LCHF-tapas

Sparris med tryffelsmör, salami, basilikamozzarella och småtomater!

På vår grill ikväll

Ett berg av lammkotletter marinerade i vitlök, mynta och citron.

Det går mig emot

Den där klänningen jag tyckte om är omöjlig att få tag på. Känns som att det var världens sista ex som hängde där i Tyskland. Tydligen har designern "skilt sig" från tillverkaren och det är därför det inte görs några nya. Först hade jag tänkt att jag skulle smita något tidigare från utbildningen igår, och köra över buriken hem, men så fick jag tag på en butik i Malmö som skulle kunan ta hem den så jag struntade i det. Idag ringde de och sa att den inte går att få tag på.

Jag pallar inte springa runt och leta. Det är inte kul. Går man in i en sådan butik är nitton av tjugo klänningar med typ tubtoppsöverdel och fluffig kjol. Jag vill ha v-ringat och vackert fall. Inget fluff. På den jättestora butiken i Tyskland fanns det två klänningar av flera hundra som passade in på det jag vill ha. När man vet att det i bästa fall, i en normalstor butik, finns en klänning som kanske passar känns det ganska tröstlöst att springa runt, särskilt eftersom det tydligen är ganska lång leveranstid på dem, så det är inte det att jag har jättelång tid på mig.

Blä.

Solen gick ner när jag rullat av färjan i Rödby igår. Det var en lång resa hem. 19.45-färjan var inställd så där tappade jag en halvtimma. Sen skulle jag via Hässleholm och hämta en grej men tog fel väg så där tappade jag nog en halvtimma. Sen var vägen mellan Hässleholm och Älmhult (där jag bytte bil) delvis avstängd så det blev en rejäl omväg där med. Dessutom körde jag ihjäl en grävlig. Utgår jag ifrån. Dunk-dunk-dunk lät det under bilen och man kan ju inte gärna gå ut och kolla pulsen på djuret plus att grävlingar tydligen är arga av sig. Han dog nog.

Jag var hemma halv tre och då var himlen redan orangerosa.

Idag är man inte den piggaste gnun på savannen.
Tänkte gå till bibblan och hämta Tokyo år 0 och lyxa till det med en lönedagslatte.

A very unpleasant fitting room experience

Jag har börjat med någon sorts LCHF/GI-tjosan-kost. Det har inte så mycket med vit klänning att göra, som med en mindre behaglig syn i ett provrum nyligen. Hittills går det bra men det händer att jag känner mig oerhört begränsad av att inte "få" äta kolhydrater. Som det är nu undviker jag dem helst helt och hållet. Innan hade jag nästan kunnat strypa någon för en öl i kvällssolen, men jag höll på mig. Efter ett tag blir man lite tjurig. Skulle jag falla för frestelsen och dricka en öl nu vet jag att senaste veckans ansträngningar varit för ingenting.

Men för det mesta går det bra. Jag hittar bra alternativ. På väg ner hit igår åt jag lunch på en vägkrog: Stekt ägg och bacon. På kvällen åt jag sparris med skinka. Idag till lunch friterad kyckling med sallad. På kvällen fisktallrik och ett glas vitt till (ska tydligen vara okej). Det går extra bra på sommaren när man kan grilla. I helgen gjorde jag bland annat ett foliepaket med purjolök, smör, vittvin och fänkål till den grillade laxen. Gott!

Som en underbar person på Fejan sa när jag beklagade mig över att det jobbigaste är att det inte är okej att äta jordgubbar: "Men blomkål är ju nästan lika gott!"

Tillbak's på ruta ett

Jag är i Tyskland igen. Har ätit vit sparris med skinka och allt är toppen.

Skyndade mig som satan hit för att hinna gå på jättestor (jättestor!) butik och kanske hitta en vit klänning. Eftersom jag är ganska säker på vad jag vill ha och det jag vill ha inte riktigt är det som alla andra vill ha gick det relativt snabbt att plocka ut ett antal klänningar att prova och jag hittade faktiskt en jag gillade - en som var ungefär så som jag tänkt mig. Jag var tvungen att bestämma mig ganska fort eftersom butiken ligger en bra bit från Neumünster och de stängde redan vid sex, så jag ringde Emma som sa att om du gillar den och den passar så ta den! När jag skulle betala visade det sig att de inte tog Mastercard. Ingen klänning för mig, inte.

Tyskland är ett U-land. Nu får jag se om jag kan hitta den på nätet istället.

