Snillen spekulerar

- Det måste vara såndär otrohet mot huvudman.
- Nej, så heter det inte.
- Trolöshet mot huvudman, då?
- Tros-löshet?

Håller ställningarna

Nu när jag sitter på plastchefenskontor hela dagen (gömmer mig för finansavdelningen - gav Anna tydliga instruktioner att inte berätta för dem var jag är) märker jag att det nog är kontoret i sig som gör att folk är som de är mot min stackars plastchef, och det kanske är därför han är som han är.

Nu är det nämligen jag som får ett långfinger som godmorgonhälsning, mig de kallar för "fetto" eller "din jobbiga jävel". Jag tar seden dit jag kommer och anpassar mig till klimatet/jargongen, fast på mitt eget lilla vis. Ingen som tycker att det är något konstigt med det, konstaterar bara att Ola plötsligt fått långt, blont hår och gått ner 60 kilo över en natt.

Undrar just hur det kommer gå att ställa om till mitt vanliga vänliga jag när jag flyttar ner till min vanliga plats imorgon.

Dagens sanning

Generellt tycker jag att det är ganska ful att uttala svenskars namn eller svenska ortsnamn på engelska då man pratar engelska. Bara för att en amerikan inte kan uttala Älmhult betyder inte det att "Aauulmhalt" är rätt sätt att uttala det. Är det svenskt eller svenskar så uttalar jag det på svenska också, även om jag pratar engelska. Samma med valutan. Det heter inte "crowns". Det heter kronor. Alternativt "Swedish kronor" om man vill vara tydlig.

Det finns dock vissa undantag jag gör för att det låter så roligt när man uttalar det på engelska.
Ett är ortsnamnet Höör.
Ett annat är namnet Gunnar.

En annan sak som är töntigt är svenskar som ska hålla på och svära när de pratar engelska. "Jag är så bra på engelska att jag säger fuck i var och varannan mening". Otroligt ängsligt.

Blaha

Måndag, vintertid och mörkröda naglar.

Dagen började med stressdrömmar om tack-kort och att min plast-chef sa att han var besviken på min ambitionsnivå. Kändes som att jag knappt sov något och när klockan ringt och jag gått upp kom jag på att jag inte ställt om till vintertid. Det var bara att gå och lägga sig och slumra en timma till. Värt.

När jag kom till Älmhult tyckte jag spontant att det såg oroväckande tomt ut i cykelstället vid tågstationen. Vanligtvis är det knökafullt där alla tider på dygnet men nu ganska luftigt. Det visade sig strax därpå att min cykel inte befann sig där jag lämnade den i torsdags. Nej, jag hade inte glömt låsa den. Nykeln sitter fortfarande på min knippa och det hade den inte gjort om jag glömt låsa.

Idag är det prov efter inköpsutbildningen jag gått. Man vill klara provet, för annars går man inte vidare till nästa omgång som blir någon gång nästa år. Jag hade inte alls läst på så mycket som jag borde och det var nog därför jag drömde att min plast-chef var besviken på mig. Eftersom han inte är på plats idag tog jag hans kontor på plan 2 i besittning. Efter att jag snott hans sladdar till min dator, sänkt skrivbordet två decimeter, ställt om skärmen, städat hans tangentbod och skrubbat musen med rengöringsspray och tops kunde jag sätta igång. Det gick... inte jättebra. Nu tar jag lite paus och ikväll ska jag göra andra delen, som är 90 minuters uppsatsskrivning, men den gör jag från bibblan hemma.

Helpdesk-gruppen hade teammöte i rummet bredvid det där jag sitter nu innan när jag gick för att hämta kaffe. När jag kom tillbaka sa deras chef att de haft omröstning... "Ja, jag vet. Möbeltassar!" muttrade jag som vet att grabbarna gnäller på hur det låter när jag går. Men nej, de hade haft omröstning om huruvida jag eller min plast-chef skulle få ha det här kontoret, och jag vann tydligen stort. Så nu har jag ett eget kontor! Gött!

Pros och cons: Ljudböcker

Jag har börjat lyssna på ljudböcker. Biblioteket i Växjö har en så bra "mediajukebox" där man bara kopplar in sin MP3-spelare och laddar ner ljudböcker direkt, gratis och hur smidigt som helst. Det är skönt att lyssna istället för läsa på tåget till och från jobbet, dels för att man ofta är lite trött i ögonen - av sömn eller en hel dag framför datorn, och dels för att jag bara kan läsa om det är helt tyst runt omkring. Istället för att sitta och bli irriterad över lärarna (alltid lärarna) som tjattrar så hela vagnen får skavsår i öronen kan jag stänga in mig i min ljudbok.

