Gallerix uttalar man/alla ju "Gallericks" men det måste vara "fel". Tanken måste rimligtvis ha varit att man ska uttala -ix som på franska, alltså långt i och inget mer. Som i Grand Prix.
Eller?
måndag 28 februari 2011
Tipsa Skrållan
Vad har ni för inredningsinspirationer på nätet? Jag brukar läsa Husligheter, men det är det enda i inredningsbloggväg jag hittat och gillat. Det måste vara något man kan ta till sig och gärna mycket tips på var man hittar grejerna också. Tipsa, tipsa!
Hjärntvättad
Eftersom jag inte kan tänka på så mycket annat än att flytta har jag tagit mig friheten att på frihand tillverka en liten planlösningsbild, helt utan exakta - kanske även med felaktiga - proportioner. På en höft i alla fall!
Nu ska jag bara komma ifrån min nuvarande arbetsplats också, så blir allt jättebra sen! Jag vill fram och förbi!
Nu ska jag bara komma ifrån min nuvarande arbetsplats också, så blir allt jättebra sen! Jag vill fram och förbi!
söndag 27 februari 2011
Gräsis!
Jag är gräsis. Jake åkte till Stockholm i förmiddags och lämnade mig med frukost, kaffe och K-delen i soffan. Underbart! Vid lunch kom en klasskompis från gymnasiet och kollade på lägenheten. Hon ska fundera på saken men vill inte hon ha det tror jag inte att det blir svårt att hitta någon annan som är sugen. Vid ett hämtade jag Sofie och Jeanette, vi åkte till Östragård. Jag hittade två snygga lådor med läderband runt, plus en stor sittpuff i skinn, precis en sådan vi skulle ha köpt i Egypten om det inte var för att... ja, det var som det var och blev som det blev.
I stort sett sedan vi kom hem har jag legat i soffan, smuttat vin och läst ut Pansarhjärta samt börjat på Paganinikontraktet. Vet inte varför. Var inte särskilt glad för Hypnotisören. Åt popcorn till kvällsmat. Trött i ögonen efter att ha läst 250 sidor utan att vila ögonen på något annat än bokstäver. Slog på How I met your Mother och inredningssurfar med datorn i knät. Funderar på att kleta på en lermask. Ahhh, gräsis-kväll! Världens bästa!
Imorgon ska jag till frisören. Det behövs.
I stort sett sedan vi kom hem har jag legat i soffan, smuttat vin och läst ut Pansarhjärta samt börjat på Paganinikontraktet. Vet inte varför. Var inte särskilt glad för Hypnotisören. Åt popcorn till kvällsmat. Trött i ögonen efter att ha läst 250 sidor utan att vila ögonen på något annat än bokstäver. Slog på How I met your Mother och inredningssurfar med datorn i knät. Funderar på att kleta på en lermask. Ahhh, gräsis-kväll! Världens bästa!
Imorgon ska jag till frisören. Det behövs.
fredag 25 februari 2011
Vem försöker jag lura?
Finns inte en chans att jag får något mer gjort idag. Det är schysstast mot både mig själv och min arbetsgivare om jag kompar ut och gör något vettigt istället. Handlar skumpa och börjar städa hemma, till exempel.
Trevlig helg, alla!
Trevlig helg, alla!
Ihhh!
Betoningen i tre senaste inläggen ligger på ordet "vårt" respektive "våra"!
Vi var och mätte idag, tittade på det vi funderade över och allt var prefekt! Sovrummet var absolut tillräckligt stort och hallen var inte dum alls så vi sa ja-ja-jaaaaa och värden var världens (haha) gulligaste! De är verkligen jättefina, de som har huset. Vi ba': Om vi skulle vilja måla om i sovrummet (om det är okej och kanske om de kan tänka sig att betala materialet) och han avbröt och sa "Det fixar jag!". Nej, men vi kan göra det, sa vi. Vi vill inte ställa till med besvär. Nej, nej! sa han. "Man måste ta hand om sina hyresgäster!" Och jag blev nästan tårögd för han är så snäll! Visade soprummet och sa "här kan ni ställa om ni har flaskor så tar jag hand om det sen".
Det är helt underbart! Om allt går som det ska flyttar vi typ första april. Lägenheten är helt underbar!
Vi var och mätte idag, tittade på det vi funderade över och allt var prefekt! Sovrummet var absolut tillräckligt stort och hallen var inte dum alls så vi sa ja-ja-jaaaaa och värden var världens (haha) gulligaste! De är verkligen jättefina, de som har huset. Vi ba': Om vi skulle vilja måla om i sovrummet (om det är okej och kanske om de kan tänka sig att betala materialet) och han avbröt och sa "Det fixar jag!". Nej, men vi kan göra det, sa vi. Vi vill inte ställa till med besvär. Nej, nej! sa han. "Man måste ta hand om sina hyresgäster!" Och jag blev nästan tårögd för han är så snäll! Visade soprummet och sa "här kan ni ställa om ni har flaskor så tar jag hand om det sen".
Det är helt underbart! Om allt går som det ska flyttar vi typ första april. Lägenheten är helt underbar!
Åkaj?
Städerskan ba': "Ursäkta, har ni problem med era datorer?"
Jag: Nää, det tror jag inte... vadå?
Hon: Jo, de har haft lite problem därborta hos oss, på Samhall.
Jag: Okej...?
Hon: Ja, med Eck-sell.
Jag: Jaha....
Hon: Så jag tänkte det kanske var något centralt.
Jag: Nej, det tror jag inte.
Hon: Nej, för igår var det så varmt här. Det var som ingen rotation på luften. Jag tänkte det kanske hade med det att göra.
Jag: Kanske det, ja. Men du, don't quit your day job.
--- Nej, det sista sa jag inte. Skoja' bara!
Jag: Nää, det tror jag inte... vadå?
Hon: Jo, de har haft lite problem därborta hos oss, på Samhall.
Jag: Okej...?
Hon: Ja, med Eck-sell.
Jag: Jaha....
Hon: Så jag tänkte det kanske var något centralt.
Jag: Nej, det tror jag inte.
Hon: Nej, för igår var det så varmt här. Det var som ingen rotation på luften. Jag tänkte det kanske hade med det att göra.
Jag: Kanske det, ja. Men du, don't quit your day job.
--- Nej, det sista sa jag inte. Skoja' bara!
torsdag 24 februari 2011
Bara för min information?
Han heter alltså Gaddafi nu? Inte Khaddafi som han (väl) alltid har hetat innan? Eller är det någon annan kille? Jag är mycket förvirrad.
...och jag minns att något av det sista jag tänkte innan jag somnade igår var "Hur ska jag förklara för Jacob att han inte kommer kunna ta med sina stora svarta golvhögtalare till en ny lägenhet?"
De har levt på övertid i och med att jag okejade att vi använde dem som TV-bänk fram tills nu men i en ny lägenhet är det inte ett alternativ. Ställa dem i ett hörn som avlastningsyta är inte heller att överväga. Som jag ser det finns det bara en lösning, nämligen den som på franska heter lö Blöck.
Vet bara inte hur jag ska berätta det för honom. Han kommer bli helt knäckt.
De har levt på övertid i och med att jag okejade att vi använde dem som TV-bänk fram tills nu men i en ny lägenhet är det inte ett alternativ. Ställa dem i ett hörn som avlastningsyta är inte heller att överväga. Som jag ser det finns det bara en lösning, nämligen den som på franska heter lö Blöck.
Vet bara inte hur jag ska berätta det för honom. Han kommer bli helt knäckt.
trumtrumtrumtrum
Åkaj, inte så att jag är världens skarpaste idag. Sitter mest och tänker på en viss lägenhet, möblerar redan i fantasin. Dessutom har jag beställt två affischer från Moderna Museet och varit nära att klicka hem några fler från Etsy men hejdade mig i sista stund.
Vi ska dit imorgon och mäta lite. Jag är så nervös att någon annan ska få den, fast det verkar som att vi har första tjing. Det har man ju hört om innan, folk som kollar på lägenhet och de är så trevliga och säger att man självklart kan fundera ett par dagar, men ett par dagar senare är det någon annan som fått den. Så orolig att det ska hända oss, varje timma känns värdefull.
