Arlanda

Snart åker vi! 3,5 h sömn inatt, man är som en nyponros.

På väg

Vi har just ätit middag på Ibis Värnamo. Varmrökt lax med potatismos sopar banan med friterad snabbmat vilken dag i veckan som helst.

PK

Låt oss hypotetiskt säga att en stor fransk koncern som arbetar med energilösningar byter namn på ett av sina affärsområden, från en väldigt steril och harmlös bokstavskombination, till LifeSpace.

Man ba': Ahh... Inga associationer till 1930-talets Tyskland. Alls.

Ja, hej, det är jag igen...

Debbie var snäll. Jag får läsa. Vilken tur. Fick lite ångest där ett tag. Man vill ju veta vad som händer!

Tog långlunch och fixade med sånt som måste fixas. Hämtade en grej, tankade bilen, åt ett stekt ägg på stående fot hemma. Jacob är på någon skatte-grej (sexy business) hela dagen, vi drar så fort han är klar vid 16.30. Kör upp till Stockoholm, sover hos Kicks, drar tidigt, tidigt imorgon bitti.

Lite strul med överlämnandet av lägenheten. Det hade blivit ett fult märke på väggen där jag haft min teve och värden tyckte att det måste fixas till så nu har jag pratat med målare och de skulle försöka fixa det lilla utan att behöva måla om hela rummet för det blir dyrt för stackars Skrållan. Sura pengar.

Bokar resa till Estland vecka 7. Ska dit med min franska (så klart) kollega J-M. Försökte på något vis slinka ur att han skulle stå för hyrbilen eftersom jag minns precis hur det var när vi var i Polen och han körde. Till slut gav jag upp men ställde som villkor att han inte på några villkor får läsa kartan samtidigt som han kör.

Menvadfaaan?

Debbie har låst sin blogg! Det som var så spännande!

Är det kört att få läsa? Kan någon fråga henne?

//Desperat_83

Lunch-fundering

Föck vad o-värdigt det känns att äta något med sked, annat än det som man bara kan äta med sked.

Icas kasslergryta med ris, till exempel.

Orka leta upp en ren gaffel, liksom.

Full rulle

Oj, vilken fart det är här idag. Rivstartade med att vända uppochner på halva koncernen (nåja) i jakt efter kontaktuppgifter till företaget som förser oss med konferenstelefonitjänster. Det tog två timmar och ganska många fula ord. Helt otroligt att de skickar ett infomejl där det står "kontakta vårt reservationscentrum" men inte ett enda telefonnummer, e-mailadress, vanlig adress eller något. Inte på hemsidan heller. Hur f-n ska man då kunna kontakta dem?

Har enormt mycket att göra. Typiskt, bara för att jag ska vara ledig. Tänkte att jag skulle fixa en massa grejer ikväll men vet inte hur jag ska hinna. Skulle behöva jobba sent. Önskar jag kunde klona mig. Ska lämna lägenheten ikväll. Städningen gick bra! Snälla mamma kom och hjälpte till, det gick smidigare än jag vågat hoppas.

Vädret ser ut att bli fint efter vår ankomst! Mellan 25 och 28 grader men man får inte bada i havet, annat än vid långgrunda sandstränder. Det finns ingen sandstrand vid vårt hotell. Vi har klippor, korallrev och bråddjupt. Det var ju det som vi tyckte var charmen när vi bokade. Men man ska inte klaga! Det kommer bli toppen!

Diss

Jo, vi var på Sangria i fredags. Shler, Jeanette och jag. Vi gillar vanligtvis Sangria, jag kan till och med sträcka mig så långt som att det är ett av mina favoritställen i Växjö, allt sammanräknat. Tyvärr blev vi mycket besvikna i fredags. Dels var inte maten som den brukar. Mindre kryddor, mindre portioner, dyrare. 75 spänn för två kynglingben som dessutom var torra och inte smakade det minsta som utlovat. Vi åt inte upp och påpekade vänligt att det inte smakade som förväntat eller så bra som det brukar men kycklingen kom ändå på notan.

Sen blev vi utslängda vid halv nio när vi ville beställa mer. Killen ba': Nä, tyvärr. Ni måste gå nu. Det är ett annat gäng som har bokat nu. Vi ba': Ehh, va? Han ba': Ja, ni kom vid sju och varje sittning är en och en halv timma.

Oacceptabelt.

Stressad

Idag ska vi lägga på ett kol med min lägenhet. Vi tömde det (nästan) sista igår och idag är det städa-städa-städa som gäller. Jag får lite ångest med tanke på att klockan snart är elva, jag sitter fortfarande i min Yasurai-morgonrock och dricker kaffe. Stabilt. Om sju timmar ska vi vara hos mapsen på middag.

Jag trodde inte att jag någonsin skulle säga detta...

Men det blev nästan FÖR lockigt!

Det var förresten Jean-Marc som ringde, klockan sju en fredagskväll. Man får ursäkta honom, han har haft en körig vecka. Lite logistikproblem i Tunisien. Lite svårt att få fram grejer. Något strul med tullarna som typ inte jobbar. Så kan det gå!

16.26

Jaha. Nähä. Då avviker jag nu då. Ska förbi "posten" och hämta två paket. Det ena innehåller en smart plastpåse som man lägger digitalkameran i så man kan fota under vattnet och det andra innehåller hårjox som jag ska använda senare, eftersom jag ska till Sangria med Shler och Jeanette. Tänkte ha lite snygg-lockigt hår då, näjmlich.

