrambling

Jag vill liksom våga. Det är klart att man hade kunnat dra till med något idiotsäkert, men det är inte det jag vill. Jag vill hitt den där kombinationen som sitter som en fläskläpp och som folk ba' Åhhhh när de ser det, men som man inte tröttnar på efter en vecka eller en månad. Något som man kommer fortsätta tycka är vackert.

Guld, liksom?
Jag vill slänga in guldmosaik.

Det är när jag är så här som min man tittar lite oroligt/fundersamt på mig och konstaterar att det är väldigt tvära kast nu, är jag verkligen säker på att jag vill ha goldmosaik för igår var jag helt säker på vitt och trä och lite aqua. Typ.

Badrummet - Två steg fram och ett tillbaka

Jag hade en ganska klar uppfattning om badrummet men i fredags var jag på stora kakel/golv-butiken i Växjö för att prata med dem. De har en bra tjänst där man betalar en femhundring för att få sitt badrum uppritat och så kan man laborera med olika upplägg och layout. Tanken är att de vill ha chans att sälja in uppdraget men vi kommer inte använda dem, delsvis eftersom vi hört om flera som varit missnöjda, att de tar in mycket utländsk arbetskraft och att mitt intryck av dem i fredags inte var jättebra. Tjejen som hjälpte mig var både duktig och trevlig, men i övrigt var det andra grejer som gjorde att jag bara blev avtänd.

Efter snacket med snickaren i tisdags förstod vi att själva toaletten måste vara kvar längsmed samma vägg som den är nu (övre väggen på bilden) och att det är lätt att flytta dörren längsmed samma vägg den är nu. Ventilationen är i övre högra hörnet av bilden, så det kändes lämpligt att placera duschen där. Tillsammans satte tjejen och jag ihop det här badrummet, där jag till och med fick in ett badkar under snedtaket, om man kan leva med att det bara är knappt 80 cm mellan den kaklade duschväggen och badkarets kant. Jag är heltänd på den här idén, särskilt eftersom det inte är omöjligt att få in badkaret och att jag gillar den "platsbyggda" duschen och att toan blir mer avskild, som ett rum i rummen, men när det gäller kakel/klinker och färgsättning känner jag mig helt nollad. De idéer jag hade känns nu helt fel och jag vet inte alls vad vi vill ha. Så synd att det inte finns något fönster, men vi tänker ändå att det kanske vore fint med mörkare färger.

Nu är jag lite inne på att bara hitta en enda bild på nätet som man känner hade funkat, ta med den till plattsättaren och säga "Såhär. Gör så att det ser ut ungefär såhär." Det är bara det att jag bildgooglade en timma igår utan att hitta en enda bild som kändes bra.

Skönt det blir att gå på föräldraledighet så man kan ägna sig åt sånthär på heltid ;-)

På jobbfronten inget nytt

Jag kommer fortfarande få hem om mindre än två veckor! Yeah!

För de som är kvar verkar det hända lite, dock. Projektplanen "is slipping to the right" som amerikanerna säger. Det låter oskyldigt men det är det inte. Det är svårt att inte känna i alla fall lite skadeglädje, en femåring hade kunnat räkna ut att det inte skulle gå att stänga fabriken på mindre än ett halvår men ändå var det någon optimist som presenterade det som en möjlighet uppåt och nu piskas folk blodiga för att uppnå målet och kunna visa dashboards med gröna, glada gubbar.

Samtidigt tänker vi på våra kollegor, de som får det här i knät. Särskilt de i Danmark som aldrig har jobbat med elektronik innan och får betydligt fler och mer komplierade produkter än de i USA (som kommer klara sig alldeles utmärkt). Som supply chain-chefen sa: Det är som att köra rallybil i dimma på en hårnålskurvig väg. Så är det för oss, som kan produkterna och ändå har hyfsad koll på allt utom prognoser och behov. Tänka sig hur det blir för danskarna då.

Igår viskades det om nya möten med facket. Det kan bara handla om att de förhandlar om förlängning och lite surt är det att inte kunna dra nytta av det, om det blir så bra betalt som jag tror att det kommer bli. Jag har fortfarande lite svårt att förlika mig med att gå ner så mycket i inkomst, särskilt nu med huset och att man verkligen vill satsa järnet på det med.

Renoveringsbloggen - Köket

Vi kom lite längre i köksfunderingarna med snickaren. Vi bestämde oss för att ta bort det där lilla avlånga fönstret till höger så nu kan man fylla ut hela vägen. Tjejen på Ikea drog ut köksbänken hela vägen, så ugn och mikro i högskåpet avslutar bänken på den sidan och vi insåg även med snickaren att vi har ungefär ytterligare en decimeter på varje håll så det inte blir riktigt så trångt runt köksön. Det enda jag funderar på är om man stör sig på att kyl och frys "sticker ut" mer nu eftersom vi vinner ungefär den där decimetern. Funderar även på om man skulle ställa kyl/frys på andra sidan köket och på så vis kunna flytta köksön mer åt vänster men vetetusan. Som gammalt Lean- och flödesnörd gillar jag U-formen och tänker att det hade blivit L-format om man hade allt på samma sida. Och det vet alla som jobbat med Lean och flöden, att är det något man vill ha så är det U-formade arbetsytor.

Jag tror att det blir najs.
(Älskar att gå och fnula på sånthär.)

29 dagar

Asså, det här med att riva och slita ut ett helt hus är tillfredställande. Jag får inte hjälpa till med särskilt mycket, till exempel att bända loss spånskivor från golvet eftersom jag är gravid, men jag maskerar fönster och tar ner fula plattor från taket så vi kan måla där sedan.

I eftermiddag tänker jag köpa en tapetångare, efter tips från bloggaren med längst alias av alla. Eftersom vi har typ hundratals kvadratmeter tapet som ska åtgärdas känns det som en mycket bra idé, dessutom något som kan kan göra eftersom det varken är särskilt tungt eller innefattar några kemikalier Alternativet hade varit att sätta renoveringsgips, men jag tror vi provar med en tapetångare först. Jag ser så mycket fram emot att börja måla och så, särskilt på övervåningen. Se ljuset i furutunneln, liksom.

Snickaren var och kollade på det som ska göras i första rycket. Det kändes riktigt bra med honom också. Både Jacob och jag blir som lite kära i rejäla människor som vet vad de snackar om.

Dessutom: En månad minus en dag till due date. Bebisen skulle kunna komma om två veckor. Det känns helt sinnessjukt och overkligt. Jag trodde och hoppades att jag skulle vara innerligt  trött på att vara gravid så här dags, men det är jag inte. Nästan inte alls, faktiskt. Det hinner väl kanske ändras närmaste månaden.

Hört på jobbet

"När jag var liten frågade jag mina föräldrar vilken sorts kött flintastek var. De sa att det var kött från fjälluv. Sedan trodde jag det tills jag var typ 12."

Köksskisser

Jag tar tillbaka allt ont jag kan ha sagt om Ikea ("en jävla sekt det där") efter att ha suttit några timmar med deras köksplaneringsverktyg. Det är tamejtusan helt otroligt bra. Jag detaljmätte köket igår och när man verkligen har alla mått är verktyget fantastiskt.

Det bästa är att medan alla andra köksmärken är luddiga och förtegna om vad det egentligen kostar så trycker man i Ikea-verktyget bara på en knapp och får ut hela listan med allt material man valt och på kronan vad det kostar. Ungefär så här långt har vi kommit i planeringen, men vi behöver klura lite mer på om utrymmet räcker. Vi har massor med förvaringsmöjligheter, både matkällare och hyllor, i källaren som ligger i direkt anslutning till köket (vita dörren som skymtar på bilderna nedan) så därför tänker jag mest att det man använder ofta behöver få plats i köket men mycket kan man förvara i källaren. Vaser, hushållsmaskiner, sånt som tar plats. Även skafferivaror, dricka, vin och i viss mån grönsaker kan man förvara där nere.

 Jag är ju kär i Kvänums rökfärgade skåpsluckor, men ett Kvänumkök kostar typ fem gånger så mycket som ett från Ikea så jag planerar att satsa på ett Ikeakök och skicka iväg luckorna på omlackning direkt, till samma eller nästan samma färg. Det ska kosta mellan 2500-5000 kr och känns väldigt värt.

Kvänumköket

 

 

Det ska ju även till en takmonterad fläkt över köksön men där gick Ikeaverktyget bet, det såg jättekonstigt ut. Sedan är jag lite tveksam till de små fönstren. Vet inte om det går att ta bort dem. Stör mig på att de är så udda. Det lilla är lite smågulligt men det större längst till höger är bara tråkigt. Ska fråga snickaren som kommer imorgon.

