Man är inte världens effektivaste på jobbet. Var inte igår i alla fall. Duttade lite med att möjligt men fick inget riktigt gjort. Idag får det vara slut på duttandet. Det är deadline for "mid-year review" och som vanligt är jag ute i sista minuten. Vi gick igenom mina mål innan semestern, min chef och jag, och det märks att hon har rutin på att vara chef. "Jag har gjort så många reviews att det sitter i ryggraden på mig" sa hon men inte för att skryta utan snarare lite trött, som att det där med schemalagda utvärdingar är ledarskapets baksida.
Nå. Jag är kass på sånt, trasslar in mig i funderingar om vad jag inte gjort och att jag inte lyckats så bra. Då sa hon till mig att inte ta med det. "Om du har uppfyllt målen eller är på väg att göra det, skriv det. Om du inte uppfyllt målen eller är på väg att göra det, skriv vad du ska göra resten av året för att klara det. Nämn inte vad du inte har gjort." Inte svårare än så, liksom.
Jag gillar verkigen min chef. Det går bra som det är men det hade varit skönt att ha henne närmare. I alla fall på rätt sida Atlanten.
tisdag 31 juli 2012
måndag 30 juli 2012
Win some, lose some
Momsen i ett visst sydeuropeiskt land höjs den 1 september. Å andra sidan är euron billigare än någonsin.
I slutänden går det nog ungefär jämnt ut för ett stackars brudpar.
Man får väl se de där extra moms-pengarna som en god gärning.
I slutänden går det nog ungefär jämnt ut för ett stackars brudpar.
Man får väl se de där extra moms-pengarna som en god gärning.
Upphackat
Sådärja, då var man tillbaka i rutinerna/gängorna igen. Två veckor går fort, särskilt när man flänger lite fram och tillbaka. Det har i alla fall varit bra. Luleå, Skellefteå, tillbaka till Luleå, Hasslö. Bra val att flyga. Värt att det bara tar några timmar dörr till dörr.
Vi fick Hasslö uthyrt den här veckan, på kort varsel. Eftersom vi ändå kommer jobba gör det ju inget. Nu är det ett jättegulligt par som bor där och det känns bra. Skönt när de som ska bo där verkligen verkar tycka att det är fint, då känns det som att de kommer ta hand om det också.
Nu jobbar vi två veckor och sen blir det två veckor i Frankrike. Det ska bli så skönt! Jag längtar redan till stranden!
Vi fick Hasslö uthyrt den här veckan, på kort varsel. Eftersom vi ändå kommer jobba gör det ju inget. Nu är det ett jättegulligt par som bor där och det känns bra. Skönt när de som ska bo där verkligen verkar tycka att det är fint, då känns det som att de kommer ta hand om det också.
Nu jobbar vi två veckor och sen blir det två veckor i Frankrike. Det ska bli så skönt! Jag längtar redan till stranden!
tisdag 24 juli 2012
Sämästär
Ganska, i alla fall! Idag har jag jobbat några timmar med en rapport som min stackars kollega i Minneapolis hade fått göra annars. Jag vet att hon har fullt upp med sitt eget, så det kändes schysstare att 'ta en för teamet'. Vi är uppe i Byske utanför Skellefteå och umgås med Jacobs familj. Först var vi några dagar i Luleå, nu några dagar här och avslutar med ytterligare någon dag i Luleå innan vi åker söderut igen.
Här om dagen var vi på Rödbergsfortet i Boden. Jag hade inte en aning om att det fanns något sådant och det var väldigt häftigt att se. På hela taget glömmer man att Sverige varit så militärt som det faktiskt har varit.
Igår läste jag Hungerspelen från pärm till pärm. Det tog sex timmar och gick liksom inte att sluta.
Här om dagen var vi på Rödbergsfortet i Boden. Jag hade inte en aning om att det fanns något sådant och det var väldigt häftigt att se. På hela taget glömmer man att Sverige varit så militärt som det faktiskt har varit.
Igår läste jag Hungerspelen från pärm till pärm. Det tog sex timmar och gick liksom inte att sluta.
måndag 16 juli 2012
Det finns folk och det finns fä
Semestern fick en ”sådär” början. Vi hade haft Hasslö uthyrt till ett grabbgäng (!) från Göteborg (!) som var här för att spela golf (!) i en vecka. Jag vet, tre fel av tre möjliga. Vi hade dessutom begått misstaget att inte begära deposition. Vi pratade om det men kom fram till att inte göra det. Dumt. I alla fall. De skulle vara kvar till söndagen och när jag släppte in dem för en vecka sedan sa jag att vi absolut ville vara här när de stack. ”Absolut. Självklart.” sa de. Dessutom var de så nöjda med att de skulle stanna just till Söndag, eftersom de skulle få vara här över hela Hasslöfestivalen. Det kändes inte jättebra. John, som vi haft kontakt med kom körande och jag kände direkt att han stank sprit, plus att han inte hade vett att ta av sig solglasögonen ens när vi hälsade eller kollade runt i stugan. Finns det något som signalerar dåligt omdöme så är det att inte ta av sig solglasögonen när man hälsar på någon, men då var de ju redan där och inte så mycket att göra åt saken.