Föreställer mig att jag ska bli duktig på inredning när vi bor någonstans större. Jag ska bli ännu bättre på färska blommor, ha en deal med någon av butikerna i stan om att hämta liljor varannan torsdag, innan de kapar dem. Jag ska börja dra på loppisar igen, leta fynd. Nu har jag ju knappt kunnat eftersom vi inte haft plats för en enda pryl till. Mitt liv ska bli en inredningsblogg, så det så.
Vi ska dit imorgon och mäta lite. Jag är så nervös att någon annan ska få den, fast det verkar som att vi har första tjing. Det har man ju hört om innan, folk som kollar på lägenhet och de är så trevliga och säger att man självklart kan fundera ett par dagar, men ett par dagar senare är det någon annan som fått den. Så orolig att det ska hända oss, varje timma känns värdefull.
Föreställer mig att jag ska bli duktig på inredning när vi bor någonstans större. Jag ska bli ännu bättre på färska blommor, ha en deal med någon av butikerna i stan om att hämta liljor varannan torsdag, innan de kapar dem. Jag ska börja dra på loppisar igen, leta fynd. Nu har jag ju knappt kunnat eftersom vi inte haft plats för en enda pryl till. Mitt liv ska bli en inredningsblogg, så det så.
Om att kolla på ny lägehet
Jag ba': Ihhh!
Jacob ba': Ihhh! Fast med vissa reservationer.
Det är alltid så, jag blir eld och lågor, han tänker lite mer praktiskt.
Han undrar Var verkligen sovrummet så stort att man får plats med vår dubbelsäng?
Jag tycker Ähhh, det löser sig!
Vi hade ju funderat på en trea, men jag vill ha ett matrum. Vill inte trängas med ett bord i köket, om det (köket) inte är jättestort. Skulle vi bo i en trea utan rejäl matplats kanske man får ta ett av de "vanliga" rummen som matrum och då tappar man ju hela poängen med att bo i en trea.
Något av det sämsta med vår nuvarande lägenhet är att det inte finns någon riktig hall. Hur man än gör är det alltid en sko i vägen när man ska stänga ytterdörren och ibland när man öppnar dörren får man med sig hela skohyllan.
Vi har en mindre 2,5 idag och halvan har vi som arbetsrum. Det är jättefint, med väggfasta hyllor och ett gammaldags skrivbord framför det djupa fönstret men vi använder det aldrig. Ingen av oss har suttit där en enda gång. Visst, det är snyggt och så, men jobbhörna är inget jag prioriterar, just eftersom det inte finns något behov för det.
Minusen med lägenheten igår var att det inte var någon bra hall och sovrummet var litet. Vi borde ha mätt.
Det som var bra var att det var en fin matplats, fräscht kök som i och för sig var väldigt smalt men ändå större än det vi har nu. Vardagsrummet var "to die for", riktigt stort med gammaldags höga, smala fönster utmed en hel vägg (ljuset, folk, ljuset!), enormt högt i tak, ekparkett och fungerande kakelugn!
Sovrummet en halvtrappa ner med hyfsat stor balkong och i anslutning fräscht badrum med badkar (badkar!).
Jag älskade den! Plus att värden var jättetrevlig och kändes hur bra som helst. Vi ska försöka komma tillbaka idag och mäta lite, se så vi verkligen får plats med säng och så. Men jag vill ha! Vill!
Jacob ba': Ihhh! Fast med vissa reservationer.
Det är alltid så, jag blir eld och lågor, han tänker lite mer praktiskt.
Han undrar Var verkligen sovrummet så stort att man får plats med vår dubbelsäng?
Jag tycker Ähhh, det löser sig!
Vi hade ju funderat på en trea, men jag vill ha ett matrum. Vill inte trängas med ett bord i köket, om det (köket) inte är jättestort. Skulle vi bo i en trea utan rejäl matplats kanske man får ta ett av de "vanliga" rummen som matrum och då tappar man ju hela poängen med att bo i en trea.
Något av det sämsta med vår nuvarande lägenhet är att det inte finns någon riktig hall. Hur man än gör är det alltid en sko i vägen när man ska stänga ytterdörren och ibland när man öppnar dörren får man med sig hela skohyllan.
Vi har en mindre 2,5 idag och halvan har vi som arbetsrum. Det är jättefint, med väggfasta hyllor och ett gammaldags skrivbord framför det djupa fönstret men vi använder det aldrig. Ingen av oss har suttit där en enda gång. Visst, det är snyggt och så, men jobbhörna är inget jag prioriterar, just eftersom det inte finns något behov för det.
Minusen med lägenheten igår var att det inte var någon bra hall och sovrummet var litet. Vi borde ha mätt.
Det som var bra var att det var en fin matplats, fräscht kök som i och för sig var väldigt smalt men ändå större än det vi har nu. Vardagsrummet var "to die for", riktigt stort med gammaldags höga, smala fönster utmed en hel vägg (ljuset, folk, ljuset!), enormt högt i tak, ekparkett och fungerande kakelugn!
Sovrummet en halvtrappa ner med hyfsat stor balkong och i anslutning fräscht badrum med badkar (badkar!).
Jag älskade den! Plus att värden var jättetrevlig och kändes hur bra som helst. Vi ska försöka komma tillbaka idag och mäta lite, se så vi verkligen får plats med säng och så. Men jag vill ha! Vill!
onsdag 23 februari 2011
På tal om att se möjligheter istället för problem
De där libyska stridspiloterna som vägrar bomba utan lämnar landet istället, skulle inte de kunna råka släppa sina bomber över Khadaffis hus? Vore inte det en bra lösning på problemet? Slå två flugor i en smäll, så att säga?
Onsdagsaspirationer
Min tillvaro som uppsagd (heter det så även när man sagt upp sig själv?) präglas av ett Word-dokument där jag just nu filar på överlämnandet. Jag vet egentligen inte hur man gör en sådan dokumentation men tänker att jag skriver ner precis allt jag vet och tänker om allt, så har nästa person som tar över kan sätta sig in i det snabbt. Min förhoppning är att min chef ska släppa iväg mig tidigare, målet är månadsskiftet mars/april. Jag är så laddad för nytt jobb, ser verkligen fram emot att byta miljö!
Ikväll ska vi kolla på en lägenhet. På pappret låter den helt perfekt: 90 kvadrat mitt i smeten med kakelugn, balkong och två toaletter, enligt uppgift högt i tak och fräscht kök, men jag vågar ändå inte hoppas för mycket. Som Hundraåringen sa: "Det enda man kan vara riktigt säker på är att det är som det är och att det blir som det blir".
Ikväll blir det läxläsning igen! Om jag kommer med i styrelsen igen ska jag be snällt om att få ha integrationsbiten. Det är det jag känner mest för!
Ikväll ska vi kolla på en lägenhet. På pappret låter den helt perfekt: 90 kvadrat mitt i smeten med kakelugn, balkong och två toaletter, enligt uppgift högt i tak och fräscht kök, men jag vågar ändå inte hoppas för mycket. Som Hundraåringen sa: "Det enda man kan vara riktigt säker på är att det är som det är och att det blir som det blir".
Ikväll blir det läxläsning igen! Om jag kommer med i styrelsen igen ska jag be snällt om att få ha integrationsbiten. Det är det jag känner mest för!
tisdag 22 februari 2011
Godtyckligt saxat från en humoristisk P3-krönika om religion i Sverige vs "Afrika"
I Sverige tror vi inte på något. I Sverige vill vi vara förnuftiga. Vi vill vara förnuftiga så gärna att vi på fullt allvar börjat tro att människor är förnuftiga. Humanisterna är en svensk ateistisk förening. De tror inte på något och de tycker om att göra det i grupp. En supporterklubb för alla som inte håller på något lag. Man träffas och går inte på matcherna. Humanisterna tycker helt enkelt att ateism är en mysig grej att samlas kring. Det blir så skön stämning när man i grupp drabbas av insikten att man är ensam i universum och att ens helt godtyckliga existens snart kommer att utplånas för all framtid.