Fronten på köksön går nästan exakt där den befintliga köksväggen står idag.

Längst till vänster, vänster om kyl och frys är murstocken. Den är liksom där den är.

Susanna som var och tittade igår gillade verkligen det där med köksön och att öppna spisen är precis till vänster. "Då kan vi sitta här framför brasan med ett glas vin medan du lagar mat, och du kan ändå vara med i samtalet!"

Jag tror faktiskt att jag ska köra inom Varuhuset idag på hemvägen och prata lite med köksavdelningen där, om hur mycket space man behöver ha runt köksön så att det inte ska kännas trångt. Det hade nämligen varit najs att utnyttja mer av köket.

2014 - Året då allt hände

Jag är nog lite som ett barn på julafon idag. Vaknade innan halv sju i morse och steg upp fast vi satt klockan på halv åtta, och det var inte bara för att jag var akut toanödig. Nu har vi fått nycklarna och det är STORT. Kan knappt vänta tills i eftermiddag då vi kan åka ut till huset och gå runt där själva, mäta och slita loss heltäckningsmatta.

Jacob var i huset igår och inspekterade. Allt som skulle plockas bort hade plockats bort men det var fortfarande ganska smutsligt i källaren. Min make tog det kloka beslutet att välja sina strider, så vi får svabba av där innan vi flyttar in. Känns helt okej! Vi är glada att vi slipper hyra släp och köra deras bråte till tippen!

Dessutom har jag och Susanna suttit ute i solen och ätit lunch (premiär för i år!), lagom sugen på att fortsätta jobba nu efter det!

Vecka 35

Det börjar bli lite tungt, det kan jag inte förneka. Magen är i vägen då jag minst anar det och jag ringer heller än knallar upp till plan 2 för att fråga någon om något. Annars mår jag oförskämt bra och är glad att jag varken har ont någonstans eller mår dåligt på annat sätt. Jag vet att det inte är alla förunnat.

Igår var vi på Ikea, kollade på kök. Jacob har inte varit så pigg på Ikea-kök men jag tror att han börjar vända.  Jag tänker att det kommer kosta så hiskeligt mycket att renovera så där jag kan spara pengar och känner att man får ungefär samma grej för betydligt mindre pengar så är det värt det. Nu hoppas vi att Ikea kör igång med någon såndär Köp kök för 10 000 och få 1000 kr att handla annat på Ikea för-kampanj 1 april. Det vore oerhörrrrrt lämpligt.

Annars tänker jag på halltapet nu för tiden. Hallen är kort och bred, kan man säga, med jättebra (och snygg) förvaring längsmed ena kortsidan men jag har anammat inredningsbloggarnas tips om att satsa på mycket mönster och färger i hallen. Jag tänker något riktigt klatschigt, turkost och rosa och blad och kolibris. Vet precis vad jag vill ha, hoppas bara det finns en tapet som ser ut så. Kommer bli jätteläckert med vår spegel med guldram och det lite gammaldags hallbordet i mörkt trä.

Imrogon är det tillträde! Jag ska ha semester på tisdag och bara ägna mig åt huset hela dagen! Tjoho!

Efter att ha jobbat med amerikaner i två och ett halvt år...

...har man sedan länge slutat fråga amerikaner man inte känner sedan tidigare om de varit i Sverige innan. Nu frågar man om de varit i Europa tidigare. Har de det kanske man sträcker sig så långt som att fråga om det är första gången i Skandinavien.

...erbjuder man alltid for dummies-instruktioner då de ska använda telefonen. De förstår liksom inte riktigt det där med olika prefix för olika länder och vet inte ens hur man ringer till USA så nu är det standard att när någon av dem frågar om de kan ta telefonen i det konferensrummet så svarar man visst, vill du ha hjälp med att slå numret? Det vill de. Alltid.

Badrumsfunderingar

INR har en klurig lösning som heter Front. Det är en duschvägg med dolda hyllor bakom, som även döljer blandare, rör och handduschen då man inte använder den. Man "klär" väggen i valfritt kakel och jag tycker att det är jättesnyggt i kombination med duschväggen som nästan inte syns. Om det funkar i vårt badrum tror jag att det kan bli en sådan lösning. Fast inte i det där tråkiga gråa... Jag har lite andra idéer!

I (heart) Peggy

Peggy ba':

...eller så säger jag upp mig och blir plant manager istället. Där jag jobbade förut hade vi en tant som var anställd bara för att vattna blommorna. Vi kallade henne för "the plant manager". Det hade varit ett skönt liv.

Det är också en grej man märker på folk nu i fabrikstängningstider, de börjar prata om väldigt alternativa karriärer med dimmiga blickar. Själv har jag ju i jobbiga stunder fantiserat om att börja sälja läppstift på Åhléns. Supply chain-chefen pratade om kassan på ICA och en av hårdvaruingenjörerna, som fått dra ett riktigt tungt lass med aptråkigt skitjobb senaste tiden, fick något längtansfullt i blicken när han högt funderade på hur fantastiskt det hade varit att bli lastbilschaffis.

Något provocerat...

...undrar en del hur länge till jag egentligen ska ha klackar. Det har de frågat sedan jag var i vecka 15.

"Tills det inte går längre" svarar jag då.

Äsch, detta? Det är bara vårt hus. Inget konstigt alls.

Jo, nu är vi husägare! Det är stort! Vi skrev på i förmiddags och sedan dess har det inte blivit mycket gjort på jobbet. Efter lunch åkte vi ut till huset för att tillsammans med säljaren kolla så allt var okej, läsa av elmätaren och så. Dessvärre visade det sig vara en jäkla massa grejer kvar. En del verkade det som att flyttfirman "inte fått med sig", en del tyckte säljare skulle vara kvar för att antingen "det hör till huset" eller "det kan vara bra att ha" och ytterligare en del skulle hon ta med sig tillbaka. Dessutom visade det sig att de som städat gjort det tämligen slarvigt. I källaren hade de inte städat alls. Ingen jätterolig början men säljaren har en vecka på sig att se till att det töms och städas och jag hoppas verkligen att vi slipper ytterligare diskussioner om vad som ska vara kvar och inte.

Det ska bli så himla kul att sätta igång och göra fint! Imorgon kommer vi ha ett intensivt schema då vi ska åka runt till köks- och badrumsbutiker och försöka gallra lite i djungeln. Samtidigt känner jag hur vissa grejer faller på plats, jag börjar kunna se det framför mig. Att sedan förmedla min vision till Jacob så att han också tycker att det låter bra blir en annan utmaning. Snickarmorbror Magnus med familj kommer nästa lördag för att titta och komma med goda råd, inredningsarkitekten tisdagen därpå och några byggare förhoppningsvis samma dag. Kök behöver beställas ASAP eftersom de är minst en månads leveranstid på det.

Hur ska man hinna jobba närmaste tiden?

Det är en stor dag idag

Idag ska vi både skriva på för huset och byta till sommardäck. Fast i omvänd ordning. Tjoho!

Och på tal om folk som slutar

En kille som heter Gustav jobbade sin sista dag i fredags. Jag har egentligen aldrig pratat med Gustav, för han var lite speciell, men på något konstigt sätt saknar jag honom lite. Gustav var (är) helt oersättlig. Han har byggt upp hela vårt testsystem och det finns ingen annan i hela världen som på en rimlig tid skulle kunna sätta sig in i hur det fungerar. Gustav var den första att få err erbjudande om nytt jobb, egentligen så snart det kom ut att vi skulle lägga ner, annars hade han nog inte sökt sig vidare. Han är några år äldre än vad jag är, men hade bergis varit kvar tills han blev pensionär.

Gustav bor själv med sin hund i ett hus långt ute på landet. I våras körde han på en älg på väg till jobbet. Vindrutan sprack och älgen hamnade på taket men Gustav, som både är jägare och uppvuxen på landet, hoppade ur bilen, konstaterade att älgen var död, drog ner den från biltaket och släpade in den i vägkanten. Sedan vek han upp vindrutan så han skulle kunna se ut och körde (i flera minusgrader) de återstående tre milen till jobbet.

Så här såg Gustavs bil ut efter krocken. Notera pälstussen till höger.

