Lammstek i ugnen- långsamt på väg upp mot 59 grader. Seb och johanna anländer om en timma. Allt under kontroll, tror jag!

Halvdag - eller hur

Så mycket kan jag ju säga, att arbetsmoralen inte riktigt är på topp idag. Jag har ett möte som börjar om knappt en timma och jag lovar att jag sitter i bilen på väg härifrån innan de andra ens stängt ner Netmeeting.

Vissa dagar tar det emot och idag är en sån. Funderar till och med på att ta mig lite fulkaffe och en ruta Marabou i ett försök till självuppmuntran.

Om man blandar riktig mjölk i fulkaffet smakar det lite bättre.

Äntligen!

Det är lite mycket just nu. Jag prioriterar jobb, Röda korset och att sova i ungefär den ordningen. Saker som att träna, städa min lägenhet och blogga kommer lite längre ner på listan.

Idag är typ alla lediga. Min närmaste granne på kontoret är Chrille som sitter (jag har räknat) 65 steg till höger om mitt kontor, bortanför både reception och toalett.

I eftermiddag blir det fika med Shler, sen myspys hemma hos min kille. Imorgon fullt schema, ska jobba med RK ett par timmar, förhoppningsvis dubbeldejt på mat- och vinmässan, sen Johanna och Seb på kvällsmat. Helt obeskrivligt skönt att det är fredag!

Ord från en samlig väldigt, väldigt rädda människor:

Visst finns det kulturella skillnader mellan svenskar och våra nordiska grannar även om de är mindre än skillnaderna mellan svenskar och människor från kulturellt avlägsna delar av världen. Därför kan det vara mer eller mindre komplicerat att förena olika kulturer med varandra. Ibland blir detta särskilt svårt, eftersom de olika kulturernas grundläggande värdesystem krockar. Som ett led i strävan att undvika konflikter bör den här typen av kulturkrockar förhindras.

Sverigedemokraternas principprogram i sin helhet hittar du här.

Själv undrar jag hur många invandrare en genomsnittlig Sverigedemokrat känner eller har känt eller ens haft ett riktigt samtal med under en livstid. Gissningsvis typ noll.
- Känner och känner. Yolanda har ju städat hos oss i nästan två år nu.

Snilleblixt

Någon gång under natten vaknade jag och fick en snilleblixt. Jag tänkte: Det ligger två kokta ägg i kylen. Imorgon är det tok-tisdag och jag kommer inte ha tid att äta lunch. Alltså kan jag göra äggmackor och ta med till jobbet! Tisdagen är räddad!

Jag har till och med ett svagt minne av att jag knuffade på min kille och ville bolla min ägg-idé med honom men han var antagligen inte särskilt intresserad och antagligen somnade jag om lika fort igen.

Så fort jag får tio minuter över ska jag äta i alla fall en av mina två äggmackor.
Mmmm... Ägg...

Förtydligande: Tre anledningar till att jag inte följer Idol

1. Peter Jihde. Fejkad småländska a la Lena Ph, noggrrrant planerrrad skäggstubb och tillgjorrrrda high fives - vem orrrrkar titta?

2. Mer reklam än innehåll.

3. Idolerna är faktiskt rätt sopiga. Som Silverfisken uttryckte saken: En svensk kille sjunger en halvhyfsad kareokeversion på bästa sändningstid i TV en fredagkväll. Varken mer eller mindre.

Förresten skönt att det inte bara är jag som stör ihjäl mig på Peter Jihde.

"Det är någonting med de där medienissarna som kommer in från landsorten. De kan inte hantera det. Det är samma sak med han Ekwall på TV4-sporten. De borde inte få komma till Stockholm på en gång, chocken blir för stor. Man borde placera dem i karantän i typ Haninge i två år och sen får de komma in till innerstan."

Herr Roos

Uppe i varv igen efter en oförskämt skön och avkopplande helg. Igår firade min kille och jag vår 6-månadersdag med småkusinerna Axel och Alvin på Leos lekland och blev positivt överraskade - det var skitkul! Min kille var helt genomsvettig och ungarna som tokiga. Nästa gång ska jag ha träningskläder och sockiplast.

