Ah, just det...

Sista arbetsdagen idag. Eftersom jag inte vet vad jag ska göra efter föräldraledigheten känns det som att jag ska vara ledig resten av livet. Det känns konstigt, fast bra, fast konstigt. Önskar (för vilken gång i ordningen?) att jag fick dricka skumpa och fira. När bebi har kommit ska vi dricka skumpa för så mycket; för bebi, för huset, för att Jacob efter nomineringar och intervjuer blivit antagen till ett specialutbildningsprogram, för att jag ska vara ledig i minst ett år, kanske ett och ett halvt.

Ja, jag kommer dricka alkohol när bebi är född. Inga mängder, ska aldrig bli ens antydan till salongs sålänge jag är i närheten av bebi, men lite. Saknar det så otroligt mycket. Jag älskar ju mat, men mat är snudd på meningslöst utan vin till.

Me and I

Det kanske är en mindre existensiell kris nu när man är uppskattnignsvis två veckor från att bli förälder (shit!) och nyligen inlett sitt livs dyraste projektet men jag tänker rätt mycket på vad jag hade gjort om jag kunnat klona mig. Det har aldrig känts så lockande som nu. Jag älskar mitt liv och därav just själva kloningen. Vill inte byta det jag har mot något, men om man kunde fått båda? Äta kakan och ha den kvar? Vad hade man gjort då?

En sak jag vet att jag hade gjort: Åkt till Rom över påsk. Och bokat Frankrikeresa till sommaren, övertalat Jacob att vara borta minst tre veckor. Sydeuropa den här tiden på året.

Arkitektens input



Vi fick arkitektens skisser igår och är jättenöjda. Plötsligt finns det visst hopp om att inte ha det fulaste huset i Öjaby längre. Roligt att få en glimt av hur det hade sett ut i andra färger och vi gillar hur hon har justerat om så att huset blir mer symmetriskt sett "bakifrån" (sista skissen).

 

Detta är inget vi kommer uppnå på studs, det kommer ta flera år, men det känns bra att ha en plan och en vision att jobba efter.

 

Hon gjorde även två planlösningar och det var intressant. Hon är bra för hon har ställt lite frågor "Ska ni verkligen göra så?" som faktiskt är väldigt befogade.

 



 

 

 

Vad man får för en femhundring

Värt, om du frågar mig. Tänk bort det inte så snygga kaklet och klinkerserna, lite guldmosaik i duschen och sådär. Tror att det kan bli riktigt bra!

 

 

 

Sista veckan

Nu räknar vi ner. I skrivande stund typ tre dagar och sex timmar kvar tills jag säger FÖCK ÖFF till det här stället (men inte de som jobbar här) och kastar mig huvudstupa in i föräldraledighet och, så småningom, arbetslöshet. Hell yeah!

Igår knäckte jag till ryggen på ett mycket dumt och onödigt sätt, idag är jag närmast orörlig. Plus att jag sov dåligt för att det gjorde ont varje gång jag vände mig och så vaknade jag för andra måndagen i rad vid 4.30 och kunde inte somna om. Dumt, dumt, dumt.

Vi fick offert från snickaren i lördags och är redo att trycka på knappen. Han hade satt slutdatum till 28 juni vilket blir på håret. Det MÅSTE bli klart till absolut senast då, dels för att vi ska flytta senast tredje veckan i juni men även för att semestrarna börjar sedan och det vet man ju hur det är att få något klart då. Igår var vi i huset, Jacob bröt panel i köket och jag börjar längta efter finlirsfixet men det har man ju inget för. Istället kan man börja se fram emot att se hur det blir när de rivit väggen mellan köket och vardagsrummet. Det blir spännande!

Freitag!

Lugn fredag idag. Inledde med besök hos barnmorskan och allt var som vanligt perfekt. "Klart" sa kollegan som ringde när jag var på väg hem. "Med en sån mamma kan det ju bara bli ett A-barn." Jojo!