Gustav är en hyperintelligent person. En kollega beskrev Gustav på följande sätt: "Han fattar inte själv hur smart han är. Han tror att han är normalbegåvad och att det är alla andra som är dumma i huvudet." För Gustav har inget tålamod med folk som inte förstår. Alls. Nada. Han har noll social kompetens, skiter fullständigt i andra och skulle aldrig anstränga sig för att uppfattas som trevlig. Han saknar dessutom fullständigt sinne för ironi, så man vet att det han säger - det menar han ordagrant. En annan kollega, 21-åriga Malin som jobbar som produktionstekniker, berättade just att hon fick en av de finaste komplimanger hon någonsin fått av Gustav dagen innan han slutade: "Du börjar lära dig. Du är tydligen inte så dum som du ser ut." Om den kommentaren vet man två saker: 1. Han menar det. Verkligen. 2. Det var inget som helst försök till humor. Alls.

Det är de där originalen (i lagom dos) som ger mitt jobb dess guldkant. Jag tycker att de är helt underbara!

På tal om Kent

Linn skrev om sitt hat mot Kent och jag hade redan innan dess funderat på att spy ur mig något om deras senaste - fast kanske inte så mycket ur en jag-hatar-Kent-vinkel som hur less jag är på svenskas "typiskt svenskt"-fetisch. Jag tror inte det finns något annat folk i hela världen som blir nästan sexuellt upphetsade då de får tillfälle att berätta för en utlänning (helst amerikan) om vad som är "typsikt svenskt" - strunt samma om det är bra eller dåligt. De blir snäppet än mer upphetsade av att läsa utlänningars (helst amerikaners) återgivning av vad som är typsikt svensk. Å andra sidan en smart approach för att sälja något. Tänker på Hasselhofs talkshow.

Nå. I en kommentar var det någon som stämde in och sa att hon hatar Kent och Zlatan.

Jag hatar, om inte Zlatan som person för jag försöker låta bli att hata människor, fenomenet Zlatan. Diskuterade det som hastigast med Thomas som jag samåker med i tisdags och jag har haft så svårt att sätta ord på min ovilja inför fenomentet Zlatan men nu tror jag att jag har lyckats. Karln' betraktas som en hjälte och jag har fått så svårt för när människor som inte gör någon som helst skillnad betraktas som hjältar. Av det Zlatan och hans idrottskollegor gör, vad av det kommer spela någon som helst roll om hundra år, ett år, en vecka eller ens imorgon? Okej, laget vann matchen, men vilken skillnad gör det egentligen för någon, utom de själva? Fansen blir glada när det händer, men imorgon har de glömt det och ser fram emot nästa match. Jag skiter i att Zlatan växte upp i ett ghetto, att hans farsa söp och att morsan inte hade råd att köpa mat, han är inte mer hjälte för det.

and the factory closed so you can't hold them liable

En sak som är "trevlig" med att fabriken stänger och att alla blir arbetslösa; Folk blir väldigt öppna med vad de har på gång i jobbväg. Annars skulle man ju aldrig gå och berätta för sina kollegor att man kanske har ett nytt jobb på G, eller att man ska på intervju imorgon, men nu gör man det och det är rätt fint. Man delar varandras glädje när det går bra under processen och man delar varandras besvikelse när det inte går bra.

Det roligaste är när en kollega kommer ut från ett samtalsrum med mobilen i handen och ropar "YES!" så hela landskapet hör. Det gör baskemej hela ens dag!

Och så lite inspirationsbilder på det?

Typ? Någonstans åt det hållet? Har svårt att föreställa mig badrummet på övervåningen, om man vill ha ljusa eller mörka färger där. Jag tycker att mörka är snyggt, men det finns inget fönster och det kanske blir för mörkt?

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att se vad som finns under korkmattan i köket och den otäcka turkosa heltäckningsmattan i trappan och på övervåningen. Vågar inte hoppas på att fint brädgolv men det hade varit najs. För köket gillar jag schackrutigt men Jacob är tveksam. Jag tänker att eftersom vi ska ta ner väggen och ha öppet mot vardagsrummet där det är fin stavparkett måste man lösa det på ett snyggt sätt där de två golven möts och jag är lite kinkig med vad som egentligen är snyggt.

Tål att tänkas på.

ÄNTLIGEN!

Räkna med mycket förebilder och sedan ett gäng efterbilder här på blöggen framöver. Det verkar nämligen falla på plats med huset! Labbet har inte skrivit klart rapporten men har mejlledes meddelat att analysen är klar och de föreslår inte någon vidare åtgärd. Nu vill vi bara ha ett papper från kommunen som befriar oss från allt framtida ansvar för den där oljetanken och eventuella effekter av den, sedan skriver vi på!

Jag gottar mig åt det, för så fult som det är nu är det ju omöjligt att inte lyckas göra det tusen gånger snyggare! Det känns roligare än om det varit sådär lite halvsnyggt. Vi har även bestämt oss för att börja med att ta in en inredningsarkitekt det första vi gör. Inte för att välja kuddar eller göra inköp åt oss, utan bara för att få input kring planering, färger och materialval.

Prio ett blir badrummet och köket. Vi ska ta bort diskbänksväggen som är till vänster på köksbilden och bortanför öppna spisen/bakom bokhyllan på vardagsrumsbilden. Rummet med symaskinen och rundade taket blir bebis rum, det ligger innanför sovrummet. Plus färg, tapeter, nya golv på övervåningen. Fix och don. Göra en riktig walk-in-closet av det utrymme som mest är "råförvaring" idag. Fixa till gästtoan på bottenvåningen. Prio två är lyxigt badrum i källaren med bastu till Jacob och badkar till mig men jag är inställd på att få vänta lite med det. Samma sak med att bygga om det anskrämliga "inglasade uterummet" till ett matrum (kanske, vi får bo in oss och känna efter lite). Vi ska byta tak och måla om fasaden men det blir nog först nästa år. Och jag vill ha ett växthus!

Prylar

Det var bara färgen som var utgående på vagnen, inte "hela modellen". Det var ju himla bra. Då gnällde jag i onödan men tackade i alla fall översvallande för bra svar och god service då jag fick klart för mig hur det hängde ihop.  

Nu har jag hittat liggdel på en annan site, till riktigt bra pris eftersom det också är förra årets modell och vi kommer ha sparat ungefär 3500 spänn på att köpa äldre modeller på nätet istället för att beställa nytt från Babyproffsen. Värt! Det är en ren njutning för mig som småländsk inköpare. Plus att vi köper babyskydd från kompisar. 

(Ja, vi har hört att man inte ska ha babyskydd som är äldre än ett par år och detta blir väl på gränsen, men det där har vi valt att ta med en liten nypa salt. Jag tänker ur rent indistriellt perspektiv. Babyskydd är en produkt med automotiveklassning, vilket innebär att det inte finns något annat produktsegment, utom möjligen air and space, som ställer högre krav på kvalitet. Klart att tillverkarna gärna låter folk tro att deras produkter har passerat bäst-föredatum så tidigt som möjligt.)

Nu när vi klarat av de tråkiga grejerna som vagn och babyskydd kan man börja surfa på alla roliga saker! 

Lyxdilemma

Möjligheterna till direktleverans av skönhetsprodukter från USA börjar blir lätträknade. Min chef kommer nästa vecka och har meddelat att Ulta har rea och undrar om jag vill ha något. Peggy har ställt samma fråga två gånger och jag känner att JA, jag vill ha något! Jag vet bara inte vad! Beslutsångest! Bara för att jag vet att det är "sista chansen". Mascaror har jag i överflöd redan, ögonskuggor likaså, mineralsmink också (fast det använder jag bara på sommarhalvåret). Det finns ingen parfym jag önskar mig. Det enda jag verkligen behöver är en bra fuktkräm men har inte en aning om vad man ska köpa.

Hjälp mig! Vad hade ni beställt?

Vagnjox

Det har varit lite turbulent med den där vagnen vi köpte. Först visade det sig i fredags att jag inte köpt en sådan vagn vi trodde. Jag hade köpt en Brio Go men den vagn vi bestämt oss för var en Brio Smile. Nå. Idag var vi på Babyproffsen för att kolla vad som egentligen skiljer och kom fram till att Brio Go nog är en bättre vagn, så vi försöker inte göra oss av med den. Enda nackdelen var att vi tänkt ha mjuklift istället för hård liggdel, men nu får det bli en hård liggdel ändå. Go-vagnen går nämligen inte att luta tillbaka helt och hållet.

Så vi börjar leta på nätet efter liggdelar. Då förstår vi att den vagn jag köpt var förra årets modell och att den nu utgått och att det är rätt tight med att få tag på tillbehör (som då exempelvis liggdel). Jag har mejlat sidan jag handlade av och frågat hur mycket av 2014-modellen som är kompatibelt med 2013-modellen och man kan ju ha tur och det mesta funkar, men ändå, så jäkla tradigt. Exakt sånthär man inte vill hålla på och krabba med.