Annars har vi tagit det lugnt, ätit god mat och legat och läst. Nu håller jag på med Håkan Nessers Historien om Herr Roos. Jag var inte särskilt imponerad av Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, Van Veeteren-böckerna eller Skuggorna och regnet. Däremot är böckerna i "Barbarotti-kvartetten" riktigt bra även om de är kriminalromaner är berättelsen det primära, inte brottet eller utredningen. Ofta tar det halva boken innan brottet ens inträffar, då har läsaren redan det mesta (men inte allt) av bakgrundsinformationen.

Från det ena till det andra i samma bok, lite som Karin Alvtegen, där berättelsen kan börja som vanligt familjedrama med otrohet och svartsjuka men någonstans på vägen förvandlas till isande psykologisk thriller (Svek).

"Men romanens verkliga behållning ligger någon annanstans, i den ömsint och respektfullt tecknade bilden av en osannolik vänskap mellan två mycket olika ­individer, förenade av en slump – och av känslan att vara främlingar i tillvaron."

Tantens café igen. Jag skulle kunna åka

Tantens café igen. Jag skulle kunna åka hit en gång i veckan utan att tröttna. Riktigt skön och slö helg annars. Precis vad jag behövde.

Nej, nu tar jag snart helg tror jag. Stämningen på fabriken har smittat av sig. Kan knappt föreställa mig hur det känns när man varit på samma ställe i femton-tjugo-tjugofem år och plötsligt kastas ut i osäkerhet. Jag har bara varit här i två och ett halvt år och från dag ett varit inställd på att saker och ting kommer förändras så jag är inte chockad så som de som levt med fabriken halva sina liv är. Det är ju nästan ingen som har jobbat här kortare tid än tio år.

Nackdelen med stora koncerner är att en fabrik bara är en bricka i ett spel, för att inte tala om vad en individ är. Jag lägger faktiskt inga värderingar i det, men jag kan tänka mig att de som bestämmer ser på såna här beslut som ett strategispel i datorn. Sims. Det måste ju vara så det går till. Monopol. Vi chansar på att göra så och förhoppningsvis ger det högre vinst. Alla har någon över sig som driver på. Katten på råttan.

Förändringar kommer alltid behöva genomföras och någon kommer alltid att drabbas. Så är det.

Full fart

Så fantastiskt skönt med fredag! Det har varit en tung vecka, dels med tråkiga nyheter för fabriken men även med mycket jobb. Har varit på Röda korset tre kvällar den här veckan. Det vill till att det är kul, för annars hade jag inte orkat.

Som nybliven kassör känner jag betydligt större ansvar, nu måste jag verkligen ha koll på allt och det är omöjligt att hålla engagemanget på en konstant nivå. Ju mer jag sätter mig in i verksamheten, desto mer engagerad blir jag och desto mer vill jag göra.

Blev jag arbetslös skulle jag i alla fall inte vara sysslolös, det är skönt att veta.

Ingen bra dag

Det har varit en mörk dag på fabriken idag. När det plötsligt sitter uppe lappar om extra infomöte, sammanbiten HR-personal och sammanbitna chefer är på besök finns all anledning till oro.

Jag och fler med mig trodde faktiskt hela förmiddagen att fabriken skulle läggas ner för så har det gått till innan, men riktigt så illa var det inte. Däremot blir många arbetslösa, och även om jag själv inte kan vara helt säker på mitt jobb tänker jag mer på alla som sitter med hus, barn, lån och dessutom inte har någon konkurrensfördel mot alla andra som redan är arbetslösa.

Livet är en dans på krossat glas emellanåt.

Kumsi kumsi

Jag beställde hem ett par småburkar Kusmiteer och nu är jag helt såld på dem. Mitt vanliga gröna te som jag brukade gilla smakar bara marginellt mer än varmt vatten i jämförelse. Egentligen dricker jag inte svart te, men beställde ändå hem Kashmir Tchai och vill inte dricka annat nu. Det skadar ju inte att Kusmiburkarna är ungefär det snyggaste som finns heller.

