Skitdag

Jag har verkligen sett fram hela veckan mot att jobba hemma idag. Ostört kunna jobba med sånt jag inte får gjort annars, och dessutom kunna sova till kvart i åtta och ändå vara i tid "på jobbet", kunna sätta igång kvällens fisksoppa i god tid plus äta lunch med Maria och bebis. Det sket sig ganska rejält och vid 9.30 (efter typ 45 minuter i telefon med datakillen) gav jag upp, satte mig i bilen och körde till Älmhult för ingenting fungerade hemma. Ingen SAP, bara trögjobbad webmail och ingen chatfunktion med kollegorna. Vore det inte för SAP så hade det väl gått, men utan SAP är man helt handikappad. Datakillen bökade med datorn ytterligare en halvtimma och konstaterade att det är mitt (sprojlans nya) mobila bredband som gör att jag inte kan fjärransluta mot jobbets nätverk. Föck-föckeliföck-föck.

Har förvarnat min kille om att det blir pizza till kvällsmat idag. Fisksoppan får vi ta imorgon istället.

 

Tack så jävla mycket!

Jag hade inte en aning om elektronik/komponentbranschen innan jag började jobba här. Fattade inte att det kunde vara så svårt!


(Svårt = Utmanande = Roligt)

Till exempel: Ett land i Asien drabbas av översvämningar och plötsligt står vissa komponenttillverkare med samtlig produktionsutrustning under vatten. Det är inte bra. Vissa tillverkare kan plötsligt inte få fram en enda komponent och vet att de inte kommer kunna få fram någon mer komponent förrän framåt sommaren. Då börjar jakten. Alla elektronikföretag i hela världen som använder den där komponenten börjar dammsuga markanden och de tar slut läbbigt fort.

Dagens droppe blev när en av de offerterna jag hoppats på kom nu vid halv fem. Yess, tänkte jag och klickade upp offerten men det såg ut att ha blivit något fel för det fanns liksom inget där. Jag mejlade tillbaka och frågade om det blivit något fel eftersom offerten var tom och fick med vändande post ett triumferande ” Yes, your quote is empty because of the fact that we are not able to offer and deliver the requested item to you – NO BID!”. Men säg det då!

Tofsar

Jag tror att jag sa en Maria Montazami just: "Det är så konstigt väder ute. Det regnar liksom inte, det är mer som en massa vattendroppar i luften."

På tal om det: Så blaha man känner sig när man lägger tio värdefulla minuter på att motverka en dålig hårdag genom att locka håret på morgonen och så regnar det i Älmhult så det som var snyggt Hollywood(nåja)hår när jag gick hemifrån såg mer ut som en flottig mössa när jag kommer fram.

Teknikfundering

Är det inte första gången på cirka hundra år som det inte finns någon mobiltelefon som är cool? Först var det bara sjukt häftigt med mobiltelefoner. Pappa fick en riktig mobil tidigt, typ 1995, och jag minns att kanske första veckan så skulle han gå på föräldrarmöte i skolan och innan han gick sa han till mamma: "Nu har jag mobilen nallen (!) med mig, om det är något…" och mamma ba': Okej. Sen kom pappa hem från föräldrarmötet och var skitputt för att mamma inte hade ringt. Han hade liksom suttit där och varit superladdad på att plocka fram sin mobil så att alla skulle se att han hade en men det hade ju inte mamma förstått. Detta var på den tiden när mobiltelefoner var så ovanliga att det inte ansågs oartigt att svara i dem mitt under ett möte.

I tidernas begynnelse minns jag att Ericsson hade vikmobiler i blått, gult eller rött. Jag ville ha en blå. Det måste ha varit ungefär 2001, kanske? Sen blev det sjukt coolt med färgdisplay, sen med ikoner som rörde sig lite. iPhones var ju också coola länge, särskilt när de inte fanns i Sverige och man såg folk på tåget som hade och man ba': "Vad är det där? Är det en iPod? Men det ser inte ut som en iPod. Vad är det?!"

