Sent omsider - Bilder från Rom

Ett favoritställe: Eataly. Fyra våningar med bara mat-mat-mat från Italien. Det går även utmärkt att äta middag här, hela stället är en enda stor food court.

Fiskdisken på Eataly.

Eataly.

Eataly. "Livet är för kort för att äta och dricka dåligt." Kunde inte sagt det bättre själv.

På söndagen åkte vi till Orvieto i Umbrien där Angelos farbror driver en agriturismo. Konceptet är att man bor på gården, hjälper till med arbetssysslorna (om man vill) eller bara lever och äter gott på lokalt producerade råvaror.

 Här kan man se ett av Angelos egna filmklipp om Orvieto:

Orvieto

Orvieto

Orvieto

"Den döende byn" ligger en bit från Orvieto. Byn är byggt i någon särskilt sorts sten som sakta men säkert håller på att vittra sönder och delar av byn har redan rasat ner från klipporna. Bara en smal och brant bro leder upp till byn där det numera inte bor fler än 15 personer (och gissningsvis tio gånger så många katter).

Efter Orvieto stannade vi till på en restaurang mitt ute i ingenstans, ungefär 45 minuter från centrala Rom. Maten här var något av det bättre under hela vistelsen. Nu har jag inte namnet tillgängligt men det var absolut värt besöket. Det gick inte att komma undan med mindre än tre rätter, trots att vi haft ambitionen att bara dela en pizza...

Husets specialare: Frukter som gröps ur och så gör de glass (sorbet?) på innehållet innan de stoppar tillbaka det i fruktskalen och fryser ner alltihop. Fantastiskt gott!

På måndagen gick jag en guidad tur med Angelo i Vatikanmuseumet. Ska någon till Rom kan jag verkligen rekommendera en sådan tur. Det tar ett gäng timmar och kostar en slant, men är väl värt det. Det går att förboka på What a Life Tours hemsida.

St Peterskyrkans proportioner är bara de otroligt intressanta. Allt är ju så noga avvägt för att se rätt ut från marken. (Klicka på bilden!)

Angelo - mycket duktig guide!

På tisdagen åkte jag och Kicki till Florens för att träffa Kickis arbetsgivare. Jag fick hänga med i egenskap av fotograf och tillbringade ett gäng timmar på en restaurang som de har ett samarbete med och som de behöver bilder ifrån. Nu har jag lärt mig att man kan grilla paprikor direkt på gasollåga!

Vinodling i vinterdimma

Dagen efter följde jag med chefens fru och barn till en annan agriturismo som de var nyfikna på. Det var otroligt vackert och en imponerande byggnad, men tydligen inte särskilt tilltalande inuti. Frun var inne för att kolla och under tiden passade jag barnen som plötsligt sprang iväg som galningar...

...de hade nämligen fått syn på två påfåglar och gick i trädgården. Fåglarna kom undan med blotta förskräckelsen.

På väg hem stannade vi i en liten kyrka...

...med väldigt vacker utsikt!

God jul!

Sedan senaste inlägget har jag varit en vecka i Rom och nu några dagar i Luleå där vi firar med Jacobs familj. Det är fullt hus, massor av snö och under -20! Precis som det ska vara!

Var snälla med varandra och kör försiktigt om ni ska ut i trafiken!

Hard stop

betyder att när tiden är slut är tiden slut. Ett möte kan ha ett hard stop när det inte finns möjlighet att sitta kvar fem minuter och avrunda eftersom den som håller i mötet har nytt möte direkt efter, och när ens fabrik stänger så stänger den. Imorgon är årets hårdaste stopp och det som inte hinner bli gjort innan dess blir inte gjort den här sidan nyår.

Andra sidan nyår känns som ett annat liv. Avlägset, overkligt och fluffigt.

Slutspurt

Nu är det bara knappt fem arbetsdagar kvar till JULLOV! Kicki har mejlat ett program för nästa vecka. Jag åker till Rom på lördag och från touch-down blir det  full patte som mina samåkningskompisar hade uttryckt saken. Det blir kul! Aktiviteter varje dag! Det blir inget vända-på-dygnet-jullov för mig, inte! 