(Jag la sajtens VD som cc på mejlet till kundtjänst - eftersom jag påpekade att vi kände oss lurade då det inte framgått att vagnen var en utgående produkt - och fick svar på mindre än fem minuter från honom. Det är imponerande!)

Inredningsblöggare

...samlar jag på såhär i eventuellt husköpartider. Det är bara så svårt att hitta bra. Jag blir så less på alla inredningsbloggar i gråskala. Betong och cement, "skandinavisk minimalism" tills man kräks. Kanske ett litet inslag av trä någonstans, för att "mjuka upp" det lite. Är det så att man som inredningsintresserad är dömd till att dö en långsam och plågsam död om man befattar sig med lite färg och personlighet?

Plus, de som jag nu gillar och i vissa fall följer på Instagram: Minst varannan bild är av mat från pressfrukostar och pressfester och pressluncher och pressvisningar. Det är förihelvete inte det jag vill se!

Mvh,
Morran

...och torsdagar är det nya fredagar!

Idag är en bra dag. Torsdagar är det nya fredagar (när fredagar är jobba-hemma-dag)! Jag har den här veckan slutat åka tåg och börjar köra bil till jobbet. Själva tåget i sig var inget större problem, men däremot krabbigt att ta sig de enånhalv-två kilometerna mellan jobbet och stationen. Gå tar en jäkla tid (särskilt nu när min medelhastighet på längre sträckor är obetydligt högre än en gammal tant med rollator) och cykla är snudd på omöjligt eftersom magen är i vägen. Tur att jag har Thomas att samåka med, det är lite snällare mot plånkan och mycket, mycket roligare än att lyssna på radio.

Vi var på föräldrautbildning i tisdags. Barnmorskan som höll i föreläsningen var helt underbar och det vore en nåd att stilla bedja om, att få henne då det blir skarpt läge. Älskar människor som är så uppenbart kompetenta och engagerade i vad de gör, som sett allt och dessutom har en helt ljuvlig torr humor.

Igår frågade jag Jacob om han också upplevt att stämningen på föräldraföreläsningen är lite... skum? Det hade han faktiskt tänkt på. Jag förstår inte vad det är med folk. Är folk så i allmänhet, eller blir de så tagna av situationens allvar? Det är en sal med nästan 50 pers, ingen säger ett ljud (fast nästan alla kommit i par). Alla undviker ögonkontakt, smyger helst utefter väggarna, drar inte ens på smilbanden fast barnmorskan var så fantastiskt rolig och det är nästan som att ingen ens vågar röra sig. Det var som att Jacob och jag var ensamma åhörare, i alla fall de enda som verkade reagera på vad som sades och definitivt de enda som ställde frågor. Alla andra såg mest besvärade ut och stirrade ner i golvet. Fölk, va?

Tisdagar är vita

Tisdagssjukan är ett faktum. Som varje vecka.
Men det är helt okej. Min chef har befriat mig från i stort sett alla projekt och arbetsuppgifter så nu har jag lite idiotjobb (innefattar tre olika Excelfiler och 30 inköpsordrar i SAP som ska idiot-uppdateras). Meningen är nog att jag ska jobba med att dokumentera men det har inte blivit mycket av den varan heller.

I eftermiddag ska vi på föräldraföreläsning, pt 1 Förlossning. Titta på film och grejer. Jag skojade om att ta med popcorn och läsk. Annars är det enda jag läser/kommer läsa en bok som handlar uteslutande om förlossning (Att föda, Gudrun Abascal) och den är riktigt bra. Hands on, liksom. Jag tänker inte så mycket på det där med att vara förälder, är inte alls orolig för vad som kommer, men förlossningen blir "spännande". Jag är inte orolig för den heller, egentligen. Tänker att om alla andra klarar det så gör jag det med, jag är stark och ska ha bedövning extra allt plus skönt att veta att Jacob kommer finnas där. Det enda jag hade kunnat vara orolig för är att något går extremt fel, men har gjort ett aktivt val att sticka huvudet i sanden och intala mig att sådant bara händer andra.

Imorgon kommer jag också sluta tidigt, har klipp och färg-tid och det ska bli så skönt! Ja, jag är en sådan som färgar håret hos frissan fast jag är gravid. Och det händer att jag dricker cider med 0,7 vol% alkohol. Living on the edge.

Ditt och datt

Så laddad inför veckan man kan bli, under rådande omständigheter! Blir det lite gnälligt här framöver får ni ursäkta mig, jag försöker låta bli! Drygt fem veckor kvar tills jag säger föck öff till det här stället!

Helgen var trevlig! Sandhamn var jättefint och man förstår att folk vill åka dit. I bilen på väg söderut konstaterade Jacob och jag att det är en himla skillnad på stockholmare och stockholmare. Många (nästan alla) är ju väldigt trevliga och den äkta stockholmskheten (pratar-på-e) är faktiskt himla charmig. Sedan är det en liten klick med folk som är som parodier på sig själva. Det var några som gifte sig där i lördags och plötsligt blev den lilla klicken väldigt koncentrerad, för att inte tala om på färjan tillbara då alla skulle hem. Då var de ändå bakfulla och antagligen rätt dämpade.

Nåja. Annars är läget under kontroll. Om någon är nyfiken på hur det går med huset så är det snabba puckar. Imorgon bitti kommer SITA och tar bort tanken helt och håller, på eftermiddagen kommer kommunen och WSP som ska ta fler jordprover. Det är med andra ord fortfarande hopp om 'at.

Fiiiint

7 mars, 2014 händer följande:

1) Jacob fyller år!

2) Vi åker till Seglarhotellet i (på?) Sandhamn! Vi fick presentkort där då vi gifte oss och nu är nästan sista chansen att utnyttja det. Det var verkligen en jättefin present, men de som gav oss den bor i Stockholm och jag undrar om de tänkte på att för oss är det åtta timmar till Sandhamn och åtta timmar hem. På den restiden hade vi nästan hunnit fram och tillbaka till New York.

Det blir najs!

Föck

Den föroreningshalt som påträffats kan innebära risker för människors hälsa och miljön. Utifrån genomförd provtagning och analys bedömer WSP att ett åtgärdsbehov föreligger.
Jordprovet är taget precis under ett hål i cisternen, där föroreningshalten kan förväntas vara som högst. Föroreningshalten är sannolikt inte representativ för hela jordmassan under cisternen. För att kunna göra en rimlig bedömning av åtgärdsbehovet skulle cisternen behöva tas bort så att fler prover kan tas på ett mer representativt sätt.

Inte kört, men jag kom att tänka på vad min svägerska berättade om när de kollade på hus då hon var gravid och hon blev halvt hysterisk för varje misslyckad husvisning de gick på. För mig är det bortom "vill ha ett hus för det vore najs". För mig är det reptilhjärnan som skriker att jag behöver ha en plats att bygga ett bo där min avkomma ska leva och frodas. Jag tänker långt mycket mer på huset än jag tänker på bebisen. Den är där den är och kommer när den kommer.

Nu kommer det dra ut minst ett par veckor till, innan vi vet hur landet ligger. Vi kan glömma tillträde första april som vi tänkt och även om det slutar med att vi köper huset (vilket vi fortfarande hoppas på) så kan vi glömma att hinna bli hyfsat klara med renoveringen tills bebi kommer. Reptilhjärnan får nog vackert finna sig i att bygga bo i lägenheten tills vidare. Bebi själv lär ju inte bry sig nämnvärt.

Inte bli bitter...

...men är det inte lite ironiskt att nu, när alla förhandlingar är avslutade, så är det bara en enda av de som blir uppsagda som lyckats få en "deal" med arbetsgivaren, och det är fackklubbens ordförande?

Bold action

En sjuhelsikes fördel med att fabriken ska lägga ner är att det går väldigt snabbt och lätt att bli av med säljare som vill att man ska börja köpa just deras produkter. Man nästan hör ljudet av deras penna när de kryssar över mitt namn i sina ring-en-gång-i-kvartalet-listor.

Och igår sökte jag ett jobb. Blev så peppad av alla som ba': Äh, vaddå? Spela roll att du är gravid! Jag har bara bytt jobb när jag varit höggravid! Så jag var inne och tittade och hittade baskemig ett jobb som i alla fall på pappret var precis vad jag velat byta till jättelänge. Enda nackdelen är att det är lite pendling, men kortare avstånd än nu. Jag tror att jag har alla förutsättningar för att få det (bortsett från bulan, då) men om man ens kommer till intervju och om de ens kan tänka sig att överväga mig (bulan) får man ju se om det känns hundra där med. Det är så mycket annat som spelar in. Är chefen en gubbe vill man andå inte ha det. Fast är chefen en gubbe lär jag inte få jobbet även om jag vill ha det, så det jämnar väl ut sig.

