Tillbakablick

Nyår 2015/2016 när vi satt i lägenheten i Frankrike och Frank hade feberfrossa som aldrig förr (eller senare). Han hade blivit kall när vi promenerade till Antibes och åt lunch där, lille älsklingen.


Vi skålade i bubbel och åt något hyfsat gott, men minns inte vad. Jag hade mjukisbyxor och noll mascara. Frank lärde sig säga 'chin-chin' och klirrade med sin pipmugg mot våra bubbelglas.  Ganska säker på att vi lovade varandra att nästa år ska vi fira ordentligt och klä upp oss och träffa folk men nu ba': Håller ner huvudet, tar inte ögonkontakt med någon och så extremt osugna på att hitta på något annat än att dricka bubbel och äta löjrom själva hemma. Kommer garanterat att somna innan 12-slaget. Eventuellt se något på Netflix innan dess, om Frank somnar i vettig tid.


Någon dag senare fick Frank fruktansvärda blåsor runt munnen, i munnen och i halsen, kunde inte äta eller dricka så vi åkte in med honom till Hospital Center Antibes - Juan-Les-Pins där de hade en riktig (alltså, riktig) julgran i väntrummet och ett barn var ledset och saknade sina föräldrar (föräldrar får nog inte vara kvar med sina barn på franska sjukhus). AT-läkaren pratade bara (franska) med mig när Frank undersöktes, trots att det bara är Jacob av oss som kan franska. Det blev ett väldigt konstigt trepartssamtal, läkaren riktade frågorna till mig, jag tittade på Jacob som svarade. Läkaren såg på Jacob, registrerade svaret och vände sig till mig med följdfrågan. Runt, runt, runt.

Win some, lose some

De konstaterar att visst, förra chefen, på allt-var-bättre-förr-tiden, hotade med att skära hälsenorna av folk och uttryckte med jämna mellanrum att väl valda personer borde tas ut på gården och skjutas...

"...men så gjorde vi trettitre procents vinst också!"

Mmmm.

Alla hänger löst

Är man lite skadad efter uppsägningar/fabriksstängningar när man blir kallsvettig av att chefen kommer in på ens rum och inleder samtalet med orden "Jag har funderat lite på hur vi ska optimera bemanningen..."

Jag trodde på fullt allvar, i c:a tre sekunder, att jag skulle få sparken.

(Det var typ så det gick till på förra jobbet, fast något mer direkt. "God morgon. Du, jag har dåliga nyheter. Du kommer bli uppsagd.")

Funderingar efter magsjukan

Fortfrande lite "kvalmig" efter magsjukan, trots att jag egentligen varit frisk sedan i måndags. Känner att vi behöver ha ett magsjukeprotocol hemma. Rutiner, check-lista, övningar, riskanalyser osv. Följande tänker jag att vi borde täcka in:


- Extra set sängkläder som back-up. Visst, inte så att vi inte har extratäcken och kuddar, men även såntdär madrasskydd och dessutom ha allt nära till hands.

- Sopsäckar lättillgängligt i Franks rum så när han kaskadkräkts i sängen (som natten mellan torsdag och fredag förra veckan) Kan man dra av samtliga sängkläder, stuva ner i sopsäckar och bära ner till tvättstugan. Huset kändes så j-a kontaminerat senast, när man buntat ihop nerspydda sängkläder och burit dem från hans rum, nerför trappan, genom halva undervåningen, genom köket, nerför källartrappan och där var jag tvungen att bara lägga dem i en hög på golvet för jag fick inte in allt i tvättmaskinen på en gång.


- Även vinylhandskar på samma ställe som sopsäckarna. Och handsprit. Och munskydd?  Och en bunke av något slag, som man bara kan slänga fram på noll till när man ser att han laddar om, stackar'n.


- Denna gång slutade det med att jag gjorde en bädd åt honom av handdukar på badrumsgolvet. Kändes "sådär" men visste inte hur mycket till han skulle kräkas och handukar/badrumsgolv är mer lättsanerat än sängkläder/brädgolv med lite för glest mellan själva bräderna.

- Medicinskåp. Okej, hjälper inte vid magsjuka men vi har så dålig ordning. Allt är utspritt och så roligt är det inte att missinassen behöva tända och rota runt efter termometer alvedon doseringsspruta nässpray you name it. Nä, man borde ha allt på samma ställe och i så god ordning att man hittar rätt även om det är kolmörkt.


Håhå, jaja.