Tack och hej, leverpastej!

IT

Hittade även den här bilden på oss och tyckte att den var fö'jävvla rolig, änna. Det ser ut som en såndäringa arrangerad temabild de har i kvälls/veckotidningarna. Det var den lite också. Eller arrangerad i bemärkelsen att Jacobs syrras man som tog bilden skrek "Sluta inte, gör precis så, var är kameran, jag måste ta en bild!"

På fredagar saxar man fniss-värt från andras bloggar

"Sen kraschade den centrala serven och jag har suttit med IT-gänget i telefonen typ en timme. Och när jag ba "eeeh, ni kanske kan kolla lite på det här och sen mejla ut ett tidsestimat och lite sånt?" och IT-betjänten ba "näää, häng kvar i luren medans jag kollar upp detta". Så jag ba "okej, men då kanske vi ska kallprata lite för annars hörs bara våra andetag i luren och det är ju helt cp" och han ba (som om jag va knäpp?!?!) "ååååkej...". Så jag satte igång och ba "var bor du rå?" och då ville han typ inte svara?! Typ som att jag va värsta stalkern eller nåt? Så då la jag ner och bad honom lägga på. Skicka mail. Som vanliga människor."

Från Debbie

Fort, gräv dig en grop, hoppas och tro även om inget hjälper.

De senaste dagarna har jag tänkt en del på den här visan. Till och med i vår lilla präktiga Sverige-bubbla visar det sig att ett människoliv i vissa myndigheters ögon inte nödvändigtvis är särskilt mycket värt.

Blunda gärna för taffliga "videon". Det var det enda som fanns på tuben.

Ordnung muß sein

Som en liten uppföljning på inlägget om egentid: Igår medan min kille var på gymmet storstädade jag sovrummet (som inte varit storstädat på flera veckor), gick fyra rundor till garaget med grejer som stått i vägen hur länge som helst, organiserade om lite i en garderob, fixade en smart lösning så sänggaveln kan stå snyggt, redigerade lite bilder från jul/nyår som jag inte ens tittat på innan, röjde köket samt packade upp resväskan från Tyskland.

På hela taget är jag så lättad och nöjd med att jag fått med mig allt jag vill ha med mig och vårt hem är inte ett enda stort kaos som jag var rädd att det skulle bli. Jag får faktiskt plats (nåja) med mina kläder i två garderober, samma kläder jag hade utspridda på fyra garderober och en jättestor klädkammare i min gamla lägenhet. Hade vi inte haft Jacobs garage vet jag inte vad vi skulle ha gjort, men där går det in hur mycket som helst om man planerar lite.

Jag har blivit av med alla grejer också. Igår kom en kille och köpte sängen, det var det sista stora. Just nu äger jag tio flyttkartonger med grejer, kläderna jag har i garderoben, en sunkig dator och halva min bil. Jag känner mig väldigt likvid. Inte rik, men likvid.

Mini-gräsis

Jag är en person som alltid behövt ha mycket space. När jag var liten tyckte jag till exempel att det var mycket trevligare att sitta på mitt rum och läsa MinHäst-tidningar än att vara ute och leka med kompisar. Det är inget jag är stolt över, men så är det.

Nu som sambo blir det ganska långt mellan egentiderna. Ibland frågar jag min kille om han inte kan åka iväg någonstans, eller i alla fall gå ut utan mig en kväll så att jag ska få en stund för mig själv men det blir inte av så ofta. Han brukar liksom "passa på" när jag är bortrest. Plus att jag själv har haft ganska mycket i veckorna senaste tiden. Resa räknas inte. Man vill vara hemma. Ensam. Kunna fixa och dona eller göra vad tusan som helst. Hemma. Ensam.

Nu gick han nyss till gymmet. Jag hade tänkt göra samma, men tanken på att få vara ensam hemma en timma och inte laga middag var så frestande att jag inte kunde låta bli. Jag tror, på fullt allvar, att jag inte varit ensam hemma en enda timma sedan... oktober? November? Något i den stilen.

Det är tjejen på bilden som skrivit inlägget.

Ironiskt

Minns ni att jag raderade alla mejl från min gamla tjänst för någon vecka sen, bland annat från "the screw project". De skulle jag ju aldrig behöva igen. Tänk, nu har det här screw-projektet dykt upp igen, fast liksom från ett helt annat håll (cirklar som sluts) och det hade bara varit alldeles toppen om jag haft kvar mejlen som rörde screw-projektet. Live and learn.

(Man jobbar i ett så stort företag/koncern att man blir lika förvånad när samma grej dyker upp i en annan fråga som man blir när man är på semester på andra sidan jordklotet och träffar någon man känner.)

Lö Blöck

Jo, jag säljer ju lite grejer på Blocket nu. Det är spännande. Det är folk som är jättepå och vill köpa så fort som möjligt men när det kommer till kritan drar de sig ur. Folk som vill att man ska köra tio-tjugo mil för att lämna en matta för 200 kronor eller att man ska ge dem grejerna så betalar de när de får pengar. Är det inte det ena så är det det andra.

Jag bemöter dem vänligt med bestämt. Finns ingen anledning att bli otrevlig.

Igår sålde jag teven till en far och son av utländsk härkomst. De hade öppnat någon sorts bilförsäljningsverksamhet i stan och behövde en teve på kontoret.
Dom ba': Tusen spänn.
Jag ba': Nä.
Dom ba': Tusen spänn?
Jag ba': Nä.
Dom ba': Ett tusen ett hundra?
Jag ba': Nä.
Dom ba': En sån ny kostar bara 2800 på Siba.
Jag ba': Köp den då.

