Tajmingen

Igår var det en av fabrikskillarna som försökte köpa något i godisautomaten i matsalen när jag gick förbi. Han hade kortet i läsaren men det verkade inte funka.


Jag ställde mig bredvid och tog i ända från tårna: SLUUUUT PÅ KONTOT! *klapp-klapp klapp-klapp klapp* SLUUUT PÅ KONTOT.  (Referns: Tre inlägg ner.)

Det var uppskattat. Jag var så nöjd med att ha fått till den.

Hört på jobbet

"Varje gång jag ser honom så tänker jag på min soptunna. Han har sitt möte måndagar jämna veckor och de tömmer min soptunna måndagar jämna veckor. Så varje gång jag ser honom tänker jag på min soptunna. Bara därför. Det finns ingen annan anleding till att jag tänker på min soptunna varje gång jag ser honom."

Hunden Katten Glassen

Idag presenteras nya loggan, inlusive flashig "reklam"film och de har slagit på stora trumman för detta sedan typ jul. Peppen är total! Jag visste inte att man kan göra så många ordvitsar på "logga".

Hejaramsorna vid kaffemaskinen:

Ny-log-ga! Ny-log-ga! Ny-log-ga! (med tillhörande röra-i-stora-grytan-dans)

Nya loggan! (klapp-klapp klapp-klapp klapp) Nya loggan! (klapp-klapp klapp-klapp klapp)


Und so weiter.

Underbara Nåd!

(som svärmor hade sagt.)

Glasögonen låg på hallbordet och jag fick dem levererade av bilburen make. Skönt, jag hade börjat få huvudvärk redan kl 8.20


Gud hör bön.

*host*

Föck

Det verkar som att jag tappat bort mina glasögon. Måste lagt ifrån mig dem i fredags när jag var i Getinge. Amazing att jag haft dem i två år och inte tappat bort dem en enda gång.

Jag tror nog att de dyker upp igen. Kan ha lagt ifrån mig dem på någon toa och vi hade möte i samma hus som receptionen så jag tänker att då är det lätt för den som hittar dem att slänga in dem till Hon Den Glada (...) i repan.

Jag har ju ett par glasögon till men dem har jag lagt på något smart ställe hemma för att de inte ska komma bort och... tja, du kan säkert räkna ut fortsättningen själv.


Mvh,
Halvblind i Småland

Plåt å svets

Vad jag gillar med mitt jobb är mina leverantörer. De flesta är verkstadsföretag i relativt närområde och jag gillar att jobba med dem. Det är rejäla personer, rejäla företag. Man kan lita på varandra, de gör sitt bästa, de litar på att jag gör mitt bästa. Och det är fint när de hjälper varandra, för det gör de när det behövs. Om den ena saknar material får de stödköpa av den andre. De går ihop och köper material tillsammans för att sprida riskerna och minska kostnaderna.

De har liksom en yrkesstolthet och yrkesstolthet är tamejtusan något av det finaste som finns. I alla fall i jobbsammanhang.

Min kategori är inte dum alls. Det låter inte så sexigt med 'plåt å svets' och sexigt är det inte heller, men jag tycker om den.

Uppsida

Det här med att Jacob och jag i dagarna startar företag.
Vi kommer inte ha några intäkter på ett år eller två men lita på att jag började smida planer för "konferens"resa typ i samma stund vi bestämde att vi kör. Vi har redan bestämt att vi ska fira första pengaskramlet med att åka på spa.

Mmmm, spa.
Och konferens, naturligtvis.

Hopp om 'at

Tänk, det verkar som att vi kanske kan få tapetserat i köket ändå! Jag kollade runt lite "för skojs skull" på tapetbutiken nästgårds igår, bara för att få ett hum om vad jag skulle vilja ha för jag hade verkligen inte en aning, men landade ganska snart ut i att det gärna får vara något med gröna toner och "floral". Inte blommigt men löv, kanske? Om man nu ska vara lite feng shui-pretto så saknas det i vårt kök och jag har svårt att få in det. Fönstret vetter åt norr och alla växter dör på nolltid p g a inte en minuts direkt sollljus på hela dagen. Tänker att man kan satsa på tapet som väger upp istället.


Så tänkte jag att vi betalar någon för att göra det och om det behövs så tar jag "mina egna pengar" till det för jag vill verkligen, verkligen få det gjort. Visade Jacob lite smakprov jag gillar och han var inte helt avigt inställd längre - mer för att han förstår att det är viktigt för mig än att han tycker att det behövs men jag tar vad jag får.