Men nu finns det väl inget som är coolt? Inget folk på bussen kastar lystna blickar efter. Som en kollega uttryckte saken här om dagen: "Now, even Bubba driving our machines on the shopfloor has an iPhone. Two years ago, Bubba didn't like anything with a wire attached to it but now, Bubba has an iPhone." Är det inte anmärkningsvärt? Vilken telefon ska de stackars coola människorna använda nu, när det coolaste som fanns ägs och brukas av fabriksgubbar och tioåringar?

Livet är en bitch

…och bitchigare mot vissa än mot andra.

Imorse när jag kom till stationen var tåget inställt och ersatt med buss. Åka buss är ingen höjdare, man måste ha så vassa armbågar för att komma med och jag bufflar inte. Senast, när det var ersättningsbuss från Alvesta tog det fyra bussar och en timma innan jag kom med, för jag vägrade nedlåta mig till att knuffa mig förbi alla andra. Alltså i morse: Jag vände på en femöring, gick hem och hämtade bilen istället. Älskar att bo mitt i stan!

Det här med att halva Thailand ligger under vatten ställer till det lite, fast man inte ens är i närheten själv.

Man hör om (träffar) folk som får utvisningsbeslut på grund av att Migrationsverket tycker att vederbörandes historia är för tunn och det visar sig att tolken, som egentligen pratar ett annat språk, inte orkat säga till när hon inte förstått utan helt enkelt bara hoppat över långa och högst relevanta passager i den sökandes redogörelse. Migrationsverket ba': "Åh, herregud – vi är jätteledsna! Vi lovar att han ska få i alla fall en ärlig och rättvis chans att berätta sin historia." – Inte. Snarare: "Och på vilket sätt är det vårt problem? Nästa!"

Lördagsmys

Är så glad att vi var kräsna och köpte en riktigt, riktigt skön fåtölj - inte bara första bästa som man sen inte vill sitta i. Läser "Skära för sten" som utspelar sig i Addis Abeba, känns rätt aktuellt.

Att läsa är att resa.

Lördagslyx

Saker man blir lite glad av

När man ska lägga upp ett nytt material i SAP måste man välja Materialgrupp. Det finns cirka 2967 stycken att välja mellan; allt från olika sorters metaller i olika former (powdered, bars, wires), olika hydralikgrejer, compression springs, indexable inserts, dioder och valve kits. Mekanik, elektronik och allt däremellan. Men högst upp i listan, med materialnummer 10340000 återfinns materialgruppen "Fresh cut floral bouquets".

Är det inte underbart, så säg.

Tips från coachen

Idag är jag fredagsnöjd och glad! Har en pennkjol så tight att vaderna domnar, skor jag köpte för typ sju år sedan i Spanien och tycker själv att jag ser ut som en statist i Mad Men. Ett möte blev just framflyttat till nästa vecka och jag har blivit av med tråkiga grejer som hamnet på mitt bord (det visade sig att det inte ens var min uppgift att göra dem). Snart vågar jag inte lämna min plats längre, för det har en tendens att landa papper med arbetsuppgifter så fort jag vänder ryggen till och då blir det så att jag känner att jag måste göra dem, när jag inte har chans att ifrågasätta om det verkligen är något jag ska göra. Från min kloka kollega Ola fick jag ett mycket gott råd: "Saj naj!" (Ola är skåning). Ska nog öva lite på det, tror jag. Säga nej, alltså.

I helgen kommer Kicki och farmor och farfar och kusin William. Det ska bli jätteroligt att ha dem här!

Man är trött

Stormöte med massa RK-människor igår. Trött. Stressade på mötet, fikan, separat ministyrelsemöte. Ville hinna hämta Jacob på flygplatsen vid 21. Hann precis men då sa han att han måste åka direkt till jobbet och förbereda för viktigt möte idag. Skitkul. Jag hade somnat när han kom hem och imorse var han uppe innan mig. Jag var trött, kom upp lite för sent och fick jäkta. Väl på jobbet insåg jag att vi skulle få storleverantörsbesök. Tur att jag har "klackskor" på jobbet. Det känns inte bra att ta emot leverantörer i (typ) mockasiner. Ingen som helst pondus i det.