I fredags kväll, vid åtta-tiden hade det ringt från ett okänt nummer på min mobil men jag såg det först framåt elva-tiden och då var det för sent att ringa tillbaka. Vid 10 morgonen efter ringde det igen från samma nummer. Det var John som inledde med att berätta att de åkt hem föregående kväll. Jag blev rätt paff, dels eftersom det inte varit tal om annat än att de skulle stanna tills på söndag och dels för att vi verkligen ville vara med när de åkte för att kolla så allt var okej. John sa att det är luuuugnt, det är en kille kvar där. Vi fick numret till honom och jag ringde upp direkt.
Lång historia kort. Vi kom överens om att han skulle stanna till 14.30 så vi skulle kunna äta frukost, packa, uträtta några ärenden och åka dit i lugn och ro. Sen ringde John tillbaka och påstod att han sagt till mig att de sagt att de skulle stanna till fredag eller lördag. ”Det hörde brossan med att vi sa” la han till, så som folk gör när de vet med sig att de ljuger. Rent bullshit, alltså. Sen sa han att jag sagt att det var okej att de bara la ut nyckeln när de åkte. Vid det laget hade jag fattat precis vad han var för typ och påpekade att jag sagt att det var okej att de la ut nyckeln precis när de kommit och väntade på de andra i gänget, inte när de skulle åka.
Vid det laget hade killen som var kvar här blivit sjukt stressad. Han ville inte vara kvar och upprepade bara ”Jag är inte ansvarig! Jag är inte ansvarig! Det får ni ta med John! Det är John som hyrt huset! Jag har bara bott i gäststugan! Jag är inte ansvarig! JAG ÄR INTE ANSVARIG!”. Då blir man rätt orolig. Då var klockan 10.30, vi kom överens med killen om att han skulle vara kvar till 12.30 (”Inte en minut senare”) och så kastade vi ihop våra grejer och stack, efter att jag precis innan vi satte oss i bilen ringt killen en extra gång och frågat om han LOVADE att vara kvar när vi kom, eftersom det annars var helt onödigt att vi satte oss och körde som idioter. Han fortsatte att nästan hysteriskt upprepa att han inte var ansvarig men till slut LOVADE han att stanna till 12.30.. Det tar 1½ timma att köra till Hasslö och jag körde verkligen som en idiot. Vi var framme 12.17 – då var killen borta. Såklart. Jag hade det på känn hela vägen men hoppades ju ändå att han skulle stå för sitt ord.
Då var jag så förbannad att jag ringde John som tyckte att det väl inte var hans jävla problem eller ansvar att den där killen hade stuckit. ”Till mig sa han att han kommit överens med er om att lämna nyckeln under mattan!”. Dessutom tyckte John att han gett oss ”gott om tid” att styra upp överlämnandet. Han hade ju ringt mig redan i fredags kväll och han kunde väl inte hjälpa att jag inte svarat. Då var jag så förbannad att jag skrek i luren, att han kunde ha skickat ett SMS, ringt Jacob vars nummer han också har, eller gjort vad fan som helst men att två jävla timmar fan inte är någon rimlig jävla tid för oss att ta oss till Hasslö när det tar en och en halv jävla timme att köra dit och är han HELT JÄVLA DUM I HUVUDET? En åsikt som för övrigt var ömsesidig, vad det verkade. Det slutade med att han la på luren i örat på mig och det var väl lika bra det.
Innan jag blev så arg frågade jag honom om hur ofta han tror att han blir googlad. Han verkade inte fatta vad ”googlad” betydde men jag förklarade för honom. Karln var ju nämligen begåvad med ett ovanligt efternamn och dessutom en Audi med företagslogga på – alltså säljare. ”Ja, John. Hur ofta tror du att någon knappar in ditt namn eller företaget du jobbar för på Google och trycker på sök? Jag jobbar ju själv med inköp och gör det hela tiden.” Uppriktigt sagt var jag för första gången under de år jag bloggat fullt beredd att hänga ut en privatperson på bloggen och om det sett värre ut i huset hade jag gjort det, men de hade ändå städat hyfsat efter sig. Visst, de hade fått bakläxa om överlämnandet skett som det skulle men det kunde ändå varit betydligt värre. Plus att inget gått sönder. Med tanke på deras sätt att bete sig; John som blåljög och JAG ÄR INTE ANSVARIG!-killens hysteriska tjäbblande trodde vi ju att huset halvt om halvt skulle vara nerbränt eller i alla fall sönderslaget när vi kom dit men bortsett från att de knappt dammsugat och inte städat toaletterna mer än max dragit några varv med toaborsten var det helt okej så jag bestämde mig för att låta dem vara.