Typ.

Pappan såg ut precis som han som brukar spela pappan i Fares-filmerna. De fick en kaffepress och fyra bautalånga gardinstänger på köpet. Alla nöjda och glada.

På tal om att läsa på semestern

Vi var på Grand Canaria över jul för tre år sedan och då läste jag Salman Rushdies Midnattsbarnen. Den utspelar sig ju i Indien och jag minns inte hur det kom sig, men det låg en tung doft av chutney över hela berättelsen. Så sugen som jag var på chutney efter den där semesterveckan har jag aldrig varit, varken före eller efter. Jag hade verkligen cravings efter chutney.Det har inte riktigt gett med sig än. Hela poängen med att gå på indisk restaurang för mig är de där papadumus (eller vad det nu heter) med chutney man får innan maten.

För några veckor sedan gjorde jag det hemma som snacks innan maten, med egengjord raita och (köpt) mango chutney. Cheezus så gott det är! Det ska jag göra nästa gång jag är gräsis, för Jacob är sådär glad för "konstig" mat.

Hjälp Skrållan!

Finns det någon formel i Excel för att räkna antal dagar mellan två datum?


Tack på förhand!

=(DAYS360(B1;C1;TRUE))

Eller helt enkelt bara =Cell1-Cell2 (formaterat som datum). Så många gånger jag behövt göra den uträkningen men tänkt att nej, det är för enkelt att göra så. Excel är bra men så bra är det inte! Tji fick jag. 

HJÄRTA

Lästips

Jo, vi ska ju på semester nästa vecka. Till Egypten. Vet inte om jag sagt det...? Nå, när man åker på semester måste man ha med sig en massa böcker. Tänkte beställa lite (hej, sista minuten!). Vad ska jag läsa? Jag vill inte ha något eländes-elände, inget katastrof-aktigt, inga sjukdomar som hotar att slå ut hela världen. Jag har inget emot deckare om de har något "litet extra". Har inget emot lite "spökigt". Inte intresserad av chick-lit. Vill gärna blanda lite, några böcker med mer tyngd, så det känns som att man är en upplevelse rikare när man läst den, samt ett par som kan bara tuggar i sig och som ger bra underhållning för stunden.

Mmm?

På tal om hur man uttalar saker

Ibland när jag inte har något bättre för mig funderar jag över det här med SAS och hur det uttalas.

Alla säger "Sass" utom de som jobbar på SAS för de säger Ess-a-ess. "Hej och välkomna till denna Ess-a-ess flygning mot...". Alltid och de borde ju veta, så jag har också, som typ enda svensk utöver SAS-personalen själva, anammat samma uttal. Men på reklamen säger de "Sass". Är inte det lite konstigt? Borde inte det vara det första man enas om, hur man uttalar företagsnamnet?

Ellerjagvetinte...

På tal om att inte kunna låta bli

Men man måste ju säga att det var en rolig poäng från början! Halal-slaktade grisar! Det är humor, det!

OBS: För eventuellt nytillkomna läsare: Jag driver bara lite med Sven. Jag är alltså inte rasist. Har "kommit på" att Sverigedemokrater i tio fall av tio är för dumma för att resonera med så jag testar det som ungarna kallar "ironi" istället, ska se om det hjälper.

Värdelöst vetande

Ventilation (eller liknande) heter avsug på norska.

Det kan vara bra att veta.

Jag vill inte vara elak men...

Det är nedräkning nu. Om drygt en vecka är vi på väg. Det är inte det att jag inte unnar Egyptierna "frihet" men det vore toppen om de kan vänta med en eventuell revolution till vecka 6.

Ytterligare en av mina svaga sidor

I lördags var Elin och Andreas hemma hos oss på middag. Kökschefen (moi) serverade laxlasagne och vitt vin. Vid något tillfälle kom vi in på Afrikas geografi och Elin konstaterade att Egypten ligger längst upp till höger i Afrika. Denna formulering var jag tvungen att lyfta, eftersom jag alltid säger så också ("Göteborg ligger till vänster i Sverige") och min kille då brukar titta konstigt på mig och säga att så kan man inte säga. Till vänster om vad?

Så vi fortsatte diskutera och det visade sig inte bara att Elin (liksom jag) har enormt svårt för höger och vänster, vi har även samma knep för att minna vilket som är vilket ("goddag-handen") men det sjukaste var att vi båda har problem med höger ändå, eftersom när man hälsar så sträcker man ju högerhanden framåt och till vänster, alltså tycker hjärnan att vänster är höger. Jag gör det felet själv hur ofta som helst men aldrig träffat någon annan som har samma bekymmer. Killarna fattade ju bara inte hur det kan vara så svårt med höger och vänster. När man kör bil, kan ni inte bara komma ihåg att man sitter på vänster sida när man kör? undrade de. Elin och jag skakade i takt på huvudet.

Själv har jag relativt lätt för höger ("goddag-handen", som sagt) men riktigt stora problem med vänster. Elin sa samma. Vi måste alltid tänka först vilket som är höger och sen kan vi lura ut vilket som är vänster men hjärnan måste ta den vägen, annars går det inte. Jag skulle aldrig spontant kunna peka ut vänster utan att först fundera på vilket som är höger. 

Vilka problem man har, alltså.