Känner mig rätt sliten och tänker ta ledigt efter lunch. Bara senaste veckan är stor skillnad mot tidigare. Tycker att jag får ont utan att jag egentligen anstränger mig och är mycket tröttare än vanligt. Känns ändå befogat, såhär nästan i vecka 38. Barnmorskan frågade om förlossningen, jag sa att jag känner mig okej med det. Hon ba': Kan jag skriva att du ser fram emot förlossningen? Nähädu! Någon jävla måtta får det vara. Har inte börjat packa någon väska än, måste ta tag i det, samt skriva ett förlossningsbrev. Utöver det känns det som att det mesta vi kommer behöva första tiden är på plats.

Annars lite osis. Skulle fått besök av både Lisa och Shler - oberoende av varandra - den här veckan när Jacob är borta, men båda blev sjuka och var tvugna att ställa in. Jag har varit så trött så det kanske var lika bra, men jag saknar dem!

Goda nyheter

Man bondar lite med Försäkringskassan också. Jag har dragit mig för att ringa till dem men idag var jag tvungen. Det var inte så farligt. Visst, jag hade köplats 249 men det gick undan och tog nog inte mer än en kvart innan jag var framme. Handläggaren löste mitt bekymmer med en enkelt uppdatering och så fick jag lära mig att "pappans 10 dagar efter förlossningen" (tillfällig föräldrapenning) varken äter på dubbeldagarna eller på de 480 dagarna man har att plocka ut in alles. Det är något som går vid sidan av, sa tanten på Försäkringskassan utan att vilja gå vidare in på några detaljer.

"Så bra det är ändå att få prata med en riktig människa!" sa jag till Anna då jag avslutat samtalet. "Google i all ära, men ibland är det schysst att kunna ställa en följdfråga och få svar direkt."

Jag är helt inställd på att vi ska tillbringa en månad eller så i Frankrike framåt september-oktober, när bebi växt till sig lite och det fortfarande är skönt väder där men inte tokvarmt. Det hade varit najs!

när jag nu släpper taget

Sara i Paris hade googelöversatt ett blogginlägg om drömmar och hjorthornsalt och det blev så vackert. Annars är jag inte mycket för inramad text, men just detta fick jag sån feeling på, just eftersom man nog hade kunnat räkna ut att det var googleöversatt och att inlägget i sig (på svenska) inte var särskilt vackert.

Då tänkte jag på en av mina favoriter, som jag faktiskt har i planschform, fortfarande inplastat, men aldrig satt upp eftersom Jacob inte är så imponerad. Jag tänker att nu när vi har hus måste det gå att få upp den någonstans, så klart ordentligt inramad.

Du och jag, huset. Du och jag.

Jag är gräsis tisdag till lördag den här veckan. Jacob är på Sverigeturné, avslutar den i Skellefteå på fredag innan han sätter sig i vår nya bil och kör söderut med beräknad hemkomst någon gång på lördag. Jag vill just nu inte höra om några förstagångsföderskor vars bebisar kommit typ tre veckor före beräknat datum. Nog för att det inte är vanligt, men det förekommer ju. Den där bebisen får bannemig se till att hålla sig där den är minst en vecka till och det har jag förklarat telepatiledes.

Igår tog jag en ny runda till kakelbutiken, kom inte så långt men tänker att det är en process. Sedan åkte jag till huset och började riva tapeter i sovrummet. När jag stod där och pillade och skrapade utan att vara helt säker på att jag egentligen behöver riva bort tapeterna, man kanske ändå måste sätta upp någon sorts underlagstapet innan man målar, tänkte jag att det inte gör något. Det är som att man umgås med sitt hus när man tillbringar tid i det, pysslar och donar. Liksom lär känna det, även om det kanske är ogjort arbete...

Arkitekten verkar vara taggad i alla fall. Det ska bli väldigt spännande att höra vad hon kommer upp med!

Byråkratiska grejer man inte fattar

Jag har varit duktig och fixat BankID till telefonen, laddat ner SEB-appen (mkt fördelaktig ränta på huslånet med villkoret att vi byter bank helt till SEB) samt laddat ner Försäkringskassans app så man slipper joxa med papper och sånt. För Försäkringskassans del slutade det med att jag skulle planera föräldraledighet för tiden mellan påsk och bebi kommer men det gick inte, för barnet är inte registrerat hos Försäkringskassan. Nej, hur kan det vara det? Det finns ju inte än! Då har jag ändå angett i planeringen att det gäller föräldraledighet som gravid, inte för att ta hand om ett existerande barn.

