Arlanda

Nu åker vi!

Godmorgon

Man är lite trött i huvudet när man målat mascara på ena ögat och blir jätteförvånad när man upptäcker att andra ögat redan är målat. Inget minne av att jag gjort det men bevisligen så..

Det har varit mycket den här veckan.

Fullt upp

Man kan väl säga att man har häcken full och eftersom jag inte vill bli en sån där bloggare som bara bloggar om hur stressigt allt är (underförstått: Hur viktig man är) så låter jag väl bli att blogga. Dessutom är kreativiteten det första som ryker när jag blir stressad. Kreativitet, och i viss mån även humöret. Innan var det så livat här i kontorslandskapet och mitt i allt kackel gick någons j*a mobilsignal igång på högsta volym för femte j*a gången på lika många minuter. Falling down moment, man reser sig och ryter att NÅGON kan väl för f*n stänga av den där j*a telefonen någon j*a gång. Så var det inte mer med det.
 
Av olika anledningar kommer jag sent till jobbet ett par dagar den här veckan (nä, ja'nte smällen) och måste därför sitta kvar sent på kvällen för att hinna. Inte så att jag gnäller, det är ju så att säga självvalt, men det är klart att det hade varit himla skönt att hinna städa hemma innan vi åker till Italien.
 
Just det. Vi åker till Italien. Om gud vill och askmolnet tillåter. Jacob sitter ju i styrelsen för familjeföretaget i Norrland, och nu är företaget så snälla att de tar med styrelse och ledningsgrupp med respektive (det vill säga fruarna, Dan och jag) på resa till Rom, Sorrento och Capri. I egenskap av respektive bugar, bockar och niger jag för fulla muggar, samt hoppas att vi kanske får tillfälle att besöka en Carrefour så jag kan köpa tryffelpasta. Vi åker från Arlanda tidigt lördag morgon och kommer hem onsdag kväll.

Föck

Pubrunda ikväll igen. Ölvrål och inte så stillsamma uppmaningar att "moona Katedral".

Semesterplanering

Jaha, nähä. Sovdags alldeles strax, då. Det har varit en intensiv dag, en att göra-lista som bara blivit längre och längre. Sen skynda till RK, prata med Jeanette innan Shler ryckte iväg mig till läxläsningen. Satt med tre somalier, en iranier och en halv japan. Det är verkligen ett helt underbart gäng, vissa av den är så sköna att man skulle vilja scanna in dem och publicera dem på blöggen.

Nu har vi suttit och försökta planera upp semestern. Vi tar tre veckor och på den tiden ska vi upp till Norrland och till Frankrike. Jag vill helst vara två veckor i Frankrike, få se hur vi får till det. Den preliminära planen är tågresa för värdebeviset vi fick i vintras (=gratis) upp till Skellefteå, vara där och sen ska Jacob upp med några kompisar till fiskestugan i fjällen. Då åker jag antingen hem eller i förväg till Frankrike. Kostar bara strax över 1000 kronor att flyga Umeå-Nice, en tredjedel av vad det kostar att flyga från Skellefteå till Växjö. Sen kommer väl Jacob ner en vecka senare och så är vi där 10 dagar tillsammans. Få se om vi får ihop det med datum och alla som är inblandade men det hade varit perfekt om det gick att lösa. Jag vill vara i Frankrike så länge som möjligt!

(Jag saknar verkligen det med mitt gamla jobb, allt det franska.)

Partaj

Idag är jag lite tlött. Igår hade nämligen gymnasiestudenterna pubrunda. Jag hamnade mitt i en hord av dem på väg till gymmet igår. De är lätta att känna igen. Hundra x tre 18-åringar i likadana t-shirts. De tre kommunala gymnasieskolorna har var sin färg på tröjan, man går pubrunda skola för skola och sist samlas alla på ett ställe och festar tills lamporna tänds. Stället där alla samlades igår råkade vara Loft och Loft råkar vara en utomhusnattklubb, på taket kvarteret väster om vårt hus. Det är en sak på fredag- och lördagskvällar men när de sätter igång klockan tio en tisdagskväll, slutar någon gång efter midnatt och man ligger där och försöker somna till en mycket påtagligt umpf-umpf-umpf-umpf-bas, då är man inte riktigt lika förstående. Om en privatperson stört lika mycket hade man ringt polisen *kärring*
 
Vid lite efter elva, när jag försökt somna i ungefär en timma, hörde vi en kör av gissningsvis 20 berusade gymnasiestudenter som skränade Bira-bira-bira Bärs-bärs-bärs från Storgatan. Vi fnissade lite och reflekterade över hur coolt man tyckte det var första gången man hörde den ramsan. Jag stod nämnligen själv på Båtsmanstorget och skrek motsvarande harang för snart tio år sen och tyckte jag var hur vuxen och cool som helst.
 