På fredagen 21 december åker jag upp till Luleå, vilket får illusteras av den här lilla Rocky-strippen som jag alldeles skamlöst snott från Internet. 

Däremellan återstår julklappsinköp, lite för mycket kvar för att vara helt optimalt men det ger sig väl i Rom om inte annat. 

Vad önskar du dig?

Good point

Saxat från Facebook-gruppen Sverigedemokraterna ut ur riksdagen 2014:

Ett öppet brev till Erik Almqvist (SD) 

Hej Erik,

Vi har fått veta att du har flytt till Ungern. Vi skriver dels för att ställa några frågor och dels för att varna.

Men först frågorna;

1. När du nu bor i Ungern så utgår jag ifrån att du inte alls kommer att umgås med andra svenskar där, eller? Du kommer väl söka dig ifrån dessa grupperingar och hitta ungerska vänner? Så du kan assimileras så snabbt som möjligt. 

2. Språket. Det får väl bli slut med svenska i hemmet, eller? När du nu kommer till Ungern så tar det väl inte mer än ett par månader innan du talar som en infödd ungrare, visst?

3. 15 mars, nationaldagen,
20 augusti, Kung Stefan firas.
23 oktober, revolutionen -56. 

Vi antar att du är ivrig att lägga dessa datum på minnet så du vet när du ska inhandla råvaror till högtidsgulaschen, eller ska vi säga "Pörkölt"?

Mycket att tänka på herr Almqvist.

Men nu till varningen;

Jobbik - Ungerns högerextrema parti som tagit sig ganska långt in i maktens korridorer. Skrämmande faktiskt.
Ja i synnerhet för er invandrare. De tycker att flyktingar (som du ju nu är) ska få hjälp i sitt eget land. De kan ju inte veta att du har fått det lite hett om öronen här på hemmafronten. 

Din sort har utsatts för alla möjliga vansinnesdåd av ingen annan anledning än att ni kommer från ett annat land. En annan kultur. Hemskt! "Hur kan det vara på det här viset?!" tänker du säkert. Vi skakar våra huvuden med dig, Erik. Låter blicken falla till marken i skam å deras vägnar.

Men vet med dig, Erik, att hur jobbigt det än blir för dig där i Ungern så finns det en klar majoritet här i moder Svea som står på din sida i den här kampen. Du har rätt till ett drägligt liv där borta. Du har rätt till din protestantiska tro. Att utöva den utan repressalier från trångsinta katoliker. 

Håll fast i den du är. Tro på din rätt att leva i deras land. Världen tillhör oss alla, eller hur Erik? Och när någon halvfull ungrare kallar dig "jävla babbe" så vill vi att du rätar på ryggen, ser honom stint i ögonen och säger;

"Det här är mitt land"

Vänligen - Sverigedemokraterna ut ut riksdagen 2014

På tal om julklappar

Svärfar är inte dum. Han har ett stående julklappskoncept: Alla får en bok. Typ dagen innan julafton går han ner till bokhandeln mitt emot, väljer ut en bok till varje person, köper dem, slår in och lägger under granen. Första året fick jag en Herta Mueller-bok och förra året en kokbok. Jag gillar det. Ingen måste-köpa-massa-grejer-hets och böcker är liksom bra grejer. Att läsa är att resa, och så vidare.

Själv har jag köpt första julklappen, den är på väg mot Luleå med DHL as we speak.

Månadsskifte

Jag frågade controllern hur siffrorna ser ut, såhär i månadsskiftestider. "Bu eller bä?"
- Blä! svarade han.

Oklart om det var en reaktion på hur siffrorna ser ut eller på att det är just månadsskifte.

(Kanske ska döpa om blöggen till Sagtågjort-på-jobbet istället? Solly. Det är liksom mest där det händer något.)

Extramamma

HR skickade ut ett mejl till AlmAll att påskrivna ledighetesansökningar för jul-stängingen ska lämnas in till HR för registrering. Jag började fundera på var tusan jag gjort av mig, som plastchefen skrivit på.
- Vad gjorde jag av min lapp? frågade jag Anna. Jag slängde den väl inte?
- Jag sa ju till dig att du skulle spara den, sa Anna.
- Jo, det måste jag ha gjort men var? undrade jag och bläddrade stressat igenom pappershögarna på skrivbordet. Jag hittar den inte!
- La du den inte i en låda? Jag tyckte jag hörde att det skramlade i en låda när vi hade pratat om det.