Dagar som denna är man tacksam för Linas matkasse. Nog för att det är ett lyxdilemma, men vi får inte plats med allt i kylen och av någon anledning blir vi inte av med allt. Kylen och frysen är proppfull av Lina-mat. Veckan ser lovande ut, dock. Mycket gott jag packade upp. Är lite nyfiken på hur det funkar bakom kulisserna, hur många "mat-företag" som typ ger Lina gratisgrejer som marknadsföring. Det är ju ett riktigt bra sätt att få folk att börja köpa ens produkt. Det är en hel del vi lagat av för oss nya grejer som vi blivit förvånade över: Så gott och enkelt? Men det bästa med Lina är att alla i vårt hushåll kan laga maten. Allt finns hemma och det är bara att följa ett enkelt recept. Jag hottar ofta upp rätterna lite. Byter gärna ut vatten mot vin och mjölk mot grädde men det blir alltid bra även om man följer receptet.

Jag tror faktiskt att vi inte kommer överge Lina i första taget. Lina räddar livet på oss.

Engagerade jag

Kan någon påminna mig om att inte vara så jäkla snabb till att säga ja till allt möjligt obetalt frivilligarbete i framtiden? Missuppfatta mig rätt, jag älskar ju läxläsningen på måndagar och styrelsen känner också väldigt givande men vissa grejer blir bara en belastning och stjäl bara energi. Jag är ju numera även ordförande i Samverkansrådet och det är väl bra och så, men jag är det bara för att den största kretsen även ska stå för ordförandeskapet och ja, det blev jag. Tyvärr känner jag att varken mitt engagemang eller min tid räcker tillräckligt långt. På senaste mötet med "styrelsen" var jag helt uppriktigt och sa: Såhär är läget. Jag har bytt jobb, jag pendlar till Älmhult och jag har varken mycket tid eller ork. Om någon känner att den skulle göra ett bättre jobb som ordförande så är det bara att säga till. Det sista jag kommer bli är sur. Ännu har ingen vågat klaga.

Pratade om det med en kollega för ett tag sen. Man vet liksom aldrig innan man säger ja om en aktivitet blir energitjuv eller om en kick.

Nästa vecka har vi styrgruppsmöte (jag plus två från kommunen) för ett nytt projekt som Shler har dragit igång: Mentor till mentor. Syftet är att (hyfsat) nyanlända med uppehållstillstånd ska få en svensk "mentor" att träffa ibland, öva svenska med, hitta på grejer med, fira högtider om man vill. Det är ett jättebra projekt men alla RK-grejer skulle verkligen kunna ta upp hela dagarna om man inte sa stopp någonstans. Nu sätter jag stopp, på riktigt.

Inga. Fler. Engagemang.

 

Måndagsblä

Man är inte den piggaste tjejen på jobbet. Tåget var knökafullt, jag fnissig på första mötet och sedan dess kollat på klockan och undrat när man får åka hem. Hade svårt att somna igår, trots vin till middagen och kunna sova sjöstjärna i sängen. Drömde att Jacob var en elak råtta. Bokstavligt talat. Drömmer alltid sån't när jag är ensam hemma. Kanske någon undermedveten känsla av att vara övergiven. Plus lite mörkrädd, vilket jag aldrig är annars.

Lagom kul att vakna till nyheten om fyraåringen i Ljungby. Otäckt, otäckt, otäckt.

 

 

 

 

Summering

Fredag: Bio med Jeanette och Johanna. Vi såg One day. Jag hade inte en aning om vad det skulle vara, gissade på en vanlig romantisk komedi och det var det ju...fram tills det var typ 20 minuter kvar. Shit, vilken chock man fick när man verkligen inte förväntade sig att något sådant skulle hända. Den var bra, men sorglig. Och nyttig. "Whatever happens tomorrow, we'll always have today."