Men poängen är att på många platser i världen där det är stort med religion, är religion det bästa alternativet. På de här platserna är det inte så att alternativet till religion är en upplyst humanism, sekulariserad demokrati eller en fungerande rättsstat. Där är alternativet till religion snarare: Alla tävlar mot alla om vem som ska bli maffiaboss och har man inget fungerande samhälle då är Gud och religiös lag en snabblösning för att hålla någon slags ordning. Religionerna säger trots allt: Om du får en impuls, följ den inte. Det är så klart en massa skit med kristendom och islam, men de säger trots allt att man inte ska döda sin nästa. Det genererar ändå en civilisation som är lite över nollpunkten, lite bättre än naturtillståndet. För Humanisterna verkar tro att människans naturtillstånd är Uppsala universitet.
I ett sönderfallande afrikanskt land väljer man nog det mindre onda alternativet. ”Jaha, om jag ställer upp på att det fanns en kille med superkrafter för 2000 år sen, då slipper jag miliser med CAT-tuggande 11-åringar som mördar mig med machete för att komma åt min Manchester United-tröja? Det är taget!”
--- Mest är det fniss, men det ligger ändå något i det.
--- Mest är det fniss, men det ligger ändå något i det.
Feedbackat
En trogen läsare hörde av sig och påpekade att min blogg var jätteseg att läsa i, som han uttryckte det, "telefon/device" - det vill säga det som den äldre generationen gett samlingsnamnet Ajfån - och eftersom jag är den som fokuserar på möjligheter hellre än problem *poäng-pling* så tog jag ett initiativ *poäng-pling* och gjorde så att bara senaste fem inläggen syns på huvudsidan, istället för senaste tio dagarna som tidigare.
Vad säger ni med telefon/device? Bättre?
Snart kommer det en ny header också! Alltid något att se fram emot!
Vad säger ni med telefon/device? Bättre?
Snart kommer det en ny header också! Alltid något att se fram emot!
måndag 21 februari 2011
"Oh, fck me senseless!"*
Man fastnar med mussladden i skrivbordet, blir förbannad, drar till, tappar musen som dunkar i undersidan på skrivbordet så det smäller, blir mer förbannad, rycker till, missbedömer, välter tekoppen, räddar telefonen, raseri-vrålar så att kollegorna kommer och kollar vad som händer.
En helt vanlig måndag, alltså.
* Rubriken är ett citat från Gordon Ramsay. Han var förbannad när han sa det (också).
Jag tycker för övrigt att Gordon är het. Kanske gillar jag arga killar? I alla fall när de är på teve. Ari Gold, Gordon Ramsay, Dr Cox. IRL vill jag ha en snäll kille. Min kille, helst. Om jag får välja.
En helt vanlig måndag, alltså.
* Rubriken är ett citat från Gordon Ramsay. Han var förbannad när han sa det (också).
Jag tycker för övrigt att Gordon är het. Kanske gillar jag arga killar? I alla fall när de är på teve. Ari Gold, Gordon Ramsay, Dr Cox. IRL vill jag ha en snäll kille. Min kille, helst. Om jag får välja.
Helgrapport
Jag hade en grej jag skulle göra i helgen: Ny header till blöggen. Plus fila på nytt bloggnamn. I omvänd ordning, då'rå. Ja, ni ser ju själva hur det gick. Verkar som att Internet får dras med Skrållan en arbetsvecka till.
Istället har vi halv-storstädat, sådär när man lägger ribban för högt, börjar med nitty-gritty och tröttnar när det är halvfärdigt. Nå, halvfärdigt i relation till hur brant städkurvan såg ut när vi började. Egentligen borde jag ha suttit på köksgolvet och rengjort spisrattarna med tops. Det gjorde jag inte.
Igår fyllde papsen år, så fin-middag i lördags. Kicks hemma från Stockholm. Semesterbildvisning. Myspys!
Istället har vi halv-storstädat, sådär när man lägger ribban för högt, börjar med nitty-gritty och tröttnar när det är halvfärdigt. Nå, halvfärdigt i relation till hur brant städkurvan såg ut när vi började. Egentligen borde jag ha suttit på köksgolvet och rengjort spisrattarna med tops. Det gjorde jag inte.
Igår fyllde papsen år, så fin-middag i lördags. Kicks hemma från Stockholm. Semesterbildvisning. Myspys!
fredag 18 februari 2011
Glad!
Åh, vilken fin eftermiddag det har varit! Tråkigt i och för sig att bästa före detta chefen flyttar men det är roligt för henne. Sen på bara en halvtimma visade det sig att det verkar lösa sig riktigt bra med jobb för två personer som jag bryr mig väldigt mycket om! Nu är jag nästan gladare än jag var för en vecka sen! Tjoho! Nu tar vi helg och handlar fredagstulpaner!
Skrållan gillar:
Tyckte förresten att Sofi Oksanens Utrensning var väldigt bra. Dessutom utspelade den sig inte långt ifrån där vi var, det gav ännu lite mer tyngd. Med tanke på hur hon ser ut (hej, fördomar) trodde jag att boken skulle vara svåråtkomlig och trög men det var den inte. Den är spännande, fint hopknuten och sidorna bara flyger förbi. Den hamnar högt på Rekommendationslistan!
Frågan man inte vill ha
Min kollega Per berättade just att han sett en bild på mig igår, i ett utskick. Jag visste inte vad det handlade om men gick som vanligt rakt på väsentligheterna:
"Var jag snygg?"
Per såg besvärad ut och då kom jag på att det var en taskig fråga att ställa eftersom det inte går att svara rätt på den frågan. I alla fall inte när man är så korrekt och försynt som han.
Utskicket var inbjudan till årsmöte på Röda korset. Jag ska (insha'Allah) vara med i styrelsen fast jag för ett år sedan sa att det absolut inte skulle på villkors vis bli tal om att ens överväga det igen. Tänk, såfort man glömmer lustigt det blir ibland.
"Var jag snygg?"
Per såg besvärad ut och då kom jag på att det var en taskig fråga att ställa eftersom det inte går att svara rätt på den frågan. I alla fall inte när man är så korrekt och försynt som han.
Utskicket var inbjudan till årsmöte på Röda korset. Jag ska (insha'Allah) vara med i styrelsen fast jag för ett år sedan sa att det absolut inte skulle på villkors vis bli tal om att ens överväga det igen. Tänk, så
torsdag 17 februari 2011
Mot nya äventyr!
Nästan på hemmaplan! Det var trevligt att träffa Marc igen. Gillar honom och det kommer bli tråkigt att inte jobba för honom längre.
Jo, så är det. Jag har sagt upp mig. I Ballerup idag visste alla redan, vilket betyder att typ alla andra också vet. Jag har fått ett annat jobb och det känns jättebra. Jag tycker verkligen om min nuvarande arbetsgivare men har sedan jag bytte tjänst känt mig väldigt ensam och isolerad eftersom jag aldrig träffar min chef och inte har några kollegor att prata med. Jag har känt att jag inte utvecklats så mycket som jag önskar och att jag kört fast på helt onödiga saker eftersom jag inte haft någon att resonera med. Det har varit frustrerande och gjorde att jag började söka andra jobb och när jag väl gjorde det gick det jättefort. Torsdag förra veckan var jag på intervju men tyckte att jobbet inte riktigt verkade passa mig så jag tackade nej. Dagen efter återkom de med erbjudande om en annan tjänst som är mer motsvarande den jag har idag och jag var tvungen att bestämma mig mer eller mindre på studs. Det var inget svårt beslut. I måndags, på alla hjärtans dag, ringde jag min chef och "gjorde slut". It's not me, it's you sa jag inte men det hade varit lite humoristiskt. Han tog det jättebra, förstod mig helt och hållet, hade väl själv funderat på hur han skulle lösa problemet eftersom han fattade att det inte var sådär jätteroligt för mig att sitta ensam. Enda alternativet hade varit att flytta till Paris och även om jag gillar Paris så... nej. Vill inte flytta. I alla fall inte dit.
Så så var det med det. Katten är ute ur säcken. Nu vänder vi blad och ser framåt!