Jacob hade ungefär samma erfarenhet, fast jag tror inte att han gick så långt som att skrika det själv - han fick nog inte för sina föräldrar. Sällsynt snäll kille, min kille.

Så sjukt stort ägg!

Struts som jobbar under cover, kanske?

Livsnjutare i miniformat

Jag har upptäckt poängen med att äta lunch hemma. Det är alldeles underbart, en liten oas mitt på dagen. Halvligga i soffan med en tallrik uppvärmd ris- och kycklinggratäng på magen, en bok i ena handen och gaffeln i andra. Är det fint väder äter jag ute på balkongen, får lite sol som bonus. Plus: Kan göra riktigt finkaffe (från mockabryggare och med massor av skummad mjölk), tar med det tillbaka till jobbet i min Starbucks-thermosmugg som legat nerpackad i en flyttkartong fram tills nyligen.
 
Säga vad man vill om min nya arbetsplats, men kaffet som tillhandahålls här klarar man sig bättre utan.

Helgnöjen

Vi har varit ena riktiga konsumtionsslampor i helgen, min kille och jag. Sådär så att man på lördagen känner för att "unna" sig något. Vi åkte till Kosta. Jag köpte skor, högklackade och blommiga med guldkonturer. Han köpte en ny italiensk kostym i en mörk blågrå färg plus lite till. Himla bra ställe att köpa kostymer på, det där. Riktigt bra service, en trevlig 20-åring som har stenkoll på sitt sortiment, springer och hämtar, tipsar, kommer med egna idéer och tycker till. Till halva priset mot NK, dessutom. What's not to like, liksom?
 
Igår en runda till nyöppnade Grand Samarkand. Nya jeans till mig, mycket välbehvligt, plus nya fräscha snittblommor.
 
Vi fnissade lite åt det igårkväll, att om det ska fortsätta så här hamnar vi snart i Lyxfällan. Hela Sverige får se hur Jacob kränger sina Cerrutikostyer på loppis för att lösa kreditskulder* med 20 procents ränta. Det hade varit en syn, det.
 
* Observera: Skojar. Jacob är en klok kille med sunda värderingar och köper således INTE kostymer på avbetalning.
 
 

Upplevelse

I torsdags var jag ute och red. Hästen tillhör dottern till en kille på jobbet och jag har bara ridit på den en gång innan, då var hon med på en annan häst. Nu har hon varit bortrest en vecka och de frågade om jag ville rida någon kväll, så hästen skulle få komma ut och röra lite på sig. Jag var lite nervös - dels eftersom det är väldigt många år sedan jag var ute och red ensam senast men minst lika mycket för att jag var rädd att rida vilse. Det finns massor av småvägar i skogarna där de har hästen men de går kors och tvärs och det är lätt att villa bort sig. Himla trevlig häst, förresten. Rasen heter Ösel och härstammar från den estniska ön med samma namn.

Jag frågade mannen på gården där hästen stod om tips på hur jag kunde rida. Han började förklara väldigt detaljerat och jag, lite rastlös och ville komma iväg, tyckte att "Jaja, det löser sig nog." Han spände blicken i mig och frågade irriterat om jag känner till den sidan av 25:an. Nä, det fick jag ju erkänna att jag inte gör. Då pekade han åt ena hållet, rakt in i skogen, och sa att närmaste hus där det bor någon ligger två mil åt det hållet. Sen pekade han rakt in i skogen åt andra hållet och sa att närmsta hus där det bor någon ligger två mil däråt. "Rid. Inte. Vilse." avslutade han.

Jag red inte vilse. Inte särskilt mycket. Jag var osäker ett par gånger men har ganska bra lokalsinne. Jag glömmer hur vacker skogen är, dofterna, ljuden, att rådjuren inte flyr när man sitter på en häst, känslan att släppa både stigbyglar och tyglar, låta hästen sträcka ut i galopp på en mjuk skogsväg. Så värt att vara ute och rida själv.

Fullt ös

Vi har läxläsning på hög nivå! Shler är ledig så jag är Verkställande Integrationsditektör ikväll, med egen nyckel och allt!

The office

Jag är inte så van vid att sitta i kontorslandskap. Nu har jag i alla fall fått ett head set och kan lyssna på P3: Mycket nöjd med det. Mindre nöjd med att halvvägs genom ett äpple ta av mig lurarna och själv höra hur högt det låter när jag tuggar. Stackars kollegorna.