Andra varianter som jag gärna vill prova är Violet, Bouquet de fleur och Spicy chocolate.

Om man inte har lust att chansa och lägga tvåhundra spänn på en burk te kan man välja och vraka mellan miniförpackningarna här eller här för 38 kronor styck.

äss-ve-te

Igår hade vi finbesök från Stockholm! Kusin Emma, reportern Inez och fotografen Björne som även fyllde år! Det bidde kyckling och grönsaker i ugnen, rostad potatis och yoghurtsås med mynta. Inte så illa pinkat för en tisdag.

Mat

Som vanligt på tisdagar har den här dagen varit helt hysterisk. Möten i ett mellan 9 och 16, har inte ens ätit lunch utan försökt kompensera med kaffe vilket går ett tag men inte i längden. Nu har jag så lågt blodsocker att mina fingrar är avdomnade. Rätt fräckt, faktiskt.

Min kille är lite sotis på att jag kan fungera så bra som jag ändå gör utan mat. Han tycker att det verkar praktiskt. Även om det inte är optimalt klarar jag mig helt okej i åtta timmar utan mat, medan han behöver fylla på varannan, var tredje timma.

Söta kusin Emma är på besök från huvudstaden för att göra reportage så vi bjuder henne på middag ikväll. Med på köpet får vi fotograf och reporter i litet format men ju fler desto trevligare! Jag tror att det blir någon kyckling med goda grönsaker och god potatis och god sås. Just nu känns vad som helst gott.

Tjingeling!

Tight

Veckorna går så snabbt. Jag fattar inte hur folk gör när de har barn som blir sjuka och ska hämtas och lämnas till höger och vänster. Fattar det inte. Jag har fullt upp med mig själv.

Tog halvdag på jobbet igår och var på Röda korset mellan 13.00 och 20.30. Ibland måste man göra så, få undan lite men ändå känns det som att vi bara skrapat på ytan med tanke på allt som behöver göras. Jag kan inte titta åt ett annat håll när jag upptäckt något som kan göras bättre och jag kan inte låta bli att ifrågasätta sånt som verkar konstigt fast jag vet att det i slutänden kommer innebära mer arbete för mig.

Jeanette och jag har i alla fall kommit igång med årsberättelsen och jag tror att vi är riktigt sugna på att sätta tänderna i det, båda två! Det finns så mycket mer att göra där att jag önskar att jag hade mer tid, eller kunde klona mig. Det är brist på frivilliga inför fantastiska onsdagsgruppen imorgon. Undrar om jag inte ska dit. Någon som är sugen på att hänga på?

På väg till ikea för att lämna tillbaka

På väg till ikea för att lämna tillbaka sängar för andra gången på fyra månader. Roligt nästan jämt.

Gammal är äldst

Sitter och tubar lite medan jag jobbar och körde någon spellista med bland annat Lily Allen. En låt bröt igenom, en refräng som är sådär mitt i prick.

Emellanåt på jobbet stöter jag på manliga 70-talister med en attityd som är en blandning mellan överbeskyddande och idiotförklarande, lustigt nog alltid i kombination med att de försöker spana in min ickeexisterande urringning samtidigt. Det är lite Lilla gumman, kom och sätt dig i farbrors knä så ska jag förklara för dig hur världen fungerar.

Då blir jag anti och argumenterar emot precis allt på ren princip medan jag helst hade velat säga ord för ord precis som hon:

What the fuck do you know? Just 'cause you're old you think you're wise. But who the hell are you, though? I didn't even ask for your advice. You wanna keep your mouth shut. You wanna take your thoughts elsewere (...) and do you think I care?

Touché.

Och det absolut är ingen på fabriken som ska känna sig träffad. Alla här är toppen!

Mjau.

ICA-killarna i ny tappning. Mjau.

Toabild från kastrup

Toabild från kastrup

Badet i pamplona

Badet i pamplona

One of those places where things go to

One of those places where things go to die.