Utkörd

Det är ofta på morgonen som Frank säger att han inte vill till dagis ("Gagis! Nej, gagis. Inte!") men när han väl kommer dit tycker han ju att det är jätteroligt, springer ofta rakt in och börjar leka utan att så mycket som bry sig om att säga hejdå.

Imorse knuffade han mig bokstavligt talat ut i kapprummet när han tyckte att jag pratat med pedagogerna för länge. "G'ut!" sa han till på skarpen. "G'ut!" (Gå ut) och tryckte med sina små händer mot mina knän. Det kändes som att han tyckte att morsan var pinsam och ville bli av med mig så fort som möjligt.


They grow up so fast.

Rapport från triangeldramat

Utan att gå in på detaljer, men jag sitter mitt i ett triangeldrama. Övriga två parter har kontoren bredvid varandra och de kommer tydligen inte helt överens (milt sagt) från början och det blev så att jag gjorde fel, men innan jag fattade att jag gjort fel backade den ena upp mig vid fikabordet, så att säga emot den som var drabbad av felet.

Jag har bett om ursäkt till den som blev drabbad, allt är utrett och hon är inte sur på mig, men däremot känns det som att jag satt igång ett mindre världskrig mellan de andra två. Den drabbade kände sig orättvis behandlad av den som tog ställning för mig och när jag satt på hennes rum för att "rensa luften" sitter hon och pratar om kontorsgrannen utan att ens försöka sänka rösten och jag försöker släta över men tycker att det är så pinsamt, och så dundrar den andre förbi i korridoren utanför, fly förbannad och nu undviker jag fikabordet.

Konflikter på jobbet, asså. Don't!

Avsides

Något av det sämta med att bo i Öjaby är att det är jävligt långt in till Stortorget. När vi bodde i stan hade jag alltid massa färska snittblommor hemma. Alltid. Nu: Aldrig. Utom på sommaren, för då plockar jag i trädgården och det är ju i o f s en Win! men nu på vintern? HErreminje. Det är ett halvdagsprojekt att skaffa nya blommor om man inte vill köpa tråkvarianten på CityGross eller Ica Maxi och det vill man inte.


Å andra sidan är min blomsterbudget betydligt lägre nu, det är den ju faktiskt. Alltid något. Kan man finansiera en spa-vistelse genom att låta bli att handla blommor varje vecka, så som vissa tycker att de har råd att resa/fixa naglarna för att de slutat röka - eller är det bara en cost avoidance?


Något att suga på, det.

Organisationsanalys

Vaaaansinnigt imponerad av personer som kan slänga en enda blick på ett (nytt) organisationsschema och kläcka ur sig en tio-minutersanalys på det.

"Man kan tänka sig att de eventuellt vill skilja ut det segmentet i ett eget affärsområde så småningom, eftersom han blivit acting för det och han blivit uppflyttad ett snäpp. Och det här med att de uppenbart håller på att manöverera ut honom, vi får väl se om de hinner göra det innan han säger upp sig själv. Och med en ny mellanchef där hamnar han tekniskt sett på samma nivå som han och herreminje, inte konstigt att han såg sur ut vid kaffemaskinen precis. Och nu är han chef över den fabriken också, hmmm, det känns som att den fabriken är liiiiite i farozonen att läggas ner och om den läggs ner kan man tänka att produktionen hamnar antingen där eller... nej, förresten. Inte där, för där är han chef och han..."

(Ja, bara han. Naturligtvis. Vad trodde du? Det finns inga hen här. Bara på HR.)

Gissar att det är sådana som jobbat länge i "matrisorganisationer" (har aldrig förstått vad en matrisorganisation är, vet bara att typ alla företag jag jobbat på har varit matrisorganisationer) men jag antar att man även behöver vara intresserad. Själv har jag aldrig riktigt brytt mig om vad som händer strax ovanför min chefs huvud. Det blir som det blir, tänker jag och vänder ner näsan i det som måste göras för stunden, oavsett vem som är chef över vad och vem som tack vare ett nytt mellanchefslager knuffats ett steg längre bort från högsta chefen. Är man ändå på botten av matrisen spelar det mindre roll hur många lager man har över sig.

Erkänner

...en eftermiddag i höstas hade jag helt ledig. Det var när Frank hade gipsat ben men fick vara på dagis en stund (typ två timmar) utan mig för att 'testa hur det gick'. Jag VAB:ade och det kändes liksom inte lönt att åka till jobbet för den stunden så jag åkte till gymmet och tränade.

