Snillen spekulerar: Alfons Åberg

På fikat började vi fundera på när första Alfonsboken kom ut (google-förbud!) och hur gammal Alfons Åberg skulle vara nu. Den allmänna uppfattningen var att Alfons måste vara runt 45.

Naturligtvis började vi även spåna kring vad som hänt i Alfons liv och vi kom fram till att han nog jobbar med IT-support. Det skulle komma en bok om vuxna Alfons:

Det här är Alfons Åberg. Han är 44 år. Han är glad ibland och arg ibland, mest mest är han arg för han jobbar med IT-support. Hela dagarna ringer det människor till Alfons, för att deras bredband inte fungerar.

Har du provat starta om datorn, Alfons Åberg? skulle boken heta.

Snyft

Har precis stått och gosat med en liten bebis och mitt i gullet och goset får jag reda på att bebisens mamma gick bort i samband med förlossningen.

Tur att man har pappersnäsdukar på kontoret.


;-(

Min son

• När han råkar göra en illa klappar han en över huvudet och säger "F'låt". Han är så empatisk, fattar verkligen när någon är ledsen eller får ont och blir så bekymrad. Jag som trodde alla 2-3-åringar var urpsykopater?

• Älskar att kramas när han kommer upp ur badet. Annars vill han aldrig gosa men då, när han är insvept i handduk kan sitta som en liten schimpansunge och mysa hur länge som helst.

• Igår när jag lämnade på dagis var det kamp om att leka med honom. Ena kompisen hade pratat redan tidigt på morgonen om att han ville leka med bilar med Frank men när vi kom hann en av tjejerna före och hon sa "Dansa Frank!", tog honom i handen och så höll de varandra i händerna i musikrummet och dansade till Pippi-musiken.

• Han har lärt sig att han får ha napp när han vilar så han kommer och säger "Vila liten stund!" med sin ynkligaste röst och inte nekar man barnet att vila om det är trött. Det är bara det att när han väl fått nappen är han rätt ointresserad av att "vila liten stund". Han har blåst oss otaliga gånger men nu är vi tuffa. Visst, vila du, du får pandan och nallen men ingen napp. Då blir han förbannad.

• Pandan. Många gånger om dagen kramar han pandan och säger "Söt panda. Gosig panda." Sedan lyfter han upp pandans huvud mot oss och gör panda-ljud. "Ihhhh. Ihhhh." (Vi kollade på Youtube och de låter så!)

Vad som är roligt på jobbet:

Vara detektiv. Det är jag bra på. Det är faktiskt rätt mycket sådant som inköpare. Jag gillar att rota i saker, följa spåret, gräva i system, be folk med specialkompetens (dvs gamla uvar som typ kan alla artikelnummer i huvudet) om hjälp, kolla på ritningar, kolla gamla revisioner av ritningar, gräva i ECO:er, göra Excelsnurror. Men inte bläddra i pärmar. Där drar jag gränsen. Pärmar rör jag inte.

 Man följer tråden från person till person men man mejlar inte. Man kommer inte precis innan frukosten eller fikat, man har eventuellt med sig en chokladbit och man sätter sig på deras besöksstol, är gullig och trevlig tills man fått svar och man har ytterligare en pusselbit med sig. Man dubbelkollar, trippelkollar det som ser för bra ut, allt som sticker ut. Man vet precis vad Ekonomi kommer fråga om så man går igenom det en extra gång, så man kan visa exakt var man hittat informationen, hur man tänkt och räknat.

Ekonomi kommer inte ens behöva fråga. Win! när Ekonomi bara lutar sig tillbaka och gör tummen upp.

Knaaaka knaaaak

Visst, livet är upp och ner och ibland är det kul och ibland är det mindre kul men idag är en sådan dag då jag känner att det vore rätt najz att börja knarka. Något organiskt/ekologiskt, bara något som får tiden att gå lite snabbare och dagarna att bli lite roligare.

No reason, känns bara en smula tilltalande med tanke på att nästa planerade ledighet är i mitten av april.

(Prisa Herren för dagis-stängt-dagar!)