Lördag: Tog det lugnt och gick en runda på stan fram till klockan ett. Sedan satte jag igång med fix och don. Gjorde allt det där jag stört mig på och som inte blivit gjort hittills. Tog lunchpaus vid fyra-tiden, såg ett avsnitt av Mad Men och sen satte jag igång igen. Vid 22-tiden började jag måla en tavla till sovrummet (samma sak där, visste vad jag skulle göra - det var bara först nu jag fick tillfälle att göra det.) Såg ett
  avsnitt till av Mad Men och somnade.

Vår nya tavla. Det skulle egentligen bli en överraskning för Jacob men nu får han se den här.
OBS: EJ SJÄLVPORTRÄTT!

Lite kreativt kaos sådär på nattkvisten.

 Söndag: Fortsatt städ. Över telefon filosoferade vi lite kring varför det är så mycket lättare att städa när man är själv. Antagligen för att när man städar ihop går det åt mer tid och energi åt att diskutera vad man ska slänga eller spara eller fokusera på. Bara det senare skojar man inte bort. Är det viktigare att vika rena kläder än att röja ur källarförrådet? Det är bättre att bara göra allt själv.

Sen kom Shler, Jeanette och Marika på middag. Jag gjorde risonisalladen från Linas, helgrillad kyckling med yoghurtsås och blåbärscheesecakepannacottapaj till efterrätt. Den senare var (om jag får säga det själv) riktigt god! Gästerna hade den goda smaken att tacka för sig redan halv nio så nu röjer jag köket och sen är det läggdags! Det var den helgen, det!

TGIF

Åh, så skönt att det är fredag! Det har varit en ganska lång vecka ändå, redan i måndags kväll kändes det som torsdag och sen har det känts som torsdag resten av veckan.

I helgen är jag ensam hemma men det verkar bli ganska fullt upp trots det. Ikväll ska jag se One day på bio med Jeanette och Johanna. Imorgon blir det hemmamys själv och på söndag kommer Shler och (den andra) Jeantte och eventuellt hennes dotter Emma på söndagsmiddag. Sen är helgen slut.

Jag kommer sakna Jacob men det ska ändå bli skönt att vara lite själv. Storstäda ifred!

En liten uthängning - InfoOne

Förra veckan blev jag uppringd av ett företag som heter InfoOne. De undrade om jag är inköpsansvarig vilket jag tyckte att jag kunde kalla mig utan att ljuga för mycket. Sen undrade de om jag kunde tänka mig att vara med i en marknadsundersökning. Innan jag svarade ja tittade jag på deras hemsida för att se så allt såg seriöst ut, vilket det gjorde. I och för sig kollade jag bara huvudsidan men det verkade ändå okej, så jag sa ja. Damen i andra änden började ställa frågor om vi hade planer på att investera i än det ena, än det andra och efter bara några frågor fattade jag misstankar och frågade vad informationen skulle användas till. Hon sa igen att det rörde sig om en marknadsundersökning. Jag frågade om de skulle sälja vidare informationen, sa att jag absolut inte vill bli uppringd av telefonförsäljare som köpt informationen från dem och undrade om det var syftet med frågorna. Hon försäkrade att det inte skulle ske och att informartionen jag lämnade bara skulle användas i generell marknadsundersökning. Jag skulle inte bli uppringd av några säljare som följd av den information jag lämnade.

Så gissa om jag blev ganska sur i förgår när det ringde en kvinna från ett företag som säljer -lösningar. Hon hänvisade till mitt samtal med InfoOne och att jag sagt att vi har planer på att göra investeringar inom det området i framtiden. Jag förklarade omständigheterna för henne och hon fattade att jag var skitsur, sa att hon skulle ta det med InfoOne eftersom de betalat dyra pengar för informationen. Nu idag blev jag uppringd av ytterligare en säljare och gissningsvis tar det inte slut där.