Idag på morgonen besiktigade jag bilen och fick kommentaren att bakblinkersarna inte var tillräckligt oreanga längre. Så bilen blev underkänd men det är på ägarens ansvar att byta blinkersarna och när de är bytta är bilen godkänd. Alltså inte ens en verkstad eller så som kan "släcka" den. Jag fattar inte. Tycker det känns märkligt. Bilen har status "Underkänd" och ska det vara en bedömningsfråga om det är tillräckilgt oreange eller inte? Jag vill ju ha ett papper där det står Godkänd, särskilt nu när bilen ska säljas.

Domen

Vi har haft en arkitekt som tittat på huset idag, se vad hon kan göra åt det som vi tänker ska bli ett matrum och om det finns något hopp om att få utbyggnaden från 70-talet att bli lite snyggare. Jacob vallade runt henne där innan lunch och nu var jag nyfiken på vad hon sagt, vad hon tyckte om huset.

Tja. Hon hade varit ärlig.
Och vi har aldrig inbillat oss att vi köpt ett vackert hus.

När vi pratar om vad vi kan göra för att göra huset snyggare så kommer vi alltid på oss själva och lägger till ett "...ja, eller så snyggt det nu kan bli." Men det får vara lite av charmen.

...och då är detta från den snygga sidan.

Lite mer badrumsrambling

Jag vill liksom våga. Det är klart att man hade kunnat dra till med något idiotsäkert, men det är inte det jag vill. Jag vill hitt den där kombinationen som sitter som en fläskläpp och som folk ba' Åhhhh när de ser det, men som man inte tröttnar på efter en vecka eller en månad. Något som man kommer fortsätta tycka är vackert.

Guld, liksom?
Jag vill slänga in guldmosaik.

Det är när jag är så här som min man tittar lite oroligt/fundersamt på mig och konstaterar att det är väldigt tvära kast nu, är jag verkligen säker på att jag vill ha goldmosaik för igår var jag helt säker på vitt och trä och lite aqua. Typ.

Badrummet - Två steg fram och ett tillbaka

Jag hade en ganska klar uppfattning om badrummet men i fredags var jag på stora kakel/golv-butiken i Växjö för att prata med dem. De har en bra tjänst där man betalar en femhundring för att få sitt badrum uppritat och så kan man laborera med olika upplägg och layout. Tanken är att de vill ha chans att sälja in uppdraget men vi kommer inte använda dem, delsvis eftersom vi hört om flera som varit missnöjda, att de tar in mycket utländsk arbetskraft och att mitt intryck av dem i fredags inte var jättebra. Tjejen som hjälpte mig var både duktig och trevlig, men i övrigt var det andra grejer som gjorde att jag bara blev avtänd.

Efter snacket med snickaren i tisdags förstod vi att själva toaletten måste vara kvar längsmed samma vägg som den är nu (övre väggen på bilden) och att det är lätt att flytta dörren längsmed samma vägg den är nu. Ventilationen är i övre högra hörnet av bilden, så det kändes lämpligt att placera duschen där. Tillsammans satte tjejen och jag ihop det här badrummet, där jag till och med fick in ett badkar under snedtaket, om man kan leva med att det bara är knappt 80 cm mellan den kaklade duschväggen och badkarets kant. Jag är heltänd på den här idén, särskilt eftersom det inte är omöjligt att få in badkaret och att jag gillar den "platsbyggda" duschen och att toan blir mer avskild, som ett rum i rummen, men när det gäller kakel/klinker och färgsättning känner jag mig helt nollad. De idéer jag hade känns nu helt fel och jag vet inte alls vad vi vill ha. Så synd att det inte finns något fönster, men vi tänker ändå att det kanske vore fint med mörkare färger.

Nu är jag lite inne på att bara hitta en enda bild på nätet som man känner hade funkat, ta med den till plattsättaren och säga "Såhär. Gör så att det ser ut ungefär såhär." Det är bara det att jag bildgooglade en timma igår utan att hitta en enda bild som kändes bra.