Saker man tänker när man vaknar klockan 3 på natten

Natten mellan tisdag och onsdag:
"Vafasen... Städerskan måste ha snott mina örhängen! Jag tog ju av mig dem igår natt och lade på sängen jämte men jag är helt säker på att de inte låg där när jag gick och la mig! I så fall hade jag sett dem. Eller så har hon bytt lakan och inte sett dem och nu är de borta! Borta! Föck! Kan man klaga i receptionen imorgon eller kommer de tycka att man är dum i huvudet som lagt ifrån sig sina pärlor i sängen? Vem fan snor ett par örhängen någon annan använt, förresten? Så dålig stil!"

(Det första jag såg när jag vaknade morgonen efter var mina örhängen som låg prydligt på andra nattduksbordet.)

Natten till idag:
"Nej, jag skiter i det här med ridningen. Det är inte kul längre. Snart ska vi väl hoppa igen och då ska jag säkert ha Birgit, usch och fy! Hon springer ju bara. Varför ska man binda upp sig flera timmar i veckan och sen komma hem och lukta illa? Dessutom är det inte lika bra träning som att gå till gymmet. Nä, slöseri med tid! Jag har ingen lust längre!"

(Idag mejlade jag stallet och tackade för mig. Jag går de gånger jag har kvar, men sen skiter jag i det. Orkar inte krabba med igenridningen för de gånger jag missar på grund av semestrar eller jobbresor heller. Jag är trött på hästar.)

Några tankar om män och kvinnor

Det bloggas mycket om jämställdhet. Peppe tar upp relevanta (i motsats till problematiserande) frågeställningar och andra hänger på. Tur att de gör det, för jag orkar inte. Har så svårt att bli upprörd fast jag vet att jag borde. På något vis kommer jag inte ifrån tanken dels att "den man ligger med får bädda" "som man bäddar får man ligga" (bortser av ren lättja från de strukturella orättvisorna) samt att det där med jämställdhet i Sverige känns som ganska mycket av ett I-landsproblem. Inte så att det är oviktigt på något sätt, men det finns väldigt mycket annat jag blir upprörd över innan jag blir upprörd över just det. Sverigedemokrater, till exempel.

Sen har vi det där som jag verkligen stör mig på, "feminister"  som pratar om hur andra kvinnor ska vara enligt samhällets normer. Hörde Kitty Jutebring på radio för några veckor sedan och hon (liksom många andra) pratade om hur kvinnan ska vara och hit och dit. Jag är säker på att om det inte var för alla feminister som pratar om normer så skulle tjejer inte vara en tiondel så medvetna om hur de förväntades vara.  Kontraproduktivt. Det är ju inte så att medelålders män går ut i radio och säger att kvinnor ska vara söta och tysta, nej. Det är säkert så att det överallt i samhället subtilt och indirekt antyds att det uppskattas mer än motsatsen, men det är ju råfeministerna som verkligen cementerar bilden av hur kvinnor förväntas vara, sen spelar de inte så stor roll att de lägger på en bisats att det är helt puckat för meddelandet har redan gått fram till de som lyssnar. Jag tror faktiskt på fullt allvar att det gör mer skada än nytta att tjata om det.

Jag jobbar i en mansdominerad bransch. På ett möte med tio personer är jag ofta enda eller en av två tjejer, resten män. Men knappt en enda gång under mina fyra år här har jag känt att jag blivit behandlad på ett felaktigt sätt för att jag är tjej. Det kan bero på att jag inte förväntar mig det. Antagligen skulle jag, om det nu hände, inte ens märka det eftersom jag bara utgår ifrån att jag får ett korrekt bemötande. I och för sig, en och annan buffel har försökt sig på en och annan härskarteknik men de har ingen effekt på mig eftersom jag bemött dem på samma sätt som jag bemött vilket annat oartigt beteende som helst. Härskartekniker fungerar bara om man erkänner dem. No one can make you feel inferior without your consent och så vidare. 

Generellt är det väl så med jämställdhet/män/kvinnor och hela baletten att jag har samma inställning till det som till teknik - det ska bara funka. Det är så dumt att man ens ska behöva diskutera det.

22.15

Livet är fint! Jag har lockigt hår, nymålade naglar och en paj i ugnen. Bokstavligt talat.

Uppdaterat 22.43: Är inte den där nedrans pajen klar snart?!

På tal om att få kläm

Jag hade lite problem med min nya plattång. Det blev liksom inga lockar på det långa underhåret, bara på det korta överhåret men idag fikade vi med vi en av Jacobs kompisar vars flickvän är frisör så jag frågade henne vad jag gjorde för fel. Hon sa att man måste dra utåt eller (helst) uppåt för att få lockar så nu har jag provat och det stämmer, just FYI. Måste köpa någon värmeskyddande spray bara, så jag inte sliter på håret för mycket.

Erkänner

Det är inte bara rödvin och tryffelolja jag älskar. Jag älskar även smör och grädde. Helst tillsammans. Och mycket.

Jag är definitivt smalare än jag förtjänar. Livet är orättvist, fast på ett bra sätt.

Jag vet inte om jag nämnt det innan, men jag hatar Ryan air. Varje gång jag åkt med dem lovar jag mig själv att inte göra det igen, men så går det ett tag, man tänker att det ju inte var så farligt och så står man där igen och känner att man skulle vilja döda någon. Igår på Weeze flygplats vägde de allt handbagage och min kabinväska vägde 11,5 kg på grund av att jag var tvungen att stoppa ner datorn som väger typ 2,8 kg. Max är 10 kg och den otrevliga tjejen ba': Re-pack!