Så här sitter jag och känner jag mig härligt wild 'n crazy som söker jobb i sjunde månaden.

Preggofunderingar

Man har ju hört/läst rätt många som irriterat sig på hur omgivningen beter sig mot gravida kvinnor. Det är magklapp från främlingar och kommentarer om kroppsform och en massa mer. Mina upplevelser hittills:

Magklapp

Hittills har inte en enda främling försökt sig på att klappa min mage och jag är nästan lite besviken för jag hade verkligen laddat för världens utskällning om någon försökt. Genomgående tycker jag folk är rätt bra på att inte kladda men ironiskt nog är HR-chefen värst av alla. Hon kan komma upp bakifrån och hänga sig över mig när jag sitter och jobbar, lägga båda händerna på min mage och man ba': *biter ihop*. 

Kroppsformskommentarer

Nu är jag rätt nöjd med min gravidkropp. Bulan börjar bli lite för stor för att vara "söt" men på det stora hela är jag bekväm med hur jag ser ut så det stör mig inte att alla ska fråga om det verkligen bara är en och "det måste vara dags snart?". Jag får ofta komplimanger om att jag är fin och resten har jag inga problem med att hantera. 

Tjatiga frågor

Jag vet att jag varit precis likadan själv, men det är ett jävla tjat om huruvida det är en tjej eller en kille. Det är verkligen det första folk frågar och det var tjatigt redan vecka 16. Jag har all förståelse för att de närmaste är nyfikna och vill veta, det är helt okej, men jag fattar inte vad folk vi knappt känner har med det att göra. Känner man sig nödgad att kommentera någons graviditet med en artigt intresserad fråga föredrar jag den om beräknad nedkomst eller hur man mår. 

Mardrömsanekdoter

Okej, å ena sidan prat om folks förlossningar och det är jag okej med. Jag är förberedd på att det inte blir någon picknick och vet att det är väldigt individuellt så jag tar inte åt mig om folk pratar om jobbiga förlossnignar (vilket ändå väldigt få gör). Däremot tycker jag att det är väldigt okänsligt när folk börjar pratar om allvarligare saker; bebisar som inte överlever under en uppsjö olika omständigheter. Det är onödigt och sånt kan man lika gärna låta bli att prata med gravida kvinnor om. Sedan tar jag egentligen inte åt mig särskilt där heller eftersom jag helt enkelt bestämt mig för att sånt bara händer andra.

Könsneutrala föräldrar

Krispig diskussion på frukosten idag, då jag satte mig med grabbarna (bara grabbar) och berättade att vi var på föräldraföreläsning igår. Då sa den nyanställda (ja, hans anställningsavtal skrevs på typ veckan innan vi fick reda på att fabriken skulle lägga ner) att han varit så förbannad när de varit på föräldraföreläsning. Man blev tydligen "förminskad" från att kallas pappa till att kallas partner, "bara för att det kanske sitter en homosexuell kvinna där - För djävligt!".

(Om jag vill) är jag rätt bra på att ta den sortens diskussion på ett bra sätt. Jag förklarar lugnt att alternativet varit att man refererat till "den andra föräldern" men då är ju "partnern" lite enklare, och självklart väljer man ett könsneutralt ord för hur kul tror du den eventuellt homosexuella kvinnan tycker att det är att bli kallad för pappa? Plus att han tyckte att pappans roll var så undanskuffad, att det bara handlade om att han skulle hjälpa till mer med städning och handling. Tacksamt upplägg att göra sig lustig över. Vi övriga runt bordet skämtade friskt åt hur kränkande det är att mannens 10-sekundersprestation inte ger mer cred än så. För jävligt! Nya killen var den enda som inte såg särskilt road ut.

Dessutom är han skåning, från-landet-skåning och jag är fördomsfull mot från-landet-skåningar. Tror att de är Sverigedemokrater hela bunten. Jag skulle vilja se en sketch som går ut på att en skåning får en massa dåligt förtäckta frågor som alla uppenbart försöker utröna om han är Sverigedemokrat eller inte, på samma sätt som många utrikesfödda får stå ut med helt de dummaste frågor för att folk vill veta om de är muslimer eller inte. Som Shler brukar svara när det kryper fram att det är vad folk undrar: "Hurså? Hade du tänkt bjuda mig på middag?"

Fast själv fick jag mig en liten smäll på handen av barnmorskan igår då jag frågade efter "mammagrupper". Föräldrargrupper, heter det! var hon snabb med att påpeka. Där fick hon mig!

Nära ögat

Någon gång i natt vaknade jag med en fruktansvärd kramp i sidan och första tanken var att "Aha! Jag var så dålig förra veckan för jag hade blindtarminflammation och nu har den spruckit och nu bär det av till akuten, fan - jag som är så sömnig och stackars Jacob, han kommer inte bli glad när jag väcker honom och säger att vi måste ut och åka." Men så började jag fundera på om inte blindtarmen sitter på höger sida och så vände jag på mig och efter ett tag gjorde det inte ont längre. Slutet gott, och så vidare. 

Idag ska Jacob få följa med till barnmorskan för första gången och sedan hoppar vi direkt på del tre i föräldrarföreläsningen. Tema: Anknytning. Jo, jag tackar jag!

Uppsagd

Idag har jag blivit uppsagd för första gången någonsin. Det är en erfarenhet det med och det känns faktiskt helt okej. Det är faktiskt bättre att ha ett papper med ett datum i handen, än att inte riktigt veta. Jag har även tänkt om lite, och kommer börja titta så smått efter nytt jobb redan nu men bara söka jobb jag verkligen, verkligen vill ha. Det är flera senaste tiden som sagt att det faktiskt inte är helt omöjligt att bli anställd fast man är höggravid. De där jobb-för-att-ha-ett-jobb-jobben avvaktar jag med i alla fall ett år till.

Idag börjar teammötet i Minneapolis. Jag har hämtat mig nästan helt och hållet från förra veckans hälsoäventyr men är så tacksam att jag var klok nog att tacka nej till resan. Med tanke på hur jag mådde i fredags hade det varit en mardröm att veta att man skulle sätta sig på en ett plan till USA dagen efter. Vi åkte till Hasslö istället, tittade till värmepumpen som strular, och det räckte för att jag skulle bli helt slut.

Så så är det. Nu biter vi ihop, tar nya tag och räknar ner till 17 april! En och en halv månad kvar!

Livet och hälsan

Det kunde väl varit bättre, men gudskelov betydligt sämre också. Igår kände jag mig faktiskt riktigt pigg, åt flera rostade mackor och två små skålar Verum men imorse redan innan jag vaknade kände jag att det inte var särskilt bra längre. Mest är jag yr, mår illa utan att kräkas, ont i magen. Känner mig nästan lite full stundtals. Jag var hos tandläkaren tidigare idag men fick be henne avbryta mitt i så jag kunde sätta mig upp och dricka lite, för jag blev så akut yr/illamående/svimfärdig. 

Bebi verkar må bra i alla fall. Hen lever rövare mest hela tiden, bökar runt, kör kickboxningspass och slår mödosamma kullerbyttor. Det är ju ändå huvudsaken och jag tänker att näringsmässigt har jag fortfarande reserver att ta av. Vi ska till barnmorskan på måndag och jag är nyfiken på om det kommer synas när hon mäter magen, om jag liksom kommer hamna under kurvan. 

Jordproverna får vi förresten svar på i början av nästa vecka. Idag har Jacob lovat prata med vår hyresvärd om vi kan säga upp lägenheten idag, med reservation för att kanske behöva ta tillbaka det nästa vecka, om jordproverna visar sig dåliga. Vore skönt med en månads dubbelkostnad mindre. 

Himma!

Men suuuuuk!

Nå, det är bättre idag, har ätit både en skiva rostbröd och en liten skål yoghurt och hittills har det hållt sig nere. Bortsett från att jag blev dålig i måndags och har varit dålig sedan dess - sjukvårdsupplysningen trodde mest på att det beror på ovana vid bakteriefloran där och att jag är extra känslig som gravid - har det varit en jätteskön vecka. Perfekt väder, helt okej mat (det jag kunnat äta) och mysig kvalitetstid med familjen!

Igår klarade jag mig hela vägen hem utan att kräkas, men väl hemma försökte jag äta lite yoghurt framför teven. Det gick bra till sista tuggan som bara vände i magen. Fattar inte att det kan gå så fort. Lite därför jag inte vågar åka till jobbet heller, för det går på sekunder från att jag inte mår illa alls till att jag verkligen kaskadkräks. Inte mysigt.

