Tillbakablick

Nyår 2015/2016 när vi satt i lägenheten i Frankrike och Frank hade feberfrossa som aldrig förr (eller senare). Han hade blivit kall när vi promenerade till Antibes och åt lunch där, lille älsklingen.


Vi skålade i bubbel och åt något hyfsat gott, men minns inte vad. Jag hade mjukisbyxor och noll mascara. Frank lärde sig säga 'chin-chin' och klirrade med sin pipmugg mot våra bubbelglas.  Ganska säker på att vi lovade varandra att nästa år ska vi fira ordentligt och klä upp oss och träffa folk men nu ba': Håller ner huvudet, tar inte ögonkontakt med någon och så extremt osugna på att hitta på något annat än att dricka bubbel och äta löjrom själva hemma. Kommer garanterat att somna innan 12-slaget. Eventuellt se något på Netflix innan dess, om Frank somnar i vettig tid.


Någon dag senare fick Frank fruktansvärda blåsor runt munnen, i munnen och i halsen, kunde inte äta eller dricka så vi åkte in med honom till Hospital Center Antibes - Juan-Les-Pins där de hade en riktig (alltså, riktig) julgran i väntrummet och ett barn var ledset och saknade sina föräldrar (föräldrar får nog inte vara kvar med sina barn på franska sjukhus). AT-läkaren pratade bara (franska) med mig när Frank undersöktes, trots att det bara är Jacob av oss som kan franska. Det blev ett väldigt konstigt trepartssamtal, läkaren riktade frågorna till mig, jag tittade på Jacob som svarade. Läkaren såg på Jacob, registrerade svaret och vände sig till mig med följdfrågan. Runt, runt, runt.

Win some, lose some

De konstaterar att visst, förra chefen, på allt-var-bättre-förr-tiden, hotade med att skära hälsenorna av folk och uttryckte med jämna mellanrum att väl valda personer borde tas ut på gården och skjutas...

"...men så gjorde vi trettitre procents vinst också!"

Mmmm.

Alla hänger löst

Är man lite skadad efter uppsägningar/fabriksstängningar när man blir kallsvettig av att chefen kommer in på ens rum och inleder samtalet med orden "Jag har funderat lite på hur vi ska optimera bemanningen..."

Jag trodde på fullt allvar, i c:a tre sekunder, att jag skulle få sparken.

(Det var typ så det gick till på förra jobbet, fast något mer direkt. "God morgon. Du, jag har dåliga nyheter. Du kommer bli uppsagd.")

Funderingar efter magsjukan

Fortfrande lite "kvalmig" efter magsjukan, trots att jag egentligen varit frisk sedan i måndags. Känner att vi behöver ha ett magsjukeprotocol hemma. Rutiner, check-lista, övningar, riskanalyser osv. Följande tänker jag att vi borde täcka in:


- Extra set sängkläder som back-up. Visst, inte så att vi inte har extratäcken och kuddar, men även såntdär madrasskydd och dessutom ha allt nära till hands.

- Sopsäckar lättillgängligt i Franks rum så när han kaskadkräkts i sängen (som natten mellan torsdag och fredag förra veckan) Kan man dra av samtliga sängkläder, stuva ner i sopsäckar och bära ner till tvättstugan. Huset kändes så j-a kontaminerat senast, när man buntat ihop nerspydda sängkläder och burit dem från hans rum, nerför trappan, genom halva undervåningen, genom köket, nerför källartrappan och där var jag tvungen att bara lägga dem i en hög på golvet för jag fick inte in allt i tvättmaskinen på en gång.


- Även vinylhandskar på samma ställe som sopsäckarna. Och handsprit. Och munskydd?  Och en bunke av något slag, som man bara kan slänga fram på noll till när man ser att han laddar om, stackar'n.


- Denna gång slutade det med att jag gjorde en bädd åt honom av handdukar på badrumsgolvet. Kändes "sådär" men visste inte hur mycket till han skulle kräkas och handukar/badrumsgolv är mer lättsanerat än sängkläder/brädgolv med lite för glest mellan själva bräderna.

- Medicinskåp. Okej, hjälper inte vid magsjuka men vi har så dålig ordning. Allt är utspritt och så roligt är det inte att missinassen behöva tända och rota runt efter termometer alvedon doseringsspruta nässpray you name it. Nä, man borde ha allt på samma ställe och i så god ordning att man hittar rätt även om det är kolmörkt.