Om mamma är glad är alla glada, som de säger i morbrors familj  :-D

Helgen i det hellstenska hemmet

Min spetskompetens i hemmet är att organisera. Jacob är bra på att städa snabbt. Om man ska ha gäster och har en timma på sig, då är han en klippa men å andra sidan hittar man inget efteråt och när man väl hittar det så blir man förbannad för vem fan har lagt min dator på hatthyllan i reservgarderoben i hallen?!

Nu, efter några år i huset, jag har lärt mig vilka hans gömställen är så när han städat och jag inte hittar mina grejer har jag några bra ställen att leta på. Oftast dyker grejerna upp men inte alltid.

Jag är ju mer för det där att grunden ska vara stabil. Kan lägga en lördag på att rensa, organisera om skåpen i hallen medan egentligen resten av huset skulle behöva en rejäl stortstädning men det känns som att ordnigen håller bättre när allt inte bara är instuvat och undangömt någonstans.

Så det gjorde jag i lördags. I söndags fick jag upp gardiner i TV-rummet. Vårt hus är fortfrande så nyinflyttat, fast vi bott där i 2,5 år. Gardinerna gjorde så stor skillnad och resten av kvällen gick jag in flera gånger där och bara mös för det hade blivit så fint. Nu har jag övertalat honom att vi ska sätta upp tavellisten (som legat i uterummet sedan vi flyttade in) bakom soffan så att vi äntligen kan få upp något på väggen där.

Hade det inte varit för att allt måste förhandlas hade jag gjort så mycket grejer. Igår till exempel, hade jag kunnat spontantapetsera köket. Lätt. Det var en sådan dag. Åka till söndagsöppet Rusta/KRAUTA, välja den finaste tapeten de har och sedan bara slänga upp den. Hur svårt kan det vara, det är ju bara några kvadratmeter det handlar om! Men nej. Det blir så ofta att jag vill göra något som (jag tror) är snabbt och enkelt men inget blir gjort för då tycker Jacob att om vi nu ska göra någonting så borde vi göra DET (typ börja riva balkongrummet som vi tänker bygga om men som är ett jätteprojekt) först och det hinner/orkar vi aldrig, så vi kommer liksom aldrig till de där snabbfixarna, för det är "inte prioriterat". Eller så tycker han att "det är fint som det är". Det är det inte.


Det enda som händer är att ingenting händer. Det är som i Väntan på Godot.


Mvh,
Inredningsfrustrerad

Stoppa pressarna!

Igår fick jag klart för mig att man får ha sitt barn på dagis/förskola hela FYRA dagar per år, även om man själv är ledig! Fattar ju att de inte marknadsfört det men friheten! Började genast kolla dag-SPA-alternativ i närheten.

Mmmm, spa.

Myzpyz

Var hemma själv med Frankis igår eftersom Jacob var i Linköping/Stockholm och det är så mysigt att vara bara jag och Frank. Vi åt middag tillsammans, annars brukar han äta något först och så äter Jacob och jag senare, men igår var jag hungrig och skulle ändå äta rester så kvar över fem hade vi båda ätit kvällsmat. Sedan lekte vi (han) sådär lugnt och stilla som han ofta gör. Han kan stå i en halvtimma och bara ordra sina leksaksbilar i raka rader på soffbordet. Kvällen avslutade vi skavfötters (hans små söta fossingar!) i soffan med varsin padda. Okej, inte parent of the year-aktivitet, kanske, men det var mysigt. Så hade jag sett fram emot att ha honom i min säng hela natten, men när han fått välling och jag skulle gå och lägga mig sa han att han ville sova i "F'ank säng" så okej. Egentligen hade jag tänkt låsa sovrumsdörren och larma övervåningen (så glad för larmet när jag är hemma själv), men vågade inte det när han skulle sova i eget rum, om han skulle få för sig att stiga upp på natten.

Han vill så sällan sova i "mamma' säng". Någon enstaka gång, verkligen sällan, vaknar han på natten och på en ledande fråga säger han att han vill komma in till oss, men det är verkligen sällan. Han som hela första året sov som ett klistermärke på mig.


Lilla älsklingen.

Motvalls

Undertecknad är en sådan som lite reagerar tvärt emot alla runt omkring. Är sällan på så bra humör som när omgivningen är irriterad och retlig. Positiv och optimistisk till tusen när alla andra tycker att det mest bara är skit.

Av samma anledning är väntrummet på vårdcentralen en riktig energikälla. Har inte känt mig så pigg och alert på hela vintern, som där.

(Den här vintern, alltså. Må ingen vinter bli lika trött som denna, någonsin igen.)