Idag är jag hemma sjuk fast jobbar ändå. Det där dåliga samvetet. Tänkte att jag skulle börja röja i mejlen och blev sittande. Blir lite arg på mig själv för ingen tackar mig för det men ändå sitter jag här.

Uppdatering om huset: Fortfarande inte skrivit på. Oljetanken visade sig vara skadad och det var ju olja kvar i tanken. Kommunen var och tittade på den i måndags och rekommenderade att ta prover på marken. Det gjordes igår. Nu hoppas vi på ett snabbt och positivt svar. Vill liksom gärna komma upp på banan med det där förbaskade huset nu!

PWC

Under OS har PWC haft reklamspottar. Har ni tänkt på det? Det är olika medarbetare som berättar om hur det är att jobba på PWC. Först är det en tjej som tycker att det är så bra för hon kan ta hand om sin familj och ha ett privatliv utanför jobbet, sedan en kille som tycker att det är skitbra för han får bo i London och ha värsta coola livet. Ehhmmm... Lite unket?

Och föga förvånande. Jag har ju lite insikt i revisionsbranschen och har sedan länge reagerat över hur mossig kulturen verkar vara. Det är väldigt tydliga könsstrukturer. Ett exempel är på Skatt; det är ungefär lika stor andel män som kvinnor som jobbar på Skatt i Sverige så på ytan ser det bra ut, men som av en händelse jobbar 95 procent av kvinnorna med individbeskattning och 95 procent av männen jobbar med företagsbeskattning. Och, som av en händelse, är företagsbeskattning det som har högst status eftersom det är mer pengar i det och juridiken anses vara mer utmanande. Så fort det är en så rejäl övervikt åt ena eller andra hållet, där man vet att kompetensutbudet (jurister, liksom) är ganska jämt fördelat mellan könen, blir jag tämligen säker på att det beror på strukturer hos arbetsgivaren - inte på att kvinnor inte vill jobba med företagsbeskattning. Mossigt.

Det är nog inte vad folk tror, men min (ganska begränsade) erfarenhet är att industrin är mer jämställd än exempelvis revisionsbranchen. Eller så har jag bara haft tur med mina arbetsplatser. Kan vara så med.

Ja'ntä bitter!

I alla fall inte särskilt mycket. Det verkar som att min plan med att vara anställd under föräldraledigheten skiter sig. Det går inte att få ett klart svar utan att typ involvera fackets jurist men det ser mörkt ut även om rådgivaren på Unionen tyckte precis tvärt om. Han ba': Du kan ju kolla själv i lagtexten, det är LAS eller lagen om föräldraledighet som gäller och så kollar man men lagarna är ju jättegenerellt skrivna och säger så klart inget om just min situation, bara vad som hänt om jag fått uppsägningen medan jag varit föräldraledig.

Nåja. Man ska inte gå runt och vara bitter. Det är inte smickrande. Jag skulle bara vilja be min arbetsgivare dra dit pepparn växer. Och det är faktiskt frustrerande att inte "kunna" söka nytt jobb. Då skulle det kännas som att jag i alla fall hade saken i egna händer och hade kunnat göra något konstruktiv av den här situationen, men samtidigt är tajmingen helt fel. Jag vet ju att det smartaste är att bara gå på föräldraledighet och dra i det där med nytt jobb sedan men just nu är det bara blä!

Det blir jävla fint med semester imorgon. Vid den här tiden om ett dygn har vi nog börjat inflygningen mot Las Palmas och jag kommer ha tio böcker i resväskan! Här om natten drömde jag som mardröm att jag glömt resväskan hemma och det var de kvarglömda böckerna som bekymrade mig, allt annat kunde man ju köpa på plats!

Beschtillung

Jag blev skitstressad när jag insåg att det är bara drygt två månader till nedkomst och att det är typ två månaders leveranstid på vagn så jag fick tummen ur och beställde från Babylands hemsida. Vagnen skickas idag. So much for lång leveranstid.

Vagnen är förresten knallblå. Ingen behöver övertolka det. Den var helt enkelt snyggast och jag tänker att jag nog ska önska mig en sånhäringa skötväska i födelsedagspresent. Det kommer matcha snyggt.

3/14

Kollektivarna får sina uppsägningar idag. För tjänstemännen är nästa förhandling satt till 24 februari vilket innebär att jag kan gå som planerat på föräldraledighet och fortfarande ha kvar anställningen. Dessutom inför de en "motivationsbonus" på upp till 7000 kr/månad vilket börjar ticka när man får sin uppsägning. Tänker man bort hälften för skatt är det inte så mycket pengar, men ändå mycket bättre än ingenting.

I lördags hängde jag med Peggy. Hon bor på ett typ B&B utanför Älmhult och behövde se lite folk så hon kom till Växjö, vi kollade lite i affärer och fikade. Hon sa att man funderar på att införa lite roliga aktiviteter för att hålla folk på gott humör och 14 mars är det tydligen "Pie day".

"I didn't get it at first" sa Peggy. "Three fourteen."
Ja' ba': Va?! Fjortonde mars? Vaddårå?
Sedan föll bitarna på plats. 3,14. Pi. På engelska låter som paj.
"It was Mike who told me. It was actually his suggestion."
"I guess Mike really likes pie."
"Oh no, I don't think so. He's just an engineer."

Due diligence

Vi hade bestämt oss för att skriva på i lördags men bestämde oss typ vid 22 i fredags för att ändå vänta. SITA kommer på fredag och fixar tanken, då ser de om den blivit skadad och om den blivit skadad (ens bara ett litet hål) blir det ett jäkla projekt.

Åter igen tur att min man är så klok och är allmänt luttrad när det gäller "affärer". Jag hade skrivit på och tänkt att det löser sig men hans inställning är att man aldrig ska ha bråttom och när jag tänker efter stämmer det ju. Mäklaren försöker stressa på genom att antyda att säljaren kanske säljer till någon annan om vi inte raskar på men både Jacob och jag känner "Jamen gör det då!" om det ska vara på det jävla viset.

Vi åker till Grand Canaria på onsdag, så förhoppningsvis är det grönt ljus att skriva på när vi är hemma igen en vecka senare.

En ny upplevelse

Har just tömt (tömt) mitt sparkonto till förmån för handpenningen. Så pank som jag är nu tror jag inte att jag varit sedan jag föddes.

Vi har konstaterat att det är nog bra för karaktären att leva snålt ett tag. Vi blir kanske lite bättre människor av det?

Tankar om tankar

Älska' grova gubbar i oreanga jobbarkläder som svänger upp i en enorm tankbil och ba': Ähh, det fixar vi. Det löser sig. Inga problem, inga som helst problem. Till en kostnad som faktiskt var lägre än jag vågat hoppas på. De kan suga ur sanden, sanera tanken och sedan får vi väl fylla på sand igen för säkerhets skull. Tur att Jacob är med. Jag är så snäll, hade erbjudit mig att dela på konstnaden men den söta tanten som säljer men Jacob ba': Det är säljarens ansvar och hon ba' Ja, jo, det har du ju rätt i.

Så det verkar som att vi skriver på imorgon, förutsatt att säljaren går med på ett förbehåll - om det visar sig att tanken läckt och man måste sanera marken. Det kan bli ett sjuhelsikes projekt.

Så: Ett försiktigt men optimistiskt Yeay!

Besiktigat

Jacob ringde innan lunch och avrapporterade. Egentligen inga nyheter/överraskningar. Det är den där förbaskade oljetanken som råkar vara nergrävd under tillbyggnaden. Det luktar starkt av olja när man skruvar av locket. Kommunen sandfyllde den 1997 men uppenbarligen utan att se till att den blivit rengjord innan. Nu kan kommunen inte garantera att det är uteslutat att vi åläggs att göra något med tanken, även om de inte har några planer på det nu.

SITA kommer imorgon, de är experter, vi får höra vad de säger.

Fingers crossed! Eller "Keep our thumbs hidden!" som Peggy säger.

Insta

Favoriten i Instaflödet just nu, @humansofny

Me, myself and I

Jag kommer lura med mig en hel delegation till Varuhuset för att "äta lunch" men i själva verket är jag ute efter fler köksbroschyrer. Det blir Peggy (vars resväska kom med taxi från Växjö nyss), Ola och Louise från Nordborg.

Nästan ironiskt att vi två som jobbar så pass tight båda heter Louise. Igår hade vi möte (telefon) med en projektledare i Minneapolis och jag tror faktiskt inte att han fattade att vi var två Louise på andra sidan. Jag tänker att om han inte fattade det (fast jag tyckte att jag var rätt tydlig med att vi var det) måste han ha trott att jag har börjat prata om mig själv i tredje person. Lite pinsamt, men va'ska man göra?