Jag kollade igenom mina lådor och i den näst längst ner, där jag har reservstrumpbyxor, reklamgodis, mutgodis, en en aluminiumkåpa jag snott från lagret och inte lämnat tillbaka men som ingen någonsin kommer sakna, hittade jag lappen.

Vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan Anna. Hon är baskemej snudd på synsk.

Game set match

Jag har börjat spela tennis. Hittills har jag spelat en gång (i fredags) och ikväll ska jag spela igen. Förra gången lärde jag mig forehand och idag ska jag lära mig backhand. Det är jag och en jättesöt pensionerad tennistränare som heter Bernt. Han är världens goaste.

"Men lilla hjärtat! Så ska du göra!" ropar han och hoppade praktiskt taget jämfota när jag fick en hyfsad träff.

Det är roligt. När lärde man sig något fysiskt, helt från början, senast? Det är nog rätt stor skillnad på att lära sig det nu mot när man var yngre. Idag är jag hyfsat analytisk och försöket hitta mönster i allt för att få en känsla av kontroll och förstå varför ena slaget blev bra medan det andra blev dåligt. Ser hur bollarna hamnat på andra sidan nätet och tänker "standardavvikelse". När man var yngre gjorde man liksom bara, efter ett tag lärde man sig vilket som funkade och vilket som inte fungerade.

Plus: Det passar mig att spela tennis. Önskar mig en outfit (inklusive racket och skor) i julklapp.

Typiskt

En kompis som jobbar på Ikea berättade att kinesiska leverantörer trodde att Göran var en titel och inte ett namn, eftersom majoriteten av svenska chefer de träffat hette Göran. Nu börjar jag tro samma om "Lenkor" i Slovakien. Det har börjat en till på vårt Shared Service. De verkar göra ungefär samma sak också. Mycket förvirrande.

Jag har en plan

För jul.

Det blir ju lite åkande, i och med att jag ska tillbringa en vecka i Rom innan jag åker direkt till Luleå och firar jul. Det blir mycket packning och lite plats för julklappar. Därför har jag för avsikt att inhandla alla julklappar som ska delas ut i Luleå på nätet och ange Luleå som leveransadress så hämtar man bara ut dem när man kommit dit, slår in och lägger under granen. Vojla, som en av programmerarna sa igår.
Jag ba': "Va?"
Han ba': "Ja, det är franska och betyder varsågod."

Kicki tipsade om Maisons du Monde som finns i större delen av Europa, men tyvärr levererar de inte till Sverige. Hoppas att de börjar med det tills vi har köpt/byggt/vad-det-nu-blir hus.

"Added value"

Porrsufar lite, bara.

Inte alls min/vår stil, men ändå riktigt coolt hus. Blir så imponerad över hur de har vänt husets karaktär till sin fördel. Jag hade en klasskompis låg-högstadiet som bodde i ett likadant hus, men de hade pool där det här huset har altan. Hur coolt var inte det? Pool, liksom. Fanns det något häftigare när man var liten?

Titta på alla bilder här.

Ketchupeffekten

På tal om shopping:

Hittade äntligen ett bar stövlar som matchar mina kriterier, på Scorett. När jag köpte dem tänkte jag på den tiden då det var himla krispigt med allsköns förkortningar "WTF", "RTFM", "ROFL", "FUBAR" så hade jag en typ kille som kom på världens längsta: HHBMKKPS. Kommer aldrig glömma den, står för Halvhöga boots med krimskrams på sidorna. Det var vad jag köpte i söndags, fast krimskramset klippte jag bort så fort jag kunde.

Det kändes lite för billiga, men med en uppbyggd och stötdämpande sula (kostade 30 % av vad stövlarna gjorde!) satt de som en smäck.

IT-humor

Igår skulle jag skicka en Excel-fil till en kollega via chatprogrammet IM för att spara värdefullt mejl-utrymme, men det funkade inte trots upprepade försök. Då skrev jag "Det funkar inte. Jag skriver ut den och sätter in den i en pärm och ger dig istället." Sedan satt jag och skrattade åt hur otroligt rolig jag är tills det var dags att äta lunch.