Det lever jag fortfarande på, hur det kändes att en vanlig vardag, mitt på dagen, kunna åka till gymmet. Kanske eventuellt att det kändes lite extra lyxigt eftersom det var på gränsen till 'otillåtet'. Förbjuden frukt, osv.

På hela taget rätt less på att jobba. Trött, liksom. Ingen bounce och ingen energi. Tar mig igenom dagarna, gör det jag ska men utan någon riktig schwung. Hade inte haft något emot att få vara ledig hela dagarna, bara göra sånt som är roligt (spela tennis) och ego-förverkliga mig själv (typ "skriva en bok"). Det är kanske årstiden/mörkret som gör det. Har aldrig känt mig så påverkad av mörkret/tråkvädret som i år. Vill åka på spa med Jacob. Gu' så skönt det hade varit att blötlägga sig själv i varmt vatten och alldeles lugnt och stilla och en bra bok på det. Och vin. Bubbel.

Mmmmm... bubbel.

Porr på jobbet

"Du vet, han var porr-beroende, va. Han satt och kollade på porr på jobbet hela tiden och alla visste det men ingen chef kunde någonsin ertappa honom med det vilket var konstigt eftersom han alltid satt med ryggen mot gången. Ingen fattade hur han gjorde. Så höll det på i flera år och när han hade slutat skulle jag använda hans dator för att göra något och då upptäckte jag att han monterat upp en sån där truckspegel över datorn. Det var så han alltid kunde se när chefen var på väg, och stänga ner fort som fan."

Förmån

När man jobbar där jag jobbar, jobbar man med folk som på fullt allvar inte fattar att folk går och köper sig en robotgräsklippare när det är så enkelt att bygga en egen.


Jag älskar att jobba med så många original. Det är helt ljuvligt och ofta tänker jag på prinsessorna på förra jobbet, som tyckte att någon som var lite introvert framstod som "jättekonstig" - de hade behövt PRAO:a i den här branschen ett tag.

Husdrömmar

Vi har varit lite sugna på ett hus som är till salu lite längre ner på Öjabyvägen men renoveringsbehovet är enormt. Inte bara att man måste blåsa ut köket/bygga badrum utan liksom riktigt stora grejer. Typ ett-hål-i-väggen-tillräckligt-stort-för-att-krypa-igenom-grejer. Typ två-å'n-halv-miljon-i-omedelbar-akut-renovering-grejer. Och vem vet vad som händer när man börjar riva och slita.


Nå, vi har vänt och vridigt på det där huset i två månader eftersom vi fick en liten preview och haft tid att tänka. Motvilligt kom vi fram till att om vi varit i en annan fas i livet och haft en tio miljoner liggandes i en byrålåda så hade vi kanske hoppat på det, men som det är nu har tre vägger i hallen varit omålade i över två år för att vi inte kommit oss för, så vi ska kanske inte ge oss på ett giga-mega-renoveringsprojekt.


Känns mkt moget att ha kommit fram till det. Tråkigt och surt och fan-också, men klokt. Man ska ju trots allt leva lyckligt och vetetusan om vårt äktenskap klarat ett sådant projekt.
 Nä, Family First som vi säger hemma!

Trivs på jobb'

Jag trodde inte jag skulle säga det här för en åtta-nio månader sedan, men mitt jobb börjar bli riktigt kul! Det var inte lätt, att vara strax över trettio, få sitt drömjobb för att sedan förlora det igen fyra månader senare. Jag ska inte säga att jag var deppig, mer lite uppgiven liksom, att veta att vad som än händer kommer jag aldrig bli lika glad för ett jobb igen. Från och med då skulle alla jobb i framtiden vara bara ett jobb.

Men plåt-å-svets är roligare än det låter. Leverantörerna är bra, rejäla och även om det är en del tekniskt att fatta så är det ändå begripligt på ett helt annat sätt än elektronik eller "process". Det finns enorm potential, bara en fråga om att få igenom alla idéer.

Säga vad man vill om industrin, visst är det oglammigt hela vägen, men det har ändå sin charm och vetetusan om jag inte nu, när jag ändå sett båda sidorna, hellre jobbar här?

Bästa pranket hittills

"Ja, han hittade på mycket bus, den. En gång hällde han ut ett glas vatten på Marias kontorsstol. Du vet, det absorberas ju så det tog ett tag innan hon märkte det."


Schuuukt bra prank! Blir sugen på att göra det på typ alla jag känner!