Dags att krypa ner i sängen, igen. Det har varit en lång dag, fullt upp på jobbet och sen direkt till Röda Korset. Hade en hel del att gå igenom med Jeanette. Det blir mycket sånt den här veckan. Imorgon styrelsemöte OCH konstituerande möte med Samverkansrådet - kommer springa som en liten råtta mellan Kretsen och Kupan. På onsdag läxläsning som vanligt. Oj, oj, oj. Fick jag en hundralapp för varje frivilligtimma.. så hade det inte varit frivilligt, haha.

På torsdag ska jag nog rida! Det är en kille på jobbet vars häst jag ska rida på ibland, vanligtvis mot betalning men nu är hon bortrest så jag tar ut och motionerar hästen en kväll kostnadsfritt. Ser redan fram emot det! Hoppas det blir fint väder!

Roligare än så blir det inte idag, så hopp i säng med er!

Förresten...

Tänkte på det i förmiddags, att om någon hamnar bredvid mig och Shler på en fest och inte känner någon av oss föreligger stor risk att vederbörande skulle tro att vi är dumma i huvudet båda två. Vår humor är nämligen ganska obekväm.

Shler skojar friskt om att hon är inkvoterad på vår fest, att när man bor i en "våning" ser det bra ut att ha med henne där. Jag å min sida skojar minst lika frisk om att Shler är mitt alibi. "Jag är inte rasist - jag har ju en kompis som är invandrare!" referens till underbara "Jag är inte rasist, jag äter ju pizza." Eller som en person, samma som resonerade så krispigt om varför det inte är okej att bygga moskéer i Sverige, sa i samband med just det: "Men herregud, jag är inte rasist! Jag är ju invandrare själv!" Som om skandinaver skulle ha monopol på främlingsfientlighet. Svenskar gillar inte utlänningar, folk från Balkan gillar inte muslimer, muslimer gillar inte judar, judar gillar inte muslimer, asiater gillar inte araber och araber gillar inte svarta. Typ.

Alla har sina små alibin, antagligen inte minst för den egna självkänslans skull, till varför just de kan vara "kritiska till invandring" utan att för den sakens skull vara rasist. Antingen är de invandrare själva, gift med en, kompis med en, har en kompis vars tjejs mamma är födda i Iran eller brukar heja på killen som driver närbutiken på hörnet, trots att han ser ut att vara från Irak, eller något i den stilen. Klart som korvspad att man inte är rasist då. Då hade man inte hejat, ju. Kan ju en femåring räkna ut.

Håhå-jaja.

Små helgäventyr

I lördags var det Röda korsets dag! Vi anordnade traditionsenlig modeshow med kläder från Kupan och yours truly ställde upp som mannekäng. Jo men visst, serru. Jag arrangerade klädvisningen för två år sedan och det var riktigt skönt att Shler skött allt i år. Hon fick till och med ihop ett brudpar! Masoud och Kristina var så stiliga, så. Mycket stolt över både Shler, Jeanette och våra frivilliga som ställde upp så glatt! Tyvärr var det inte så många besökare som det brukar. Vi hade rätt hård konkurrens från en massa andra jippon runt om i stan. Jag tror att kosläppet drog många. Vore det inte för att jag lovat hjälpa till hade nog vi åkt och kollat på det med.

Beklagade lite för Shler att jag skulle missa ko-släppet i år igen. Shler tittade skeptiskt på mig. "Ko-släppet?" Ja, sa jag. De släpper ut korna på sommarbete och de är alldeles överlyckliga. Hoppar runt och skuttar och så.
Det åker folk och tittar på? undrade Shler. Jag sa att det brukar vara flera hundra som kollar.

Shler bara skakade på huvudet och muttrade något om svenskar och svenska nöjen. Om kosläppet inte krockar med Röda korsets dag nästa år ska jag baskemig ta med Shler ut på landet, så ska hon få se på svenska fritidsnöjen! Helst hade man ju velat ta med hela läxläsningsgruppen, men då krävs buss och grejer och det har vi inte råd med. Nåja.

Sen hade vi inflyttningsfest och det var riktigt lyckat! På Fejan såg det inte ut att bli mer än 20 gäster, men jag tror att vi var uppåt 30 stycken. Riktigt härligt stämning, trevlig folk, lite nya ansikten och liksom full rulle i lägenhetens alla hörn. Vid ett tillfälle stod åtta personer i vårt lilla kök och sjön väckelsesånger för full hals. Detta var runt midnatt och jag tänkte att om damen ovanpå hör detta så antingen älskar eller hatar hon det.