*bjuder på det*

Löööv-it

Jo, Ikeas klassiker Lövet - första möbeln som såldes i platt paket och som jag kastat lysna blickar efter på utställningar och i inredningstidningar, har nu sålts i nyversion och begränsad upplaga ("Lövbacken") i samband med invigningen av nya varuhuset i Älmhult. Jag ångrade så att jag inte köpte ett när jag var där i måndags så igår lyckades jag lura min plastchef att åka dit med mig på lunchen. De har gjort 1000 sådana bord och hade 200 kvar, varav jag köpte ett. Mycket nöjd med det. Vi har ingenstans att ha det nu, men jag vet att jag kommer vilja ha ett i framtiden och uppriktigt sagt borde man nog köpt på sig ett par, för jag tror att andrahandsvärdet på det är betydligt högre än 500 spänn.

Bild fräckt snodd från en söt tjej som heter Helly

Nå, lätt att vara efterklok och nu har jag i alla fall ett eget som jag ska vårda ömt. Vissa grejer vet man att man kommer vara glad hela livet att man köpte och jag tror att detta är ett sådant.

Annars funderar man såhär i årsskiftes-, utskrotnings- och inventeringstider om det går att sälja fullt fungerande displayer fast med bubblig yta på Tradera? Warum nicht?

Soundtrack

...och om min plastchefs liv varit en film så hade detta varit hans soundtrack. Han såg lite sårad ut när jag nämnde det tidigare men jag förklarade att det inte har (så mycket) att göra med hans utseende, utan mer hans personlighet.


Annars är det bra, tackar som frågar. Full rulle på jobbet och ganska hösttrött på kvällarna. Fattar inte vart mina vinterkläder tagit vägen, för visst hade jag vinterkläder förra året? Jag kan inte komma på ett enda plagg jag saknar, men det som finns i min garderob kan inte vara allt?

Det hade varit "ganska så najs" att ge sig ut och fylla på med nytt och fräscht men min småländska instinkt säger spara-spara-spara. Skönt att jobba på sparkontot efter bröllopet och med tanke på husköp framöver, vad det nu kan tänkas bli. Nu är vi lite inne på att kanske bygga något eget igen, men det kan hinna ändras många gånger innan det är dags. Ingen kan anklaga mig för att vara särskilt konsekvent/balanserad när det kommer till visionen om framtida boende.

Snillen spekulerar

- Det måste vara såndär otrohet mot huvudman.
- Nej, så heter det inte.
- Trolöshet mot huvudman, då?
- Tros-löshet?

Håller ställningarna

Nu när jag sitter på plastchefenskontor hela dagen (gömmer mig för finansavdelningen - gav Anna tydliga instruktioner att inte berätta för dem var jag är) märker jag att det nog är kontoret i sig som gör att folk är som de är mot min stackars plastchef, och det kanske är därför han är som han är.

Nu är det nämligen jag som får ett långfinger som godmorgonhälsning, mig de kallar för "fetto" eller "din jobbiga jävel". Jag tar seden dit jag kommer och anpassar mig till klimatet/jargongen, fast på mitt eget lilla vis. Ingen som tycker att det är något konstigt med det, konstaterar bara att Ola plötsligt fått långt, blont hår och gått ner 60 kilo över en natt.

Undrar just hur det kommer gå att ställa om till mitt vanliga vänliga jag när jag flyttar ner till min vanliga plats imorgon.

Dagens sanning

Generellt tycker jag att det är ganska ful att uttala svenskars namn eller svenska ortsnamn på engelska då man pratar engelska. Bara för att en amerikan inte kan uttala Älmhult betyder inte det att "Aauulmhalt" är rätt sätt att uttala det. Är det svenskt eller svenskar så uttalar jag det på svenska också, även om jag pratar engelska. Samma med valutan. Det heter inte "crowns". Det heter kronor. Alternativt "Swedish kronor" om man vill vara tydlig.

Det finns dock vissa undantag jag gör för att det låter så roligt när man uttalar det på engelska.
Ett är ortsnamnet Höör.
Ett annat är namnet Gunnar.