Tänk att vuxna karlar kan bete sig som bortskämda tonåringar, vana vid att mamma alltid går efter med disktrasan och ställer allt till rätta. Man tänker inte på att vuxna människor som ändå på pappret borde vara hyfsat vettiga så uppenbart anser att det är helt okej att skylla ifrån sig, ljuga eller helt enkelt bara vägra nedlåta sig till att visa lite hänsyn och respekt. Jag kan den där Johns typ och han anser verkligen att det inte finns någon anledning att göra rätt för sig om det inte ger honom någon omedelbar kickback. I det här fallet vet han lika väl som vi att vi inte kommer ha med varandra att göra igen och därför såg han ingen anledning att avsluta snyggt. Nästa gång ska vi lyssna på magkänslan och kräva deposition. Live and learn. Det kunde varit värre.
I fredags kväll, vid åtta-tiden hade det ringt från ett okänt nummer på min mobil men jag såg det först framåt elva-tiden och då var det för sent att ringa tillbaka. Vid 10 morgonen efter ringde det igen från samma nummer. Det var John som inledde med att berätta att de åkt hem föregående kväll. Jag blev rätt paff, dels eftersom det inte varit tal om annat än att de skulle stanna tills på söndag och dels för att vi verkligen ville vara med när de åkte för att kolla så allt var okej. John sa att det är luuuugnt, det är en kille kvar där. Vi fick numret till honom och jag ringde upp direkt.
Lång historia kort. Vi kom överens om att han skulle stanna till 14.30 så vi skulle kunna äta frukost, packa, uträtta några ärenden och åka dit i lugn och ro. Sen ringde John tillbaka och påstod att han sagt till mig att de sagt att de skulle stanna till fredag eller lördag. ”Det hörde brossan med att vi sa” la han till, så som folk gör när de vet med sig att de ljuger. Rent bullshit, alltså. Sen sa han att jag sagt att det var okej att de bara la ut nyckeln när de åkte. Vid det laget hade jag fattat precis vad han var för typ och påpekade att jag sagt att det var okej att de la ut nyckeln precis när de kommit och väntade på de andra i gänget, inte när de skulle åka.
Vid det laget hade killen som var kvar här blivit sjukt stressad. Han ville inte vara kvar och upprepade bara ”Jag är inte ansvarig! Jag är inte ansvarig! Det får ni ta med John! Det är John som hyrt huset! Jag har bara bott i gäststugan! Jag är inte ansvarig! JAG ÄR INTE ANSVARIG!”. Då blir man rätt orolig. Då var klockan 10.30, vi kom överens med killen om att han skulle vara kvar till 12.30 (”Inte en minut senare”) och så kastade vi ihop våra grejer och stack, efter att jag precis innan vi satte oss i bilen ringt killen en extra gång och frågat om han LOVADE att vara kvar när vi kom, eftersom det annars var helt onödigt att vi satte oss och körde som idioter. Han fortsatte att nästan hysteriskt upprepa att han inte var ansvarig men till slut LOVADE han att stanna till 12.30.. Det tar 1½ timma att köra till Hasslö och jag körde verkligen som en idiot. Vi var framme 12.17 – då var killen borta. Såklart. Jag hade det på känn hela vägen men hoppades ju ändå att han skulle stå för sitt ord.
Då var jag så förbannad att jag ringde John som tyckte att det väl inte var hans jävla problem eller ansvar att den där killen hade stuckit. ”Till mig sa han att han kommit överens med er om att lämna nyckeln under mattan!”. Dessutom tyckte John att han gett oss ”gott om tid” att styra upp överlämnandet. Han hade ju ringt mig redan i fredags kväll och han kunde väl inte hjälpa att jag inte svarat. Då var jag så förbannad att jag skrek i luren, att han kunde ha skickat ett SMS, ringt Jacob vars nummer han också har, eller gjort vad fan som helst men att två jävla timmar fan inte är någon rimlig jävla tid för oss att ta oss till Hasslö när det tar en och en halv jävla timme att köra dit och är han HELT JÄVLA DUM I HUVUDET? En åsikt som för övrigt var ömsesidig, vad det verkade. Det slutade med att han la på luren i örat på mig och det var väl lika bra det.