Gentlemen

Det börjar gå lite trögt att cykla mellan stationen och fabriken så jag bad lagerkillarna fylla på luft i cykeldäcken.
"Och du tror att det är det som är problemet?"
"Ehh, ja...?"
"Okej. No comments."

Men du borde väl inte cykla länge?
Nej, säger jag. Kommer du och hämtar mig på stationen imorgon då?
Visst, säger dom. Jag kommer med trucken.

Och så fnissar de lite och är snälla och fyller på luft så jag slipper böja mig/smutsa ner mig. Gulligt!

Husstatus

Jo, men det går framåt! Besiktning är bokad till torsdag morgon och jag kommer inte kunna vara med men litar helt på Jacob. Han är förresten en klippa i det här. Pratar med banker och sammanställer kalkyler och har stenkoll på allt man ska ha koll på. Jag tänker att jag kanske kan tillföra lite värde längre fram i processen. Typ när vi ska välja färg till väggarna.

Osis

Peggy är tillbaka! Hennes helg var sådär:

I lördags innan hon åkte vad de tvugna att avliva katten.
Igår blev hon av telefonen på Schiphol.
Sedan kom inte väskan på Kastrup.

Men hon fick en liten necessär på flygplatsen då hon anmälde väskan saknad! Och hon hade med sin tablet så hon kunde kommunicera med familjen och säga att hon var framme. Alltid något.

"Och det är ju bara grejer" försökte jag trösta. "Ja, utom katten då." kom jag på sen. "Sorry."

Vissa borde K-märkas

Exempelvis Chrille som jobbat här sedan företaget startade typ 1985. Han går från plan två till mig på plan ett med ett utprintat e-mail innehållande en fråga som han vill att jag ska ta reda på svaret på. För att "skoja till det" lite kladdade jag ner svaret på pappret och gick upp med det till honom. Han verkade inte tycka att det var det minsta konstigt men jag kände mig jättecrazy!

Såna görs inte mer.

(Och det är inte så dumt att röra lite på sig.)

Tut-lagen

"Ja, MBL. De måste tuta innan de kör över en." som produktionsplaneraren uttryckte saken vid debriefingen efter att vi idag fått beskedet om att fabriken definitivt kommer läggas ner.

Nästa vecka blir det förhandling om turordning och sedan kommer uppsägningarna. Frågan är om jag hinner gå på föräldraledighet innan min uppsägningstid löpt ut. I så fall skulle jag kunna ha kvar min anställning under föräldraledigheten. Fördelen är att jag får drygt 10 procent av nuvarande lön i extra föräldralön under sex månader och att jag fortsätter "tjäna" semester (tror jag) under föräldraledigheten. Kan hända att jag är lite rävig och går något tidigare på föräldraledighet, beroende på när jag blir uppsagd. Det jag ser som eventuell nackdel är att jag inte är säker på hur min a-kassa/inkomstförsäkring om jag först är föräldraledig, sedan "jobbar" klart min uppsägningstid (vilket lär bli typ max en vecka) och sedan behöver plocka a-kassa/inkomstförsäkring.

Det blir en ny runda med e-mailförfrågningar till samtliga berörda parter. Den typen av svar vill man ha svart på vitt.

Kvällens lilla välsignelse

Så trött att jag inte ens orkar googla renoveringsinspiration och då mejlar chefen och frågar om jag vill att vi ska boka om vårt 1:1 till en annan dag. Annars har vi stående tid torsdagskvällar 20-21 men sedan vi fick beskeded om nerläggning har jag haft rätt svårt att uppskatta den mötestiden. Särskilt när jag satt till 21 igår med mind-numbing excelande.

Jacob är i Stockholm, mäklaren försöker stressa oss om besiktningen (vill väl ha allt påskrivet så han kan få sin kick-back). Klockan är bara åtta men jag ska nog ta ett bad och sedan somna. Eftersom jag jobbat hemma både tisdag och onsdag kändes det som måndag idag. Därför jag är så trött, gissar jag.

Det och att jag var och hämtade indiskt och istället för att äta halva portionen nu och spara halva imorgon till lunch klämde jag i mig i stort sett alltihop för jag var faktiskt fortfarande hungrig när jag ätit första halvan. Är det i vecka 28 man börjar äta för två?

Huset

Jahaja, då har mäklaren dragit snöret och budgivningen är avslutad med vårt bud som det högsta. Vi siktar på att göra besiktning nästa vecka och sedan är vi husägare!

Vill man passa på att kolla på huset gör man det här, innan det hinner försvinna från Hemnet.

Jag behöver nog inte säga att vi har planer på att renovera det "lite". Köket lär bli först ut, innan vi flyttar in. Badrummet kan nog få dra ut lite på tiden men ligger definitivt på priolistan. Nya tapeter och färg ASAP och förhoppnignsvis nya golv i trappan och på övervåningen så snart budget tillåter. Uterummet kommer vi blåsa bort så småningom, det tar för mycket ljus. Plus nytt tak, men det är ingen omedelbar panik med det. På några års sikt måla om fasaden till något fräääschare än brunt. Tur att tid och pengar är allt man har ;-)

Om att inte göra det svårt för sig

Jag var förbi Babyproffsen och kollade på vagn igen. Efter att ha kollat på en Emmaljunga, en Kronan och en Brio bestämde jag mig för att jag tyckte bäst om Brion och tänkte att jag får ta med Jacob dit i helgen så han får titta också.

Han är i Stockholm nu och när vi pratade nyss sa jag att jag bestämt mig för vad jag tycker, och att vi får kolla vad han tycker när han är hemma igen. Han frågade vad jag tycker, jag sa jag tycker en sån som Elin och Andreas har. "Jag tycker också att vi ska ha en sån som Elin och Andreas har" sa han.

Jamen, bra då! Då ska vi bara komma överens om färg! One down...!

Slutspurt

Igår var ingen bra dag. Edgy och störde mig oproportionerligt mycket på allt. Hockeyn var bra, dock, fast Chanda verkade inte mottaglig. När de värmt upp och dragit sig tillbaka för sista taktiksnacket frågade hon om det var klart. Sedan satt hon och redigerade selfies hela tredje perioden och tittade inte ens upp när det blev mål.

Om en halvtimma ska jag vara på visning nummer två, beredd med tumstock, utskriven planlösning och penna. Senast imorgon avgörs det. Jag är lugn. Blir det så blir det och blir det inte så slipper vi leva i renoveringskaos (?) med nyfödd bebi - alltid något. Fast köket skulle vi i så fall försöka fixa innan vi flyttar in. Det måste ju vara värt att stå med dubbla bostäder några veckor.

Ja, men då säger vi så. Hopp och lek.

Dagens satkärring

Ikväll ska jag på hockey! Jag tycker att det är jätteroligt att gå på hockey men är för snål för att betala vaddå, 250 spänn för en biljett? Ikväll är det faktiskt Växjö Lakers som bjuder Röda Korset och det gör mig så glad! Inte bara att jag får gå på hockey utan att betala, utan att de är så schyssta och ser värdet i att stötta oss på det viset. Det blir en sorts uppmuntran/aktivitet för alla i Mentor-till-Mentor-projektet och Lakers vill till och med att Moa som är projektledare ska stå och informera om verksamheten före matchen och i pauserna! Guld! Där växer Lakers verkligen i mina ögon!

Extra kul är att de möter Skellefteå och Jacob ska dit, fast med kunder. Chanda ska också med och få se hockey för vad jag tror är första gången någonsin, tror inte ens att hon sett det på teve.

På väg dit tror jag att jag ska svänga förbi Babyproffsen igen och titta på den där vagnen vi tyckte bäst om, se om man kan pussla ihop den med en annan liggdel som inte är så otymplig. Ska försöka att inte gå in med inställningen att de försöker skinna mig. Är nämligen lite edgy idag. Pratade med mäklaren innan och han fick sina fiskar varma angående det där med att han bara tar emot bud muntligt. Jag fattade inte hans argument men något om att det blev mer rättvist om det kom in många bud samtidigt, så han ska veta vem som var först.
"Vadå" sa jag. "Om du får buden på mejl eller SMS ser du ju på minuten vem som budade vad när. Det måste ju ändå vara mer säkert?"
"Mjaaaaa" tyckte han. "Jag vill ju gärna ha en personlig kontakt..."