En annan sak som är töntigt är svenskar som ska hålla på och svära när de pratar engelska. "Jag är så bra på engelska att jag säger fuck i var och varannan mening". Otroligt ängsligt.

Blaha

Måndag, vintertid och mörkröda naglar.

Dagen började med stressdrömmar om tack-kort och att min plast-chef sa att han var besviken på min ambitionsnivå. Kändes som att jag knappt sov något och när klockan ringt och jag gått upp kom jag på att jag inte ställt om till vintertid. Det var bara att gå och lägga sig och slumra en timma till. Värt.

När jag kom till Älmhult tyckte jag spontant att det såg oroväckande tomt ut i cykelstället vid tågstationen. Vanligtvis är det knökafullt där alla tider på dygnet men nu ganska luftigt. Det visade sig strax därpå att min cykel inte befann sig där jag lämnade den i torsdags. Nej, jag hade inte glömt låsa den. Nykeln sitter fortfarande på min knippa och det hade den inte gjort om jag glömt låsa.

Idag är det prov efter inköpsutbildningen jag gått. Man vill klara provet, för annars går man inte vidare till nästa omgång som blir någon gång nästa år. Jag hade inte alls läst på så mycket som jag borde och det var nog därför jag drömde att min plast-chef var besviken på mig. Eftersom han inte är på plats idag tog jag hans kontor på plan 2 i besittning. Efter att jag snott hans sladdar till min dator, sänkt skrivbordet två decimeter, ställt om skärmen, städat hans tangentbod och skrubbat musen med rengöringsspray och tops kunde jag sätta igång. Det gick... inte jättebra. Nu tar jag lite paus och ikväll ska jag göra andra delen, som är 90 minuters uppsatsskrivning, men den gör jag från bibblan hemma.

Helpdesk-gruppen hade teammöte i rummet bredvid det där jag sitter nu innan när jag gick för att hämta kaffe. När jag kom tillbaka sa deras chef att de haft omröstning... "Ja, jag vet. Möbeltassar!" muttrade jag som vet att grabbarna gnäller på hur det låter när jag går. Men nej, de hade haft omröstning om huruvida jag eller min plast-chef skulle få ha det här kontoret, och jag vann tydligen stort. Så nu har jag ett eget kontor! Gött!

Pros och cons: Ljudböcker

Jag har börjat lyssna på ljudböcker. Biblioteket i Växjö har en så bra "mediajukebox" där man bara kopplar in sin MP3-spelare och laddar ner ljudböcker direkt, gratis och hur smidigt som helst. Det är skönt att lyssna istället för läsa på tåget till och från jobbet, dels för att man ofta är lite trött i ögonen - av sömn eller en hel dag framför datorn, och dels för att jag bara kan läsa om det är helt tyst runt omkring. Istället för att sitta och bli irriterad över lärarna (alltid lärarna) som tjattrar så hela vagnen får skavsår i öronen kan jag stänga in mig i min ljudbok.

Jag har aldrig tänkt på det när jag läst, men det är jobbigt att inte veta hur långt det är kvar av boken. Jag kan tycka att det är stressande att liksom inte veta "nu är det slut snart", det blir svårare att tolka det som händer om man inte vet att det är halva boken kvar eller det är slut om tio sidor. När det väl tar slut kan det vara jättesnörpligt. Va? Slutade det där? Vad hände egentligen?

Sen fattar jag inte hur ljudboksproducenterna tänker när de delar upp en ljudbok på 15 timmar i fem olika kapitel och varje kapitel är tre timmar. Råkar man komma ät >>-knappen är det ett helsike att hitta tillbaka till rätt ställe. Då skulle man vilja strypa någon.

På tal om skor:

Det verkar vara stört omöjligt att hitta ett par vinterstövlar som matchar vad jag vill ha:

- Lagom hög klack, några centimeter. Det ska gå att promenera någon kilometer eller två i dem, i vinterväder. Helst rund tå, av samma anledning.
- Ingen blockklack och inga typ "ridstövlar". Måste se hyfsat kvinnligt ut.
- Inte för vida skaft men det ska ju gå att knäppa dem. Jag som trodde att jag hade "normala" vader. Tydligen inte.