Innan jag blev så arg frågade jag honom om hur ofta han tror att han blir googlad. Han verkade inte fatta vad ”googlad” betydde men jag förklarade för honom. Karln var ju nämligen begåvad med ett ovanligt efternamn och dessutom en Audi med företagslogga på – alltså säljare. ”Ja, John. Hur ofta tror du att någon knappar in ditt namn eller företaget du jobbar för på Google och trycker på sök? Jag jobbar ju själv med inköp och gör det hela tiden.” Uppriktigt sagt var jag för första gången under de år jag bloggat fullt beredd att hänga ut en privatperson på bloggen och om det sett värre ut i huset hade jag gjort det, men de hade ändå städat hyfsat efter sig. Visst, de hade fått bakläxa om överlämnandet skett som det skulle men det kunde ändå varit betydligt värre. Plus att inget gått sönder. Med tanke på deras sätt att bete sig; John som blåljög och JAG ÄR INTE ANSVARIG!-killens hysteriska tjäbblande trodde vi ju att huset halvt om halvt skulle vara nerbränt eller i alla fall sönderslaget när vi kom dit men bortsett från att de knappt dammsugat och inte städat toaletterna mer än max dragit några varv med toaborsten var det helt okej så jag bestämde mig för att låta dem vara.
Tänk att vuxna karlar kan bete sig som bortskämda tonåringar, vana vid att mamma alltid går efter med disktrasan och ställer allt till rätta. Man tänker inte på att vuxna människor som ändå på pappret borde vara hyfsat vettiga så uppenbart anser att det är helt okej att skylla ifrån sig, ljuga eller helt enkelt bara vägra nedlåta sig till att visa lite hänsyn och respekt. Jag kan den där Johns typ och han anser verkligen att det inte finns någon anledning att göra rätt för sig om det inte ger honom någon omedelbar kickback. I det här fallet vet han lika väl som vi att vi inte kommer ha med varandra att göra igen och därför såg han ingen anledning att avsluta snyggt. Nästa gång ska vi lyssna på magkänslan och kräva deposition. Live and learn. Det kunde varit värre.
fredag 13 juli 2012
Dagens hora
SJ: Jag loggade för skojs skull in på mitt konto som fortfarande är kopplat till min föredetta arbetsgivare och kollade på att köpa avtalsresa. Tänk, då fanns det en massa lediga platser men det var fortfarande slutsålt om man kollade vanligt!
SAS: De kan bara inte bestämma sig om de ska vara ett schysst och mänskligt ("Svenskt! Det är bra!") eller ett horigt lågprisbolag men det lutar mer och mer åt det senare. Säga vad man vill om Ryan Air men de utger sig i alla fall inte för att vara något annat än vad de är. SAS tar 300 spänn extra för att man bokar hela resan Ronneby-Luleå t.o.r. i en bikning, istället för att boka de olika sträckorna för sig. Anledningen: De vet att om det blir strul och man missar anslutningen i Stockholm behöver de inte se till att man kommer vidare på nästa plan om man bokat sträckorna separat. I praktiken blir ju de där 300 kronorna försäkringen man betalar för att vara säker på att man inte fastnar på hela vägen. Horor.
Det slutar med att vi tar flyget. Jag hade gärna tagit tåg, tycker bil blir för krabbigt. Jacob ville hellre åka bil, tyckte tåg var för krabbigt så vi kompromissar och tar flyget.
SAS: De kan bara inte bestämma sig om de ska vara ett schysst och mänskligt ("Svenskt! Det är bra!") eller ett horigt lågprisbolag men det lutar mer och mer åt det senare. Säga vad man vill om Ryan Air men de utger sig i alla fall inte för att vara något annat än vad de är. SAS tar 300 spänn extra för att man bokar hela resan Ronneby-Luleå t.o.r. i en bikning, istället för att boka de olika sträckorna för sig. Anledningen: De vet att om det blir strul och man missar anslutningen i Stockholm behöver de inte se till att man kommer vidare på nästa plan om man bokat sträckorna separat. I praktiken blir ju de där 300 kronorna försäkringen man betalar för att vara säker på att man inte fastnar på hela vägen. Horor.
Det slutar med att vi tar flyget. Jag hade gärna tagit tåg, tycker bil blir för krabbigt. Jacob ville hellre åka bil, tyckte tåg var för krabbigt så vi kompromissar och tar flyget.
Tid och pengar är det enda vi har
Vi har nästan bestämt oss för att köra upp till Skellefteå nästa vecka. Det är nämligen billigaste alternativet. Jag är dock fortfarande lite tveksam om det är värt fyra semesterdagar för att spara några tusenlappar.Vi har såhär nära att boka tåg men mitt i bokningen fick vi ett konstigt felmeddelande som vi inte fattade och inte blev av med, så vi gick tillbaka och skulle börja från början. Då hade plötsligt resan blivit 1200 kr dyrare och vi blev så sura att vi struntade i det. Dagen efter var ena vägen slutsåld. Jag brukar bli trött på folk som rutinmässigt gnäller på SJ så fort något inte är som det ska (som att SJ är synonymt med samtliga järnvägsaktörer inklusive Banverket) men här om dagen var de inte vatten värda i mina ögon.