Då drog jag till med att jag tyckte att det till och mer var lite oseriöst att inte ta emot bud annat än muntligt (det tog skruv), självklart med reservation för att jag inte tror att det är hans avsikt (och det tror jag verkligen inte heller) men att jag som köpare vill ha ett record svart på vitt om vad jag budat och när för att känna mig trygg och veta att allt går rätt till.
Så vi kom fram till att han gör ett undantag och låter oss buda per SMS och mejl, och att han bekräftar att han mottagit budet. Fair enough.

Käk

Ens make ba':
"Hade du också velat ha en banan, förresten? Jag glömmer bort att du också kan bli hungrig nu för tiden."
För övrigt har han nog missuppfattat det där med att ha en gravid fru och äter för tre.*

*Nej, det gör han inte på riktigt. Men vi (jag) skojar om det.

On another note

Vi var och kollade på barnvagn i lördags, fick äntligen tummen ur efter att ha pratat om det i flera veckor. Känns sådär. Jag har i alla fall kommit fram till att jag vill ha fyra hjul (inte tre), framhjulen ska vara svängbara men de får inte vara för små. Något mindre än bakhjulen är okej, men inte kundvagnshjul.

Så bara där har antalet valbara alternativ minskat med typ 90 procent.
Vi hittade en vagn som jag gillade att köra, men då kändes liggdelen tung och klumpig. Jag tilltalas av såndär mjuklift som man mer eller mindre kan slänga över axeln som en sportbag. Och hur man än vänder sig känns det som att man blir lurad. Så inåtahelvete dyrt! Och alla tycker att just deras vagn är så fantastisk, hittills inte en enda vi pratat med som inte sagt att just deras är bäst i hela världen så man kan inte lita på någon.

När vi var på väg hem bestämde vi oss för att köpa en vinkyl för pengarna istället.

En helt vanlig måndag

Man inleder dagen med Gudstjänst tillägnad den stora elektronikoutsourcingsguden, offrar ett marsvin på ytmonteringsmaskinen och vänder bönemattorna mot Malmö.

Och så var det ljust när jag klev av tåget i morse! Tjockdimma och isgata, men ändå. Ljust. Jag behövde varken reflexväst eller cykellyse.

Det är hopp om 'at.

Budning

Såvitt vi vet ligger vi fortfarande högst i budgivningen men deadline är satt till torsdag lunch, så mycket kan fortfarande hända. Det blir eventuellt en ny visning för nytillkomna intressenter på onsdag och då tänker jag gå.

Skryt

Feedback från min chef efter ett möte:

"Du kommer att bli en så bra mamma. Du är så otroligt tålmodig med mig när jag rusar iväg och du sköter det så snyggt! Jag önskar att jag var mer som du."

Saknar min chef. Hon har lovat att komma i mars och så insåg jag att hon och kollegan Liz faktiskt kommer behöva åka till Malmö för att träffa vår nya megaviktiga leverantör så då kan jag träffa dem någon gång. Jag kommer verkligen sakna folk när jag slutar.

Flärpfunderingar

Så är budgivningen för Öjabyhuset igång. Mäklaren är en 30-årig gubbe som inte vill ta emot bud per e-mail eller SMS utan insisterar på att man ska ringa in sina bud. Det kan förklara varför det går ganska segt. Inte så man har bråttom, men WTF: Ringa in sina bud?

Eftersom det var kolmörkt när vi var på visningen pratade mäklaren med säljaren och det var okej att vi åkte dit och titta runt i trädgården. Vi var där idag på lunchen och fick prata lite med säljaren, världens sötaste och gulligaste dam som verkade leva för sin trädgård och undrade om vi var intresserade av blommor. Oja, sa vi. Mycket intresserade av blommor!

När vi stod där och tittade på takflärparna kom jag att tänka på vad kollegan Mike sa: If you can't hide it, feature it. Köper man huset kanske man får hitta ett sätt att göra takflärparna till något snyggt för det går nog inte att göra sig av med dem. Vet inte om jag vill det heller. Det blir en så himla mysig uteplats under sydvästra flärpen.

Låt oss säga såhär

Alla som håller på och önskar Happy New Year till höger och vänster (utan att själva vara kineser, eller rikta sig till kineser) jobbar inte i elektronikbranchen. CNY är årets elddop. Fast man vet att det kommer och man förbereder sig så gott det går, säkrar material i god tid, händer alltid krisgrejer och jag vet inte om "vanligt folk" förstår, men Kina stänger i tre veckor. Asså: STÄNGER. Allt stänger, inklusive tullen. Har man varit sent ute med en beställning och grejerna inte lämnat landet än kan de ligga i tullen i tre veckor och går inte att få ut. Inget hjälper. Det går inte att betala extra för att folk ska jobba. Händer något under CNY så sitter man i skiten tills Kina behagar öppna igen.

Vad som händer då är att arbetarna har varit i sina hembyar och bestämmer sig för att inte åka tillbaka, så direkt efter CNY är kapaciteten rejält nedsatt medan företagen rekryterar och utbildar ny personal. Framåt maj kan man räkna med att saker och ting är som vanligt igen.

Men i maj, då är jag långt borta.

Husligheter pt 5

Ja, vi kollade på Öjabyvägen igår och jag tror nog att vi kommer att buda. Frågan är bara hur högt man kan tänka sig att gå eftersom det är en hel del att fixa. Dels blåsa ut köket helt och håller, inklusive en vägg och flytta en annan, tänker jag. Vill ju ha min köksö. Och badrummet är ångstframkallande, liksom i stort sett alla golv på övervåningen för att inte tala om bastupanelen och de träfärgade fönsterna.

Men bastupanlen går att måla vit, liksom fönstren. Golv kan väl inte vara helt omöjligt att byta och köket kan bli hur fint som helst, så som jag tänker det. Vi gillade källaren, stort skafferi och jättefin tvättstuga och bra förvaringsutrymmen som inte snor kvadratmeter. Det är mysiga vrår och rum som man kan disponera lite som det passar, kan tänka mig att rummens funktion kommer skifta med åren.

Det där skitfula taket skapar en mysig uteplats och huset ligger ganska privat, fast det är mitt i samhället eftersom det är obebyggt både framför och bakom (fornlämningar). Frågan är som sagt bara hur mycket man är beredd att betala. Och vad eventuella andra budgivare är beredda att betala.

Man har ändå rätt kul på jobbet

Vid morgonbönen framför tavlan i produktionen:

Lager-Jonas hotar som vanligt att kittla mig och jag säger app-app-app, inte så! Då kanske bebisen kommer här och nu. "Bra" tycker produktionschefen. "Vi behöver en till i ytmonteringen och helst någon med små fingrar som kan pilla komponenterna på plats."

Sedan kallade Anna den icke-närvarande Jesper för "kräket" och jag kände mid nödgad att förklara för gruppen att Jesper är hemma med kräksjuka, inte att han är ett kräk. Gustav tog under rubriken Tillbud upp att folk som inte nyttjar motorvärmarna parkerar på motovärmarplatserna men blev rekommenterad att skriva ett arg mejl till AlmAll istället (referens till surgubben i produktionen som alltid skriver arga vem i helvete-mejl till AlmAll när något av hans verktyg är borta).

Slutligen, under Materialbrist, tog produktionsplaneraren Tommy upp komponenten 1114-sju-två-sju-två som ett problem. Produktionschefen (som håller stenhårt på Brynäs) hann nästan skriva hela materialnumret på tavlan innan han kopplade och avslutade mötet. 

Åsåvadämädä

Och bara för att jag skrev så igår fick jag jätteont-typ-håll i magen och kunde knapp varken sitta rakt upp eller gå och framförallt inte cykla till stationen i snömodd och motvind (snälla gulliga Anna skjutsade mig dit). Det blev bättre när jag legat hemma i soffan en stund. Plus att jag sådär bara från en minut till annan kände hur det började sticka i halsen och nu är jag sådär göttigt förkyld igen.

Nedräkning till Grand Canaria och papsens 60-årsdag, tre veckor kvar! Det kommer sitta som en fläskläpp! Jag är lite stressad över sommarkläder. Måste inventera lådorna i källaren och se vad jag fortfarande kan ha. För att inte tala om bikini? Orka köpa ny bikini. Jag vet att man inte ska sola för mycket, kommer nog mest hålla mig i skuggan och kasta om-blickar-kunde-döda-blickar på alla som dricker sangria.

Träffade Jacobs chef på stan i lördags. Annars är folk sådär: "Jaha, när är det dags nu igen? Jaså maj. Jahaja." men han hade verkligen stenkoll och jag blev rätt imponerad men det är klart, beräknad nedkomst är mitt i värsta deklarationscirkusen. "Ursäkta tajmingen" sa jag.