Enligt någon skoaffär där jag var och beklagade mig är det inte inne med "vanliga" stövlar. Det är mer stövletter som gäller. Som det är nu använder jag mina stallkängor utomhus och byter till finskor när jag kommer till jobbet. Har ingen lust att lägga flera tusen på ett par stövlar om de inte är perfekta, då går jag hellre i något som åtminstonde är varmt, bekvämt och inte kostar något.

 Ibland tänker jag att om jag bara är tillräckligt prydligt klädd i övrigt så kommer jag undan med inte särskilt eleganta jodpurs.

Jullov

Vi har just fått reda på att fabriken kommer hålal stängt två veckor i december och alla måste vara lediga. Jag tänker ju genast: Semester.  Helst hade jag velat åka en vecka utomlands, men vet inte vem jag skulle åka med. Sedan tänker jag att det vore trevlig att åka och hälsa på Kicki i Rom (i och för sig utomlands det med) även om vädret där kan vara riktigt otäckt den tiden på året.

Jag har en flygbiljett till Luleå 21/12 men har redan börjat bolla med lite alternativ.

Kul grej
Åka Kastrup-Luleå 21/12 kostar 2500 kronor.
Åka Rom - Luleå 20/12 kostar 2000 kronor.

Hade man kunnat lösa det så att Jacob kanske tog över min biljett (han har inte bokat sin än) och jag har sådan tur att jag hittar husrum i Luleå en extra natt (*blink*) kanske det går att lösa? Det blir små och lätta julklappar i år i vilket fall som helst!

Hur man än vänder sig...

De här raringarna var så trånga när jag köpte dem att jag bara kunde ha dem på korta stunder varje gång.

Nu får jag knappt med mig dem uppför trappan. Känner mig nästan som Askungen.

Hört på jobbet, del III

Någon säger: "Vad är det för source på den?"
Man hör: "Vad är det för sås på den?"

Småländska när den är som bäst.

Fascination för logistik

Tycker ofta att man märker mönster i problemen på jobbet. Det är ofta ungefär samma saker som går fel ungefär samtidigt, trots att de inte har med varandra att göra. Nu har vi mycket problem med transportörer som antingen tappar bort paket eller att leverantören beställt fel sorts frakt så det tar alldeles för lång tid. Är det inte det ena så är det ta mej tusan det andra.

Något av det roligare är ett tyskt företag som vi köper gjutmassa av. De har av någon anledning anlitat ett transportföretag som bara verkar inom Tyskland. Vi sitter här och föreställer oss hur den där tunnan med gjutmassa (som vi för övrigt börjar bli väldigt angelägna om att få hit) studsar runt mellan Tysklands gränser, som en flipperkula.

För några år sedan försvann en hel pall, värd några hundra tusen kronor och var borta i ett halvår. DHL hittade den när de storstädade lagret. Det är ändå ingenting när man hör om allt som kan hända mellan punkt A och punkt B.

Gör som jag menar och inte som jag säger

Det här med att byta namn är ett riktigt litet besvärligt projekt. Inte särskilt roligt. Jag beställde körkortshandlingar och upptäckte vid frukostbordet i morse att det blivit fel. Poängen med att ha mitt gamla efternamn som mellannamn var att bara ha ett efternamn, det nya. Gamla skulle få följa med och finnas där men inte ta någon plats. Lagom kul att det på min körkortshandling stod

Efternamn: "Gammalt" "Nytt"
Förnamn: "Tilltalsnamn" Andranamn"

Det var ju inte så det skulle vara! Vill ju inte ha ett dubbelt efternamn på körkortet! Efter mycket om och men och samtal med Skatteverket förstod jag att körkort och pass inte skiljer på efter- och mellannamn, de skriver båda som efternamn. Så vill jag inte ha det, så nu har jag ansökt om att skryka mitt flicknamn från mellannamnet och lägga till det som ett andranamn istället. Håller tummarna för att Byråkratin inte bråkar om det.