Jag har aldrig tänkt på det när jag läst, men det är jobbigt att inte veta hur långt det är kvar av boken. Jag kan tycka att det är stressande att liksom inte veta "nu är det slut snart", det blir svårare att tolka det som händer om man inte vet att det är halva boken kvar eller det är slut om tio sidor. När det väl tar slut kan det vara jättesnörpligt. Va? Slutade det där? Vad hände egentligen?

Sen fattar jag inte hur ljudboksproducenterna tänker när de delar upp en ljudbok på 15 timmar i fem olika kapitel och varje kapitel är tre timmar. Råkar man komma ät >>-knappen är det ett helsike att hitta tillbaka till rätt ställe. Då skulle man vilja strypa någon.

På tal om skor:

Det verkar vara stört omöjligt att hitta ett par vinterstövlar som matchar vad jag vill ha:

- Lagom hög klack, några centimeter. Det ska gå att promenera någon kilometer eller två i dem, i vinterväder. Helst rund tå, av samma anledning.
- Ingen blockklack och inga typ "ridstövlar". Måste se hyfsat kvinnligt ut.
- Inte för vida skaft men det ska ju gå att knäppa dem. Jag som trodde att jag hade "normala" vader. Tydligen inte.

Enligt någon skoaffär där jag var och beklagade mig är det inte inne med "vanliga" stövlar. Det är mer stövletter som gäller. Som det är nu använder jag mina stallkängor utomhus och byter till finskor när jag kommer till jobbet. Har ingen lust att lägga flera tusen på ett par stövlar om de inte är perfekta, då går jag hellre i något som åtminstonde är varmt, bekvämt och inte kostar något.

 Ibland tänker jag att om jag bara är tillräckligt prydligt klädd i övrigt så kommer jag undan med inte särskilt eleganta jodpurs.

Jullov

Vi har just fått reda på att fabriken kommer hålal stängt två veckor i december och alla måste vara lediga. Jag tänker ju genast: Semester.  Helst hade jag velat åka en vecka utomlands, men vet inte vem jag skulle åka med. Sedan tänker jag att det vore trevlig att åka och hälsa på Kicki i Rom (i och för sig utomlands det med) även om vädret där kan vara riktigt otäckt den tiden på året.

Jag har en flygbiljett till Luleå 21/12 men har redan börjat bolla med lite alternativ.

Kul grej
Åka Kastrup-Luleå 21/12 kostar 2500 kronor.
Åka Rom - Luleå 20/12 kostar 2000 kronor.

Hade man kunnat lösa det så att Jacob kanske tog över min biljett (han har inte bokat sin än) och jag har sådan tur att jag hittar husrum i Luleå en extra natt (*blink*) kanske det går att lösa? Det blir små och lätta julklappar i år i vilket fall som helst!

Hur man än vänder sig...

De här raringarna var så trånga när jag köpte dem att jag bara kunde ha dem på korta stunder varje gång.

Nu får jag knappt med mig dem uppför trappan. Känner mig nästan som Askungen.

Hört på jobbet, del III

Någon säger: "Vad är det för source på den?"
Man hör: "Vad är det för sås på den?"

Småländska när den är som bäst.

Fascination för logistik

Tycker ofta att man märker mönster i problemen på jobbet. Det är ofta ungefär samma saker som går fel ungefär samtidigt, trots att de inte har med varandra att göra. Nu har vi mycket problem med transportörer som antingen tappar bort paket eller att leverantören beställt fel sorts frakt så det tar alldeles för lång tid. Är det inte det ena så är det ta mej tusan det andra.

Något av det roligare är ett tyskt företag som vi köper gjutmassa av. De har av någon anledning anlitat ett transportföretag som bara verkar inom Tyskland. Vi sitter här och föreställer oss hur den där tunnan med gjutmassa (som vi för övrigt börjar bli väldigt angelägna om att få hit) studsar runt mellan Tysklands gränser, som en flipperkula.

För några år sedan försvann en hel pall, värd några hundra tusen kronor och var borta i ett halvår. DHL hittade den när de storstädade lagret. Det är ändå ingenting när man hör om allt som kan hända mellan punkt A och punkt B.

Gör som jag menar och inte som jag säger

Det här med att byta namn är ett riktigt litet besvärligt projekt. Inte särskilt roligt. Jag beställde körkortshandlingar och upptäckte vid frukostbordet i morse att det blivit fel. Poängen med att ha mitt gamla efternamn som mellannamn var att bara ha ett efternamn, det nya. Gamla skulle få följa med och finnas där men inte ta någon plats. Lagom kul att det på min körkortshandling stod

Efternamn: "Gammalt" "Nytt"
Förnamn: "Tilltalsnamn" Andranamn"

Det var ju inte så det skulle vara! Vill ju inte ha ett dubbelt efternamn på körkortet! Efter mycket om och men och samtal med Skatteverket förstod jag att körkort och pass inte skiljer på efter- och mellannamn, de skriver båda som efternamn. Så vill jag inte ha det, så nu har jag ansökt om att skryka mitt flicknamn från mellannamnet och lägga till det som ett andranamn istället. Håller tummarna för att Byråkratin inte bråkar om det.