Skönt det blir att gå på föräldraledighet så man kan ägna sig åt sånthär på heltid ;-)

På jobbfronten inget nytt

Jag kommer fortfarande få hem om mindre än två veckor! Yeah!

För de som är kvar verkar det hända lite, dock. Projektplanen "is slipping to the right" som amerikanerna säger. Det låter oskyldigt men det är det inte. Det är svårt att inte känna i alla fall lite skadeglädje, en femåring hade kunnat räkna ut att det inte skulle gå att stänga fabriken på mindre än ett halvår men ändå var det någon optimist som presenterade det som en möjlighet uppåt och nu piskas folk blodiga för att uppnå målet och kunna visa dashboards med gröna, glada gubbar.

Samtidigt tänker vi på våra kollegor, de som får det här i knät. Särskilt de i Danmark som aldrig har jobbat med elektronik innan och får betydligt fler och mer komplierade produkter än de i USA (som kommer klara sig alldeles utmärkt). Som supply chain-chefen sa: Det är som att köra rallybil i dimma på en hårnålskurvig väg. Så är det för oss, som kan produkterna och ändå har hyfsad koll på allt utom prognoser och behov. Tänka sig hur det blir för danskarna då.

Igår viskades det om nya möten med facket. Det kan bara handla om att de förhandlar om förlängning och lite surt är det att inte kunna dra nytta av det, om det blir så bra betalt som jag tror att det kommer bli. Jag har fortfarande lite svårt att förlika mig med att gå ner så mycket i inkomst, särskilt nu med huset och att man verkligen vill satsa järnet på det med.

Renoveringsbloggen - Köket

Vi kom lite längre i köksfunderingarna med snickaren. Vi bestämde oss för att ta bort det där lilla avlånga fönstret till höger så nu kan man fylla ut hela vägen. Tjejen på Ikea drog ut köksbänken hela vägen, så ugn och mikro i högskåpet avslutar bänken på den sidan och vi insåg även med snickaren att vi har ungefär ytterligare en decimeter på varje håll så det inte blir riktigt så trångt runt köksön. Det enda jag funderar på är om man stör sig på att kyl och frys "sticker ut" mer nu eftersom vi vinner ungefär den där decimetern. Funderar även på om man skulle ställa kyl/frys på andra sidan köket och på så vis kunna flytta köksön mer åt vänster men vetetusan. Som gammalt Lean- och flödesnörd gillar jag U-formen och tänker att det hade blivit L-format om man hade allt på samma sida. Och det vet alla som jobbat med Lean och flöden, att är det något man vill ha så är det U-formade arbetsytor.

Jag tror att det blir najs.
(Älskar att gå och fnula på sånthär.)

29 dagar

Asså, det här med att riva och slita ut ett helt hus är tillfredställande. Jag får inte hjälpa till med särskilt mycket, till exempel att bända loss spånskivor från golvet eftersom jag är gravid, men jag maskerar fönster och tar ner fula plattor från taket så vi kan måla där sedan.

I eftermiddag tänker jag köpa en tapetångare, efter tips från bloggaren med längst alias av alla. Eftersom vi har typ hundratals kvadratmeter tapet som ska åtgärdas känns det som en mycket bra idé, dessutom något som kan kan göra eftersom det varken är särskilt tungt eller innefattar några kemikalier Alternativet hade varit att sätta renoveringsgips, men jag tror vi provar med en tapetångare först. Jag ser så mycket fram emot att börja måla och så, särskilt på övervåningen. Se ljuset i furutunneln, liksom.

Snickaren var och kollade på det som ska göras i första rycket. Det kändes riktigt bra med honom också. Både Jacob och jag blir som lite kära i rejäla människor som vet vad de snackar om.

Dessutom: En månad minus en dag till due date. Bebisen skulle kunna komma om två veckor. Det känns helt sinnessjukt och overkligt. Jag trodde och hoppades att jag skulle vara innerligt  trött på att vara gravid så här dags, men det är jag inte. Nästan inte alls, faktiskt. Det hinner väl kanske ändras närmaste månaden.