Och att byta namn på jobbet är nästan lika snårigt. När jag efter requests i Lotus Notes, jagande fram och tillbaka, olika personer som fixat olika grejer äntligen trodde att det var klart visade det sig att mejlen i telefonen inte synkar eftersom det måste göras någon request till det med. Datakillen på jobbet har till på köpet slutat äta godis så det går inte att muta honom - nej, han var sur för att jag varit så "nosig" när jag lessnade på att det aldrig någonsin ska vara smidigt. Å andra sidan gick han med på att ta en satsuma som gratifikation för att han hjälpte mig fylla i en ny request (han fick den inte förrän han var klar) men det hjälper ändå föga i det stora hela.

På fredag ska jag lämna in en sammanställning över vad jag lägger min arbetstid på till min chef. Jag överväger allvarligt att skriva "Resolving IT issues - 10 %".

Lite fler bilder från Mallis

Mormor och morfar

Utsikt från balkongen på Tryp (hotell nummer tre)

Thailändska lyktor från stranden på bröllopsmiddagen

Sötaste tjejerna!

Kicki med kille

Riskastning

Nervös precis innan vigseln, då bara jag och Shler var kvar i sviten. Shler frågade hur det kändes, jag svarade att det känns som att jag har ett jobb framför mig, det ska bli jävligt skönt när det är klart. Sedan bad jag henne att samla ihop alla cava-slattar, hälla i ett glas och ge mig det. Skål.

Passar på

Idag har det varit uuutbildning hela dagen i projektledarskap. Känner att jag nog ändå i teorin är en ganska kunnig projektledare efter några Six Sigma-utbildningar, men i praktiken är jag kass. Hinner liksom inte "leda", kör bara på. Fast nu ska jag börja ta över lokala ansvaret för ett projekt som dels är supermegastor och dels inte hittills varit särskilt framgångsrikt så tajmingen är måhända inte helt tokig.

Jacob har varit ute på vift sedan i söndags men mellanlandar hemma inatt. Jag hade lite hoppats att han inte skulle det, eftersom det ser ut som kriget hemma. Usch, stackars, stackars Jacob att komma hem till det kaoset. Lovar härmed både honom och mig själv att definitivt städa imorgon då han är borta igen! Lovar!

Ikväll ska jag träffa "Kroonan" på indisk middag! Det blir jättenajs. Även najs att slippa laga mat. Igår unnade jag mig fin-pasta med en underbar tomat- och kantarellröra, en hel driva parmesan och nästan en kruka basilika till. Sånt man kan inte äta när Jacob är hemma, då rynkar han på näsan över att det inte är nyttigt.

Från Industrin, med Kärlek part II

Säga vad man vill om knälång och inte särskilt vid kjol. Snyggt är det, men föga praktiskt då man cyklar fram och tillbaka mellan jobb och tågstation. Vill man inte visa "hela härligheten" bör man välja annat plagg. Hade varit lagom kul att utmana ödet och komma till jobbet med slits hela vägen upp till midjan. Fiffan.

Jallafall, man piffar och donar. Går i klackar på jobbet. På plan två, där ingenjörerna sitter, är det ingen som blir glad. Ingen som blir särskilt glad någonstans, annat än damerna som säger att det är så trevligt att se någon som är så piffig. På plan två blänger de och muttrar om att skaffa möbeltassar att sätta under mina skor. Sedan skämtar någon på helpdesk om något (antagligen grovt) som man inte riktigt hör och när man säger Vad sa du? ser de försagda ut och säger Ingenting medan kollegorna runt omkring skrattar elakt (och inte åt mig). Sedan kallar ens plast-chef en för Brudajävel och säger åt grabbarna på Helpdesk att sluta trakassera hans assistent "för då slutar hon och det är så jävla jobbigt att hitta en ny". For the record: Jag är inte hans assistent, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Men vet ni vad, det gör inget. Det är skillnad på att bli "trakasserad" för att man är en omtyckt kollega och att bli trakasserad för att man är tjej även om jag förstår att skillnaden kan upplevas som hårfin för en extern åhörare och ibland tänker jag att det är tur att ingen extern hör hur jargongen går. Då är de ändå ganska städade, eftersom jag trots allt är tjej.