Jo, så är det. Jag har sagt upp mig. I Ballerup idag visste alla redan, vilket betyder att typ alla andra också vet. Jag har fått ett annat jobb och det känns jättebra. Jag tycker verkligen om min nuvarande arbetsgivare men har sedan jag bytte tjänst känt mig väldigt ensam och isolerad eftersom jag aldrig träffar min chef och inte har några kollegor att prata med. Jag har känt att jag inte utvecklats så mycket som jag önskar och att jag kört fast på helt onödiga saker eftersom jag inte haft någon att resonera med. Det har varit frustrerande och gjorde att jag började söka andra jobb och när jag väl gjorde det gick det jättefort. Torsdag förra veckan var jag på intervju men tyckte att jobbet inte riktigt verkade passa mig så jag tackade nej. Dagen efter återkom de med erbjudande om en annan tjänst som är mer motsvarande den jag har idag och jag var tvungen att bestämma mig mer eller mindre på studs. Det var inget svårt beslut. I måndags, på alla hjärtans dag, ringde jag min chef och "gjorde slut". It's not me, it's you sa jag inte men det hade varit lite humoristiskt. Han tog det jättebra, förstod mig helt och hållet, hade väl själv funderat på hur han skulle lösa problemet eftersom han fattade att det inte var sådär jätteroligt för mig att sitta ensam. Enda alternativet hade varit att flytta till Paris och även om jag gillar Paris så... nej. Vill inte flytta. I alla fall inte dit.
Så så var det med det. Katten är ute ur säcken. Nu vänder vi blad och ser framåt!
Liten observation: Vad är poängen?
1. Sitta på fin-middag på restaurang och ha såndär trådlös handsfreepinne fastklämd vid örat. Vad vill man säga med det? Jag kan när som helst få ett enormt viktigt samtal och då måste jag kunna svara snabbt på det. Eller tycker de att det är snyggt? Gubb-smycke?
2. Ha varit på konferens på dagen, sen gå ut på middag och eventuellt kasino med kollegorna på kvällen. Tar man av sig konferensbadgen då, när man liksom är utanför konferenssammanhanget? Nej, den får hänga där på skjortbröstet och se viktig ut. Ursäkta, jag har faktiskt varit på konferens idag, jag är alltså jävligt viktig, och den här har jag glömt ta av mig.
Skrållan tycker: Fult.
2. Ha varit på konferens på dagen, sen gå ut på middag och eventuellt kasino med kollegorna på kvällen. Tar man av sig konferensbadgen då, när man liksom är utanför konferenssammanhanget? Nej, den får hänga där på skjortbröstet och se viktig ut. Ursäkta, jag har faktiskt varit på konferens idag, jag är alltså jävligt viktig, och den här har jag glömt ta av mig.
Skrållan tycker: Fult.
Hej, hejdå!
Idag är det sol över Tallinn! Jag ligger i mjukisbyssor under täcket och sneglar då och då ut över havet isen. J-M var fortfarande lika fascinerad över isen när vi åkte hem igår. Hade vi kommit en vecka senare hade vi kunnat strunta i färjan och ta isvägen istället. De gör en väg på isen när den blir tillräckligt tjock. Jag försökte berätta det för J-M innan vi gick på första färjan men han har lite svårt för engelska och hade tydligen inte fattat. Sen, när leverantören berättade samma sak trillade polletten ner. Efter det pratade han inte om annat än isvägen, undrade om jag trodde att vi kanske kunde köra på isen fast det inte var i ordningfixat. "Gör du det" sa jag "så står jag på stranden och ser dig blubb-blubb-blubb. Någon måste ta hand om commodityn!"
Igår åt vi på ett ställe vid torget i Gamla stan, Balthasar. Det skulle vara en vitlöksrestaurang men jag lyckades pricka in de enda (?) rätterna utan vitlök. Åt någon sorts rom med klassiska tillbehör till förrätt och något överstekt tonfisk till huvudrätt. Sen ville J-M titta på stan så jag halvsprang hem själv. Vid något tillfälle, när jag gick förbi några övergivna industrilokaler, tänkte jag att mamma inte hade gillat om hon visste att jag gick här alldeles ensam, men uppriktigt sagt var jag betydligt mer rädd för att halka och bryta handleden än för att bli rånmördad. Det var livsfarligt igår!
I alla fall. Det börjat bli dags att packa och så nu. Jag tror planet går halv ett. Klockan två ska jag träffa min chef Marc i Ballerup för ett lite annorlunda annual appraisal-samtal. Sen tåget hem.
Igår åt vi på ett ställe vid torget i Gamla stan, Balthasar. Det skulle vara en vitlöksrestaurang men jag lyckades pricka in de enda (?) rätterna utan vitlök. Åt någon sorts rom med klassiska tillbehör till förrätt och något överstekt tonfisk till huvudrätt. Sen ville J-M titta på stan så jag halvsprang hem själv. Vid något tillfälle, när jag gick förbi några övergivna industrilokaler, tänkte jag att mamma inte hade gillat om hon visste att jag gick här alldeles ensam, men uppriktigt sagt var jag betydligt mer rädd för att halka och bryta handleden än för att bli rånmördad. Det var livsfarligt igår!
I alla fall. Det börjat bli dags att packa och så nu. Jag tror planet går halv ett. Klockan två ska jag träffa min chef Marc i Ballerup för ett lite annorlunda annual appraisal-samtal. Sen tåget hem.
onsdag 16 februari 2011
Sagt till/om Skrållan idag:
"You have a big problem with time."
Man ba': Åkaj?
J-M tycker att jag är tramsig som envisas med att alltid vara lite för tidig till allt. Han tycker att man ska vara "just in time" vilket i hans fall av någon anledning alltid betyder "fem minuter för sent". Tydligen bättre det än att stå och vänta. Jag tänker på Magdalena Ribbing: Att vara sen är att stjäla andras tid.
Man ba': Åkaj?
J-M tycker att jag är tramsig som envisas med att alltid vara lite för tidig till allt. Han tycker att man ska vara "just in time" vilket i hans fall av någon anledning alltid betyder "fem minuter för sent". Tydligen bättre det än att stå och vänta. Jag tänker på Magdalena Ribbing: Att vara sen är att stjäla andras tid.
Big city bright ligts
Han är lite lurig, min franska kollega J-M, för varje morgon när vi kindpussas vid hotellfrukosten gör han det omvänt. Istället för vänster-höger som alla andra pussar han höger-vänster. Shit, asså. Det har varit nära att bli riktigt konstigt ett par gånger.
Annars allt bra. Ska alldeles strax stänga ner och dra till färjan. Ikväll ska jag ta ett bad. Kundklubbshoran som bokade hotell (jag) valde självklart Clarion-hotellet båda nätterna i Tallinn fast det fanns finare och mer centrala hotell. Inte billigare, dock. Jag tummar inte på produktiviteten, inte ens för bonuspoäng.
Receptionisten som tog hand om vår utcheckning i går pratade så mycket att jag inte kom ihåg var jag la mitt Amex, eller om jag ens fick tillbaka det för i morse hittade jag det inte. Var nära att ringa och spärra det men ringde först hotellet som skulle leta. Sen hittade jag det i reflexklämman (ehm, jo) där jag förvarar alla andra kundklubbskort. Bra där.
Annars allt bra. Ska alldeles strax stänga ner och dra till färjan. Ikväll ska jag ta ett bad. Kundklubbshoran som bokade hotell (jag) valde självklart Clarion-hotellet båda nätterna i Tallinn fast det fanns finare och mer centrala hotell. Inte billigare, dock. Jag tummar inte på produktiviteten, inte ens för bonuspoäng.
Receptionisten som tog hand om vår utcheckning i går pratade så mycket att jag inte kom ihåg var jag la mitt Amex, eller om jag ens fick tillbaka det för i morse hittade jag det inte. Var nära att ringa och spärra det men ringde först hotellet som skulle leta. Sen hittade jag det i reflexklämman (ehm, jo) där jag förvarar alla andra kundklubbskort. Bra där.
tisdag 15 februari 2011
Grejen är att jag hela tiden vill skriva ett kryptiskt blogginlägg men får smälla till mig själv på handen för att kunna låta bli varje gång. Vill liksom hinta så att ni fattar, men i så fall kan jag ju bara skriva rakt ut. Äsch. Det är en bra grej i alla fall, och jag är inte på smällen och ska inte gifta mig (än).