Och att byta namn på jobbet är nästan lika snårigt. När jag efter requests i Lotus Notes, jagande fram och tillbaka, olika personer som fixat olika grejer äntligen trodde att det var klart visade det sig att mejlen i telefonen inte synkar eftersom det måste göras någon request till det med. Datakillen på jobbet har till på köpet slutat äta godis så det går inte att muta honom - nej, han var sur för att jag varit så "nosig" när jag lessnade på att det aldrig någonsin ska vara smidigt. Å andra sidan gick han med på att ta en satsuma som gratifikation för att han hjälpte mig fylla i en ny request (han fick den inte förrän han var klar) men det hjälper ändå föga i det stora hela.

På fredag ska jag lämna in en sammanställning över vad jag lägger min arbetstid på till min chef. Jag överväger allvarligt att skriva "Resolving IT issues - 10 %".

Lite fler bilder från Mallis

Mormor och morfar

Utsikt från balkongen på Tryp (hotell nummer tre)

Thailändska lyktor från stranden på bröllopsmiddagen

Sötaste tjejerna!

Kicki med kille

Riskastning

Nervös precis innan vigseln, då bara jag och Shler var kvar i sviten. Shler frågade hur det kändes, jag svarade att det känns som att jag har ett jobb framför mig, det ska bli jävligt skönt när det är klart. Sedan bad jag henne att samla ihop alla cava-slattar, hälla i ett glas och ge mig det. Skål.

Passar på

Idag har det varit uuutbildning hela dagen i projektledarskap. Känner att jag nog ändå i teorin är en ganska kunnig projektledare efter några Six Sigma-utbildningar, men i praktiken är jag kass. Hinner liksom inte "leda", kör bara på. Fast nu ska jag börja ta över lokala ansvaret för ett projekt som dels är supermegastor och dels inte hittills varit särskilt framgångsrikt så tajmingen är måhända inte helt tokig.

Jacob har varit ute på vift sedan i söndags men mellanlandar hemma inatt. Jag hade lite hoppats att han inte skulle det, eftersom det ser ut som kriget hemma. Usch, stackars, stackars Jacob att komma hem till det kaoset. Lovar härmed både honom och mig själv att definitivt städa imorgon då han är borta igen! Lovar!

Ikväll ska jag träffa "Kroonan" på indisk middag! Det blir jättenajs. Även najs att slippa laga mat. Igår unnade jag mig fin-pasta med en underbar tomat- och kantarellröra, en hel driva parmesan och nästan en kruka basilika till. Sånt man kan inte äta när Jacob är hemma, då rynkar han på näsan över att det inte är nyttigt.

Från Industrin, med Kärlek part II

Säga vad man vill om knälång och inte särskilt vid kjol. Snyggt är det, men föga praktiskt då man cyklar fram och tillbaka mellan jobb och tågstation. Vill man inte visa "hela härligheten" bör man välja annat plagg. Hade varit lagom kul att utmana ödet och komma till jobbet med slits hela vägen upp till midjan. Fiffan.

Jallafall, man piffar och donar. Går i klackar på jobbet. På plan två, där ingenjörerna sitter, är det ingen som blir glad. Ingen som blir särskilt glad någonstans, annat än damerna som säger att det är så trevligt att se någon som är så piffig. På plan två blänger de och muttrar om att skaffa möbeltassar att sätta under mina skor. Sedan skämtar någon på helpdesk om något (antagligen grovt) som man inte riktigt hör och när man säger Vad sa du? ser de försagda ut och säger Ingenting medan kollegorna runt omkring skrattar elakt (och inte åt mig). Sedan kallar ens plast-chef en för Brudajävel och säger åt grabbarna på Helpdesk att sluta trakassera hans assistent "för då slutar hon och det är så jävla jobbigt att hitta en ny". For the record: Jag är inte hans assistent, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Men vet ni vad, det gör inget. Det är skillnad på att bli "trakasserad" för att man är en omtyckt kollega och att bli trakasserad för att man är tjej även om jag förstår att skillnaden kan upplevas som hårfin för en extern åhörare och ibland tänker jag att det är tur att ingen extern hör hur jargongen går. Då är de ändå ganska städade, eftersom jag trots allt är tjej.