Flyga är knappast ett alternativ heller. Sedan Skyways konkade går det inte att flyga mellan Växjö och Arlanda så ska vi flyga upp får vi göra det från Ronneby. Innan var det bara dyrt att flyga. Nu är det dyrt och krångligt.
Så vi får se. Jag ska ta ett kik till på tåget. Det är ju ändå rätt skönt att sova bort större delen av resan...
Flyga är knappast ett alternativ heller. Sedan Skyways konkade går det inte att flyga mellan Växjö och Arlanda så ska vi flyga upp får vi göra det från Ronneby. Innan var det bara dyrt att flyga. Nu är det dyrt och krångligt.
Så vi får se. Jag ska ta ett kik till på tåget. Det är ju ändå rätt skönt att sova bort större delen av resan...
onsdag 11 juli 2012
10 nya
Igår gjorde jag en räd på Adlibris. Pocketböcker där är så billiga att man ju bara kan plocka på sig men ändå börjar jag tycka att det inte är så mycket att välja på. Jag är så less på att bara se Viveca Sten, Marianne Cederwall, Mari Jungstedt, Anna Jansson, Anne Holt i pockethyllorna. Chicklit och relationstjosan läser jag inte och resten känns det som att jag redan plöjt. Men i alla fall, tio nya på väg från Adlibris - däribland Amandas Tistelblomman som jag oförlåtligt nog inte kommit mig för att köpa förrän nu.
Jag köpte även Hungerspelen med efterföljare. Har inte en aning om vad det är, bara att alla verkar ha läst dem och det får väl räcka för mig det. Plus ett gäng deckare, lite spänning och några klassiker. No bli he bra.
I övrigt ägnar jag mig fortfarande aktivt åt att inte bröllopsplanera. Tanken att man kanske skulle fnula på dekoration till bröllopstårtan slog mig för en stund sedan, men sen kom jag på att jag ju ändå inte kan göra något åt det så ingen idé. Jag har sett till att den kommer att vara vit och litar på att den som gör tårtan slänger på något så den ser lite bröllopsaktig ut. Den här processen bygger mycket på tillit och det är skönt på något sätt. Det känns sunt och passar liksom tanken med bröllop. Lita på att de som arrangerar vigsel och fest har hyfsad smak och gott omdöme, lita på att alla dyker upp som avtalat och att allt alltid går att lösa. Det viktiga är att vi är där, att de vi älskar är där och att Jacob inte ändrar sig i sista minuten. Höhö.
Jag köpte även Hungerspelen med efterföljare. Har inte en aning om vad det är, bara att alla verkar ha läst dem och det får väl räcka för mig det. Plus ett gäng deckare, lite spänning och några klassiker. No bli he bra.
I övrigt ägnar jag mig fortfarande aktivt åt att inte bröllopsplanera. Tanken att man kanske skulle fnula på dekoration till bröllopstårtan slog mig för en stund sedan, men sen kom jag på att jag ju ändå inte kan göra något åt det så ingen idé. Jag har sett till att den kommer att vara vit och litar på att den som gör tårtan slänger på något så den ser lite bröllopsaktig ut. Den här processen bygger mycket på tillit och det är skönt på något sätt. Det känns sunt och passar liksom tanken med bröllop. Lita på att de som arrangerar vigsel och fest har hyfsad smak och gott omdöme, lita på att alla dyker upp som avtalat och att allt alltid går att lösa. Det viktiga är att vi är där, att de vi älskar är där och att Jacob inte ändrar sig i sista minuten. Höhö.
tisdag 10 juli 2012
Nästan
Man trodde att man skulle få en ny iPhone.
Man fick en begagnad Blackberry.
Men det är bara till årsskiftet. Sen är det ny budget och då kan vad som helst hända.
Man fick en begagnad Blackberry.
Men det är bara till årsskiftet. Sen är det ny budget och då kan vad som helst hända.
måndag 9 juli 2012
Tips från grillnings-coachen
Igår fick jag för mig att grilla en hel kyckling (på grillen, inte i ugnen). Klockan var rätt mycket och vår grill är inte den bästa, dessutom är det alltid svårt att få glöden att räcka tillräckligt länge. Då fick jag en bra idé och kokade kycklingen i en stor gryta 15-20 minuter. Sen kryddade jag upp den rejält, tryckte i vitlök, citron och annat gott, och slänge på grillen (på en bit folie så inte fettet droppar på glöden). Den var klar på en halvtimma och smakade precis lika gott som vanligt.
Man få'nte va' dum.