Idag har vi kört bil, åkt båt, utbytt powerpoints och ätit kvällsmat. Jag drack en Jägermeister till efterrätt. Jag tycker om Jägermeister.
Men nu är jag mest sugen på att nätshoppa något. Önskar att vi hade en större lägenhet, så man kunde handla någon inredningspryl för som det är nu är inredningsprylar öut of zö föcking question. Det är knökafullt i vår lägenhet. Och i garaget. Föck.
Idag har vi kört bil, åkt båt, utbytt powerpoints och ätit kvällsmat. Jag drack en Jägermeister till efterrätt. Jag tycker om Jägermeister.
Men nu är jag mest sugen på att nätshoppa något. Önskar att vi hade en större lägenhet, så man kunde handla någon inredningspryl för som det är nu är inredningsprylar öut of zö föcking question. Det är knökafullt i vår lägenhet. Och i garaget. Föck.
Dra mig baklänges!
Sitter på färjan till Hiiumaa och har uppkoppling! Wow!
Det var bara det jag ville meddela. Det, och att det var -28 i morse när vi åkte. Och att J-M är så imponerad över att det är is på havet.
Hej, hej!
Det var bara det jag ville meddela. Det, och att det var -28 i morse när vi åkte. Och att J-M är så imponerad över att det är is på havet.
Hej, hej!
måndag 14 februari 2011
Trött!
Jag tittade ut från hotellrumsfönstret och såg en båt typ Patricia i hamnen precis nedanför. Bestämde att vi skulle äta där istället för att gå in till Gamla stan med tanke på att man fryser häcken av sig på nolltid. JM, som är van vid 15 plusgrader sa inte emot.
Vi åt fantastiskt goda ryska "ravioli" i buljongsoppa till förrätt, lammrack och chokladkaka till efterrätt. Estnisk Saku-öl till. Sen tog jag ett snabb-bad och nu är det sovdags, alldeles för sent med tanke på att klockan är en timma mer här.
Natti-natti!
Vi åt fantastiskt goda ryska "ravioli" i buljongsoppa till förrätt, lammrack och chokladkaka till efterrätt. Estnisk Saku-öl till. Sen tog jag ett snabb-bad och nu är det sovdags, alldeles för sent med tanke på att klockan är en timma mer här.
Natti-natti!
Incheckat
Då var man framme i Tallinn! Det är typ -15 ute och när jag kom ut från terminalen visade det sig vara 30 pers före mig i taxikön och inte en enda taxi i sikte. Jag ringde Jean-Marc som precis plockat ut sin hyrbil och var på väg mot hotellet men han vände och plockade upp mig. Det hade nog gått snabbade att ta taxi, men men. Jag slapp stå ute och frysa i alla fall.
Imorgon sticker vi tidigt, vid 7, kör cirka 2,5 h till en hamn, tar färja till Hiiumaa och imorgon ska vi träffa en trevlig leverantör där. Ska dels diskutera ett projekt och dels göra en så kallad business review.
Hänger där tills onsdag eftermiddag/kväll då vi drar tillbaka till Tallinn och sen går mitt plan hem vid lunch på torsdag. Känner på mig att detta är sista resan på ett bra tag.
Imorgon sticker vi tidigt, vid 7, kör cirka 2,5 h till en hamn, tar färja till Hiiumaa och imorgon ska vi träffa en trevlig leverantör där. Ska dels diskutera ett projekt och dels göra en så kallad business review.
Hänger där tills onsdag eftermiddag/kväll då vi drar tillbaka till Tallinn och sen går mitt plan hem vid lunch på torsdag. Känner på mig att detta är sista resan på ett bra tag.
söndag 13 februari 2011
Ja. Vad gör man en söndag?
Sov till halv tio. Åt frukost i soffan med datorn i knät. Jacob sov för en gångs skull långt mycket längre än jag, till halv tolv då jag väckte honom. Läste tidningen och drack kaffe. Promenerade runt sjön, frös om benen i tunna jeans. Hämtade min bil på Alpgatan där vi var på middag igår. Handlade på Willys. Det blir fiskbiffar ikväll. Åt rester från igår: Laxcanneloni. Jacob gick till Vattentorgen för att se en kompis spela trummor. Jag läste tre kvart. Sofi Oksanen. Slet mig från boken och åkte hem till Rune. Fikade och hjälpte honom lite med hans dator. Funderade på att åka förbi kontoret men orkar inte. Åker dit imorgon istället.
Borde packa. Åker till Estland imorgon. Hade tänkt "jobba hemma" på morgonen, har ett telefonmöte, men behöver styra upp lite andra grejer med så jag drar till jobbet istället.
Innan jag åker ska jag "dra bort ett plåster" *symboliskt talat* men inget ont som inte har något gott med sig!
Borde packa. Åker till Estland imorgon. Hade tänkt "jobba hemma" på morgonen, har ett telefonmöte, men behöver styra upp lite andra grejer med så jag drar till jobbet istället.
Innan jag åker ska jag "dra bort ett plåster" *symboliskt talat* men inget ont som inte har något gott med sig!
Tips från Skrållan:
fredag 11 februari 2011
Mammadjur
Okej, vi tar det en gång till:
Ett mammadjur är en person som helt gett upp sin egen identitet och uteslutande identifierar sig som just "mamma". Mammadjuren är bara intresserade av att informera omvärlden om vad deras barn haft för sig, inte vad de själva haft för sig. Mammadjuren är mammor och inget annat.
Å ni (mammadjur) ba': Det är jävligt lätt för dig att säga, du vet inte hur det är för du har inte barn själv och då svarar jag: Det finns gott om mammor som är fantastiska mammor men utan att ge upp sin egen identitet. Till exempel Amanda, Linda K, Kattis, Sara, Anna, Onekligen bara för att nämna några. Jag vill aldrig, någonsin bli ett mammadjur!
Åkaj? Åkaj.
Ett mammadjur är en person som helt gett upp sin egen identitet och uteslutande identifierar sig som just "mamma". Mammadjuren är bara intresserade av att informera omvärlden om vad deras barn haft för sig, inte vad de själva haft för sig. Mammadjuren är mammor och inget annat.
Å ni (mammadjur) ba': Det är jävligt lätt för dig att säga, du vet inte hur det är för du har inte barn själv och då svarar jag: Det finns gott om mammor som är fantastiska mammor men utan att ge upp sin egen identitet. Till exempel Amanda, Linda K, Kattis, Sara, Anna, Onekligen bara för att nämna några. Jag vill aldrig, någonsin bli ett mammadjur!
Åkaj? Åkaj.
Utan att gå in på några som helst detaljer kan jag säga:
Här händer det grejer!
(Bra grejer)
*lugnar mig med ett glas vin*
(Bra grejer)
*lugnar mig med ett glas vin*
Just FYI:
Förresten så är det ju alla hjärtans dag på måndag. Uppvaktning undanbedes. Jag är inte mycket för sånt där, jag. Ingen romantiker på hela taget. När andra tjejer fantasiplanerar sina bröllop fantasiplanerar jag lantkök och växthus. Mmm, växthus...
Sjukt ointresserad av bröllop. Inte av äktenskap, men av bröllop.
Om min kille och jag någonsin gifter oss kommer han bli Bridezillan och jag snarare: "Jajajaaa, om det nu är så j-a viktigt att tärnornas klänningar matchar din slips så o-föcking-kej då! Cheezus!"
Typ.
Sjukt ointresserad av bröllop. Inte av äktenskap, men av bröllop.
Om min kille och jag någonsin gifter oss kommer han bli Bridezillan och jag snarare: "Jajajaaa, om det nu är så j-a viktigt att tärnornas klänningar matchar din slips så o-föcking-kej då! Cheezus!"
Typ.
Not so much
Idag är det fredag och fredag sitter ju aldrig fel! Annars händer inget roligt alls. Eller jo, det gör det men inget man kan blögga om.