Okej, jag vet att jag är naiv och hade det inte varit för att jag ställde den raka frågan "Kommer den här informationen att användas på det här sätter?". En enkel ja eller nej-fråga med noll "wiggle room" för tolkning eller nyansering – och de ljög. Jag tycker det är riktigt oseriöst.

Tre små observationer om amerikaner och telefonnummer

1. Amerikaner skriver aldrig (aldrig!) ut landskoden i sina telefonummer, på visitkort eller i mejlsignaturen. Nu har man ju lärt sig men i början blev jag alldes spattig när jag skulle ringa USA och ba' Vad är det man slår nu igen? I resten av världen är det ju legio att alltid ange +46, + 33, +7 men det är som att de tror att det inte behövs till amerikanska telefonnummer. En del av dem verkar inte ens veta vad man slår för att komma till USA.
    
2. Amerikaner skriver alltid bara ut det amerikanska telefonnumret till telekonferenserna. Man ba': Ok, fast om vi ska ringa ett amerikanskt nummer kan vi lika gärna ringa direkt till ert konferensrum, det blir billigare.
    
3. Sen undrar jag varför alla telefonnummer i amerikanska filmer/teveserier verkar börja med 555-. Var det bara på 90-talet, var det så på riktigt eller var det bara en slump?

Så man gör

Man börjar känna sig lite hurven. Rösen. Man hetsäter säsongens första satsumas och undrar om man blev lurad hela uppväxten när alla mini-apelsiner kallades clementiner. Benämningen satsuma hörde jag första gången för bara några år sedan, fram till dess var allt clementiner.

Nåväl.

I Stockholm förra helgen köpte jag ju inte bara hotellrumskuddar (50x90 cm) som jag släpade med mig på tåget hem, utan även en ofantlig plåtkoffert – som jag inte fick med mig på tåget hem. Det gick helt enkelt inte och eftersom tanken var att mamma skulle ha kört upp om några veckor tänkte jag låta henne frakta hem lådan. Sen blev det ändrade planer för hennes del så när en kollega här skulle köra upp och ner fick jag henne att, i utbyte mot en lunch, ta med lådan tillbaka söderut (via Hässleholm och Älmhult). Så första dygnet stod den här under mitt skrivbord och igår fick jag produktionschefen att rensa ur sin bil så att vi skulle kunna ta med lådan när vi körde till Hässleholm och sen tillbaka upp mot Växjö. Oj, vad den där lådan har körts runt vid det här laget, men i detta nu är den i säkert förvar hemma på B-gatan!

Det där med att vara vuxen föll på eget grepp

Nä, bidde inga popcorn igår för jag var inte hemma förrän 20.30 och då kraschade jag i soffan till 21-tiden och sen fanns det liksom inte riktigt på kartan att ställa sig och "laga" popcorn. Med tanke på att jag måste somna redan vid 22 för att få tillräckligt med sömn är det inte mycket fritid man har på veckorna. Ikväll ska jag till Hässleholm, är nog inte hemma förrän framåt midnatt.

-Vad f-n ska man till Hässleholm en tisdagkväll för? Undrar Vän av Ordning.

Mycket befogad fråga. Jag ska bowla och äta med ett gäng trevliga kollegor. En sorts projektteamskickoff. Det blir jättetrevligt. Äta popcorn till kvällsmat kan man göra i helgen, när man är ensam hemma.

En så’n dag

Man ba': Nä, orkar inte en minut till framför datorn. Jag drar, fast det är en halvtimma tills tåget går och det regnar typ flytande is (dvs väldigt kallt vatten) ute. Jag sätter mig på stationen och läser Baby Jane istället. Ikväll måndagsgruppen på RK. Lagom taggad men det brukar ge med sig när jag väl kommer dit. Sen tänker jag äta popcorn till kvällsmat. Inga äckliga micropopcorn utan riktiga, poppade i snuskiga mängder olivolja. Ha! Älskar att vara vuxen!