Man få'nte va' dum.
fredag 6 juli 2012
Något att se fram emot
Förra året körde gjorde vi en lite längre utflykt i Frankrike och tog två nätter på hotell. Det var så mysigt att vi gör samma sak i år, som en semester i semestern. Nu har jag på eget bevåg bokat en natt på svenska vingården Domaine Rabiega, samma ställe som var inblandat i en mutskandal/"Vin&Sprit-chefer på lyxsemester"-rubriker för några år sedan. Vi var där som hastigast förra (förr-förra?) året och det var jättemysigt. Provencalskt vin smäller ungefär lika högt i Frankrike som Gato Negro gör här, men det kan ju vara mysigt för det.
Eftersom vi har en hel del utgifter framöver har jag bara letat efter ställen som kostar max 600-700/natt. Det finns mycket prisvärt, bara man kommer någon mil eller två från kusten där det är snuskligt dyrt.
Sen har jag även bokat det här stället. Enkelt men mysigt, i entt gammalt postkontor. Något säger mig att maten där, liksom på alla andra små oansenliga syltor i Frankrike, är alldeles gudomlig. Så här är det: När vi är i Frankrike kommer jag skita i allt som har med GI och LCHF. Jag ska äta och dricka gott.
Eftersom vi har en hel del utgifter framöver har jag bara letat efter ställen som kostar max 600-700/natt. Det finns mycket prisvärt, bara man kommer någon mil eller två från kusten där det är snuskligt dyrt.
Sen har jag även bokat det här stället. Enkelt men mysigt, i entt gammalt postkontor. Något säger mig att maten där, liksom på alla andra små oansenliga syltor i Frankrike, är alldeles gudomlig. Så här är det: När vi är i Frankrike kommer jag skita i allt som har med GI och LCHF. Jag ska äta och dricka gott.
torsdag 5 juli 2012
Hört på fabriken:
"Det finns ju dom som säger att dom är vegetarianter fast dom äter fisk. Då säger jag att jag är vegetarian fast jag äter kött."
onsdag 4 juli 2012
Semesterböcker - deckare
Är det någon gång jag vill ha okomplicerade (utan att vara dåliga) böcker så är det på semester. Finns inget bättre än att steka på en het strand med en riktigt, riktigt bra deckare. Nedan följer några tips till folk som känner samma:
Åsa Larsson: Sopar banan med Camilla Läckberg vilken dag i veckan som helst. Hennes böcker utspelar sig i Kurravaara utanför Kiruna. Sveriges bästa kvinnliga deckar-författare om du frågar mig.
Ann Rosman: Spännande deckare där det genomgående temat är (som i Läckbergs böcker) är att en ruggig historisk händelse vävs ihop med nutid. Perfekt för hängmattan!
Karin Alvtegen: Riktigt läskiga är hennes böcker, vars titlar alltid börjar på S. Det är psykologiskt och ruggigt - aldrig blodigt - och smyger sig liksom på en. Svek är absolut bäst, tyckte jag. Skugga näst bäst. Ge dem en hundra sidor eller så och ge inte upp för att det inte är ka-boom direkt. När jag tänker efter är inte detta några deckare, men de är så spännande att de får vara med här ändå. Bra alternativ för er som inte gillar deckare!
Håkan Nesser: Jag gillar inte Nessers böcker om Van Veeteren men däremot älskar jag de om Gunnar Barbarotti. Berättelsen är det primära, han gör det bra, och brottet inträffar ibland inte förrän efter halva boken.
Leif GW Persson: Bästa svenska deckarförfattaren, tycker jag. Han går inte i de vanliga clichéerna, skriver lite satiriskt, raljerande och ger ett spännande perspektiv på verkliga händelser. Mellan sommarens längtan och vinterns köld utmynnar i Palmemordet och En annan tid, ett annat liv rör sig runt bombattentatet på Östtyska ambassaden.
Vilka är era favorit-deckare?
Åsa Larsson: Sopar banan med Camilla Läckberg vilken dag i veckan som helst. Hennes böcker utspelar sig i Kurravaara utanför Kiruna. Sveriges bästa kvinnliga deckar-författare om du frågar mig.
Ann Rosman: Spännande deckare där det genomgående temat är (som i Läckbergs böcker) är att en ruggig historisk händelse vävs ihop med nutid. Perfekt för hängmattan!
Karin Alvtegen: Riktigt läskiga är hennes böcker, vars titlar alltid börjar på S. Det är psykologiskt och ruggigt - aldrig blodigt - och smyger sig liksom på en. Svek är absolut bäst, tyckte jag. Skugga näst bäst. Ge dem en hundra sidor eller så och ge inte upp för att det inte är ka-boom direkt. När jag tänker efter är inte detta några deckare, men de är så spännande att de får vara med här ändå. Bra alternativ för er som inte gillar deckare!