OBS: Har, handen på hjärtat inte knarkat en enda gång i hela mitt liv. En gång i Italien köpte jag en chokladkaka med cannabis i, för skojs skull. Vet inte ens om man blivit påverkad av att äta den, testade aldrig. Knarkhundarna på flygplatsen reagerade i alla fall inte, och då luktade de ändå på min väska! Shit, då var jag nervös! Hade det blivit en haha-rolig historia eller en Orange is the new black-historia? Det får vi aldrig veta.

Pasqua

Man hittar flygresa till (över) påsk. Jag sa ju att jag inte skulle till Rom över påsk men wtf, två semesterdagar sparade är ändå två semesterdagar sparade.


Hela lilla familjen kan komma fram och tillbaka för 4600 spänn, inkl incheckade väskor. Det är billigt. Torsdag till onsdag och man behöver bara ta två dagar ledigt från jobbet. Vi kommer fram jättesent på torsdag men vi får be Kicki skicka en chaffis. Flygbussen klockan midnatt är inget alternativ, om den ens går. 


Vi kollade över vår privatekonomi igår och noterade att vi semesterreser för ungefär 25 000 kr om året. Det är inte mycket med tanke på hur många resor och veckor det blivit på ett år. Rom i mars och november (bara Frank och jag) - nästan två veckor sammanlagt. Frankrike maj och juli-augusti, sammanlagt nästan sex veckor där. Värt!

Gottegrisar är de allihopa

Hämtade två säckar julgodis i godsmottaget igår (de skickades sent) och ställde den enda på fikabordet klockan 14.30 igår. Idag klockan 14.30 var den helt tom! Vaddå - två-tre kilo godis har knappt tio personer tryckt på mindre än ett dygn?!

Nä, från och med nu ransonerar jag godiset. En näve om dagen på fikabordet. Det är för deras egen skull.


Mvh,
Morsan

Ordning och reda, pengarna på freda'!

Man skulle kunna säga att jag "tror på" fengshui men jag gillar inte att säga det, för fengshui (ursäkta pretto) för när man säger att man tror på något är det som att  det är en skum religion och folk ba' FLUMVARNING men det är ju faktiskt bara sunt förnuft och det stämmer verkligen. Visst, vissa grejer är väl lite mer flummiga än andra men på det stora hela mkt vettigt.


Jag tänker att en jäkligt stökig källare måste vara dålig shui för källare likamed grund och huset står på det. Vi har så gott om plats i källaren att vi aldrig behövt städa där. Källaren är inte inredd, det är en tvättstuga med fräscha typ köksskåp och -lådor (betydligt mer förvaringsutrymme än i köket i förra lägenheten). Sedan är det ett mindre förrådsrum, typ 3x4 meter med hyllor längsmed alla väggar och ett tredje rum som tidigare var pannrum men som är säkert 4x6 meter, om inte mer. Dessutom en "hall" med fantastiska hyllor under källartrappan, perfekt för vaser, stora hushållsmaskiner, krukor, stora fat och annat man inte använder jätteofta men ändå vill ha lättillgängligt. Aaaa, just det. Matkällare också! Hjärta på min matkällare!

Vi har haft ambitionen att röja i källaren länge, och jag satte igång under ledigheten. Än så länge har jag bara tagit "hallen" och är nästan klar med lilla förrådsrummet där typ hela golvytan var belamrad av färgburkar, torkade penslar, tomma plastkassar osv. Släng, släng, släng och ställ upp resten snyggt och prydligt på hyllorna. Nu är det som en butik.

Alla glas/tallrikar/servisgrejer/loppisfynd som varit nerpackat sedan jag flyttade hemifrån har jag ställt upp snyggt och prydligt i skåpen i tvättstugan så nu ser man vad som finns. Även alla typ 50 champagneglas vi köpte till Franks ettårsdag fick plats.