Så jag gick tillbaka ut i terminalen, stoppade min strömsladd till datorn, några böcker samt lite andra småsaker i fickorna på jackan och sen gick jag igenom igen. Väskan vägde då 9,75 kg, all clear. Tack, sa tjejen och lämnade tillbaka pass och boarding-papper. Jag ba': *föck öff-blick* Jag har respekt för att de sköter sitt jobb och måste följa reglerna men ett kilo hit eller dit när det enda resenären gör är att stuva om tillfälligt och sen packa ner allt i väskan igen? Det är inte direkt något man vinner pluspoäng på.

Häromdagen hade jag fått ett marknadsundersökningsmejl från Ryan air, de ville veta vad jag har för inställning till att skaffa deras kreditkort. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Kan just tänka mig hur det skulle bli om de applicerar samma servicetänk på finansiella biten som de gör på sin kärnverksamhet. Vi tar inget ansvar för någonting, vi skiter i dig och allt som går fel är ditt eget fel. Behöver du spärra kortet? Det blir 50 euro. Samtal till vår kundtjänst, 10 euro. Tack, men nej tack.

ghd

Har fått min plattång nu och är supernöjd. Jag får nog öva lite så jag får in den rätta knycken, men lyckades locka nästan hela håret på en kvart! Yeah!

På skam

Något av det sista jag tänkte i måndags innan jag åkte hemifrån var att när jag kommer hem igen kommer tulpanerna som redan då sjöng på sista versen säkert stå kvar i sin vas på hallbordet, överblommade och fula. Lika säker var jag på att Jacob inte ens skulle ha sett att de behövde slängas.

Tji fick jag!

Freitag

Jag kom just på att det är fredag, för bövelen! Tjoho! Sitter fortfarande på kontoret i Wiehl men ska lätta så småningom. Har blivit varnad om att trafiken förbi Köln är hemsk. Sen ska jag förbi Düsseldorf också och det är nog inte mycket bättre där. Jag har fyllt MP3-spelaren med dokumentärer så det ska nog gå fint.

Det blir skönt att komma hem! Nästa vecka är det tillbaka till sunt leverne. Ridning, träning, RK och hela baletten! Härligt!

Angående Lean och mitt personliga lilla Jihad mot HR

Undrar hur många timmar jag suttit och klickat runt på People-föcking-Soft under åren jag jobbat här. Det kan man kalla både röd tid och non value adding, i kubik. Jag som trodde att jag gjort det jag skulle förra veckan men tydligen inte. Det var någon kompetens-review jag skulle kommentera och inte den där performance-reviewn som låg så nära till hands. Föck-föckeliföck-föck.

Rapport från Gummersbach

Nästan alla har åkt hem nu. Kommer sakna spanjorerna. Fick rejäla kindpussar av dem innan de åkte. Spanska kindpussar är något helt annat än franska. Spanjorerna greppar liksom nacken på en och pussar en så att skäggstubben river en på kinden medan fransoserna mer fin-pussar i luften.

I måndags natt när jag körde hit noterade jag att GPSen förväntar sig att man ska köra i minst 140 knyck där det inte finns någon hastighetsbegränsning. Halkade jag under 140 kmh räknades tiden för ankomst direkt upp. Trots att jag pendlade mellan 140 och 160 blev jag då och då omkörd av feta BMWs i så höga hastigheter att jag knappt hann se dem i backspegeln innan de susat förbi i vänsterfilen.

 Det regnar fortfarande och jag hade ingen som helst lust att gå ut så jag fortsatte att äta mig igenom de mer intressanta inslagen på hotellrestaurangens meny. Igår testade jag krämig pasta med riven tryffel (ingen höjdare, faktiskt. De är lite rädda för kryddor) och idag provade jag gräddig potatis- och purjolökssoppa med lax och efter det typ friterade raggmunkar med kantarellröra.Tur att jag åker imorgon, för det finns inget mer på menyn jag vill testa.

Grönt som grönt

Vilket väder vi har i Tyskland. Regn, regn, regn, regn. Ungefär 5 11,5 grader varmt men man kan i alla fall se gräs. Jag sa till kollegorna från Valencia (där de hade 20 grader i måndags) att det är det första gröna jag ser på nästan två månader. "Bortsett från loggan, då?" sa de och vi skrattade. Lama interna skämt om grönt är ständigt återkommande i samtal med kollegor.

Det finns typ inget grönare än vår logga.

...

Jomenhej. Jag igen.

Läget är bra, jag har legat i min hotellsäng sen jag kom tillbaka från kontoret. Fick en tvårummare och i andra rummet står en soffa som ser inte bara ganska skön utan även ren ut. Ändå har jag inte ens funderat på att lägga mig där istället. Smög ner till restaurangen och åt tryffelpasta. Hamnade mitt i ett gäng kollegor som skulle ut men jag behövde lite ensamtid så jag ansträngde mig för att se så trött ut som möjligt och sa att jag bara skulle äta lite soppa och somna sen. De är skitroliga, mina kollegor, men jag behöver lite lugn och vila öronen.