När det kommer en snäll fabriksfarbror och inleder samtalet med "Hej gullet" så blir inte jag det minsta sur över det, för jag vet att de menar det. De tycker att jag är gullig och det har inget med att de inte respekterar mig eller att vi inte har en bra arbetsrelation att göra. "Tjenare snygging" säger jag då, trots att vi alla vet att vederbörande inte är "särskilt" snygg, men jag bjuder på det.  Nedbrytande härskartekniker är absolut oacceptablet och bör absolut tas på allvar, men de damer som på ren princip blir upprörda uppmanar jag att komma ut i verkligheten ett tag, lära sig filtrera lite i vad som verkligen är nedvärderande och vad som bara är helt vanlig (tough) love.

Kvällsmat

Norrländskt: Renskav med tillbehör. Kantareller, spenat, västerbottenost, lingon- och pepparrotskräm i mjukt tunnbröd. Klar favorit just nu.

Från Industrin, med kärlek

Det står en skål med typ Twist-blandning på ett bord i kontorslandskapet. Första reaktionen: "Har vi klarat årets säljbudget?" Men nej, det var en snäll kollega som shoppat loss.

Inte så att det går katastrofalt dåligt, men det vore lögn att säga att vi inte känner av lågkonjunkturen. I ett köksskåp en trappa upp står det 60 champagneglas prydligt uppradade, minne från en avläget ljus tid då det fanns anledning (och var tillåtet) att dricka bubbel till eftermiddagsfikat och man slagit på stort, skickat HR-damen till Varuhuset för att inhandla tio sexpack SVALKA. Jag ser dem ibland, när jag letar efter vanliga dricksglas som rymmer mer än en och en halv deciliter, eller en djup tallrik till lunchsoppan.

Inte sällan finns det ingen djup tallrik alls och då känns det lite som att det är champagneglasens fel. Då fräser jag att jag f-n ska åka bort till Varuhuset och köpa några skålar för egna pengar om det ju ska vara på det j-a viset.

Hus...

...man inte direkt funderar på om man har råd med utan mer om man skulle älska att bo i. 

Klick.

Det är lite för långt (25 minuter) från Växjö men relativt nära (20 minuter) Älmhult. Hur det än blir med detta är jag ganska säker på att vi till slut kommer hamna i ett charmigt hus, snarare än ett praktiskt, för mitt hjärta klappar för hus med personlighet.

Den som lever får se.

the Hellstones

Alla ba': Hur känns det?!

Och jo, det känns bra men det gjorde det innan också. Inte så stort skillnad som man skulle kunna tro. Lägenheten blir fortfarande dammig, Jacob blir fortfarande hungrig och IKEA-sängen är fortfarande skålformad och behöver bytas ut.

Jag är lite förvånad över att jag trots att jag bytt efternamn och på så vis "gett upp" en stor del av min identitet, främst går och gottar mig åt att ha bröllopsjoxet bakom mig, och att det gick så bra. Samtidigt är det skönt att det inte är så himla stor skillnad, då kanske det inte varit så bra från början, om man behövt boosta det med ett äktenskap.

Vi håller en jämn och hög nivå!

Bilder från bröllopet

Världens bästa värdinnor!

Samtliga bilder ovan: Copyright Stuart Pearce

Vi är otroligt nöjda med både dagen och bilderna! Stuart var toppen och vi fick bilderna på en skiva redan i lördags. Det blir 190 bilder allt som allt, mycket blandat. En del från vigseln (vi tog inte med det här eftersom det känns lite för privat) och mycket på släkt och vänner, ett gäng posebilder och ett gäng mer avslappnade och "glada" ögonblicksbilder.

Det var verkligen en magisk dag och kväll! Alla var så nöjda. Både vigsel och middag var på Hotel Nixe Palace strax utanför Palma. Maten var fantastisk, servicen var perfekt. Flera av de gifta gästerna sa att det var det näst vackraste bröllopet de varit på. Bortsett från att vigseln hölls på "Plan B"-terrassen på grund av regnet fungerade allt precis som det skulle. Till och med vädret blev perfekt, om än i sista minuten. Vi var så glada att vi kunde äta middagen ute, precis som vi drömt om.

Det kommer komma ett inlägg mer om detaljerna senare, tips och råd, mest avsett för googlare som själva funderar på ett Mallorca-bröllop.

Ultima

Äter sista Utomhusfrukosten på länge. Idag bär det av hemåt. Blir skönt att komma i ordning med allt. Har inte vågat läsa jobbmejlen på hela veckan. Vi korsar den bron då vi når den, det vill säga imorgon.

Nå, det blir nog bra. Om inte annat blir det ju kortvecka!