Håkan Nesser: Jag gillar inte Nessers böcker om Van Veeteren men däremot älskar jag de om Gunnar Barbarotti. Berättelsen är det primära, han gör det bra, och brottet inträffar ibland inte förrän efter halva boken.
Leif GW Persson: Bästa svenska deckarförfattaren, tycker jag. Han går inte i de vanliga clichéerna, skriver lite satiriskt, raljerande och ger ett spännande perspektiv på verkliga händelser. Mellan sommarens längtan och vinterns köld utmynnar i Palmemordet och En annan tid, ett annat liv rör sig runt bombattentatet på Östtyska ambassaden.
Vilka är era favorit-deckare?
Så här känner jag:
Det ska bli skönt med semester. Det är inte sådär "JAG DÖR, JAG BEHÖVER SEMESTER IGÅR!" utan mer att det ska bli skönt. Jag kommer ta nästan två hela veckor 29-30. Då ska vi till Hasslö och skrota. Sen till Skellefteå och träffa familjen. Najs. Vi äger förresten Hasslö nu, på riktigt. Igår var vi på banken och skrev på tusen papper. Visst, serru. Husägare.
Sen kommer jag jobba en två veckor, och så drar vi två veckor till Frankrike. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Väldigt mycket. Sen jobba några veckor till, och sen är det Dagen B med en veckas semester.
Så man har lite att se fram emot, det har man!
Sen kommer jag jobba en två veckor, och så drar vi två veckor till Frankrike. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Väldigt mycket. Sen jobba några veckor till, och sen är det Dagen B med en veckas semester.
Så man har lite att se fram emot, det har man!
tisdag 3 juli 2012
Nedräkning
Det är mindre än tre månader kvar nu! Snart är det Dagen B! Det ska bli kul! Jag har börjat så smått med programmet, känns som att det kommer ta lång tid. Igår när jag satt och pysslade med det började vi prata om våra respektive roller i bröllopsplanerandet och kom fram till att jag är Creative Director medan Jacob är administrativ chef, fast utan budgetansvar. Budgeten är det jag som sköter. Och gäst-listan.*
"Vad har jag gjort egentligen?" undrade han. Det enda vi kunde komma på var att han var en hejare på att klista frimärken på inbjudningarna.
Nå, så nu går man bara här och hoppas att euron ska bli ännu svagare. Tänk om den skulle kunna gå ner under åtta kronor. Blir en fin rabatt, det. Sen läser man om krisen på Korsika hos Sara.
* Nu är jag orättvis, för han har styrt upp det här med Hasslö-köpet till hundra procent. Vi har delat upp våra ansvarsområden lite, så att säga.
"Vad har jag gjort egentligen?" undrade han. Det enda vi kunde komma på var att han var en hejare på att klista frimärken på inbjudningarna.
Nå, så nu går man bara här och hoppas att euron ska bli ännu svagare. Tänk om den skulle kunna gå ner under åtta kronor. Blir en fin rabatt, det. Sen läser man om krisen på Korsika hos Sara.
* Nu är jag orättvis, för han har styrt upp det här med Hasslö-köpet till hundra procent. Vi har delat upp våra ansvarsområden lite, så att säga.
måndag 2 juli 2012
00-talet ringde
Shit vad man kan glömma musik och sen kan man ändå alla låtar utantill när man väl kommer på dem. På mina gamila Mp3-skivor kunde man bland annat hitta följande:
All saints, Black coffee
Alanis Morisette, Hands clean
Aqua, Turn back time
Backstreet boys, The call
Billy Meyers, Kiss the rain
Caramell, Om du var min
Cardigans, Erase Rewind
Cher, The music’s no good without you
Daniel Lemma, If I used to love you
Drömhus, Vill ha dig
Five+Queen, We will rock you
Håkan Hellström, Kom igen Lena
I wish I was a little bit taller
Jennifer Brown, Two in the morning
Jessica Folcker, Crash line a wreckingball
Lauryn Hill/Bob Marley, Turn your lights down low
Lisa Loeb, Stay
Moulin Rouge, Lady Marmelade
Patrik Isaksson, Hos dig är jag underbar
Pink, Family portrait
Ronan Keating, If tomorrow never comes
Shawn Mullins, Lullaby
Sophie Ellis Bextor, Get over you
Tatu, All the things she said
TLC, Dear lie
Train, Drops of Jupiter
Wilmer X, Teknikens under
Southpark, Kyle’s mom
Visst får man MTV-barndomskänslor? Vilka låtar har du glömt?