När det kommer en snäll fabriksfarbror och inleder samtalet med "Hej gullet" så blir inte jag det minsta sur över det, för jag vet att de menar det. De tycker att jag är gullig och det har inget med att de inte respekterar mig eller att vi inte har en bra arbetsrelation att göra. "Tjenare snygging" säger jag då, trots att vi alla vet att vederbörande inte är "särskilt" snygg, men jag bjuder på det.  Nedbrytande härskartekniker är absolut oacceptablet och bör absolut tas på allvar, men de damer som på ren princip blir upprörda uppmanar jag att komma ut i verkligheten ett tag, lära sig filtrera lite i vad som verkligen är nedvärderande och vad som bara är helt vanlig (tough) love.

Kvällsmat

Norrländskt: Renskav med tillbehör. Kantareller, spenat, västerbottenost, lingon- och pepparrotskräm i mjukt tunnbröd. Klar favorit just nu.

Från Industrin, med kärlek

Det står en skål med typ Twist-blandning på ett bord i kontorslandskapet. Första reaktionen: "Har vi klarat årets säljbudget?" Men nej, det var en snäll kollega som shoppat loss.

Inte så att det går katastrofalt dåligt, men det vore lögn att säga att vi inte känner av lågkonjunkturen. I ett köksskåp en trappa upp står det 60 champagneglas prydligt uppradade, minne från en avläget ljus tid då det fanns anledning (och var tillåtet) att dricka bubbel till eftermiddagsfikat och man slagit på stort, skickat HR-damen till Varuhuset för att inhandla tio sexpack SVALKA. Jag ser dem ibland, när jag letar efter vanliga dricksglas som rymmer mer än en och en halv deciliter, eller en djup tallrik till lunchsoppan.

Inte sällan finns det ingen djup tallrik alls och då känns det lite som att det är champagneglasens fel. Då fräser jag att jag f-n ska åka bort till Varuhuset och köpa några skålar för egna pengar om det ju ska vara på det j-a viset.

Hus...

...man inte direkt funderar på om man har råd med utan mer om man skulle älska att bo i. 

Klick.

Det är lite för långt (25 minuter) från Växjö men relativt nära (20 minuter) Älmhult. Hur det än blir med detta är jag ganska säker på att vi till slut kommer hamna i ett charmigt hus, snarare än ett praktiskt, för mitt hjärta klappar för hus med personlighet.

Den som lever får se.

the Hellstones

Alla ba': Hur känns det?!

Och jo, det känns bra men det gjorde det innan också. Inte så stort skillnad som man skulle kunna tro. Lägenheten blir fortfarande dammig, Jacob blir fortfarande hungrig och IKEA-sängen är fortfarande skålformad och behöver bytas ut.

Jag är lite förvånad över att jag trots att jag bytt efternamn och på så vis "gett upp" en stor del av min identitet, främst går och gottar mig åt att ha bröllopsjoxet bakom mig, och att det gick så bra. Samtidigt är det skönt att det inte är så himla stor skillnad, då kanske det inte varit så bra från början, om man behövt boosta det med ett äktenskap.

Vi håller en jämn och hög nivå!

Bilder från bröllopet

Världens bästa värdinnor!

Samtliga bilder ovan: Copyright Stuart Pearce

Vi är otroligt nöjda med både dagen och bilderna! Stuart var toppen och vi fick bilderna på en skiva redan i lördags. Det blir 190 bilder allt som allt, mycket blandat. En del från vigseln (vi tog inte med det här eftersom det känns lite för privat) och mycket på släkt och vänner, ett gäng posebilder och ett gäng mer avslappnade och "glada" ögonblicksbilder.

Det var verkligen en magisk dag och kväll! Alla var så nöjda. Både vigsel och middag var på Hotel Nixe Palace strax utanför Palma. Maten var fantastisk, servicen var perfekt. Flera av de gifta gästerna sa att det var det näst vackraste bröllopet de varit på. Bortsett från att vigseln hölls på "Plan B"-terrassen på grund av regnet fungerade allt precis som det skulle. Till och med vädret blev perfekt, om än i sista minuten. Vi var så glada att vi kunde äta middagen ute, precis som vi drömt om.

Det kommer komma ett inlägg mer om detaljerna senare, tips och råd, mest avsett för googlare som själva funderar på ett Mallorca-bröllop.