Lettiskt industriområde

Lettiskt industriområde

Greetings från Riga

- Det här med tidzoner förvirrar mig. Jag har möte till tio svensk tid. Sen har jag möte här vid tio. Är det i svensk tid, eller i lettisk tid och blir det ett glapp, i så fall - har jag en timma till godo eller en timma för lite? Jag vet att det inte är komplicerat egentligen, jag tycker bara att det är så svårt att räkna på sånt.

- Säkerhetsvakten här på fabriken vet nog precis allt som finns att veta. Han ser allt genom sina övervakningskameror och sin lilla ruta som ser ut att vara pansarglas. Det är ingen slump att dörrar med ljudliga klick låses upp precis när man sträcker ut handen för att öppna dem, eller att grinden in till området glider upp precis när taxin svängt in på gården.

- Jag hade med mig två livselixir Lypsyl vilket är hängslen och livrem för mig eftersom jag sällan tappar bort dem. Eller hur. Ett försvann spårlöst ner på golvet i konferensrummet i tisdags, och det andra igår. Panik. Var köper man Lypsyl i Lettland? Ingentingförsvinneralltfinnskvar tänkte jag imorse och la mig på mage i konferensrummet. Mycket riktigt. Lypsylet hade kilats fast under ett bordsben. Nu ska jag vakta det med mitt liv.

- Det har varit så fruktansvärt kallt här, speciellt eftersom jag var väderoptimist och reste i bara en tunn skinnjacka. Efter middagen i tisdags fick jag låna snälla Hasses kavaj och tog den över min jacka på väg hem. Igår blåste och regnade det, så Per och jag kom överens om att äta på hotellet. Igår närjag gick och la mig var första gången på flera dagar jag kände mig varm. Jag har verkligen frusit som en hund sen i måndags.

- Ikväll åker vi hem! Äntligen! Var så o-sugen på den här resan innan vi åkte och det ska bli skönt att komma hem igen även om det blir sent.

Inte lätt att vara lett

Valutan är rena vilda västern, arbetslösheten likaså, lönerna så låga att de knappt existerar och allting är korrupt.

För två år sen var teamet på julbord i Sverige, och efter maten ville min lettiska kollega köpa en flaska av husets hemgjorda glögg vilket inte var tillåtet men min kollega tyckte att det inte var några problem, det var väl bara att betala lite extra? Försöka duger, men inte en chans. Blankt nej. Min kollega tyckte att det var lika konstigt som jag tyckte att tilltaget var från första början. Jag menar, i Sverige är man så van vid att allt är som det är och det går inte att muta sig till något. Tack och lov, för det är ju en direkt konsekvens av att vi har det tillräckligt bra ställt för att kunna hålla på vad som är rätt och fel.

Vi behöver varken tumma på moral eller regler för att kunna köpa mat för dagen. Det är rätt nice, faktiskt. Kanske något av det bästa med Sverige?

Godmorgon. Jag glömde mitt utskrivna boa

Godmorgon. Jag glömde mitt utskrivna boarding pass hemma, trodde inte att det skulle vara något problem. Det var det inte heller - för 440 kr. Jävla ryanair!

Gnäll gnäll gnäll

• Känner mig aningens matt efter helgen, men den slutade ändå mycket trevligt med uppvisningsmiddag hos mappa. Man kan ha det sämre!

• Fotbollen kunde jag inte bry mig mindre om. Känns rätt fjantigt att kalla det ödesmatch när det kommer ett nytt VM om vad-är-det två år och däremellan säkert ett EM och OS och gud vet vad. Jag kan komma på ungefär tvåhundra saker som jag hellre hetsar upp mig över.

• Jag har blivit befordrad (nåja) till kassör i Styrelsen. I alla fall tills vidare. Dyker det upp någon frivillig med högre kompetens kommer jag antagligen inte försvara min plats till sista blodsdroppen. British understatement, som Mike hade sagt.

• Åker till Nyköping ikväll, och tidigt imorgonbitti vidare till Riga med Ryanair. Är inte jättesugen, packade upp väskan från Spanien igår. Hade varit skönare att vara hemma och komma ifatt med mat och träning men, men.

• Ska bli riktigt roligt att träffa alla i Q-teamet igen! Goa Mike, roliga Elbert, gänget från Nyköping. Ser verkligen fram emot det, vi har alltid så himla kul när vi ses!