Nästa steg är det större förrådsutrymmet. Det är egentligen inte så mycket grejer där, det ser mer ut än vad det är för allt står huller om buller på golvet. Mest Jacobs grejer. Mycket papper. När vi röjt där ska han få en man cave där. Vi ska inreda med matta, draperier för mysets skull, en soffa och så ska han få ha det som musikrum. Perfekt. Ställa de stora högtalarna där och kunna sitta och plinka på gitarren. Någon bastu verkar det inte bli, så han får det som plåster på såren. Min win: Att flytta ner soffa/matta/osv i källaren frigör utrymme uppe så att vi kan köpa två solgula fåtöljer att ersätta den ena av de två mörkturkosa sofforna med (mums) och så blir jag av med den i o f s jättefina men så äckliga mattan i teverummet. Jädra synd att vi inte tog undan den inför småbarnsåren men nu har det liksom spillts lite för mycket tomatsåsbaserad mat på den mattan för att den ska kunna räddas. Kemtvätt kostar mer än inköpspriset och vi har hyrt mattvättmaskin utan särskilt mycket bättre resultat.

Åh, ordning och reda! Ett så njutbart projekt!

2017

Så smått tillbaka i verkligheten. Känns bättre än jag tänkt mig att vara på jobbet igen. Jobbigt att gå upp tidigt (särskilt efter för lite sömn) men gött att fixa håret, använda smink för typ första gången sedan innan nyår, ha på annat är träningstights och stickade tröjor från Gina Tricot.

Vi firade jul i Luleå och det var så mysigt! Verkligen helt fantastiska dagar! Frank lekte oavbrutet med sina kusiner och storkusinen Emelie är så himla duktig med honom, det var som att ha barnflicka. Jag tycker så otroligt bra om min svägerska och hennes man, vi hade kunnat umgås med dem hur mycket som helst. Det är verkligen synd att Sverige är så långt och Luleå är så avlägset. Billigaste/smidigaste sätt att ta sig dit är typ 2000 kr/pp från Ronneby men för hela lilla familjen blir det ändå sex papp och det är mycket för att bara kvista dit när man känner för det. Kostar lika mycket att åka till Frankrike eller Rom och det vill man ju också göra. Håhåjaja.


Nå, Frank är inte på dagis den här veckan så vi saxar lite. Bästa sortens första arbetsvecka.

Tillbakablick

Nyår 2015/2016 när vi satt i lägenheten i Frankrike och Frank hade feberfrossa som aldrig förr (eller senare). Han hade blivit kall när vi promenerade till Antibes och åt lunch där, lille älsklingen.


Vi skålade i bubbel och åt något hyfsat gott, men minns inte vad. Jag hade mjukisbyxor och noll mascara. Frank lärde sig säga 'chin-chin' och klirrade med sin pipmugg mot våra bubbelglas.  Ganska säker på att vi lovade varandra att nästa år ska vi fira ordentligt och klä upp oss och träffa folk men nu ba': Håller ner huvudet, tar inte ögonkontakt med någon och så extremt osugna på att hitta på något annat än att dricka bubbel och äta löjrom själva hemma. Kommer garanterat att somna innan 12-slaget. Eventuellt se något på Netflix innan dess, om Frank somnar i vettig tid.


Någon dag senare fick Frank fruktansvärda blåsor runt munnen, i munnen och i halsen, kunde inte äta eller dricka så vi åkte in med honom till Hospital Center Antibes - Juan-Les-Pins där de hade en riktig (alltså, riktig) julgran i väntrummet och ett barn var ledset och saknade sina föräldrar (föräldrar får nog inte vara kvar med sina barn på franska sjukhus). AT-läkaren pratade bara (franska) med mig när Frank undersöktes, trots att det bara är Jacob av oss som kan franska. Det blev ett väldigt konstigt trepartssamtal, läkaren riktade frågorna till mig, jag tittade på Jacob som svarade. Läkaren såg på Jacob, registrerade svaret och vände sig till mig med följdfrågan. Runt, runt, runt.

Win some, lose some

De konstaterar att visst, förra chefen, på allt-var-bättre-förr-tiden, hotade med att skära hälsenorna av folk och uttryckte med jämna mellanrum att väl valda personer borde tas ut på gården och skjutas...

"...men så gjorde vi trettitre procents vinst också!"

Mmmm.

Alla hänger löst

Är man lite skadad efter uppsägningar/fabriksstängningar när man blir kallsvettig av att chefen kommer in på ens rum och inleder samtalet med orden "Jag har funderat lite på hur vi ska optimera bemanningen..."

Jag trodde på fullt allvar, i c:a tre sekunder, att jag skulle få sparken.

(Det var typ så det gick till på förra jobbet, fast något mer direkt. "God morgon. Du, jag har dåliga nyheter. Du kommer bli uppsagd.")