All saints, Black coffee
Alanis Morisette, Hands clean
Aqua, Turn back time
Backstreet boys, The call
Billy Meyers, Kiss the rain
Caramell, Om du var min
Cardigans, Erase Rewind
Cher, The music’s no good without you
Daniel Lemma, If I used to love you
Drömhus, Vill ha dig
Five+Queen, We will rock you
Håkan Hellström, Kom igen Lena
I wish I was a little bit taller
Jennifer Brown, Two in the morning
Jessica Folcker, Crash line a wreckingball
Lauryn Hill/Bob Marley, Turn your lights down low
Lisa Loeb, Stay
Moulin Rouge, Lady Marmelade
Patrik Isaksson, Hos dig är jag underbar
Pink, Family portrait
Ronan Keating, If tomorrow never comes
Shawn Mullins, Lullaby
Sophie Ellis Bextor, Get over you
Tatu, All the things she said
TLC, Dear lie
Train, Drops of Jupiter
Wilmer X, Teknikens under
Southpark, Kyle’s mom
Visst får man MTV-barndomskänslor? Vilka låtar har du glömt?
söndag 1 juli 2012
Spårlöst
Man letar.
Först på alla möjliga ställen, sen på alla omöjliga. Tillbaka till de möjliga, tänker att man kanske inte tittat tillräckligt noga men det enda man hittar är damm som kliar i ögonen och man tänker att man måste städa. Man går ner i källaren och upptäcker att det knappt går att komma in i förrådet. Man svär lite över sin blivande make som ställt allt precis innanför dörren, dessutom saker som är trasiga och inte ens ska sparas. Flera öppnade säckar grillkol. Man börjar röja, häller över all grillkol i en säck, tänker att man borde ta en dag på semestern och gå igenom allt. Oräkneliga lådor med prylar ingen orkat sortera vid någon flytt, utan bara rakat ner i en kartong och ställt i förrådet. Pennor, sladdar till okända apparater, glödlampor, kvitton, tillknölade pocketböcker, visitkort. Illasittande kläder i otäcka material man inte använt på flera år och aldrig skulle drömma om att ta på sig igen. Man hittar i alla fall en låda med CD-skivor. Mp3 att lägga på jobbdatorn eftersom man inte får lyssna på radio över jobbets nätverk och jag behöver musik för att kunna stänga resten av kontorslandskapet ute ibland. Det finns inga låtar nyare än åtta år, men det gör inget.
Jag vet att det jag letar efter finns någonstans i närheten. Jag vet att jag sett det då och då men inte var. Kollar under sängen, bakom alla böcker i bokhyllan, i badrumsskåpen jag aldrg öppnar. En box med Adobe-program. Ska göra ett häfte till bröllopet och att jobba i något annat än Indesign gör mig galen och på min dator har den slutat funka, vill bli ominstallerad. Det är bara att leta vidare. Storstäda källaren. Så mycket skit man samlar på sig och hittar, men att man inte hittar just det man letar efter. Känns som att det ena har lite med det andra att göra.
Dagens sensmoral, ungdomar: Samla inte på er en massa skit.
Först på alla möjliga ställen, sen på alla omöjliga. Tillbaka till de möjliga, tänker att man kanske inte tittat tillräckligt noga men det enda man hittar är damm som kliar i ögonen och man tänker att man måste städa. Man går ner i källaren och upptäcker att det knappt går att komma in i förrådet. Man svär lite över sin blivande make som ställt allt precis innanför dörren, dessutom saker som är trasiga och inte ens ska sparas. Flera öppnade säckar grillkol. Man börjar röja, häller över all grillkol i en säck, tänker att man borde ta en dag på semestern och gå igenom allt. Oräkneliga lådor med prylar ingen orkat sortera vid någon flytt, utan bara rakat ner i en kartong och ställt i förrådet. Pennor, sladdar till okända apparater, glödlampor, kvitton, tillknölade pocketböcker, visitkort. Illasittande kläder i otäcka material man inte använt på flera år och aldrig skulle drömma om att ta på sig igen. Man hittar i alla fall en låda med CD-skivor. Mp3 att lägga på jobbdatorn eftersom man inte får lyssna på radio över jobbets nätverk och jag behöver musik för att kunna stänga resten av kontorslandskapet ute ibland. Det finns inga låtar nyare än åtta år, men det gör inget.
Jag vet att det jag letar efter finns någonstans i närheten. Jag vet att jag sett det då och då men inte var. Kollar under sängen, bakom alla böcker i bokhyllan, i badrumsskåpen jag aldrg öppnar. En box med Adobe-program. Ska göra ett häfte till bröllopet och att jobba i något annat än Indesign gör mig galen och på min dator har den slutat funka, vill bli ominstallerad. Det är bara att leta vidare. Storstäda källaren. Så mycket skit man samlar på sig och hittar, men att man inte hittar just det man letar efter. Känns som att det ena har lite med det andra att göra.
Dagens sensmoral, ungdomar: Samla inte på er en massa skit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)