För hon sa nu vill jag ha dig, baby

Man står i kön på Hemmakväll, bakom ett gäng 12-åriga tjejer som står och sjunger Äckligt med klara röster. Texten kunde de utantill också, de små liven.

Håhåjaja, på min tid var Magnus Uggla det grövsta man sjöng utan att förstå. Tiderna förändras. Fast ändå inte.

Full rulle

Det som händer nu är jobb och planering. Plus att vi håller på med ett större förvärv men det har hamnat längst ner i högen och är något vi sköter med vänsterfoten. Jag provade två klänningar i fredags, de första två, bara för att komma igång, och det kändes jättemärkligt - som jag provade kläder för en maskerad eller något. Det blir en utmaning att hitta något jag inte känner mig utklädd i. 

Eftersom vi inte kommer gifta oss i Sverige har vi valt att anlita en koordinator på plats. Hon fungerar som bollplank och kommer hjälpa oss med bokningar. Det känns så värt för annars hade vi fått åka dit själva och reka, vilket i och för sig inte hade gjort ont, men det är rätt skönt att kunna jobba undan allt praktiskt redan nu, plus att hon ju har arrangerat hundratals bröllop och är expert.

Jag är så glad för de som stöttar oss och kommer med tips, smarta frågor och glada tillrop. Det är nog faktiskt något av det bästa med att planera bröllop, tror jag.

Das Blügg - som det heter på tyska

Ja, hallå ja.

Jag är i Tyskland på utbildning. Global Procurement kör ett "kompetenshöjande program" som börjar nu och kommer hålla på i ett och ett halvt år med ett antal olika moduler. Det är bara att buga och bocka och tacka så mycket! Äntligen ska jag få lite riktig utbildning inom inköp! Det är inte en dag för tidigt!

Annars håller vi på och fnular en hel del på det här med bröllopsjox. Vi tänker ju som sagt gifta oss i år och (fast jag inte ska bli någon bridezilla) får jag lite beslutsångest om det här med att välja datum. Tänk om vi bestämmer ett datum framför ett annat, och så visar det sig att det andra datum hade varit mycket bättre? Så kan man inte hålla på och vela, det är bara att bestämma något och sen ta det som det kommer men jag får ändå såndär Tänk-om-jag-ångrar-mig-och-sen-ångrar-mig-igen-feeling.

Idag har min nya chef börjat. En amerikansk dam som verkar oerhört kompetent och duktig. Min tillfälliga lokala chef är alltså tillbaka till att vara enbart min "dotted line" nu, vilket vi firade genom att ta en Kick out-öl igår.

Dagens dagens

Idag kör vi inte bara fredagspepp, utan även fredagsPREPP! Oja!

(Ibland känns det lite som att jag klär ut mig till mig själv.)

Rump-up, rump-down

En av tillverkarna som drabbades av översvämningarna i Thailand i höstas återkommer med dåliga nyheter, deras fabrik kommer inte vara up-and-running förrän i oktober (jämfört med juni som de sa först). Sen skriver de: During the rump-up phase we can ship only small quantities.

Jo, hela den här situationen känns verkligen som en riktig upprumpning!

(Vi har fnissat åt det hela förmiddagen.)

Så det så.

Jag har lovat samtliga jag pratat med att jag inte - aldrig någonsin - kommer bli en Bridezilla. Jag ska vara cool, det viktigaste är att alla har trevligt och att det blir en fin dag, resten spelar faktiskt ingen roll egentligen och allt löser sig alltid till det bästa.

Alla ba' (något roat): "Jaja, vi får väl se..."

I guess we will.

"Vad har du på dig?"

Senaste tiden när min (fortfarande) chef och jag haft besök av leverantörer har vi varit lite osynkade. Först var det jag som kom jättepiffig medan han kom i jeans och t-shirt. Gången efter det kom jag i jeans och något mer asvlappnat fast han dök upp i skjorta och kostym.

Imorse funderade jag på att stämma av med honom så vi i alla fall kunde vara på lite samma nivå, men lät bli. En sådan fråga skulle lätt kunna se lite konstig ut.
Det hela slutade med att jag gick till jobbet i en kofta som - då jag såg den i dagsljus - visade sig vara både smutsig och ha lösa knappar varav en trillade av vid fikat. Föck.

Sen kan jag tillägga, angående "tillkännagivandet", att vi håller en låg profil på blöggen tills vidare men jag kan säga så mycket som att det blir i år och inte i Sverige. Så det så.