Håhå, jaja.

Utkörd

Det är ofta på morgonen som Frank säger att han inte vill till dagis ("Gagis! Nej, gagis. Inte!") men när han väl kommer dit tycker han ju att det är jätteroligt, springer ofta rakt in och börjar leka utan att så mycket som bry sig om att säga hejdå.

Imorse knuffade han mig bokstavligt talat ut i kapprummet när han tyckte att jag pratat med pedagogerna för länge. "G'ut!" sa han till på skarpen. "G'ut!" (Gå ut) och tryckte med sina små händer mot mina knän. Det kändes som att han tyckte att morsan var pinsam och ville bli av med mig så fort som möjligt.


They grow up so fast.

Rapport från triangeldramat

Utan att gå in på detaljer, men jag sitter mitt i ett triangeldrama. Övriga två parter har kontoren bredvid varandra och de kommer tydligen inte helt överens (milt sagt) från början och det blev så att jag gjorde fel, men innan jag fattade att jag gjort fel backade den ena upp mig vid fikabordet, så att säga emot den som var drabbad av felet.

Jag har bett om ursäkt till den som blev drabbad, allt är utrett och hon är inte sur på mig, men däremot känns det som att jag satt igång ett mindre världskrig mellan de andra två. Den drabbade kände sig orättvis behandlad av den som tog ställning för mig och när jag satt på hennes rum för att "rensa luften" sitter hon och pratar om kontorsgrannen utan att ens försöka sänka rösten och jag försöker släta över men tycker att det är så pinsamt, och så dundrar den andre förbi i korridoren utanför, fly förbannad och nu undviker jag fikabordet.

Konflikter på jobbet, asså. Don't!

Avsides

Något av det sämta med att bo i Öjaby är att det är jävligt långt in till Stortorget. När vi bodde i stan hade jag alltid massa färska snittblommor hemma. Alltid. Nu: Aldrig. Utom på sommaren, för då plockar jag i trädgården och det är ju i o f s en Win! men nu på vintern? HErreminje. Det är ett halvdagsprojekt att skaffa nya blommor om man inte vill köpa tråkvarianten på CityGross eller Ica Maxi och det vill man inte.


Å andra sidan är min blomsterbudget betydligt lägre nu, det är den ju faktiskt. Alltid något. Kan man finansiera en spa-vistelse genom att låta bli att handla blommor varje vecka, så som vissa tycker att de har råd att resa/fixa naglarna för att de slutat röka - eller är det bara en cost avoidance?


Något att suga på, det.

Organisationsanalys

Vaaaansinnigt imponerad av personer som kan slänga en enda blick på ett (nytt) organisationsschema och kläcka ur sig en tio-minutersanalys på det.

"Man kan tänka sig att de eventuellt vill skilja ut det segmentet i ett eget affärsområde så småningom, eftersom han blivit acting för det och han blivit uppflyttad ett snäpp. Och det här med att de uppenbart håller på att manöverera ut honom, vi får väl se om de hinner göra det innan han säger upp sig själv. Och med en ny mellanchef där hamnar han tekniskt sett på samma nivå som han och herreminje, inte konstigt att han såg sur ut vid kaffemaskinen precis. Och nu är han chef över den fabriken också, hmmm, det känns som att den fabriken är liiiiite i farozonen att läggas ner och om den läggs ner kan man tänka att produktionen hamnar antingen där eller... nej, förresten. Inte där, för där är han chef och han..."

(Ja, bara han. Naturligtvis. Vad trodde du? Det finns inga hen här. Bara på HR.)

Gissar att det är sådana som jobbat länge i "matrisorganisationer" (har aldrig förstått vad en matrisorganisation är, vet bara att typ alla företag jag jobbat på har varit matrisorganisationer) men jag antar att man även behöver vara intresserad. Själv har jag aldrig riktigt brytt mig om vad som händer strax ovanför min chefs huvud. Det blir som det blir, tänker jag och vänder ner näsan i det som måste göras för stunden, oavsett vem som är chef över vad och vem som tack vare ett nytt mellanchefslager knuffats ett steg längre bort från högsta chefen. Är man ändå på botten av matrisen spelar det mindre roll hur många lager man har över sig.