Utbyte och internationellt samarbete

För några veckor sedan åt jag lunch med en säljare som har turkiskt ursprung. Mot slutet av lunchen kom vi in på läget i Turkiet och jag har inte känt till så mycket om det – exempelvis att Turkiet är lika sekulariserat som Sverige. Han berättade att det i Turkiet finns organisationer som inte är nöjda med sekulariseringen, de vill att Turkiet ska styras efter islamistiska lagar och regler med allt var det innebär- helst något i stil med Afghanistan.

Det kändes bekant när han berättade att dessa islamist-fundamentalistiska grupper kör hårt på knepet att framställa sig som martyrer när de får mothugg, eller mothugg från håll de inte förväntat sig – att de plockar poäng på att framställa sig som offer när folk i allmänhet tycker att de är dumma i huvudet.

Jag påpekade lite försiktigt att det ju låter som en viss politisk organisation i Sverige, en parallell han själv redan dragit. Så fnissade vi lite och spekulerade i huruvida Sverigedemokraterna själva vet att de har så mycket gemensamt med islamistiska grupperingar i Turkiet. Lite utbyte och workshops på temat Hur Man Använder Demokratiska Medel För Att Uppnå Odemokratiska Syften samt "Svårigheterna att förtrycka enskilda grupper när man knappt kan hålla ett torgmöte utan att få en massa skit för det" skulle nog vara givande för alla parter.

Dagens ord:

"Automagiskt"!

Dagen efter

Man känner sig pigg, bortsett från att klockan är nästan tre och jag fortfarande sitter i morgonrock i soffan, slösurfar och lyssnar rastlöst på Spotify. Tanken var att jag skulle gå ut och fika med Jacob, Niklas och Charlie, men så började jag ladda över bilder från igår och så blev det liksom inte av.

Det var trevligt igår! Tyvärr var det många som lämnade återbud ganska sent, mest på grund av sjukdom, men det blev riktigt bra ändå! Härligt att ha så många trevliga och fina människor omkring sig.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen, duscha, kanske åka en runda med Grodan. Ikväll middag hos mapsen. Imorgon kör vi järnet igen.

Bara för att…

Nej, jag ska aldrig bli en sån som bloggar om hur mycket det är att göra eller hur stressande det är att sitta i möten sex timmar per dag. Slå mig hårt i huvudet om jag blir så.

Samtidigt behöver jag blogga. Det är en så bra mikropaus i en hektisk tillvaro, lite som att titta på teve. Man kopplar bort allt annat en liten stund. Minns den där serien som tydligen bara Amanda Alla-Har-En-Bok och jag tyckte om: Tredje klotet från solen. De sa så mycket smart där. "Television is amazing. I haven't had a thought in my head for three hours." Lite så med blöggen, fast bara en liten stund.

Ska i alla fall bli riktigt skönt med helg. Veckorna går i ett, jag är världens sämta flickvän som är dödstrött och jättetråkig på kvällarna. Har gått och lagt mig strax efter halv tio och somnat som en klubbad säl varje dag senaste veckan. Imorgon ska vi ha fest hemma. Det blir kul. Det är inte mer än 15-20 pers anmälda men förra gången var det likadant och vi blev ändå hur många som helst. Det blir nog bra!

Åh, vad jag längtar efter ett glas vin ikväll! Linas matkasse (vi kör med Linas nu om jag inte nämnt det innan) bjuder på stekt kyckling med risonisallad ikväll och jag ska dricka rödvin till! Mmm… rödvin.

Tack, Universum

Egentligen vågar jag inte skriva det här, för det blir att jinxa, men jag brukar ha en hiskelig tur *ta i trä, ta i trä, ta i trä*. Jag tror faktsikt inte att jag någonsin blivit av med något genom borttappning för jag har alltid *ta i trä, ta i trä, ta i trä* fått tillbaka det. Min syster Kicki, däremot, får aldrig tillbaka något hon blir av med. Plus att hon haft osis med att bli besulen flera gånger. Lite fubbigt, kan man tycka.