Idag har vi gjort value stream mapping och det var kul. Har ju sett såna massor av gånger men aldrig fattat hur man läser dem. Nu vet jag. Mannen som håller i utbildningen är gammal räv inom koncernen men pensionär/konsult nu för tiden. Det är precis som på högstadiet. Glöm det där med en kollega som förklarar hur något är för andra kollegor, här är det andra bullar. Det är inga datorer uppe, inga mobiler igång, fem minuters rast är fem minuters rast och inget viskande! Kunde han så skulle han säkert låsa dörren en minut över halv nio. Jag gillar det. Det känns tryggt och det här med att sitta och mejla på utbildningar är ju ett riktigt otyg. Klart som tusan att man bara uppfattar en bråkdel då! Helt rätt tycker jag.

Dessutom pratar han lika roligt som alla andra fransoser. Igår var det smoosing hit och smoosing dit. "We 'ave to smoos zö pröcess". Idag var det cönting. "We 'ave to cönt zö WIP". Och så "inuss*" hela tiden. "Ziz iz inuss" och "Inuss, inuss!" Svårt att hålla sig för skratt, särskilt när man är lite trött och fnissig.

* "Enough"

Gäsp

Åh herregud vad trött jag är. Jag brukar säga att jag är som en bebis, får jag inte mina åtta timmars sömn så är jag helt förstörd sen. Det gick ändå bra inatt, bortsett från att jag gjorde bort mig lite. farbrorn bakom Europcars disk sa att GPS:en jag bokat redan var i bilen vilket jag tyckte var lite konstigt men så tänkte jag att de väl förberett. GPSen är nämligen tio gånger av tio en liten väska man får. Så jag letade igenom bilen men hittade ingen GPS, gick tillbaka och sa det. Farbrorn sa att det var konstigt och följde med mig ut på parkeringen. När vi var några meter från bilen gick det upp ett ljus för mig. "Är det en integrerad GPS?" frågade jag. "Panel?" Han ba': Ja? Jag hade ju letat efter en liten väska och inte ens sett att bilen hade ett navigationssystem. Så himla pinsamt. Sen tog det ett tag innan jag fattade hur man fick GPSen att prata engelska, hur man skrev ett tyskt ü samt hur man skulle köra iväg utan att få kärringstop. Jag var väl i säng vid 2-tiden som beräknat och nu är jag riktigt, riktigt trött.

Dessutom har jag ätit ett fläsklägg med potatismos och ett berg av sauerkraut (orka kolla hur det stavas) plus druckit nästan en liter öl. Det blev så att vi gick ett jättestort gäng på middag. Först trodde jag att det bara skulle bli jag och några av spanjorerna men så var det ett annat gäng som också skulle ut och fira en besökande britts födelsedag så vi slog ihop det.

På middagen hamnade jag bredvid britten och han var riktigt rolig. Beställde in en liter öl först och drack den proportionerligt mot hur jag drack min 40-centilitare. Sen frågade han det spanska teamet om någon som jobbar där, "en gammal gubbe i supply chain, sjukt rolig. Manuel eller Jose eller något sånt?" Det visade sig att britten hade suttit i samma rum som farbrorn under ett gemensamt telefonmöte och farbrorn hade skrivit något på sitt block innan mötet ens börjat. Britten frågade vad han skrev och han svarade att han skrev ner en fråga eftersom han hade för avsikt att somna så snart mötet började och om han blev väckt så skulle han direkt ha en fråga redo att slänga ur sig. Hur kan man inte älska det?

Multimedia message

GPSen säger att jag är framme 1.10. Skönt.

Snart på väg

Har försökt sova lite men det gick inte. Kan omöjligt slappna av när jag ska ut och resa, tänker för mycket på allt jag kan ha glömt och om jag verkligen tänkt rätt på tiden. Det känns konstigt att ha så många timmars resande framför sig när kroppen helst vill somna tidigt.

Hade möte med min chef idag och försökte få lite sympati men icke. "That's life!" sa han bara glatt. Det har han ju i och för sig himla rätt i.

Planering är A och O

Min framförhållning är inte den bästa. Jag hade fram tills innan lunch inte bokat hotellrum för i natt. Kollade infomejlet och tyckte det stod att hotellrum blivit bokade för alla deltagare, men upptäckte samtidigt att mitt namn inte fanns med i listan. Mejlade franska kvinnan som koordinerar och hon påpekade att det står att hotellrum inte blivit bokade (jag hade läst fel), hänvisade mig till en kvinna i Tyskland som kunde upplysa mig om rekommenderade hotell. Så jag ringde den mycket vänliga kvinnan i Tyskland som antydde att det såg ganska konstigt ut för det rekommenderade hotellet har knappt fått in några bokningar alls från vårt gäng men hon har i alla fall bokat in mig nu, very late check-in. Hon hade tyckt att hon skulle boka rum för alla, men hennes chef hade (som kvinnan återgav det hela) snäst att folk minsann kunde göra sina egna bokningar. Vilket vi ju för all del kan.

Victor's Residenz-Hotels i Gummersbach! Alla dessa små orter man får se i mitt jobb. Extremt sällan storstäder, bara små orter. Mer mysigt än spännande. Särskilt i Tyskland. Jag gillar Tyskland!

Reder ut begreppen

Vad säger ni, folk? Nu är det mer än tio år sen man köpte mängder av tidssouvenirer med "2000" på och varenda kotte smakade njutningsfullt på "tvåtusen", lite som den där gången när det var någon fotbollsgrej och alla gick runt och sa "el claaaaassico" i två dagar, bara för att det låg så bra i munnen.

Det har gått mer än tio år nu, det är dags att vända blad och se framåt. Låt oss en gång för alla släppa fascinationen över "tvåtusentalet". Det heter inte "tvåtusen-elva". Det uttalas antingen "tjugohundraelva" eller "tjugo-elva". Vilket som går bra.

