Erkänner

...en eftermiddag i höstas hade jag helt ledig. Det var när Frank hade gipsat ben men fick vara på dagis en stund (typ två timmar) utan mig för att 'testa hur det gick'. Jag VAB:ade och det kändes liksom inte lönt att åka till jobbet för den stunden så jag åkte till gymmet och tränade.

Det lever jag fortfarande på, hur det kändes att en vanlig vardag, mitt på dagen, kunna åka till gymmet. Kanske eventuellt att det kändes lite extra lyxigt eftersom det var på gränsen till 'otillåtet'. Förbjuden frukt, osv.

På hela taget rätt less på att jobba. Trött, liksom. Ingen bounce och ingen energi. Tar mig igenom dagarna, gör det jag ska men utan någon riktig schwung. Hade inte haft något emot att få vara ledig hela dagarna, bara göra sånt som är roligt (spela tennis) och ego-förverkliga mig själv (typ "skriva en bok"). Det är kanske årstiden/mörkret som gör det. Har aldrig känt mig så påverkad av mörkret/tråkvädret som i år. Vill åka på spa med Jacob. Gu' så skönt det hade varit att blötlägga sig själv i varmt vatten och alldeles lugnt och stilla och en bra bok på det. Och vin. Bubbel.

Mmmmm... bubbel.

Porr på jobbet

"Du vet, han var porr-beroende, va. Han satt och kollade på porr på jobbet hela tiden och alla visste det men ingen chef kunde någonsin ertappa honom med det vilket var konstigt eftersom han alltid satt med ryggen mot gången. Ingen fattade hur han gjorde. Så höll det på i flera år och när han hade slutat skulle jag använda hans dator för att göra något och då upptäckte jag att han monterat upp en sån där truckspegel över datorn. Det var så han alltid kunde se när chefen var på väg, och stänga ner fort som fan."

Förmån

När man jobbar där jag jobbar, jobbar man med folk som på fullt allvar inte fattar att folk går och köper sig en robotgräsklippare när det är så enkelt att bygga en egen.


Jag älskar att jobba med så många original. Det är helt ljuvligt och ofta tänker jag på prinsessorna på förra jobbet, som tyckte att någon som var lite introvert framstod som "jättekonstig" - de hade behövt PRAO:a i den här branschen ett tag.

Husdrömmar

Vi har varit lite sugna på ett hus som är till salu lite längre ner på Öjabyvägen men renoveringsbehovet är enormt. Inte bara att man måste blåsa ut köket/bygga badrum utan liksom riktigt stora grejer. Typ ett-hål-i-väggen-tillräckligt-stort-för-att-krypa-igenom-grejer. Typ två-å'n-halv-miljon-i-omedelbar-akut-renovering-grejer. Och vem vet vad som händer när man börjar riva och slita.


Nå, vi har vänt och vridigt på det där huset i två månader eftersom vi fick en liten preview och haft tid att tänka. Motvilligt kom vi fram till att om vi varit i en annan fas i livet och haft en tio miljoner liggandes i en byrålåda så hade vi kanske hoppat på det, men som det är nu har tre vägger i hallen varit omålade i över två år för att vi inte kommit oss för, så vi ska kanske inte ge oss på ett giga-mega-renoveringsprojekt.


Känns mkt moget att ha kommit fram till det. Tråkigt och surt och fan-också, men klokt. Man ska ju trots allt leva lyckligt och vetetusan om vårt äktenskap klarat ett sådant projekt.
 Nä, Family First som vi säger hemma!

Trivs på jobb'

Jag trodde inte jag skulle säga det här för en åtta-nio månader sedan, men mitt jobb börjar bli riktigt kul! Det var inte lätt, att vara strax över trettio, få sitt drömjobb för att sedan förlora det igen fyra månader senare. Jag ska inte säga att jag var deppig, mer lite uppgiven liksom, att veta att vad som än händer kommer jag aldrig bli lika glad för ett jobb igen. Från och med då skulle alla jobb i framtiden vara bara ett jobb.

Men plåt-å-svets är roligare än det låter. Leverantörerna är bra, rejäla och även om det är en del tekniskt att fatta så är det ändå begripligt på ett helt annat sätt än elektronik eller "process". Det finns enorm potential, bara en fråga om att få igenom alla idéer.

Säga vad man vill om industrin, visst är det oglammigt hela vägen, men det har ändå sin charm och vetetusan om jag inte nu, när jag ändå sett båda sidorna, hellre jobbar här?

Bästa pranket hittills

"Ja, han hittade på mycket bus, den. En gång hällde han ut ett glas vatten på Marias kontorsstol. Du vet, det absorberas ju så det tog ett tag innan hon märkte det."


Schuuukt bra prank! Blir sugen på att göra det på typ alla jag känner!

Mrs Cellophane

Inför morgondagens besök på underleverantörsmässan på Elmia blir det spännande att se om jag syns nuförtiden. Förra gången jag var på mässa verkade det nämligen som att jag var genomskinlig. Jag kunde stå rakt framför en säljare jag ville ha kontakt med, men de var så upptagna med att spana efter presumtiva kunder att det var stört omöjligt att få ögonkontakt med dem. Till slut ger man upp och går vidare.


True story.

A million little pieces

Vecka 45 inleddes med att jag slog ner ett vinglas från diskbänken. Det är inte mänskligt att behöva dra fram dammsuga'n innan halv sju på morgonen.


Tur att inte Frank var med. Han blir så bekymrad när något går sönder, lille älsklingen.

Naturlag

Av någon anledning bildgooglade Jacob "Louise" i helgen och ja, nu är det bekräftat. Alla som heter Louise är as-snygga.

;-)

Inside info

På tal om att namnet på vår tillträdande CEO kommunicerats idag hade VDn här på fabriken fått frågan från en kompis om det var läge att köpa aktier nu.

"Jag svarade att det varit bättre att köpa igår. Det säger jag alltid när någon frågar."



Bra tips.

Högt och lågt

Jag köper mängder av Franks kläder begagnat, via lokala Facebookgrupper. Jag hade kunnat säga att det är för att jag bryr mig om miljöööön men i själva verket är det för att jag är "ekonomisk" (på det småländska sättet). Nu senast en slit-å-släng-overall till dagis så han inte sliter ut sin svindyra fina nu innan snön kommer.



Det var som ett avsnitt av Solsidan och jag kände mig som Mickan. På riktigt, jag darrade i hela kroppen när jag kom därifrån med overallen i näven, i ett lägenhetshus med stora lövhögar i trapphuset och en helt utsliten barnvagn med åkpåsen slängd på golvet. Hälften av lägenheterna Migrationsverket och andra hälften Socialen.  "Man" (jag) har lyckats koppla bort vilka jäkla skillnader det är i samhället ändå. Man bor i sin Öjabybubbla och glömmer att det är en just bubbla.




Jag kände mig så lättad när jag kom hem. Lättad och priviligerad på ett väldigt klibbigt sätt.