Ska till Estland nästa vecka.På väg hem stannar jag till i Köpenhamn och har annual appraisal med min chef. Jag har inte träffat honom sedan september då vi (lustigt nog) var i Estland tillsammans. Estland is tydligen the shit, så att säga.
Nästa vecka ska jag hänga med Jean-Marc. Han är kul. Bortsett från när han kör bil. Vi hade det skoj i Polen i somras. Vi gillar båda mat. Då beställde jag in sill och snaps. Blev rätt imponerad av att han inte bara åt utan även påstod att han gillade. Respekt!
Om/när jag byter jobb kommer jag faktiskt sakna allt det franska. Det kommer kännas jättetomt. Folk ba': Fransoser är så konstiga och otrevliga och dumma men jag fattar inte det. Jag gillar dem verkligen.
Ska till Estland nästa vecka.På väg hem stannar jag till i Köpenhamn och har annual appraisal med min chef. Jag har inte träffat honom sedan september då vi (lustigt nog) var i Estland tillsammans. Estland is tydligen the shit, så att säga.
Nästa vecka ska jag hänga med Jean-Marc. Han är kul. Bortsett från när han kör bil. Vi hade det skoj i Polen i somras. Vi gillar båda mat. Då beställde jag in sill och snaps. Blev rätt imponerad av att han inte bara åt utan även påstod att han gillade. Respekt!
Om/när jag byter jobb kommer jag faktiskt sakna allt det franska. Det kommer kännas jättetomt. Folk ba': Fransoser är så konstiga och otrevliga och dumma men jag fattar inte det. Jag gillar dem verkligen.
onsdag 9 februari 2011
Hejdå alla glada!
Nu drar jag på läxläsning! Har inte varit där på vad? Två veckor? Nu är jag laddad!
(Och jo, det är lite läxläsningens fel att jag blir så upprörd över grejer som nedanstående inlägg. Det är svårt att inte bli engagerad när man lär känna de som faktiskt drabbas. Ni får försöka ha tålamod med mig och mina präktiga reaktioner.)
(Och jo, det är lite läxläsningens fel att jag blir så upprörd över grejer som nedanstående inlägg. Det är svårt att inte bli engagerad när man lär känna de som faktiskt drabbas. Ni får försöka ha tålamod med mig och mina präktiga reaktioner.)
Som sagt:
Ingen kommer undan, inte ens i Sverige.
Migrationsverket är den otäckaste myndighet jag vet. Det är så skrämmande när något som man tror ska vara schysst och reko visar sig vara precis tvärt om. Som i skräckfilmer. Visst är det mer otäckt när snälla och oskyldiga saker visar sig vara farliga än de som man från början kunde räkna ut skulle vara otäcka?
Jag kan inte komma på någon annan myndighet i Sverige som är avgörande för liv och död så som Migrationsverket är. Folk blir upprörda över Försäkringskassan men ärligt, det är inte jätteofta någon blir dödad som en direkt effekt av Försäkringskassans beslut. Och hur orättvisa vissa myndigheters beslut kan tyckas vara så leder de ytterst sällan till att den drabbade, som vanligtvis inte gjort så mycket annat än att ha uttryckt en önskan att få säga vad han vill och eventuellt ha fler än ett alternativ när han ska rösta, sätts i fängelse och torteras.
Nej, tortyr och död har Migrationsverket ensamrätt på. Senaste tiden har jag, på grund av anledningar som jag inte kan redogöra för här, på fullt allvar funderat om de förstår det själva och (på fullt allvar) kommit fram till: "Nej. Tydligen inte."
Migrationsverket är den otäckaste myndighet jag vet. Det är så skrämmande när något som man tror ska vara schysst och reko visar sig vara precis tvärt om. Som i skräckfilmer. Visst är det mer otäckt när snälla och oskyldiga saker visar sig vara farliga än de som man från början kunde räkna ut skulle vara otäcka?
Jag kan inte komma på någon annan myndighet i Sverige som är avgörande för liv och död så som Migrationsverket är. Folk blir upprörda över Försäkringskassan men ärligt, det är inte jätteofta någon blir dödad som en direkt effekt av Försäkringskassans beslut. Och hur orättvisa vissa myndigheters beslut kan tyckas vara så leder de ytterst sällan till att den drabbade, som vanligtvis inte gjort så mycket annat än att ha uttryckt en önskan att få säga vad han vill och eventuellt ha fler än ett alternativ när han ska rösta, sätts i fängelse och torteras.
Nej, tortyr och död har Migrationsverket ensamrätt på. Senaste tiden har jag, på grund av anledningar som jag inte kan redogöra för här, på fullt allvar funderat om de förstår det själva och (på fullt allvar) kommit fram till: "Nej. Tydligen inte."
tisdag 8 februari 2011
Angående det där med lagom
Jag tror att folk i allmänhet hade mått så mycket bättre om de bara kunde acceptera lagom.
Men lagom är ett fult ord i Sverige. Lagom är mellanmjölk och Volvo. Jag förstår inte det, för vad är något som inte är lagom - jo, för- åt något håll. För mycket eller för lite. För tidigt eller för sent. Lagom är tillståndet mellan det som är "för", det vill säga alldeles perfekt. "Det var varken för varmt eller för kallt, det var lagom."
Och till den som säger "Jo, men man vill ju inte ha det lagom bra, eller hur!": När hörde du någon säga "lagom bra" senast? Nä, just det.
Lagom är bäst. Så det så.
Men lagom är ett fult ord i Sverige. Lagom är mellanmjölk och Volvo. Jag förstår inte det, för vad är något som inte är lagom - jo, för- åt något håll. För mycket eller för lite. För tidigt eller för sent. Lagom är tillståndet mellan det som är "för", det vill säga alldeles perfekt. "Det var varken för varmt eller för kallt, det var lagom."
Och till den som säger "Jo, men man vill ju inte ha det lagom bra, eller hur!": När hörde du någon säga "lagom bra" senast? Nä, just det.
Lagom är bäst. Så det så.
måndag 7 februari 2011
På förekommen anledning
Peppe skrev om flygvärdinneknep mot spyor och man önskar att kabinpersonalen på vårt flyg hem från Egypten hade kunnat samma trick, eftersom någon kaskadkräktes utanför toaletterna när det var 5 timmar kvar av flygningen.
Jallafall. Det fick mig att tänka på somrarna på Grönan. Få samtalsämnen är så gångbara på Grönan som spyor. Alla har en historia om värsta-spyan och alla älskar att höra om andras värsta-spyor.
Den här lappen satt i kuren på Vikingen som tack och lov inte finns längre:
Jallafall. Det fick mig att tänka på somrarna på Grönan. Få samtalsämnen är så gångbara på Grönan som spyor. Alla har en historia om värsta-spyan och alla älskar att höra om andras värsta-spyor.
Den här lappen satt i kuren på Vikingen som tack och lov inte finns längre:
Mammadjur
Jag har bestämt mig för att rensa min blogglista lite. Först ut att ryka är bloggare som gått från att vara fräcka och roliga till att uteslutande producera inlägg som handlar om hur deras barn sover/äter/skriker.
Frågor på det?
Frågor på det?
fredag 4 februari 2011
Man vet att man är lite fredagstrött när...
...Man summerar ett möte och blir alldeles fnissig av att behöva slå upp vad "gänga"* heter på engelska.
Industribranschen är inte så torr som man kan tro!
* (Screw)thread. Jag bjuder på den.
Industribranschen är inte så torr som man kan tro!
* (Screw)thread. Jag bjuder på den.
Några fredagssnabba:
- Lyxigt att bara jobba två dagar per vecka, två veckor på raken.
- Växjö Färg- och Tapetaffär var så snälla och fixade de fula hålen i min lägenhetsvägg och tyckte inte det var värt besväret att skicka en faktura för en kvarts jobb så jag köpte finaste chokladmoussetårtan på Toftastand och åkte ut med innan lunch. Uppskattat!
- Kollegan Per jobbar sista dagen idag. Fin-lunch på Evedal. Jag försökte få igång ett samtal om roligaste minnet men ingen nappade. Det kanske kändes för sorgligt.