Hoppfullt

Börjar bli trött och ostrukturerad. Det är vid den här tiden på fredagar som saker och ting börjar ta längre tid än de gjort innan. Har fortfarande mycket kvar, Planer för kvällen är lättäten lättlagad kvällsmat (något gratängaktigt+ sallad?) och sen Dexter på DVD med världens bästa kille.

Man kan ha det sämre än så.

blä

Riktigt trött. Satt på jobbet till nästan åtta och sen i Lisas soffa, drack en öl, åt oliver och renkött, snackade skit. Jag behövde det. Känner mig helt uppjagad, har varit irriterad som fan i flera dagar och kommer behöva jobba minst en heldag i helgen eftersom jag åker till Riga på måndag och behöver komma ifatt med alla mina rapporter innan dess.

Måste boka tvättid.

Måste.

För övrigt mycket glad för den hundtandsmönstrade känningen (Jackie Kennedy-modell) jag hittade på Zara i Pamplona. Jackpot!

Dagens lärdom:

Kör inte creme fraiche-burkar i micron.

+44

Av alla nationaliteter jag kommer i kontakt med tycker jag ändå att britter är avgjort trevligast. Inte för att det är något fel på de andra, men jag tror att britter och svenskar är på samma våglängd när det gäller humor och så. Vi är båda artiga och man visar inte makt genom att vara bufflig i någon av våra kulturer. Man har alltid kul med britter. Plus att jag saknat kloka Mike! En dag skulle man ge ut en liten samling med Mikes bästa.

So is he a glass-half-empty or glass-half-full kind of guy?

Nu ska jag ska iväg och handla och sen laga middag åt min kille. Ser fram emot det. Det lutar åt såndär hel laxfilésida med någon god sås och kanske potatismos. Jag har inte lagat mat på två veckor, tror jag. Inte sen innan Spanien.

Mmm... Potatismos... Mmmm...

"Jag är fortfarande placerad i kö. Tack för att jag väntar"

Idag ska vi fundera på telefonköer.

För tio år sen var det legio att få vänta minst tio-femton minuter om man ringde en kundtjänst. SJ kunde ta 20 minuter, Telia ska vi bara inte prata om. Nu sitter jag i telefonkö och får i och för sig lyssna på Beyonce men det ska tydligen ta minst 20 minuter. Nu inser jag hur länge sen det är jag fick sitta i telefonkö så länge senast, säkert för flera år sen. Vet inte om företag har blivit bättre på att managera sina kundtjänster, för det är sällan man ringer någonstans och får vänta mer än några minuter. Kanske är det för att folk är bättre på att använda nätet och att trycket på de telefonbaserade kundtjänsterna därmed minskat?

Plötsligt känns 20 minuters kö så himla 1999 å man ba' va ä're för fel på deras processer?!

and that's what makes my life so fucking fantastic

Mitt hem är en förvarings- och ompackningstation. Varken mer eller mindre. Igår spenderade jag inte mer än maximalt tio minuter i min lägenhet. Jag kommer hit, vräker innehållet ur en bag eller resväska, fyller på med nytt och drar. Det händer att min kille och jag skojar om att det vore bättre om jag hyrde ett förrådsutrymme istället för lägenhet.

Idag kom jag hem från RK vid kvart i nio, pratade med Lisa till nio, duschade till halv tio, såg ett halvt sex and the city-avsnitt (jag identifierar mig mest med Charlotte), fönade håret, gjorde en smoothie, kokade ett ägg (kvällsmat) och nu äter jag, bloggar och ser SATC - samtidigt! Multitaskar!

Så bra avsnitt. Charlotte dejtar en kille som slafs-kysser och när hon klagar säger han: "Oh, come on! It's my thing!"

The fear.

Tisdagssjukan

Tisdagar blir alltid så kaotiska. Möten har en tendens att hopas just på tisdagar, som dammråttor samlas bakom sovrumsdörren. Idag är inget undantag. Dessutom styrelsemöte ikväll, det börjar samtidigt som mitt sista möte slutar.