För i helvete.

Härliga måndag!

I helgen har det flyttats. Oj, oj, oj. Jag är så glad att jag gjorde så mycket innan min hyresgäst flyttade in i maj för även om jag tyckt att det varit jobbigt nu så har jag inte behövt tömma en enda garderob.

Helgen har resulterat i en megaannons på Blocket, fem stora flyttkartonger (plus övrigt som inte får plats i flyttkartonger) till Kupan och tio flyttkartonger till Jacobs garage. Prio 1 är att bli av med sängen. Tjejen som tar över lägenheten har köpt soffan och matgruppen.


För övrigt så inleds en ny säsong av glamoröst resande idag. Jag tar Ryanair till Düsseldorf/Weeze, landar 23.05, hämtar ut en hyrbil, kör cirka 2,5 timma och sen upp tidigt imorgon för Lean-utbildning. Kommer hem igen sent på fredag kväll.

På tal om tjockisskatt

Jag åt lunch på McDonald's tillsammans med Växjös Samlade Småbarnsfamiljer. Jag har inte sett så många småbarn på ett och samma ställe sedan jag gick på dagis. Det var knökfullt och när jag kommit halvvägs kom det en mamma med en liten tjej och frågade om övriga tre platser vid mitt bord var lediga.

Ja' ba': ...
Dom ba': Är det ledigt eller?
Ja' ba': *kollar efter annat ledigt bord*
Dom ba': Får vi sitta här?
Ja' ba': *tittar på dem med tom blick*
Dom ba': *fattade vinken och gick*

Aspartam och 1000 kalorier på 20 minuter. Det var inte ens gott.
Jag känner mig smutsig.

Asså, ärligt talat

Det här med tjockis-skatt, är det en så himla dålig idé trots allt?

Jag hade gärna sett en indirekt tjockisskatt, lite dansk modell med riktigt hög moms på chips och godis. Det är alldeles för billigt med sånt idag. Folk kanske hade fattat vinken och skaffat sig en annan hobby om priset höjdes med 100 procent?

Bu och bä

Den bra nyheten är att jag kan skicka/ta emot mejl igen.

Den dåliga nyheten är att jag måste färdigställa någon - ytterligare en - HR-grej. Jag loggade in för att göra det i god tid men hittade som vanligt inte rätt dokument i katalogdjungeln som ju inte består av annat än intetsägande rubriker* och tänkte att jag skulle göra det sen. Åh, jag får verkligen ont i magen varje gång jag måste ha med HR att göra. Synd på så rara tjejer.

* Note to self: Den låg under Performance Management och inte under Learning and Development, People tools eller Workforce development som man kanske hade kunnat tro.

Nej! Den låg under Performance Management som i sin tur låg under Self Service! Så, då vet jag det till nästa gång!

102 % igen

Jag har inte kunnat skicka ett enda mejl på hela dagen. Jag har slängt-slängt-slängt, replikerat, kompaktat, stängt ner och startat om. Slängt lite till. Stängt ner och startat om igen. Inget hjälper. Jag har fortfarande en föcking mailfile som föcking exceeds min föcking quota.

Liten fundering

Undrar just när Alex Schulman ska skriva en bok om något annat än Alex Schulman?

Damn you, auto correct!

Via Kattis. 

En hel del godbitar där!

Uppdaterat: Kollegan från rummet intill kom in och frågade hur det var fatt. Han tyckte att det lät som att jag satt och grät. Vilket jag inte gjorde. Jag skrattade. Note to self: Han hör bättre än man tror!

Ytligt

ForHair.se har ny webbshop och ger 20 procent rabatt på det mesta om man anger koden NYA20 när man beställer. Jag tänker fortfarande på den där plattången, jag...

Skrållan har läst

På någon sorts rekommendation från Amanda; Megan Abbotts Die a little. Jag tyckte väldigt mycket om den. En ganska stillsam, betraktande men spännande berättelse i 50-talsmiljö. Långa detaljerade uppräkningar som jag av någon anledning är extra svag för. Tyckte många gånger att hennes stil påminner mycket om Douglas Coupland men kan inte riktigt sätta fingret på hur.

"For months, it seemed all she did was bake. She was learning by doing, with Betty Crocker perched on the counter, with Joy of Cooking, with our mother's dog-eared collection of country cookbooks. She made a raspberry-coconut jelly roll for a brunch with the Leders and Conlans. A rum-and-cherry-cola marble cake for a cocktail party. Caramel-apple chiffon cupcakes soaked through with Dry Sack cream sherry for the Halloween party. On Bill's birthday, she spent hours making cream-puff swans shaped from what she carefully pronounced as a "pâté à chou". For a block party, almond icebox cake and cornflake macaroons. Chow mein-noodle haystacks and fried spaghetti cookies for a neighborhood association bake sale. For a dinner party, white chocolate grasshopper pie still foaming with melted marshmallows and doused with Hiram Walker. More dinner parties and still racier items, ambrosia brimming with Grand Marnier, a fruit-cocktail gelatin ring nearly a foot high and glistering. As the parties grew more elaborate, more frenetic, bourbon balls studded with pecans and Nesselrode pie with sweet Marsala and chestnuts. Strawberries Biltmore covered with canilla custard sauce. Baked Alaska drizzled through with white rum. Peach Melba suffused with framboise.
    Soon, she had no rival. In the neighborhood and among the investigators' wives, she set all the trends, and everyone else followed
It was as though she had waited her whole life for this."