- Försöker adressändra men det går inte så bra. Vad är det för trams med lägenhetsnummer de har hittat på? Föck!
- Massa övriga tråkiga grejer jag måste fixa med. Jämföra hemförsäkringar, bland annat. Blä! Något för helgen, det.
- Växjö Färg- och Tapetaffär var så snälla och fixade de fula hålen i min lägenhetsvägg och tyckte inte det var värt besväret att skicka en faktura för en kvarts jobb så jag köpte finaste chokladmoussetårtan på Toftastand och åkte ut med innan lunch. Uppskattat!
- Kollegan Per jobbar sista dagen idag. Fin-lunch på Evedal. Jag försökte få igång ett samtal om roligaste minnet men ingen nappade. Det kanske kändes för sorgligt.
- Försöker adressändra men det går inte så bra. Vad är det för trams med lägenhetsnummer de har hittat på? Föck!
- Massa övriga tråkiga grejer jag måste fixa med. Jämföra hemförsäkringar, bland annat. Blä! Något för helgen, det.
torsdag 3 februari 2011
De tre små grisarna på äventyr
En grej vi definitivt lärde oss under resan var att det är mycket praktiskt att ha med en ur lokalbefolkningen när man ska gå på bazar. Snälla Islam som jobbade på hotellet erbjöd sig att följa med oss till Old Market en kväll, hjälpa oss pruta och så. Vi var tacksamma för det så han hämtade upp oss med taxi i måndags kväll efter middagen. Vi gick runt på marknaden, hittade ett par grejer vi gärna ville köpa men eftersom ingen av bankomaterna fungerade som vi räknat med kunde vi inte köpa något. På hela taget gick det väldigt bra och det kändes tryggt att ha Islam med sig. Antagligen avvärjde han en och annan kulturkrock genom att lugnt mumla något på arabiska när han tyckte att det behövdes.
Dagen därpå, sista kvällen, hade vi fått tag på pengar och tänkte att vi skulle åka in själva till Old Market. Vi tog en taxi, bestämde priset 30 LE (motsvarande ungefär 35 kronor) och åkte iväg. Taxichauffören pratade bra engelska. Det visade sig att han jobbat hela dagen och skulle jobba hela natten. Dubbelskift, varje dag, för hans fru hade fött barn tre veckor tidigare men något hade gått fel så hon hade behövt operation och till det var han tvungen att långa pengar av en farbror. Nu jobbade han 18 timmar per dag för att betala av sin skuld. Vi gav honom rejält med dricks och så gav vi oss in på den gata där vi visste att butiken vi ville handla i låg.
Det var riktigt hemskt. Vi var i stort sett de enda turisterna där och vi blev attackerade av påstidiga inkastare och andra som ville sälja något till oss. "Hey, give me you money!" ropade de efter oss plus en massa annat om oss tjejer trots att Jacob var med. Vi stannade inte, fortsatte gå, svarade inte på tilltal och då blev inkastarna sura, gick efter oss, undrade varför vi var så otrevliga. Det var riktigt, riktigt obehagligt. Dessutom visade det sig att i stort sett alla butiker var stängda, antagligen på grund av bristen på kunder men vi ville bara ut så fort som möjligt igen, satte oss i en ny taxi och åkte tillbaka till hotellet. På väg tillbaka skojade lite om att vi pallade med inte mer än tio minuter utanför Ostkupan innan vi kände oss tvungna att ta skydd igen, men det var faktiskt enda gången under hela resan som alla tre tyckte att det var riktigt, riktigt läskigt. Hade vi veta det hade vi ju kunnat sticka till den första taxi-killen en hundring eller något för att hänga med men lätt att vara efterklok. Nu vet vi det till nästa gång.
Dagen därpå, sista kvällen, hade vi fått tag på pengar och tänkte att vi skulle åka in själva till Old Market. Vi tog en taxi, bestämde priset 30 LE (motsvarande ungefär 35 kronor) och åkte iväg. Taxichauffören pratade bra engelska. Det visade sig att han jobbat hela dagen och skulle jobba hela natten. Dubbelskift, varje dag, för hans fru hade fött barn tre veckor tidigare men något hade gått fel så hon hade behövt operation och till det var han tvungen att långa pengar av en farbror. Nu jobbade han 18 timmar per dag för att betala av sin skuld. Vi gav honom rejält med dricks och så gav vi oss in på den gata där vi visste att butiken vi ville handla i låg.
Det var riktigt hemskt. Vi var i stort sett de enda turisterna där och vi blev attackerade av påstidiga inkastare och andra som ville sälja något till oss. "Hey, give me you money!" ropade de efter oss plus en massa annat om oss tjejer trots att Jacob var med. Vi stannade inte, fortsatte gå, svarade inte på tilltal och då blev inkastarna sura, gick efter oss, undrade varför vi var så otrevliga. Det var riktigt, riktigt obehagligt. Dessutom visade det sig att i stort sett alla butiker var stängda, antagligen på grund av bristen på kunder men vi ville bara ut så fort som möjligt igen, satte oss i en ny taxi och åkte tillbaka till hotellet. På väg tillbaka skojade lite om att vi pallade med inte mer än tio minuter utanför Ostkupan innan vi kände oss tvungna att ta skydd igen, men det var faktiskt enda gången under hela resan som alla tre tyckte att det var riktigt, riktigt läskigt. Hade vi veta det hade vi ju kunnat sticka till den första taxi-killen en hundring eller något för att hänga med men lätt att vara efterklok. Nu vet vi det till nästa gång.
Semesterbilder
 |
| Vi spelade "beach volley" två timmar om dagen! |
 |
| Egyptisk afton med vattenpipa. |
 |
| Skrållan mutad med glass på "skönhetssalongen", föga medveten om vad som väntade. |
 |
| Vi kollade ganska mycket på teve. |
 |
| Och spelade lite biljard. |
 |
| Islam var snäll och tog sig an oss lite extra. |
 |
| Han tog med oss till Old Market där vi inte kunde köpa något eftersom det inte fanns någon fungerande bankomat. |
 |
| Skrållan spelar volley. |
 |
| Islam guidar på Old Market. Vi fattade inte hur värdefullt det var förrän vi försökte åka dit själva. |
 |
| På speed-båten på väg mot snorkling. |
 |
| Fräckt ryskt vrak i bakgrunden. |
 |
| Snorkelguiden Delfin på ön utanför Sharm-el-Sheik. |
 | |
| En öken-ö. |
 |
| Delfin var duktig på att leka med handdukar. |
 |
| Utsikt från snorkel-ön. |
 |
| Vattenpipa! |
 |
| Vacker lobby. |
Oj, mitt huvud är som sockervadd, alldeles fluffigt och kletigt. Precis innan lunch var jag helt snurrig, dels av sömnbrist men även på grund av att jag inte ätit någon frukost, vi hade inget hemma. Vågade knappt köra bort till ICA för proviantering eftersom jag kände mig full.
Nu blir det ICA igen - jag är bedömt deras mest frekventa kund, laga (laga!) middag och sen borde jag städa hemma men egentligen vill jag pyssla med semesterbilder hela kvällen.
Dessutom är jag lite svår att nå eftersom jag har vissa logistiska problem med min mobilladdare (den är borta) ochbatterierna batteriet är döda dött så om någon vill mig något, ring på jobbmobilen tills vidare.
Åkaj? Åkaj. *Harald Treutiger*
Nu blir det ICA igen - jag är bedömt deras mest frekventa kund, laga (laga!) middag och sen borde jag städa hemma men egentligen vill jag pyssla med semesterbilder hela kvällen.
Dessutom är jag lite svår att nå eftersom jag har vissa logistiska problem med min mobilladdare (den är borta) och
Åkaj? Åkaj. *Harald Treutiger*
Fail
Jo, vi besökte hotellets "spa". Jag hade låtit mig övertalas till en ansiktsbehandling inklusive ögonbrynstrimning. Det var bara det att det inte bara var ögonbrynen som trimmades, utan hela ansiktet. De gjorde en snurra av sytråd och gick över min stackars feja med den som en gräsklippare mossrivare. Jag hade aldrig trott att jag hade så mycket hår i ansiktet. Jag blev äcklad när jag fick känna på tussarna som hon ryckt bort. Dessutom gjorde det sjukt ont.