Fast jag vågar aldrig förlita mig på det. Som nu när jag glömde min plånbok på tåget så vågar jag inte tänka "äh, jag har alltid tur så jag får säkert tillbaka den" för då känns det helt hundra att Universum ska jävlas för att jag är högfärdig och så får jag inte tillbaka plånboken, bara för det. Man måste liksom lura Universum att man tror att man inte ska få tillbaka den, för annars har man inte en chans.

Men den har kommit tillrätta. Papsen ringde. Polisen hade ringt honom. De försökte ringa mig men jag satt i telefon och tryckte bort Dolt nummer när de ringde, så de ringde honom istället. Det var någon tågstädare, gissningsvis bosatt i Rosengård*, som lämnat in den till polisstationen där och nu skickar de den till mig. Tjoho! Behöver inte fixa med nytt körkort ellt köpa nytt tio-kort på lunchstället! (Bara lära mig en ny PIN-kod men det är inte hela världen).

*Så fint att det är just Rosengård! Man (inte jag, men folk i allmänhet) tänker att alla som bor där är kriminella ligister men ha! Det finns faktiskt hederligt folk där med!

21.47

Jacob och jag har just haft sängbäddningskurs. Jag vill inte ha Ikea-folk springandes runt en obäddad säng här imorgon och jag går ju hemifrån innan han ens vaknat. Det gäller att prioritera.

Jaha. Nähä.

Jag fick en mastig lasagne till lunch, så nu har jag nästan glömt den uteblivna halva ostfrallan som-jag-var-sugen-på-redan-när-jag-åkte-hemifrån-imorse. *mutter, mutter, mutter*

Män ja'ntä bitter!

Men: Ikväll är det RK igen för hela slanten. Tänkte lyxa till det med en grillkorv från Statoil (mmm… senap!) innan, så man överlever till åtta. Sent ikväll kommer Linas matkasse vilket betyder att vi får fixa mat själva ikväll vilket betyder att Jacob äter köttbullar från igår medan jag tar mig en ägg-och-sill-macka, på nattsvart grovt bröd med extra allt i tillbehörsväg. Mmmm. Sill-ägg-gräslök-gräddfil-flingsalt.

Dagens U-landsproblem:

Jag är hungrig.

Annars får vi alltid en halv ostfralla till morgonkaffet (i utbyte mot att det dras en kvart på flexen) men idag var det extra många besökare här plus att jag – eftersom jag är en så lojal och hängiven medarbetare - var lite sent till fikat så jag fick föcking fralla och bara för det känns hela förmiddagen alldeles alla-kan-dra-åt-helvete.

Men som jag sa till min skrivbordsgranne: Man vet att ens tillvaro är oförskämt okomplicerad när ens största problem i livet är att man missat en halv ostfralla.

(Det, och att jag glömde min plånbok på tåget igår. Föck-föck-föck. Men alla kort är spärrade och jag hoppas att någon vänlig själ ser till att den    kommer in på hittegodset snarast möjligt.)

Söndagsfunderingar

Jaha, då bär det snart av hemåt igen. Vi har haft Entourage-maraton här på förmiddagen, plöjde nästan hela säsong åtta och drack kaffe.

Det blev nästan makabert mycket shoppat igår. Kanske inte i SEK men riktigt otympliga prylar. Plus att eftermidagen drog ut på tiden eftersom vi träffade Anna för ett After Shopping-glas på Kungsgatan, det var där vi fick syn på stora killen (bättre bild här). Jag tyckte nästan synd om honom. Vara ute på lördagspromenad och nästan bli behandlad som ett exotiskt djur men å andra sidan tror jag inte att man ser ut så om man inte vill ha uppmärksamhet. Nåja.

Det blev inte libanesiskt heller, för kusin Emma mådde inte så bra. Vi åkte ut till henne och lagade mat istället och det var minst lika trevligt!

Nu blir det buss till Flemingsberg och därifrån X2000 till Alvesta där Jacob hämtar. Ska bli fint att komma hem!

Turistattraktion

Stört stor kille. Till och med Stockholmskidsen är fascinerade.