Idag har jag solat på balkongen, vi har satt ihop gamla soffan i gamla lägenheten och slängt ut den på Blöcket, gått igenom en projektrapport med Fia (som numera jobbar på våningsplanet under mig), lagat lammfärsbiffar, svängt ihop en paj samt för första gången i mitt liv manglat lakan! Vilken känsla det var! Jag skulle kunna stå en hel kväll och mangla lakan tror jag. Har inte känt mig så vuxenduktig sedan första gången mamma lät mig gå ensam till närbutiken.

Ett litet inlägg i debatten

Förresten såg jag på SVT i morse en debatt mellan typ ansvarig utgivare Egmont och en jämställdhetsexpert. Egmont håller ju på att lansera två nya tidningar för barn; en för flickor och en för pojkar. Den för flickor är pysslig, rosa, mycket prinsessor, gulligull och sådär. Den för killar är en fotbollstidning, blå och grön och den enda bilden på en tjej i hela tidningen är en mamma i en serieruta.

Nu är inte jag typen som tar varje chans till att problematisera, men detta gör mig trött. Varför-varför-varför kan man inte bara göra en tidning för barn som gillar pyssel och en tidning för barn som gillar fotboll? Varför måste man göra en tidning för flickor som gillar pyssel, och en för pojkar som gillar fotboll? Det luktar unket.

Det enda som var lite underhållande i sammanhanget var att den stackars ansvariga vad-hon-nu-var (som förresten själv spelar fotboll) menade att tidningarna absolut inte var könsstyrda på något sätt. Nejdå. Pojkar kunde väl mycket väl vilja köpa den rosa prinsesstidningen med porträttbild av en storögd barbiedocka på framsidan och flickor kunde väl mycket väl köpa den blå-gröna tidningen med idolbilder av uteslutande manliga fotbollsspelare i?

Så vad är problemet egentligen, undrar vän av ordning. Jo, problemet är att den typen av tidningar visar flickor att de förväntas vara pyssliga och vilja vara som prinsessor. Om det nu är så att de gillar att spela fotboll och kanske inte gillar att pyssla visar den sortens tidningar att de avviker från vad som förväntas av dem, att de inte är några riktiga flickor för riktiga flickor tycker om att pyssla, inte spela fotboll. Och tvärt om, för killarna då.Tydligen finns det 76 000 flickor som spelar fotboll i Sverige. Det är ganska mycket.

Och vad man än tycker om eventuell problematisering kring könsstereotyper och dittan och dattan så är barn i mina ögon främst barn, i andra hand flickor och pojkar på samma sätt som människor i första hand är människor, hur man än vänder på det. Förstår inte varför man så himla gärna vill skilja på folk och folk!

Blir man lika trött av detta som jag så kan man skriva på ett upprop här.

TGIF

Jahaja. Freitag, som dom säger i Düskland.

Jag jobbade till fem, orkade bara inte åka och handla, ställa mig och laga mat efter det. Så den vanliga frågan: Vad ska man gå ut och äta om man inte vill lägga 500 spänn och är less på pizza/thai/"kina"? Det finns typ inget. Akropolis bojkottar vi och Sangria har jag undvikit efter senaste besöket. Det slutade ändå med Sangria och en nota på 400 kronor. Förstår inte hur det gick till. En ljummen quesadilla, sex musslor, en minipirog, några brödbitar med lufttorkad skinka och två glas Husets Röda. Oacceptabelt. Antar att jag får börja planera måltiderna lite bättre i fortsättningen. Det är ganska stor skillnad mellan att "sluta efter fikat" och "jobba till fem" på fredagar.

Imorgon är det Röda korsets dag och då ska jag hjälpa till lite. På kvällen har vi inflyttningsfest. På söndag måste vi röja i gamla lägenheten, få ut soffan på Blocket och lite annat roligt.

Så så är det med det.
Pussåkram.

Hej hej bloggen!

Allt är bra med mig. Förstår varken vart dagarna eller veckorna tar vägen. Det finns inte mycket roligt att blogga om längre, inga fransoser som gör lustiga saker, inga exotiska fabrikskollegor, ingen tid att fundera på kluriga saker. Det roligaste som hänt idag var att jag surfade på ett verkstadsföretags hemsida och såg att ägarna hette Sonny och Percy. Det var dagens ljusglimt, det.

Ikväll har jag How I met your mother-marathon själv i soffan. Jake the Snake är och kör go-cart med kunder. Tänk om man hade ett jobb där man fick köra go-cart med kunder. Ett karriärmål as good as any, höhö.

Så så är det med det. Nattamacka och långdusch står på dagordningen. Imorgon är det fredag!