På tal om laster

Det enda sambandet mellan denna
bild och texten är att den kom upp
när jag bildgooglade tryffelolja.

På nyårsafton insåg jag att jag har blivit en sådan som använder tryffelolja på samma sätt som andra använder ketchup. Är det något som behöver piffas till lite? Tryffelolja!

Svärmor hade gjort en alldeles perfekt helstekt oxfilé, potatis- och palsternackspuré samt någon sorts rödvinsreduktion och det var toppen men gissa vem som tyckte att det "saknades" något och smög ut i köket med sin tallrik för att hälla över en skvätt tryffelolja om inte lilla jag. Det var då jag kom på att det är något med mitt tryffeloljebeteende som inte är helt "normalt".

Tryffelolja är nog en av de största lasterna jag har.
Smågodis hade varit billigare.

På tal om att "lägga upp den"

Igår på fikat berättade jag för mina kollegor att vi varit inne i ett hus där jag led fruktansvärt av ett otäckt, högfrekvent tjutande, att ingen annan i sällskapet kunde höra oljudet och att det hela visade sig vara en manick avsedd att skrämma bort möss med.

Man berättar inte en sådan sak om man inte är beredd att "bjuda på sig själv" lite. Vilket jag för övrigt är.

Failbook

see more Failbook

Oj, jag har skrattat så jag nästan har ont i magen.

Ursäkt

Ibland undrar jag om det finns någon som har e-mailadressen blaha@hotmail.com? I så fall vill jag be den personen om ursäkt för skräpmejlen. Blaha@hotmail.com är nämligen vad jag skriver i alla formulär där man måste fylla i sin e-mail, men man vet att det enda de ska ha den till är att skicka veckovisa "nyhetsbrev" och att de inte kommer sluta förrän jorden går under. Tidigast.

Kärt barn

Vad jag kallar min lillasyster:
"Kicki"
"Kicks"
"Kickilina"
"Koki"
"Kokilo"

Vad min lillasyster kallar mig:
"Grisen"

Fast om jag ringer henne och säger "Hej Kokí!" så brukar hon svara "Hej Lolí!".

Hepp.

Den bra nyheten är att folk verkar ta det lugnt med nyårslöften. Alla pass på gymmet är inte fullbokade den närmaste veckan. Annars brukar januari vara olidligt, alla dessa nyårslovare med nya skor och jagad blick. Kommer de inte vecka 1 så kommer de inte alls.

Den dåliga nyheten är att jag ska resa hela nästa vecka och den här veckan är det bara ett pass jag kan (vill) gå på. Det ser inte så ljust ut för januari, träningsmässigt. Jag kan nog glömma det där med att se snygg ut i bikini vecka 4. Å andra sidan hade jag kunnat träna hur mycket som helst, bredvid Kickilina ser ju vem som helst ut som en flodhäst. En av livets små jävligheter.

Och ridningen gick bra. Först gick det sådär, men sen sa ridläraren till mig att böja på armbågarna (man blir tydligen mjukare i handen då) och sen gick det nästan så bra som det gjorde förr i tiden. Det är det som är roligt med ridning, små justeringar ger stor effekt. "Funkar det inte? Flytta fötterna två centimeter bakåt så ska du få se på susen."

Välkommen hem, till dig som jag väntat på

Senaste tiden har det dykt upp ett gäng nya kommentatorer här på blöggen och då räknar jag inte med de som kom via länkningen till Expressens idiottext. Mycket roligt, tycker jag. Det är ju ändå kommentarerna som gör bloggen värd att blogga, så att säga. När jag loggar in och ser att jag har ett antal kommentarer som ska godkännas*, ja - det känns som när man var liten och fick post!

Colombialiv, Marica, Paula, Sus och Kaaja - Kul att ni är här!

* Jo, jag har ju valt att ha kommentargranskning, mycket eftersom man kommer hit om man googlar mitt namn. Jag vill ha full kontroll över vad som står här.

Värt

Ja, då var man hemma igen då!

Tågresan gick ganska bra. Av någon anledning kunde jag inte sova på tåget, trots att sängen var varm och skön. Vet inte om det var ljuden, krängningarna eller att jag halvt vänt på dygnet senaste tiden som gjorde det, men det blev inte många timmars sömn. Då var det skönt att vakna när klockan ringde 5.45 och upptäcka att vi inte befann oss en halvtimma från T-centralen utan en bit norr om Gävle. Beräknad ETA var inte längre 06.14 utan 9.00. Himla skönt att krypa upp i bädden och somna om igen. Visst, vi missade vår anslutning i Stockholm men det var det värt.

Det var även så sjukt värt att ta en taxi hem från järnvägsstationen fast det bara tar fem minuter att gå. Vi hade tusen tunga och otympliga väskor plus att Jacob har problem med nacken. Mindre värt att vi slarvat med att städa innan vi åkte hemifrån. Man ska aldrig någonsin åka hemifrån utan att städa!

Är ni pigga och glada idag?

tjoho!

Så, nu åker vi strax hemåt! Det blir alltid stressigt, hur mycket tid man än tycker att man har. Fast idag sov vi till 12.45, nästan rekord för oss båda.

Tåget från Bastuträsk går 19.04 och vi är framme i Stockholm 06.nånting. Lagom kul att kliva upp då, nu när man är van vid att sova till lunch. Nåja.

God fortsättning!