Funderingar efter magsjukan

Fortfrande lite "kvalmig" efter magsjukan, trots att jag egentligen varit frisk sedan i måndags. Känner att vi behöver ha ett magsjukeprotocol hemma. Rutiner, check-lista, övningar, riskanalyser osv. Följande tänker jag att vi borde täcka in:


- Extra set sängkläder som back-up. Visst, inte så att vi inte har extratäcken och kuddar, men även såntdär madrasskydd och dessutom ha allt nära till hands.

- Sopsäckar lättillgängligt i Franks rum så när han kaskadkräkts i sängen (som natten mellan torsdag och fredag förra veckan) Kan man dra av samtliga sängkläder, stuva ner i sopsäckar och bära ner till tvättstugan. Huset kändes så j-a kontaminerat senast, när man buntat ihop nerspydda sängkläder och burit dem från hans rum, nerför trappan, genom halva undervåningen, genom köket, nerför källartrappan och där var jag tvungen att bara lägga dem i en hög på golvet för jag fick inte in allt i tvättmaskinen på en gång.


- Även vinylhandskar på samma ställe som sopsäckarna. Och handsprit. Och munskydd?  Och en bunke av något slag, som man bara kan slänga fram på noll till när man ser att han laddar om, stackar'n.


- Denna gång slutade det med att jag gjorde en bädd åt honom av handdukar på badrumsgolvet. Kändes "sådär" men visste inte hur mycket till han skulle kräkas och handukar/badrumsgolv är mer lättsanerat än sängkläder/brädgolv med lite för glest mellan själva bräderna.

- Medicinskåp. Okej, hjälper inte vid magsjuka men vi har så dålig ordning. Allt är utspritt och så roligt är det inte att missinassen behöva tända och rota runt efter termometer alvedon doseringsspruta nässpray you name it. Nä, man borde ha allt på samma ställe och i så god ordning att man hittar rätt även om det är kolmörkt.


Håhå, jaja.

Utkörd

Det är ofta på morgonen som Frank säger att han inte vill till dagis ("Gagis! Nej, gagis. Inte!") men när han väl kommer dit tycker han ju att det är jätteroligt, springer ofta rakt in och börjar leka utan att så mycket som bry sig om att säga hejdå.

Imorse knuffade han mig bokstavligt talat ut i kapprummet när han tyckte att jag pratat med pedagogerna för länge. "G'ut!" sa han till på skarpen. "G'ut!" (Gå ut) och tryckte med sina små händer mot mina knän. Det kändes som att han tyckte att morsan var pinsam och ville bli av med mig så fort som möjligt.


They grow up so fast.

Rapport från triangeldramat

Utan att gå in på detaljer, men jag sitter mitt i ett triangeldrama. Övriga två parter har kontoren bredvid varandra och de kommer tydligen inte helt överens (milt sagt) från början och det blev så att jag gjorde fel, men innan jag fattade att jag gjort fel backade den ena upp mig vid fikabordet, så att säga emot den som var drabbad av felet.

Jag har bett om ursäkt till den som blev drabbad, allt är utrett och hon är inte sur på mig, men däremot känns det som att jag satt igång ett mindre världskrig mellan de andra två. Den drabbade kände sig orättvis behandlad av den som tog ställning för mig och när jag satt på hennes rum för att "rensa luften" sitter hon och pratar om kontorsgrannen utan att ens försöka sänka rösten och jag försöker släta över men tycker att det är så pinsamt, och så dundrar den andre förbi i korridoren utanför, fly förbannad och nu undviker jag fikabordet.

Konflikter på jobbet, asså. Don't!

Avsides

Något av det sämta med att bo i Öjaby är att det är jävligt långt in till Stortorget. När vi bodde i stan hade jag alltid massa färska snittblommor hemma. Alltid. Nu: Aldrig. Utom på sommaren, för då plockar jag i trädgården och det är ju i o f s en Win! men nu på vintern? HErreminje. Det är ett halvdagsprojekt att skaffa nya blommor om man inte vill köpa tråkvarianten på CityGross eller Ica Maxi och det vill man inte.