Stackars mina styrelsekollegor. Det går inte ett möte utan att jag fräser minst en gång. Oftast inte på dem, utan över något vi diskuterar. Fast inte förra gången, då fräste jag direkt mot dem. Jag blir så rastlös när man pratar om runtomkringgrejer istället för det som står på agendan. Åtta timmar per dag kämpar jag för att hålla alla möten så korta och effektiva som möjligt, anländer som den enda icke-pensionären till RK i 120 km/h med andan i halsen. Lite som att springa in i en vägg för mig, när mina kollegor utan att skämmas sitter och diskuterar ditt och datt mellan punkterna på agendan. Kulturgenerations?krock, kan man säga.

Idag ska jag vara snäll! Idag ska de få mysprata så mycket de vill, bara det sker inom rimliga gränser.

Simmar

Jag har fått SIM-kortet till jobbmobilen nu, men väntar med att sätta in dit eftersom det bara går att ringa inom Sverige tills Telia fått avtalet med min kråka på.

Vem vill ringa inom Sverige, liksom?

Jo, det är en sån dag idag.

Jo, det är en sån dag idag.

Igår

Min egen dag i Pamplona blev nog inte riktigt som jag tänkt mig, men ändå så bra den kunde bli. Jag ville shoppa, men det fanns liksom inga affärer. Jag hade fått huvudgatan utritad på kartan, lovad en massa fina affärer och visst - där fanns en Massimo Dutti, en Zara och en Gant men inte så mycket mer.

Jag promenerade till katedralen och betalade inträde. Det var fint, jag var där nästan en timma. Sliten och vacker på samma gång. Sen satt jag länge på en uteservering, läste en bok och slö-åttapas pinchos. Efter det ytterligare en stund på en uteservering där det bara var jag och några amerikaner och en cafe solo således kostade nästan 30 spänn. Sen tänkte jag att jag skulle gå hemåt men lyckades gå vilse istället. Kartan hade jag haft i bakfickan och antagligen tappat någonstan.

Jag fattar inte att en stad kan vara så svår att hitta i. Har aldrig varit med om liknande. Man tror att man vet exakt vad man är, men fem minuter senare är man helt lost och när man väl kommer ut någonstans där man känner igen sig har man antingen gått i en stor cirkel eller åt helt fel håll.

Var helt slut i fötterna efter sex timmar på stan och satte mig på en bar nära hotellet, tog några fler pinchos men de smakade unket och jag var rädd att jag skulle bli sjuk. Antagligen använde de bara en billig olivolja, för maten smakade liksom inte rent. Bartendern hade ett gott (?) öga till mig och kom med ett fat med ändarna av lufttorkad skinka (det vill säga bara fettkanten) och såg ut som att han tyckte att han var jättesnäll men jag fattade ju inte hur någon kan tro att någon vill äta bara fettet?

Traskade hem för att "vila några timmar" innan kvällsmat men var helt slut resten av kvällen, kollade medhavd teveserie på daton och orkade inte ens gå ner i hotellrestaurangen för att köpa en smörgås.

Det var min dag i Pamplona, det!

Satkärring I

Åhh, jag kan inte hålla mig! Jag har varit på tok för snäll idag, det bor en sur tant i mig och hon vill ut!

Är det inte "roligt" att tysta avdelningen inte gäller när tåget står stilla? Folk verkar inte tycka det i alla fall. När tåget rullar är alla tysta och smiter försynt ut när mobilen disktret vibrerar men när man står inne på stationen är det tydligen okej att bräka på hur högt som helst i sitt säte. Tjaaaaaa! Va göööö'ru?

Det är så logiskt, alla fattar utom du.

Tillbaka i verkligheten

Sitter i skön fåtölj i första klass, dricker gratiskaffe och surfar gratisnät. Just nu har vi stannat till i Svågertorp och det ser ut att blåsa halv storm därute. Även om det är skönt att resan är över kan jag inte säga att jag längtar ut härifrån.

Resan gick förresten bra. Det tar verkligen en hel dag, plus lite till.