Mrs Cellophane

Inför morgondagens besök på underleverantörsmässan på Elmia blir det spännande att se om jag syns nuförtiden. Förra gången jag var på mässa verkade det nämligen som att jag var genomskinlig. Jag kunde stå rakt framför en säljare jag ville ha kontakt med, men de var så upptagna med att spana efter presumtiva kunder att det var stört omöjligt att få ögonkontakt med dem. Till slut ger man upp och går vidare.


True story.

A million little pieces

Vecka 45 inleddes med att jag slog ner ett vinglas från diskbänken. Det är inte mänskligt att behöva dra fram dammsuga'n innan halv sju på morgonen.


Tur att inte Frank var med. Han blir så bekymrad när något går sönder, lille älsklingen.

Naturlag

Av någon anledning bildgooglade Jacob "Louise" i helgen och ja, nu är det bekräftat. Alla som heter Louise är as-snygga.

;-)

Inside info

På tal om att namnet på vår tillträdande CEO kommunicerats idag hade VDn här på fabriken fått frågan från en kompis om det var läge att köpa aktier nu.

"Jag svarade att det varit bättre att köpa igår. Det säger jag alltid när någon frågar."



Bra tips.

Högt och lågt

Jag köper mängder av Franks kläder begagnat, via lokala Facebookgrupper. Jag hade kunnat säga att det är för att jag bryr mig om miljöööön men i själva verket är det för att jag är "ekonomisk" (på det småländska sättet). Nu senast en slit-å-släng-overall till dagis så han inte sliter ut sin svindyra fina nu innan snön kommer.



Det var som ett avsnitt av Solsidan och jag kände mig som Mickan. På riktigt, jag darrade i hela kroppen när jag kom därifrån med overallen i näven, i ett lägenhetshus med stora lövhögar i trapphuset och en helt utsliten barnvagn med åkpåsen slängd på golvet. Hälften av lägenheterna Migrationsverket och andra hälften Socialen.  "Man" (jag) har lyckats koppla bort vilka jäkla skillnader det är i samhället ändå. Man bor i sin Öjabybubbla och glömmer att det är en just bubbla.




Jag kände mig så lättad när jag kom hem. Lättad och priviligerad på ett väldigt klibbigt sätt.

Skönhetstips

Har börjat behöva köpa makeup/andra "skönhets"grejer för första gången sedan jag slutade på förra jobbet. Det svider som f-n att behöva betala fullpris men vad gör man?


Min ståndpunkt nu, efter att ändå ha fått en hel del insyn i branschen:
Parallellimporterat är grejen. Finns ingen anledning att betala maxpris på Kicks/Åhléns om man kan köpa parallellimporterat på nätet. Faktum är att jag på ren princip hellre köper parallellimporterat än sådant som gått genom ordinarie kanaler. Det är shady business i glossiga förpackningar och i slutänden är det konsumenten som blir blåst. Parallellimport representerar fri konkurrens och det behövs (om man säger så).


Bästa knepet om man vill säkerställa att det man köpt är äkta eller inte för gammalt är att kolla batchkoden. Det ska finnas synligt på antingen förpackningen eller produkten. Gå in på http://checkcosmetic.net/, välj märke och knappa in koden så får du upp när produkten producerades och vad det är. Skulle produkten vara flera år gammal ska man returnera den.

Cynist javisst

Här om dagen var koncernens management team på plats i Växjö, och den tillförordnade CEOn höll ett mycket bra och positivt "tal" där han lovordade Växjöfabriken och dess resultat samt kom så nära man kan komma att lova en fabriks fortlevnad, utan att faktiskt lova det.

Natten till igår drömde jag att det kallats till stormöte i matsalen direkt efter hans anförande, och på det mötet meddelades det att Växjöfabriken skulle läggas ner.


Lite cynisk har man nog gått och blivit genom alla (två) fabriksstängningar man varit med om.

Chefen ba':

Undrade vad som är motsvarigheten till Växjö Elektriska (uteslutande svindyra designlampor), fast möbler.
"Fattar du vad jag menar?"





Jag bekräftade att jag fattade, men svår fråga. Jag föreslog Erikshjälpen.





Det visade sig att han skulle köpa 40-årspresent till sin fru och konstaterade själv att fördelen med att köpa 40-årspresent på Erikshjälpen skulle vara att han med största sannolikhet inte skulle behöva bekymra sig om en 50-årspresent när det väl blev dags för den saken.