Å andra sidan är min blomsterbudget betydligt lägre nu, det är den ju faktiskt. Alltid något. Kan man finansiera en spa-vistelse genom att låta bli att handla blommor varje vecka, så som vissa tycker att de har råd att resa/fixa naglarna för att de slutat röka - eller är det bara en cost avoidance?


Något att suga på, det.

Organisationsanalys

Vaaaansinnigt imponerad av personer som kan slänga en enda blick på ett (nytt) organisationsschema och kläcka ur sig en tio-minutersanalys på det.

"Man kan tänka sig att de eventuellt vill skilja ut det segmentet i ett eget affärsområde så småningom, eftersom han blivit acting för det och han blivit uppflyttad ett snäpp. Och det här med att de uppenbart håller på att manöverera ut honom, vi får väl se om de hinner göra det innan han säger upp sig själv. Och med en ny mellanchef där hamnar han tekniskt sett på samma nivå som han och herreminje, inte konstigt att han såg sur ut vid kaffemaskinen precis. Och nu är han chef över den fabriken också, hmmm, det känns som att den fabriken är liiiiite i farozonen att läggas ner och om den läggs ner kan man tänka att produktionen hamnar antingen där eller... nej, förresten. Inte där, för där är han chef och han..."

(Ja, bara han. Naturligtvis. Vad trodde du? Det finns inga hen här. Bara på HR.)

Gissar att det är sådana som jobbat länge i "matrisorganisationer" (har aldrig förstått vad en matrisorganisation är, vet bara att typ alla företag jag jobbat på har varit matrisorganisationer) men jag antar att man även behöver vara intresserad. Själv har jag aldrig riktigt brytt mig om vad som händer strax ovanför min chefs huvud. Det blir som det blir, tänker jag och vänder ner näsan i det som måste göras för stunden, oavsett vem som är chef över vad och vem som tack vare ett nytt mellanchefslager knuffats ett steg längre bort från högsta chefen. Är man ändå på botten av matrisen spelar det mindre roll hur många lager man har över sig.

Erkänner

...en eftermiddag i höstas hade jag helt ledig. Det var när Frank hade gipsat ben men fick vara på dagis en stund (typ två timmar) utan mig för att 'testa hur det gick'. Jag VAB:ade och det kändes liksom inte lönt att åka till jobbet för den stunden så jag åkte till gymmet och tränade.

Det lever jag fortfarande på, hur det kändes att en vanlig vardag, mitt på dagen, kunna åka till gymmet. Kanske eventuellt att det kändes lite extra lyxigt eftersom det var på gränsen till 'otillåtet'. Förbjuden frukt, osv.

På hela taget rätt less på att jobba. Trött, liksom. Ingen bounce och ingen energi. Tar mig igenom dagarna, gör det jag ska men utan någon riktig schwung. Hade inte haft något emot att få vara ledig hela dagarna, bara göra sånt som är roligt (spela tennis) och ego-förverkliga mig själv (typ "skriva en bok"). Det är kanske årstiden/mörkret som gör det. Har aldrig känt mig så påverkad av mörkret/tråkvädret som i år. Vill åka på spa med Jacob. Gu' så skönt det hade varit att blötlägga sig själv i varmt vatten och alldeles lugnt och stilla och en bra bok på det. Och vin. Bubbel.

Mmmmm... bubbel.

Porr på jobbet

"Du vet, han var porr-beroende, va. Han satt och kollade på porr på jobbet hela tiden och alla visste det men ingen chef kunde någonsin ertappa honom med det vilket var konstigt eftersom han alltid satt med ryggen mot gången. Ingen fattade hur han gjorde. Så höll det på i flera år och när han hade slutat skulle jag använda hans dator för att göra något och då upptäckte jag att han monterat upp en sån där truckspegel över datorn. Det var så han alltid kunde se när chefen var på väg, och stänga ner fort som fan."

Förmån

När man jobbar där jag jobbar, jobbar man med folk som på fullt allvar inte fattar att folk går och köper sig en robotgräsklippare när det är så enkelt att bygga en egen.


Jag älskar att jobba med så många original. Det är helt ljuvligt och ofta tänker jag på prinsessorna på förra jobbet, som tyckte att någon som var lite introvert framstod som "jättekonstig" - de hade behövt PRAO:a i den här branschen ett tag.