En liten söt men tandlös gubbe kom och bad om hjälp på Madrids flygplats. Han kunde antagligen inte läsa, i alla fall förstod han inte sambandet mellan krumelurerna på boardingpasset och vilken gate han skulle gå till så jag följde honom till rätt ställe och gestikulerade mycket tydligt att han skulle stanna där.

På planet till Kastrup hamnade jag bredvid en kille i min ålder. När vi landat frågade han om han fick ta en bild på sig själv med mig. Han var chilensk musiker på turné och ville visa sina bandkompisar att han haft "trevligt resesällskap". Jo, det går väl bra tyckte jag. Sen ville han ha min e-mail men där sa fröken K stopp och belägg. Han verkade lite osäker på vart han skulle ta vägen så vi hade sällskap ner till väskbandet. När vi stod där tänkte jag: "Herregud, tänk om han lade knark i min väska när jag var på toa, och att det där därför han följer mig som en hundvalp. Vad ska jag säga till tullen? Kommer de tro mig? Bangkok Hilton nästa!" Jag låtsades leta efter min mobil och såg inget misstänkt vitt pulver i plastpåsar så det var nog lugnt.

Vid bagagebandet kom en spansk tjej och undrade på spanska om tåg till Köpenhamn. Hon pratade ingen engelska alls och verkade orolig så jag gick med henne till DSB center och sen knuffade jag in henne på rätt tåg. Nu har jag fyllt på karmakontot tillräckligt för att med gott samvete kunna vara en satkärring resten av veckan.

Vilse i pannkakan

Ska avsluta en fil och sen ge mig ut på stan. Var ute och gick i över två timmar igårkväll, var vilse största delen av tiden. Pamplona är inte lätt att hålla reda på. Man måste verkligen fokusera för att hålla rätt kurs, för gatorna är helt hejsan-svejsan. Inga riktiga korsningar utan någon sorts stjärnformade cirkulationsplatser istället. Man tänker "om jag går rakt fram nu så kommer jag till hotellet" och så tycker man att man går rakt fram men kommer man till hotellet? Nej, det gör man inte. Istället hamnar man någon helt annanstans.

Hade sett fram emot att äta och dricka igårkväll, men lunchen var så mastig (paella som första rätt och fyra knytnävstora köttbullar som andra rätt och citrontårta till efterrätt) att jag inte ens var hungrig klockan tio på kvällen efter två timmars promenad. Dessutom är det faktiskt inte lika roligt när man är själv. Att sätta sig på en bar full av glada människor ute med sina kompisar när man är ensam... nej, det känns inte lockande.

Nåja. Det är rätt svalt idag, kanske 15 grade och lika glad för det är jag eftersom jag inte har med mig kläder för 25-graders värme. Det blir bra, det här!

Ovana

De senaste dagarna har jag börjat lägga avsluta meningar med ett ", no?" i tid och otid.

"Very nice, no?"
"Maybe we should have a glass of wine, no?"

Språkkameljont så det bara smäller om det.

San Sebastian

På väg tillbaka från fabriken igår frågade min kollega Daniel om jag inte hade lust att åka till San Sebastian och äta kvällsmat istället för att äta i Pamplona. Först trodde jag att han skojade men tydligen inte. "Porque no?" tyckte jag.

Det tog drygt 40 minuter att köra. Rätt snart slutade jag säga "Åh, va vackert det är" men jag kunde inte låta bli att tänka det och till slut blev till och med jag själv trött på mina egna tankar. Det är bara det att det är så fantastiskt vackert. Spetsiga berg, täckta av lummig pinjeskog, djupa dalar och lite disigt.

Vi kom fram till San Sebastian ungefär samtidigt som det började skymma och gick direkt ner till stranden. Det var ungefär 22 grader varmt, och många var fortfarande ute i havet med sina surfbrädor, antingen med eller utan våtdräkt. Vi gick längst med vattnet till stranden tog slut, satt på en 10 meter hög mur och såg solen gå ner. Sen gick vi för att leta efter ett ställe med paella men tröttnade och tog tapas på första bästa bar istället. Pulpa (bläckfisk), marienrade oliver, bröd med jamón och rosévin i immiga glas.

Helt underbar kväll.