Nu, ett par dagar senare, ser jag ut som en pizza i ansiktet. Ovärt.
Nu, ett par dagar senare, ser jag ut som en pizza i ansiktet. Ovärt.
Angående det här med läget i Egypten
Vi märke inte direkt av några som helst oroligheter.
Indirekt märkte vi av dem väldigt mycket. Först märke vi att Internet låg nere. Sen märkte vi att personalen (varav en del vi blev lite bundis med) var väldigt oroliga eftersom de inte på något vis kunde få kontakt med sina familjer. Vi märkte att det blev tunnare på bufféborden. Gurka, tomat och fetaost försvann. Utflykterna ställdes in. Det var snudd på omöjligt att få tag på pengar. Alla bankomater var antingen tomma eller avstängda. Kortläsarna funkade inte. Vi hade det riktigt tufft med vår cash flow ett par dagar. Vi hade fått skönhetsbehandlingar på krita - tala om ett fall för Lyxfällan. Massor av oroliga SMS hemifrån. Extra infomöten varje dag men det enda de informerade om var att det inte fanns något att informera om. Sen tog flaskvattnet slut i samma veva som tapp-ölen vilket raskt ledde till att vi fick dricka kokt kranvatten respektive finare burk-/flasköl istället. Some you win, some you lose resonerade vi och höll oss till öl så långt det gick. I tisdags blev det svårt att få tag på bensin och folk köade i timmar vid de få öppna pumparna.
Personalen på hotellet blev mer och mer uppgivna över att alla gäster åkte och inga nya tillkom. De fattade inte vad Europa har emot dem. Vem som helst kan ju sticka näsan utanför de beväpnade vakternas grindar och se själv hur lugnt det är, tyckte personalen som snabbt lagt ihop ett och ett och kommit från till att det skulle bli himla svårt att betala hyran nästa månad om inte Europa ändrade sina rekommendationer i rödaste rappet. De enda som var nöjda var de italienska lekledarna som ändå har kontrakt fram till sommaren. "Holliday!" konstaterade de förtjust med sina långa vokaler. "No beach volley. No water gymnastics. No darts. No soft gym. Ahh....!"
Det är nämligen så, fick vi förklarat för oss, att Sharm-el-Sheik är uppbyggt uteslutande kring turistindustrin. Enligt vår kompis i personalen lever 90 procent av de som bor där på turister. De kommer någon annanstans ifrån, har familjen någon annanstans. De är där bara för att jobba stenhårt, tjäna pengar och är således helt ointresserade av att ställa till med varken bråk eller protester. Man biter inte den hand som föder, och så vidare. Resterande 10 procent är beduiner som "är för lata för att ställa till med något".
Vi har alltså inte känt oss hotade i vår lilla all inclusive-ostkupa, men det har varit svårt att inte bli engagerad.
Indirekt märkte vi av dem väldigt mycket. Först märke vi att Internet låg nere. Sen märkte vi att personalen (varav en del vi blev lite bundis med) var väldigt oroliga eftersom de inte på något vis kunde få kontakt med sina familjer. Vi märkte att det blev tunnare på bufféborden. Gurka, tomat och fetaost försvann. Utflykterna ställdes in. Det var snudd på omöjligt att få tag på pengar. Alla bankomater var antingen tomma eller avstängda. Kortläsarna funkade inte. Vi hade det riktigt tufft med vår cash flow ett par dagar. Vi hade fått skönhetsbehandlingar på krita - tala om ett fall för Lyxfällan. Massor av oroliga SMS hemifrån. Extra infomöten varje dag men det enda de informerade om var att det inte fanns något att informera om. Sen tog flaskvattnet slut i samma veva som tapp-ölen vilket raskt ledde till att vi fick dricka kokt kranvatten respektive finare burk-/flasköl istället. Some you win, some you lose resonerade vi och höll oss till öl så långt det gick. I tisdags blev det svårt att få tag på bensin och folk köade i timmar vid de få öppna pumparna.
Personalen på hotellet blev mer och mer uppgivna över att alla gäster åkte och inga nya tillkom. De fattade inte vad Europa har emot dem. Vem som helst kan ju sticka näsan utanför de beväpnade vakternas grindar och se själv hur lugnt det är, tyckte personalen som snabbt lagt ihop ett och ett och kommit från till att det skulle bli himla svårt att betala hyran nästa månad om inte Europa ändrade sina rekommendationer i rödaste rappet. De enda som var nöjda var de italienska lekledarna som ändå har kontrakt fram till sommaren. "Holliday!" konstaterade de förtjust med sina långa vokaler. "No beach volley. No water gymnastics. No darts. No soft gym. Ahh....!"
Det är nämligen så, fick vi förklarat för oss, att Sharm-el-Sheik är uppbyggt uteslutande kring turistindustrin. Enligt vår kompis i personalen lever 90 procent av de som bor där på turister. De kommer någon annanstans ifrån, har familjen någon annanstans. De är där bara för att jobba stenhårt, tjäna pengar och är således helt ointresserade av att ställa till med varken bråk eller protester. Man biter inte den hand som föder, och så vidare. Resterande 10 procent är beduiner som "är för lata för att ställa till med något".
Vi har alltså inte känt oss hotade i vår lilla all inclusive-ostkupa, men det har varit svårt att inte bli engagerad.
Konstigaste sammanträffandet någonsin
Igår när vi satt av Kicki vid hennes port lite efter åtta på kvällen ville vi ha mat så vi stannade på en fiskrestaurang/kvarterskrog bara ett par hundra meter från hennes hus. Det var lite lyxigare än vi tänk oss, inte direkt så vi kände oss superfräscha i bekväma flygkläder och allmänt opiffade men whöt zö föck. Vi dundrade in, satte oss vid ett bort och pustade ut.
Då upptäckte jag en karl som vänt sig om och stirrade på oss. "Hörru, kolla. Han är väldigt lik din pappa." sa jag till Jacob som också vände sig om. Det visade sig vara ingen mindre än just Jacobs pappa som var i Stockholm på business men bestämt träff med sin syster och hennes dotter på deras kvarterskrog.
Det hela ledde till att vi satt kvar till klockan tio och var inte hemma förrän tre i morse. Lite tlött i ögat idag.
Jag tror faktiskt inte att jag varit med om något konstigare. Det som kan komma i närheten är när jag hamnade bakom en svensk tjej med samma efternamn som jag i incheckningskön på Kastrup. Det var också väldigt märkligt med tanke på att vi bara är tre personer - Kicki, hon och jag - med samma efternamn i Sverige.
Då upptäckte jag en karl som vänt sig om och stirrade på oss. "Hörru, kolla. Han är väldigt lik din pappa." sa jag till Jacob som också vände sig om. Det visade sig vara ingen mindre än just Jacobs pappa som var i Stockholm på business men bestämt träff med sin syster och hennes dotter på deras kvarterskrog.
Det hela ledde till att vi satt kvar till klockan tio och var inte hemma förrän tre i morse. Lite tlött i ögat idag.
Jag tror faktiskt inte att jag varit med om något konstigare. Det som kan komma i närheten är när jag hamnade bakom en svensk tjej med samma efternamn som jag i incheckningskön på Kastrup. Det var också väldigt märkligt med tanke på att vi bara är tre personer - Kicki, hon och jag - med samma efternamn i Sverige.
onsdag 2 februari 2011
Status:
Vi har lämnat Stockholm nu, senare än beräknat. Världens mest osannolika grej hände nämligen när vi släppt av Kicki utanför hennes port i Sumpan. Mer om det senare (säger A).
Vet inte om det nått nyheterna i Sverige, men Intörnet har "legat nere" i Egypten. Liksom det mesta annat. Bloggpausen har alltså varit ofrivillig om än långt ifrån outhärdlig. i alla fall för mig, oklart hur ni har upplevt densamma.
Det kommer såklart en massa härliga semesterbilder såsmåningom men tills vidare får ni hålla till godo med en liten glimt av lobbyn på vårt hotell. Lyxigt värre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)